Grottmannen som placerare
av Kaj Hedvall Forum 2007-01, sida 48, 31.01.2007
Taggar: Teman: investeringar
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 1 2007
Kaj Hedvall är ekonomie doktor och direktör med ansvar för affärsutveckling vid Senatfastigheter.
Grottmannen som placerare
Majoriteten av oss vanliga männisös kor envisas med att bete oss rät primitivt som investerare. Det har flertalet studier kring placeringsmarknaden tydligt visat. Vi har för vana att tro att historiska framgångar förutspår framtida framgång, vi är benägna att tro att goda resultat beror mer på skicklighet än på tur och vi envisas med att mäta våra vinster i absoluta mått - i stället för att jämföra avkastningar i förhållande till vad som allmänt skulle ha varit möjligt på marknaden. Finns det något grundläggande fel hos oss när vi som placerare trots övertygande motsatta bevis verkar syssla med självbedrägeri av stora mått?
En lång rad vetenskapliga undersökningar har pekat på att historisk framgång inte är en särskilt bra prediktor på hur väl professionella förmögenhetsförvaltare klarar sig i framtiden. Resultaten pekar närmast på att sannolikheten för en bra prestation i framtiden är i stort sett oberoende av hur väl man klarat sig tidigare. Trots det sätter vi mycken tid på att studera historiska prestationer då vi till exempel väljer förmögenhetsförvaltare.
Även de mest sofistikerade statistiska testen har svårt att skilja tur från skicklighet. I ett sampel av professionella förmögenhetsförvaltare har de tursammaste med en mycket stor sannolikhet avsevärt högre avkastningar än de skickliga. Eftersom konkurrensen på marknaden är rätt hård blir skillnaderna mellan de skickligaste och de mediokra relativt blygsamma, Givetvis vaskas så småningom skickligheten fram från ren tur, men det tar så lång tid att turknuttar står minst lika högt i kurs hos oss som de genuint skickliga.
Vi älskar att läsa om de framgångsrika, Att någon lyckats borde såklart inte få oss att tro att alla lyckas, trots att det kan verka så i den ekonomiska pressen, Det skrivs tyvärr inget om majoriteten som står på den förlorande sidan av de framgångsrika affärerna. Böcker av förlorare säljer i regel inte så bra.
Ytterligare ett fenomen är att vi ofta tenderar att värdera S er allt 8 å vår framgång i absoluta mått. Nu när aktiemarknaden över ner de flesta sig framgångsrika, I verkligheten borde vi fråg ottmannen i oss lag gått uppåt sedan 2002 kän- till att vi gör felbedömningar oss hur väl våra investeringar klarat sig i förhållande till vad som varit möjligt att få helt passivt med en liknande riskprofil eller hur väl till exempel fonder i allmänhet gått under perioden.
Varför gör vi dessa felbedömingar? Professor Lawrence Harris har sagt att det kan vara resultatet av våra arvsanlag som utvecklades till följd av naturligt urval. Ser alltså grottmannen i oss till att vi gör felbedömingar? Vi som lever här är resultat av en urvalsprocess där våra förfäder överlevt då andra dött ut för länge sedan. De som överlevde hade förmågan att känna igen saker som hänt förut och var kapabla att dra slutsater på basis av dem om eventuella framtida utfall. Vi är genetiskt programmerade att söka efter mönster som upprepar sig och efter kausala samband mellan olika fenomen.
Enligt Harris är vi inprogrammerade att alltid försöka se en orsak bakom alla fenomen och återkommande mönster i stället för att förklara dem med rena slumpen. Resultatet är att vi tror på mönster som upprepar sig och på att det finns en kausal orsak bakom till exempel stora framgångar,
Likväl är oförmågan att skilja mellan absolut och relativ kompetens ett resultat av våra arvsanlag. När människan kämpade för överlevnad i naturen gällde absolut kompetens. Naturen hade ingen dynamisk strategi i förhållande till människans intentioner. På en marknad gäller det däremot att vinna sina medspelare i en dynamisk situation där motspelarna aktivt anpassar sig i förhållande till en själv. Man måste alltså vara bättre än de andra för att vara framgångsrik.
Att placera framgångsrikt är ungefär som att tippa på trav. Man bör naturligtvis förstå sig på hästar, alltså bedöma absolut kompetens, och även känna till hur hästen löpt tidigare. Viktigare är ändå att kunna bedöma tävlingsläget. Hur bra de andra i startfältet är och vilka omständigheterna är - alltså bedöma relativ kompetens.
Men den viktigaste insikten för att skapa en framgångsrik strategi är givetvis att kunna bedöma i vilken utsträckning vinnaren sist och slutligen beror på slumpen. Att bli förmögen på trav eller placeringar förutsätter alltså att vi inte enbart förlitar oss på våra instinkter. m