Grundforskning är ett självklart behov
av Erik Meitz Forum 1983-07, sida 10-12, 13.04.1983
FRUN 7/83 17/83 F RUN
Den nyaste kärnnedkylningsapparaten vid Tekniska högskolans lågtemperaturlaboratorium.
Professor Olli V Lounasmaa.
Grundforskning ka och bör bedrivas också i ett litet land
PROBLEMET ÄR INTE MÄNGDEN UTAN NIVÅN
AV ERIK MEIT 10
Olli V. Lounasmaa hör till de finländska forskare som är ”internationellt kända” också utanför landets gränser. Han sysslar med forskning i ultralåga temperaturer, i ett köldlaboratorium som kan ståta me ett ”världsrekord” i sitt namn och som har bara en handfull ”konkurrenter” runt om i världen.
EH I år är Lounasmaa borta från sin arbetsplats i Otnäs, på en årslång vistelse bland kolleger i en rad laboratorier i USA. Han är här för att delta i experiment på hans huvudgebit, köldforskningen. Men den del av tiden ska han ägna en ny käpphäst, utforskningen av mänskohjärnans magnetiska signaler, något som han redan har satt igång med i den nyaste delen av sitt eget köldlaboratorium, ett magnetiskt skyddat rum.
- Jag kan unna mig det här tack vare min permanenta forskarprofessur vid Finlands Akademi. Den tillåter mig att göra sådant som jag själv är mest intresserad av.
Jag träffar Lounasmaa invid campus för University of California, Berkeley, där han just nu gästspelar i Department of Physics. Pratstunden artar sig till en jämförelse av forskningens villkor i ett litet land som Finland och ett stort som USA. På pluskontot noterar han främst att forskningsresurserna fortfarande ökar reellt i Finland, medan USA har nått toppen och särskilt på senare tid har sett en mängd både offentliga och privata forskningskällor sina. Men mest blir det minus för Finland, främst att vi fortfarande saknar en klar målsättning. Vad ska vi forska i och varför?
Grundforskning självklart behov?
Forskarprofessorn återkommer hela tiden till att grundforskning inte är något bara för de stora ländern med deras resurser. Grundforskning är a och o för tillämpad forskning och undervisning överallt. Frågan är bara vad man kan satsa på när resurserna är begränsade.
Exempel på internationellt framgångsrik forskning inom ramen för finländska resurser har Lounasmaa till hands på nära håll. I hans köldlaboratorium har man byggt en experiment- och mätapparatur som hör till toppen i världen. Och den dyraste apparaten där kostar inte mera än 1 miljon mark!
Det nyssnämnda världsrekordet nåddes år 1979 då man kom till en lägre temperatur än någon annan hittills i försöken att närma sig den absoluta nollpunkten som enligt termodynamikens tredje grundregel är omöjlig att nå.
- Själva rekordet var inte av så stor vetenskaplig betydelse, men det gav oss behövlig PR ute i världen. Och inte minst på hemmaplan i det idrottsgalna Finland.
Den direkta nyttan av grundforskningen ligger i den disciplinerade metodiken. Den kan man lära sig bara i praktiken, genom strängt kontrollerat forskningsarbete. Men det betyder inte att grundforskning skulle ge kompetens bara för fortsatt grundforskning.
- Av 24 doktorer från vårt köldlaboratorium är bara 4 kvar i högskoleforskning. De övriga arbetar inom industrin på områden som inte har något med köldforskning att göra.
Men de direkta tillämpningarna av köldforskningen, hur nära i tiden ligger de?
Det magnetiskt avskärmade mätrummet i Tekniska högskolans köldlaboratorium.
- Vi har redan nu stora supraledande magneter, andra tillämpningar är på kommande inom några år, säger Lounasmaa. Som exempel nämner han kommande supraledande motorer för isbrytare.
För Finland är det alltså av mera än symbolisk betydelse att kunna komma först med nya rön och metoder på ett område med stor potentiell betydelse i industribranscher där vi redan har ett visst försprång inom dagens teknologi. När tiden är inne för praktiska tillämpningar kan det uppstå en symbios av samma slag som i Silicon Valley, där Stanford University och datorindustrin går hand i hand.
- I USA är relationerna högskoleforskning-industri mycket öppnare och direktare än hos oss. Lyckligtvis börjar också vi slippa den ännu nyligen så vanliga attityden, att tillämpad forskning och beställningsprojekt är något “smutsigt” som fläckar den ”rena” forskningens vapensköld.
Hur styra forskningen?
Denna eviga fråga sysselsätter forskare här i USA lika väl som i Finland. I grund är det fråga om fördelningen av resurserna, dvs finansieringen.
- Här i USA beviljas forskningsresurser — både offentliga och privata — direkt till enskilda forskare. Idén är att man på det sättet bäst kan veta vad pengarna går till. Man vet vad forskaren har uträttat hittills och kan bedöma chanserna för att pengarna kommer till effektiv användning. Det betyder att hela stora projekt och institutioner finansieras via en eller flera toppforskare som = fördelar pengarna på det sätt som de anser vara bäst för deras forskning.
Som kontrast pekar Lounasmaa på forskningsmedlens fördelning i de finländska högskolorna. Där fördelas pengarna utgående från den existerande organisationen i fakulteter, avdelningar, etc. Det är därmed själva apparaten som finansieras, sedan förutsätter man att tjänsteinnehavarna ägnar sig åt forskning på framgångsrikaste möjliga sätt.
På min fråga om det finns ”levande” och ”död"” forskning i våra högskolor svarar han utan att tveka ja. Men leder inte det amerikanska, ”genicentrerade” systemet till elitism? Kan inte mången bra idé försvinna bara för att den förs fram av någon mindre känd forskare i skuggan av de stora namnen? Uppstår det 11
F RUN 7/8 inte övertro på dem som redan har etablerat sig?
Lounasmaa säger, att risken för elitismen är mycket mindre än risken för att pengar ska gå till spillo genom att många får men ingen får tillräckligt. En koncentration av pengarna ökar effektiviteten.
- Därför har jag länge talat för att Finlands Akademi ska få en starkare styrningsrätt vid fördelningen av pengarna. Hur Akademins roll ska utformas borde diskuteras. Men en koncentration och centralisering är av nöden, särskilt i ett litet land.
Lounasmaa menar att varje forskningsprojekt har en ”kritiskt gräns” för när det blir effektivt och fruktbart. Det behövs ett visst antal personer med en viss mängd resurser. Blir man under tröskeln stampar man lätt på stället.
- Det här gäller också våra privata forskningsstiftelser. De delar i regel ut en massa löjligt små bidrag i stället för att satsa ordentligt på ett färre antal projekt.
Hur hålla nivån uppe?
I Finland är problemet inte hur mycket forskning som bedrivs utan vilken nivå den bedrivs på.
- Se på alla Nobel-pristagare här i Berkeley, de är väl 132 bara inom naturvetenskaperna. I stället för att var och en av dem skulle lägga under sig ett eget universitet där han skulle vara odisputabel stjärna så föredrar de att trängas här på samma ställe! Hemligheten är att även det största geni kommer på bara några få verkligt stora idéer. Här inspirerar de varandra så att omsättningen av idéer blir större än om de skulle vara utspridda.
I motsats till Finland är det dessutom satt i system här att man skall röra på sig i början av sin bana. Man studerar på ett ställe, doktorerar på ett annat och får sedan en lärostol på ett tredje. På det sättet maximeras kontakterna och impulserna.
Lounasmaa säger att forskarens arbete är tungt. Han rekommenderar 16 timmar arbete, 6 timmar sömn, en timme för måltider och en timme för umgänge med det motsatta könet. Då kan man tala om en effektiv arbetsrytm! Men i forskarens liv behövs det också spänning…
- Spänningen är delvis konstlad, som t.ex. den mångomtalade ”konkurrensen” mellan forskare. Men den spelar en stor roll —- det är roligt att vara först med någonting. O 12
Omorganisationen ger dotterbolagen bättre möjligheter att lägga resursema där försäljningsutsikterna är de bästa, anser VD Rolf Ehrnrooth
EB Enligt bokslutskommunikén för år 1982 uppgick Volvokoncernens försäljning till 75,6 miljarder SEK jämfört med ”bara” 54,4 mrd SEK år 1981 (med Beijerinvests försäljning medräknad för hela året). Siffran gör inte bara Volvo till Nordens största företag, utan för också upp koncernen på Europas 20 i topp-lista. Vinsten steg också från ca 1,4 mrd SEK år 1981 till omkring 2,4 mrd SEK vilket ger en avkastning på totalt kapital om 17,5 procent. Avkastningen är utmärkt, speciellt med tanke på de dåliga konjunkturerna och de branscher Volvo arbetar inom.
Köpet av - inte fusionen med Beijerinvest - förändrade grundligt Volvos struktur. Den största enskilda verksamhetsgrenen är inte längre personbilar utan energiföretagen med en försäljning på 33,5 mrd SEK. I siffran ingår visserligen Scandinavian Trading Corporations oljehandel, som ger hög omsättning med litet förädlingsvärde, men energisidan är definitivt inte det biintresse som skeptikerna i början såg den som.
Bil-Volvo fortfarande kärna - Trots diversifieringen är det som