Gyllenhammar föll på upploppet
av Erkki Olin Forum 1993-16, sida 13, 16.12.1993
Gyllenhammar f på upploppet
Erkki Olin
Det var på hårsmånen att Pehr G. Gyllenhammar = nu Volvos f.d. styrelseordförande - också fått svinga klubban i ett förvaltningsråd med utökade befogenheter för biljätten Volvo Renault efter ett taktiskt lyckat utspel mo franska staten.
tt det gick som det gick inför Av extra bolagsstämma de 7 december berodde helt på Volvos operativa företagsledning. Under tre år av samarbete gick det rykten om att svenskarna och fransmännen hade svårigheter att arbeta ihop och man bävade nu för att allting bara skulle komma att bli värre då den franske Renaultchefen Louis Schweitzer skulle träda till.
Gyllenhammar i samråd med styrelsen och bolagets VD Sören Gyll hade räknat med att kalla fakta och plånboken skulle fälla avgörandet.
Det främsta argumentet för fusionen var att Volvo och Renault sammantaget räknat med att kunna spara omkring 40 miljarder kronor i utvecklingskostnader under återstoden av 90-talet. Skall Volvo stå på egna ben också i fortsättningen, får aktieägarna med det snaraste lov att skjuta till 4-5 miljarder kronor i nytt riskkapital.
Volvo hade blivit storägare inom Renualt-Volvo
Gyllenhammars ställning inom den nya storkoncernen har av någon anledning inte debatterats offentligt. Han skulle ha blivit ordförande för Renault-Volvos förvaltningsråd med utvidgade befogenheter; vad det sen kan betyda. Enligt tidskriften The Economist var befogenheterna så rundhänt definierade att man kunnat vänta sig en närkamp” — infighting — mellan den 58-årige Gyllenhammar och franske Renault-chefen Louis Schweitzer.
Gyllenhammar är inte den som är van att stryka på foten. Det är han som genom fusionen hade krönts till kung” för världens sjätte största bilföretag med en årsproduktion på omkring 2,4
Au revoir, Schweitzerl Tjäna, Gyll! Håll Volvo svenskt, kosta vad det kosta vill…
miljoner personvagnar och lätta lastbilar; samt en lastbils- och bussproduktion på 79 000.
”Vägande” svenskar
Mean kan slutligen fråga sig vad som hade skett efter att Renault privatiserats. Det svenska innehavet på 35 procent hade fått avgörande betydelse vid beslutsfattandet, då det bland aktieägarn knappast hade gått att uppbriffs enhetlig och tillräckligt stark motpol. Den maktstrukturen har klara drag av det Wallenbergska konceptet.
Att Gyllenhammar lyckades utverka sina befogenheter hade säkerligen att göra med den franska gyllene aktien; och det går att spekulera att han kanske i sammanhanget helt enkelt ”glömde” att tala om för de självmedvetna franska statstjänstemännen hur besvärliga svenska aktieägare kan vara.
Barneviks drag
Det var heller knappast av en ren tillfällighet Percy Barneviks ABB Brown Boveri just nu satte in sin stöt i Frankrike och helt nyligen köpte upp Renaults robotavdelning. Kanske det blir Barnevik som nu i egenskap av expert på divergerande företagskulturer får lappa ihop det fransk-svenska samarbetet.
Allting var upplagt för ett avgörande strategiskt drag där den svenska storindustrin återigen kunnat visa lejonklon. Men det interna motståndet mot fusionen blev helt enkelt för stort med hot om strejk bland Volvos ingenjörer. Därefter hade Sören Gyll inget val, och Gyllenhammars tid var ute. Praten om företagskulturer hör tillsvidare inte hemma i kabinetten. &