Helhetslösning vore nu det enda riktiga

av Stefan Söderholm Forum 1972-01, sida 18-20, 19.01.1972

FORU porträt e Vi står inför regeringsbildning, vi står inför nya avtal. Arbetsmarknadsorganisationerna är i nyckelställning, vem skall vrida om nyckeln e Det skall riksförlikningsmännen i det fall låset är trögt.

9 Men riksförlikningsmännen vill inte att deras ställning skall överbetonas: ”— Vår uppgift är neutral, i oklara situationer skall vi sitta vid ändan av förhandlingsbordet och lyssn — lyssna och lägga fram förslag till försoning. Vicehäradshövdingarna Erkki Sunila och Paavo J Paayola är ”du” med hela Finland. Via massmedia finns de i allas medvetande, Det är alltid hett nyhetsstoff som de serverar oss — de nyheter de få r servera.

— Vi har i lag stadgat hur mycket vi får säga i vår tjänsteställning, påpekar Erkki Sunila. — Det är klart att vi vill vara tillmötesgående, men ibland uppstår situationer då vi märker att reportrarna trycker på från ena sidan och paragraferna från andra sidan, Då måste vi jämka — och det är vi ju vana vid!

I mars går nuvarande avtal ut. Nya skall fås till stånd. Men hur, till vilket pris och vem kommer i sista band att vinna och vem betala? Ställningarna är knappast klara, vem som helst kan förutspå att en ny helhetslösning blir svår att uppnå — om den nås. Det kan gå därhän att avtal om helhetslösning inte nås!

SUNILA: — Vi borde absolut få till stånd en helhetslösning och det borde ske inom februari månad så att vi efter det hinner handlägga de ärenden och eventuella oklarheter som uppstår branschvis. Detta har både AFC- och FFC-baserna önskat. — Allmänt taget så skulle jag säga att vi nu befinner oss i ett klarare läge än för ett år sedan. Men det betyder inte att vi inte skulle ha problem att brottas med. Vi vet ju alla att det ekonomiska läget är sämre nu än för ett år sedan, det är ett faktum som vi får erkänna och som kommer att spela in när nästa avtal görs upp. Och så har vi den politiska situationen som vi inte vill kommentera här… När vi diskuterar detta så förs ju förhandlingarna om regeringbildningen och där spelar avtalen in mycket märkbart. Det visar hur pass betydande det område vi rör oss på är.

PAAVOLA: — Nu har vi erfarenheter från senaste avtalsrond och jag tror att de kommer att hjälpa oss rätt mycket, parterna har i färskt minne vad de avtal ledde till som vi för inte så länge sedan diskuterade oss fram till.

SUNILA: — Vi behöver nu en stark regering med en sådan bas att så många intressegrupper som möjligt är representerade.

18

PAAVOLA: — Just det, vi får nog konstatera att om vi inte hittar en bred regeringsbas så blir det samtidigt svårt att finna grunden för en sådan helhetslösning som vi eftersträvar. Och för att återgå till den tidtabell (februari) som Sunila nyss nämnde med: hänvisning till arbetsmarknadsorganisationernas önskemål, så anser jag personligen att månadsskiftet marsapril blir en gränsstolpe som är kritisk. Vi borde undvika ett sådant tillstånd att inga avtal är i kraft.

FORUM: — Vilka frågor blir svårast att lösa?

SUNILA: — Lönefrågorna har ju för det mesta dominerat, det visar senaste års förhandlingar och dessa frågor kommer nog att spela den största rollen också nu. Men också arbetstiden har visat sig vara rätt svår att komma överens om.

FORUM: — Tror ni att löne- och arbetstidsfrågorna kommer att dominera diskussionerna över hela linjen eller kan man tänka sig att en grupp för fram en fråga och en annan grupp en annan fråga. Tjänstemännen har ju påpekat att realinkomstens utveckling för deras vidkommande visar på minus?

PAAVOLA: — Det beror på vilken linje man går in för i förhandlingarna. Om man går in för en helhetslösning så får inte lönefrågorna spela någon specifik roll.

SUNILA: — Från riksförlikningsmannens synpunkt sett så skall vi komma ihåg att vi under de senaste åren, de senaste avtalen, har kommit fram till linjer som fackorganisationerna har godkänt (Liinamaa I och II, UKK). Det är normer som är mer eller mindre ”stadfästa” och de ger inte riksförlikningsmännen så värst mycket spelrum. De är tämligen bindande för oss, Vi riksförlikningsmän kan sägas ha två bindande normer 1. Det förslag vi lägger fram måste kunna godkännas av båda parterna. Ett förslag som bara den ena godkänner är naturligtvis värdelöst eftersom det inte leder till någon lösning.

2. Det förslag som vi lägger fram får heller inte till sin m o dell avvika från den som arbetsmarknadsorganisationerna har kommit överens om. Är de beredda att gå in för tex en helhetslösning så måste också vi arbeta utgående från den modellen.

PAAVOLA: — I den kommande förhandlingsomgången kommer, tror jag, huvudintresset mer än någonsin att koncentreras till realinkomsten och dess bevarande. Det betyder att prispolitiken antagligen kommer att spela en avgörande roll och detta i sin tur betyder att en helhetslösning är den enda modell som man realistiskt sett kan tänka sig.

— Det skulle absolut vara en klok och naturlig fortsättning på den politik som har förts under senaste år. Jag förenar mej med Niilo Hämäläinen i det han sade att ”det vore ett steg bakåt om vi återgick till avtal förbundsvis”.

FORUM: — Tror ni, eller är ni rädda för att vi råkar in i en sådan situation i vinter eller i vår?

SUNILA: — Tror och tror… Jag hoppas att vi inte gör det, Forum 1/72

Riksförlikningsmännen Erkki Sunila och Paavo J Paavola det vore ett sämre alternativ, På tal om helhetslösning så vill jag gärna betona vilken h e lh e t man borde tala om när man använder denna term: Vi lever i ett litet land, vi borde i alla lägen värdera hur de avtal och åtgärder vi skrider till hjälper oss i den internationella konkurrensen. Vi gör inte upp avtal för att vi på våra egna förbundskanslier skall kunna vara nöjda med dem utan för att vi tillsammans skall klara oss i större sammanhang, på den allt hårdare internationella marknaden. Den s k lönsamheten måste alltså ses i större sammanhang.

FORUM: — Inser man dethär vid förhandlingsbordet eller stirrar man blint på det egna förbundets fördelar?

SUNILA: — Man ser nog helheten. Hos oss är man på högsta förbundsnivå så vaken och världsmedveten att man inser vilket läge vi befinner oss i nationellt och internationellt. PAAVOLA: — Absolut. Och ju mindre förbund man har att göra med desto mera märker man skillnaden, de stora är ”stora också i tänkesättet” — de mindre rör sig i mindre cirklar.

FORUM: — Har vi från föregående period någon ”barlast” som kan försvåra den kommande förhandlingsomgången?

SUNILA: — Det skulle jag inte säga och också FFC-basen Hämäläinen menar att den nuvarande situationen får betecknas som klar. Helt renputsat är skrivbordet ju aldrig men någon pappersdjungel rör Paavola och jag oss inte i denhär gången. Det som ju senast drog ut på tiden var endel ”efterslängar” av metallstrejken, schismer på det lokala planet som gjorde att vi i en speciellt för ändamålet tillsatt kommitté hade rätt mycket utredningsarbete ännu i höstas. Det arbete som kommittén fick uträttat godkändes enhälligt och det var nyttigt jobb såtillvida att vi lärde oss en del saker som i framtiden kan lätta läget på det lokala planet.

FORUM: — En fråga till Paavola, ni antydde i ett tal på Aulanko för en tid sedan att det kommande socialpaketet inte kan vara lika digert som i senaste avtal. Vill ni gå närmare in på det uttalandet?

PAAVOLA: — Ja, jag sade att UKK-avtalets socialpaket var innehållsrikt. Och så fortsatte jag med att säga, att eftersom vi i kommande avtal på grund av den ekonomiska stagnationen kommer att få svårt att orka med några betydande lönelyft så kommer den sociala sektorn också att påverkas och kan inte bli så vidlyftigt tillgodosedd som senast. Dethär tar jag helst som en personlig åsikt även om tankarna bygger på en del ekonomiska utredningar. På vilken punkt det kommer att prutas får arbetsmarknadsorganisationerna komma överens om vid förhandlingsbordet.

FORUM: — Det har antytts att ifall inte lantbruksfrågan får en lösning så blir våren fylld av strejker, hur tar ni dehär hoten? SUNILA: — Vi hoppas naturligtvis att det inte görs allvar av hoten. Man borde inse att arbetskonflikter inte är den bästa

Forum 1/72

Helhetslösning vore nu det enda riktiga

Förlikning måste bygga på båda parternas förtroende

Riksförlikningsmännen Erkki Sunila och Paavo J. Paavola.

19

Professorat i uorganisk kjemi

Ved Universitetet I Trondheim, Norges tekniske hogskole, vil det bli ledig et professorat i uorganlisk kjemi. Detaljert betenkning om professoratets fagområde og arbeldsoppgaver fås ved henvendelse tll Sekretariatet, NTH.

Sgkere må kunne dokumentere utstrakte faglige kvalifikasjoner og gjennom egen innsats ha vist vitenskapelig kompetanse innen ett eller flere felter av den uorganiske kjemi. Forskningsvirksomhet med tilknytning til industrielle problemer ansees anskelig. Det vil også bli lagt vekt på pedagogiske evner.

Lonn etter sjefsregulativets kl. 4, kr..82.580,— pr. år. Herfra går pensjonsinnskudd, kr. 1.488,— pr. år.

“Professoren utnevnes med plikt til å ta del i under visning og eksamen etter den til enhver tid gieldende studieordning, samt til uten erstatning å finne seg i de forandringer som ved lov eller av Kongen med Stortingets samtykke måtte bli truffet med hensyn til fagkrets, pensjonsordning og aldersgrense.

Sertrykk av publikasjoner (helst i 5 eksemplarer), eventuelt opplysninger om og/eller dokumentasjoner av andre arbeider som kan vere av betydning for bedegmmelsen av sekerens kvalifikasjoner, sendes Sekretariatet, NTH, innen en måned fra soknads fristens utlop.

Vitenskapelige arbeider som er under utforelse ved fristens utlep kan dog innleveres inntil 3 måneder etter seknadsfristen når sgkeren har gitt melding om det ved innleveringen av de evrige arbeider.

Soknad med opplysninger om utdanning og tidligere virke, og med vitnemål og helseattest stiles til Kongen og sendes Universitetet i Trondheim, Norges tekniske hegskole, Sekretariatet, 7034 Trondhelm — NTH innen 15. februar 1972 2 vägen till lösning. Problemen bör lugnt diskuteras vid förhandlingsbordet.

PAAVOLA: — När man nu skall försöka nå fram till en helhetslösning så borde man inte stirra sig blind på någon speciell grupp och hos den påstådd eftersläpning i inkomstutvecklingen. Det finns flera grupper som kan säga sig ha blivit efter i detta avseende. Man borde inte heller komma med uppdelningar sore- joerdbruk-industri, bönder-arbetare.

SUNILA: — Vi skall komma ihåg att vi alla sitter i samma båt, vi måste ro i samma takt över hela linjen. För övrigt skulle jag gärna återgå till det vi diskuterade om socialpaketet nyss. Jag är ense med Paavola i den frågan att socialpaketet nu kan bli mindre.

PAAVOLA: — Från arbetsgivarsidan sett så är det ju i stort sett detsamma huruvida ett ”lyft” för arbetarna kommer dem till del i form av löneförhöjning eller i form av sociala förmåner, det är er utgiftspost för företaget i båda fallen, det kanske man inte tänker på så ofta.

FORUM: — Vilka grupper anser ni har släpat efter särskilt mycket i löneutvecklingen.

SUNILA: — Jag avsåg de stora grupperna av unga arbetare. Det är ingalunda bara fråga om löner, deras yrkesutbildning och känsla av framtida utkomst måste tillgodoses. Vår industri utvecklas, blir tekniskt mera mångsidig, kräver specialskolade arbetare, För att vi skall hänga med i den internationella konkurrensen så måste vi ha yrkeskunnigt folk och för att få yrkeskunnigt folk måste vi ha utbildning som tillfredsställer de aktuella ålderskategorierna. Det skall inte bli så att de måste flytta till Sverige bara för att löner, utbildning och avtal inte gynnar dem härhemma. Här är det fråga både om kollektivavtals- och arbetskraftspolitik.

PAAVOLA: — Plus att vi borde få realinkomstnivån för våra arbetare så mycket högre att de inte lockas av de löner och förmåner som Sverige erbjuder.

FORUM: — Blir den kommande förhandlingsomgången lång och svår?

SUNILA: — Svårt att säga. Jag tillbringar nu det femte året vid förhandlingsbordet och varje år har sina problem. Det har talats mycket om att vi skulle ha kärvt före, men jag tror inte att situationen skiljer sig så mycket från tidigare år att vi inte skulle hitta en utväg också nu. Jag är något av optimist. PAAVOLA: — Fram mot sommaren hoppas vi ha allt klart — inklusive all ”efterstädning”. Ramen skall vi naturligtvis försöka ha klar inom februari.

FORUM: — Hur upplever ni riksförlikningsmannens arbete?

SUNILA: — Riksförlikningsmannen skall hålla sig i bakgrunden, utanför själva schismen, han skall lyssna noga och närma sig parterna på ett sakligt sätt. Han skall ha båda parternas absoluta förtroende. Riksförlikningsmannen sitter inte inne med några sensationella kort som han drar fram ur ärmen och presenterar som definitiva. Vi spelar ett samspel. Och jag vill gärna betona att det ofta är i samtalen med parterna skilt för sig som man kommer lösningen närmare. Det är inte, som många tror, alltid de gemensamma överläggningarna som leder till resultat. Vid de separata mötena kommer riksförlikningsannen parterna ofta mera in på livet och det är också där om man skapar känslan av förtroende. PAAVOLA: — Något ”tjat-jobb” är det framför allt inte. På den nivå som man befinner sig vid gemensamma förhandlingsbord läggs det bara fram fakta, käbblet lyser nog med sin frånvaro i det skedet. Det råder en korrekt atmosfär. Så säger riksförlikningsmännen vars ansvarsfulla arbete de senaste åren varit effektivt. Under senare år har 70 procent av tvisterna lösts vid förhandlingsbordet. Båda inskärper att förlikningsarbetet ”inte är matematisk utan en del av det mänskliga livet”.

Stefan Söderholm

Forum 1/72