Hur finansiera vattenvården?
av T -A Lindberg Forum 1972-18, sida 08, 15.11.1972
Taggar: Teman: vattenvård
FORU debatt
Hur finansiera vattenvården” ‘Kraven i fråga om vattenförsörjningen och särskilt beträffande vattenvården har ökat betydligt under den senaste tiden, vilket innebä - avsevärt större ekonomiska uppoffringar för kommunerna och in dustriföretagen än tidigare. Kommunernas investeringsbehov under den närmaste 10-årsperioden beträffande enbart avloppsvattenverk har beräknats till ungefär 2 miljarder mark, således 200 miljoner mark per år — en i våra förhållanden synnerligen stor utgift. Därtill kommer de årliga driftskostnaderna som väntas uppgå till 150 miljoner mark per år.
Finansieringskommittén för vattenförsörjningen och vattenvården har i sitt delbetänkande av år 1970 ansett, att industrins investeringsbehov för motsvarande tidsperiod kommer att uppgå till 500 miljoner mark, varav på träförädlingsindustrins del kommer 400 miljoner mark.
Det anses allmänt, att den som förorsakar vattendragens förorenande även bör svara för reningskostnaderna av avloppsvattnen. En dylik princip förefaller att vara rättvis och ändamålsenlig. Vid företagna undersökningar har “det framgått, att träförädlingsindustrin är den överlägset största förbrukaren av vatten ävensom den största förorenaren, vilket framgår av följande framställning.
&
Vattenförbrukningen 197 1. Träförädlingsindustrin 73 “/o 2. Övrig industri 17 “/a 3. Samhällen 10 Yo
Avloppsvattenbelastningen 197 1. Träförädlingsindustrin 88/0 2. Livsmedelsindustrin 20 /o 3. Övrig Industri 10/ 4, Samhällen 9’/a
Graden av förorenande verkan beräknas i allmänhet enligt den biologiska syreförbrukningen. (BSF 5).
Fastän träförädlingsindustrin sålunda syns vara den största ”syndabocken”, kan det inte förnekas att denna för hela landet viktiga industrigren genomfört beaktansvärda åtgärder för vattenvården. Man anser nu, att det av ovannämnda kommitté beräknade investeringsbehovet är alltför litet, då redan nu omkring 200 miljoner mark använts för ifrågavarande ändamål. Snarare torde 700—800 miljoner mark ha investerats intill utgången av detta decennium. Då det såväl för samhällena som för industrin är fråga om synner ligen betungande utgifter, kan man med skäl ifrågasätta hur dessa skall kunna offra dylika summor utan att deras ekonomi lider allvarligt och utan att främst exportindustrins konkurrensförmåga påverkas, Ovannämnda finansieringskommitté har föreslagit, att staten av budjetmedel skulle bevilja industrin under ifrågavarande tioårsperiod lån till ett sammanlagt belopp om 200 miljoner mark samt direkt ekonomiskt stöd inom samma tid till ett belopp om 30 miljoner mark. Kommunerna för sin del skulle främst komma i åtnjutande av större räntestöd, vilka under åren 1969—1972 dock uppgått till omkring 100 miljoner mark, Därtill har man framställt, att staten under ifrågavarande tidsperiod skulle anslå 100 miljoner mark för eget byggande av i främsta hand kloaker och reningsverk. Ytterligare borde staten för åren 1972—1981 anslå sammanlagt 500 miljoner mark till direkta understöd åt samhällena. Finansieringskommitténs beräkning av investeringsbehovens storlek såväl för industrins som för samhällenas del anses redan såtillvida föråldrat att beloppen är alldeles för låga. Tyvärr har man inte kunnat i störte grad tillämpa. ens detta minimiprogram då det i huvudsak fortfarande bara finns på papperet. Samtidigt har tillsynsmyndigheterna skärpt sina krav beträffande renandet av avloppsvattnen varvid terminen för exempelvis byggande av reningsverk fastställts så kort, att det inte finns reella möjligheter att finansiera projektet. Man kan därför framföra önskemålet, att då från myndigheternas sida uppställs villkor för rätten att avleda avloppsvatten, statsmakten samtidigt skulle i tillräcklig grad understöda detsamma med ekonomiska åtgärder. Ifall statsmakten i större grad än hittills bidrar till finansieringen av nödiga investeringar kommer också vi vanliga skattebetalare att få känna av detta. Det är signifikativt för vattenvården i ett modernt samhälle, att kraven på reningsgraden kontinuerligt skärps. Redan nu anser man att mekanisk rening av avloppsvattnen är helt otillräcklig ävensom att biologisk rening inte i alla avseenden är tillfredsställande utan att utvecklingen borde leda till kemisk rening, vilken kommer att ytterligare öka kostnaderna för investeringarna.
Samtidigt som man med tacksamhet hälsar den omständigheten att en attitydförändring rörande vattenvården tydligen skett på alla håll — därpå tyder bla träförädlingsindustrins eget vattenvårdsprogram, — kan man inte annat än beklaga att vattenvårdens finansiella sida fortfarande väntar på en ändamålsenlig lösning. Man kan inte vänta sig att exempelvis införandet av kommunal vattenvårdsavgift skulle lösa frågan för samhällenas del.
Även om ovannämnda åtgärder skulle genomföras, syns det som om utvecklingen under de närmast följande åren inte kommer att kunna trygga ens nöjaktigt rena vattendrag. Tydligen fordrat vat - tenvårdsproblemen en mångsidigare granskning och nya metoder.
OO T-A Lindberg
Forum 18/1972