Inflationsredovisning på kommande

Taggar: Teman: inflation

FORUM 8 : 7 15

Inflationsredovisning på kommande

Prisstegringarna förvränger årsredovisningen och skapar skenvinster. Ett enhetligt beteende bland företagen vid uppgörande av bokslut kunde påverka beskattaren anser professor Reginald Jägerhorn. y»” Också om bara ett fåtal börsnoterade bolag tillsvidare vågat attackera inflationens effekter på årsredovisningen är man i de flesta företag medveten om att det ligger i eget intresse att på något . sätt informera om hur prisstegringarna förvänger bokslutet. De ständiga prisstegringarna under 70talet har automatiskt sörjt för hyggliga bokföringsmässiga vinster under tider då utvecklingen kunnat innebära att företagets resurser tärts ned och de faktiska vinsterna visat en oroande utveckling. Det har inte alltid varit så lätt för företagen att för arbetstagarnas fackorganisationer och andra intressentgrupper argumentera för återhållsamhet, få stöd för drastiska nedskärningar av investeringsprogram mm samtidigt söm det senaste bokslutet uppvisat ett bökföringsmässigt vinstresultat och den sk lagerreserven kanske tom vuxit under året. Det konventionella bokslutet och då främst gällande bokföringsmässiga och skattemässiga bestämmelser är så utformade att de endast i ringa grad tar hänsyn till prisförändringar. Det låter kanske överraskande men vår gamla bokföringslag var i detta avseende mera tidsenlig. Den innehöll lagstadganden som effektivt skulle ha kunnat förhindra redovisning av fiktiva prisstegringsvinster i lager (tex normallager"värderingsprincipen). Företagen har likväl också nu full frihet att komplettera sitt konventionella bokslut med tilläggsinformation och därigenom korrigera de data som förvrängs av prisstegringarna.

Vilka data förvrängs i bokslutet?

Ser vi på företagens resultaträkningar så är det framförallt två poster som är illa ute, Dels förvrängs sålda varors anskaffningskostnad (inköp plus lagerminskning resp inköp minus lagerökning), dels förvrängs posten avskrivningar.

Avskrivningårna blir för små under inflationsperioder eftersom de i det kon ventionella bokslutet uträknas på den historiska anskaffningsutgiften. Men hur förvrängs sålda varors anskaffningskostnad? Varför leder prisstegringar på inneliggande varor till en uppförstoring av den bokföringsmässiga vinsten?

Enligt våra skatte- och bokföringsregler värderas lagret i bokslutet till det sk FIFO-värdet (vi frånser här en eventuell lagernedskrivning). FIFO-värdet tenderar i många fall att sammanfalla med räkenskapsårets sista inköpspris, Eftersom balansräkningens lagervärde direkt påverkar posten ”förändring i lager” och också inkluderar prisstegringar betyder det här att också sålda varors kostnad (inköp + lagerförändring) påverkas av dessa prisstegringar, likaså försäljningsbidraget, driftsbidraget, rörelsevinsten och också den slutliga vinsten eller förlusten. Om lagervärdet inkluderar prisstegringar t ex om 100 enheter, så uppförstoras de nämnda resultatposterna med samma belopp.

Också balansräkningen är illa ute under inflationsperioder. Tillgångar som anskaffats för ett flertal år sedan noteras till sina ursprungliga anskaffningsvärden som kan i hög grad avvika från deras gängse värde. Enligt gällande bokföringslag kan företagen värdereglera vissa anläggningstillgångar dvs justera bokföringsvärdet uppåt till ett mera realistiskt värde.

Men eftersom dessa värdehöjningar inte sker på ett konsekvent och företagen emellan uniformt sätt ökar dessa sporadiska åtgärder inte i högre grad balansernas informationsvärde.

Utveckling mot punktinformation

I Sverige har vissa börsnoterade bolag redan en längre tid kompletterat det traditionella bokslutet med punktinformation om prisstegringarnas effekt dels på de sålda varornas anskaffningspris, dels på avskrivningarna. Rosenlew och Schauman var inne på denna linje redan i sin årsredovisning för 1974. Efterföljare för år 1975 har de fått åtminstone i Nokia.

Så länge åsikterna om lämpligaste form för inflationsredovisning även bland experter går i sär och den internationella utvecklingen ännu är oklar är denna lösning rekommenderbar.

De företag som vill ge denna punktinformation ställs inför åtminstone två praktiska problem. För det första förutsätter en dylik information att årsredovisningen i övrigt står på en viss nivå och att bokslutet är rätt öppet. Företag som fortfarande betraktar tex lagerreserverna som dolda, har ingen orsak att komma med denna punktinformation förrän årsredovisningen gjorts öppnare. För det andra är framtagandet av tilläggsinformation alltid förenat med extra kostnader. Speciellt gäller detta de sålda varorhas återanskaffningskostnad.

I många fall är det likväl möjligt att med relativt enkla metoder plocka fram närmevärden. Bla rekommenderar den brittiska sandilandskommittén den sk genomsnittsmetoden som i många fall kan vara användbar under förutsättning att man känner till prisstegringarna under året. Inom vissa branscher kan det vara problematiskt att beräkna anläggningstillgångarnas återanskaffningsvärde och också fastställandet av ” den ekonomiska livslängden kan lätt bli godtyckligt.

Ett förenhetligat beteende är därför att rekommendera, och det kunde fås tillstånd genom någon form av samarbete mellan företagens centralorganisationer. Vissa normer på det här området går också lätt att låna från Sverige.

Om omsättningstillgångarna redovisas till fulla FIFO-värdet på balansens aktiva sida och lagerreserven framgår öppet på passiva sidan (jfr Rosenlew från 1974 och Instrumentarium från 1975) är det bara anläggningstillgångarnas bokföringsvärde som borde kompletteras med tilläggsinformation om deras gängse värde, För avskrivningsbara anläggningstillgångar betyder gängse värde att tillgångarnas återanskaffningsvärde redu ceras med ackumulerande avskrivninga (det s k bruksvärdet).

Om ideer av det här. slaget vinner allmän genklang åtminstone bland börsnoterade bolag kan detta i hög grad också påverka beskattaren som hittills erivist hållit fast vid det nominella vinstbegreppet. OO