Ingen Fågel Fenix
av I J Forum 1975-15, sida 05, 01.10.1975
FORUM 15 : 7 ledaren
Ingen Fågel Fenix
KOMMER NÅGON FÅGEL FENIX att uppstå ur de rykande resterna av valstriden? Är det lättare att få en handlingsduglig regering efter än före valet? Kannstöperierna pågår.
Det blev en sanering. Vissa notoriskt och oberäkneligt obstruerande småpartier är inte längre tungan på vågen i den nya riksdagen, en status som varken deras storlek eller den politik de företräder borde berättiga dem till. De stämplades i valkampanjen ofta som ”splittringspartier”, en negativt laddad benämning. Kanske drogs de alltför lätt över en kam. Men med vårt nuvarande valsystem är de verkligen splittrare och ger sina väljare liten utdelning i förhållande till det röstetal de erhållit. Väljarnas röster blir delvis ”bortkastade”. Sannolikt är också, att de förblir små, så länge de kör på enbart missnöjeslinjen.
Att det trots allt går att komma ur splitterzonen är förstås det kristliga partiet det bästa beviset på: med att erbjuda vissa konstruktiva alternativ har de åkt upp jämsides med svenska folkpartiet och liberalerna i antal riksdagsmandat.
Men någon Fågel Fenix-regering får vi knappast. Nu börjar man också hos oss göra gällande det som länge påståtts utomlands; att regeringen Liinamaa kan få sitta över årsskiftet.
EN AV DE CENTRALA frågorna är socialdemokratiska partiets tillbakagång, samtidigt som det fortfarande är det största partiet (om man undantar soffliggarna) och en trolig ingrediens i de flesta regeringsbildningsförsök. Det var tacksamt att skälla på regeringen Sorsa före valet. Endast några få, bland dem Nils Meinander, drog en lans för regeringen Sorsa. Den var inte så dålig som folk ville göra gällande.
Men mera betänksam blev man däremot av den linje som partiet företrädde i valstriden.
LÖFTEN GAVS om ytterligare sociala förmåner ”inom fyra år”. Här dök upp inte bara reformer som i vidsträckta kretsar anses som nödvändiga — bl a viss familjepolitiska förbättringar — utan också sextimmars arbetsdag, tvåveckors familjesemester m fl Tläskben. Det här programmet innebär en ekonomisk bumerang som i det långa loppet förverkligas på bara ett sätt: genom ökade skattepålägg. Och socialdemokraterna tycks också veta var skatterna ska tas ut: inte av fysiska personer, utan av företagen.
ETT LITET INTRESSANT. mellanspel i tv:s stora valdebatt var ett replikskifte Sorsa-Holkeri. Sorsa undrade emfatiskt ”vem som skall betala skatterna i det här landet”, och knep säkert en del röster genom att nästan med darr på rösten ifrågasätta om fysiska personer verkligen skall stå för en så stor del av skattebördan, medan företagen slipper lindrigt undan. Holkeris svar gick in på en kärnfråga, men gled så snabbt förbi att det aldrig hann bli en verklig ingrediens i debatten. Det är, förklarade han, en väsentlig skillnad mellan den skatt folk betalar på sin inkomst, pengar som i de flesta fall används för konsumtion, och den skatt företagen betalar på en vinst, som till största delen går till produktionen. Vinsten plöjs ju ned i företaget på nytt för att trygga dess fortsatta verksamhet, skaffa nya maskiner i stället för de utslitna, och garantera arbetsplatser åt många människor. Eller riktigt så här fullständigt uttryckte han sig inte, men det var, kan man förmoda, vad han hade i tankarna.
Ekvationen går inte att lösa så lätt som den förra statsministern påstod. |
Om socialdemokraterna går med i regeringen kan de inte undgå att ta med sina vallöften i programmet. Det kan bli nya sociala ”bomber”, och Inte en sanering av en ekonomi som skulle kräva vissa obehagliga ingrepp — ingrepp som eventuellt nu tjänstemannaregeringen får bära hundhuvudet för.
KANSKE VI FÅR BETALA ett förtidigt riksdagsval med en försenad regering? 1J OO