Inkompetenta säljare, dumma köpare
av Ander Löflund Forum 2012-02, sida 18, 23.02.2012
EH FPORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 2012 Anders Löflund är professor i finansiell ekonomi på Hanken samt rådgivare för Corporate
Advisor Group.
Inkompetenta säljare dumma köpare
Placeringsmarknaden är som känt racen såpass konkurrensutsatt att äve professionella aktiva fondförvaltare har svårt att slå passiva jämförelseindex med skickliga aktieval eller marknadstajmning, I så fall förefaller de debiterade förvaltningskostnaderna i många fall vara oskäligt höga i förhållande till det producerade mervärdet för fondägarna, Eftersom investerarna inte flyttar pengarna till passiva indexfonder accepterar de överprissättningen. Hur kan ett system byggande på fondförvaltarinkompetens eller åtminstone girighet och envist dumma investerare vara så livskraftigt? Ärdettainte ett massivt slöseri med humankapital som kunde användas mer produktivt annanstans?
Argumentet med finansiella serviceindustrin so ett slags ”destruktivt pyramidspel” håller inte vid närmare granskning. Aktiva fondförvaltare är i själva verket i många fall mycket skickliga i sitt yrke. Investerare som skyfflar pengar mellan dåliga och goda aktiva investeringsrådgivare är inte heller nödvändigtvis överbetalande idioter. Omallokeringarna är ofta en rationell respons till ny information om fondförvaltarnas relativa förmåga.
Tänk dig att du hittat en fantastisk aktiv fondförvaltare som en längre tid genererat avkastning överstigande fondens jämförelseindex (passiva investeringar med motsvarande risknivå). Du känner också till fondförvaltare med såpass dåliga resultat att du aldrig skulle komma på tanken att ge pengar till dem. Vad händer ifall vi alla visste vem de goda och de dåliga aktiva förvaltarna var? Vi skulle naturligtvis styra våra pengar bort från de svaga till de starka. De goda förvaltarnas fonder skulle växa och de måste verkställa sin aktiva investeringsstrategi i större skala, medi genomsnitt större handelspartier per transaktion. De ökande handelskostnaderna tär på avkastningen, speciellt för strategier som satsar på små illikvida placeringar med hög omsättning. Fondavkastningen börjar avta tills den når avkastningsnivån av den nästbästa fondförval rera samma avkastning efter förvaltningsavgifter som det passiva jämförelseindexet. Samma process sker omvänt med dåliga förvaltare som en längre tid släpat efter sitt jämförelseindex. Fondägarna drar ut medeloch fonden minskar (eller rentav tvingas stänga) till den graden att den åter kan erbjuda attraktiva avkastningar efter förvaltningskostnaderna, Jämvikten karaktäriseras av att skickliga fondförvaltares fonder blir stora och förtjänar höga förvaltningsavgifter för fondbolaget och dess förvaltare.
Konkurrensen mellan investerarna för att hitta de bästa fonderna leder dock till att investerarna själva inte förtjänar bestående fördelar av att kanalisera pengar till aktiva förvaltare utan ersättningen för investeringsskickligheten blir i huvudsak hos fondbolaget. Det låter lite cyniskt först men är ju precis vad man väntar sig av vilkensomhelst affärsverksamhet: att använda en renommerad stjärnjurist blir dyrare än en liten okänd jurist, men båda kan ha ett kundunderlag. Aktiva placeringsstrategier genererar dock värdefulla biprodukter för helheten genom att effektivera prissättningen och upprätthålla likviditet.
Även om placerarna inte lätt kan urskilja de goda förvaltarna från de dåliga kan de använda indikatorer såsom historisk avkastning, fondflöden och fondens storlek som indikatorer av kvalitet. Och samma mekanism med kapitalflöden mellan fonder snabbt omintetgörande överavkastningen fungerar.
Placering i en aktiv placeringsfond behöver alltså inte göra någon harm åt placeraren men det är så gott som omöjligt att hitta en fond som skulle generera överavkastning efter kostnaderna, Samtidigt är det passiva indexalternativet alltid ett tryggt val tack vare de minimala kostnaderna - risken att överbetala är minimal. Teorin har utvecklats av Richard Green och Jonathan Berk +) och förutspår att överavkastningar är mycket temporära och förknippade med nya, exotiska investeringsstilar som inte blivit ordentligt uppmärksammade än. När massorna hittar dem är loppet kört. m taren somi sin tur ser sin fond öka istorlek osv. Migrationen av fondkapital slutar då de aktiva fondförvaltarna oberoende av graden av skicklighet kan förväntas gene Vad händer ifall vi visste vem de goda och de dåliga aktiva förvaltarna var +) Mutual Fund Flows and Performance in Rational Markets, Journal of Political Economy, 2004, vol, 112, no. 6.