Internet eller splinternet?
av Stefan Lindström Forum 2020-07, sida 13, 25.08.2020
[caption id=“attachment_131783” align=“alignright” width=“259”]
Stefan Lindström är chef för Finlands generalkonsulat i Los Angeles och skriver om samhälle, teknologi och geopolitik[/caption]
Internet har grundläggande förändrat hur människor konsumerar, arbetar, får sin information och utbyter idéer. Samtidigt har samhällets konstruktion och politiska styrning förändrats radikalt. Internet har blivit en personlig förnödenhet för människor och en ekonomisk nödvändighet för stater och företag. Tillgång till internet uppfattas nästan som en central mänsklig rättighet. Denna uppfattning tar dock inte hänsyn till det faktum att helheten är ett ständigt pågående utvecklingsarbete, vilket bedöms mycket annorlunda i olika delar av världen. Det internet som vi under en lång tid har tagit för givet är faktiskt inte längre en självklarhet. Kommer vi att ha ett enda internet i framtiden, eller är vi på väg mot vad som kan kallas ”splinternet”?
Normerna om frihet. Utvecklingen kan framställas i tre modeller, eller kanske mer ideologier. Den ursprungliga modellen bygger på själva grunddefinitionen av internet ”creating shared policies and standards that maintain the Internet’s global interoperability for the public good,” det vill säga normerna om frihet, öppenhet, säkerhet och flexibilitet (vilka i dag omfattas i en omfattning som kan diskuteras). Den andra modellen avviker grundläggande från dessa principer och värderingar, och bygger på en absolut och auktoritär styrning med tillhörande icke-demokratiska åtgärder såsom censur och övervakning samt en stängd inre marknad. Lite Orwells 1984 över det hela. Den tredje modellen, vilken kan kanske bäst exemplifieras av EU:s GDPR-regelverk, eftersträvar en öppen men reglerad och för konsumenterna säker och ansvarig operativ miljö.
Brist på gemensamma spelregler. Bristen på koordinerad internationell reglering innebär att dessa tre tänkesätt i allt större utsträckning skapar sina egna normer och regler, vilka inte alltid är kompatibla. Inte tekniskt, inte praktiskt och framför allt inte ideologiskt. Staternas motvilja eller oförmåga att skapa gemensamma bindande spelregler har i praktiken överlämnat en betydande maktposition till några globala plattformar och teknologiföretag.
Detta har lett till ett alltmer framträdande ”digitalt kallt krig”, vilket för med sig ett flertal järnridåer inom teknologi och även frihandel. Problemet härvid är att utvecklingen mot flera fragmenterade och fristående internet hämmar spridningen av innovationer och vetenskapliga framsteg, och har en betydande negativ inverkan på konsument- och integritetsskydd och informationssäkerhet. De olika värderingarna om hur teknologin används skapar spänningar särskilt med Kina, Ryssland och likasinnade, vilket vi ser tydligt i dag. GDPR och de europeiska påtryckningarna för en nationell digital beskattning av plattformarnas verksamhet har även skapat en del spänningar mellan USA och EU. Allt detta skapar en osäkerhet på global nivå och bromsar handelsflöden.
Västvärlden är i princip ense om att en reglering av något slag behövs. Hur den sedan ska utformas och genomföras är en annan fråga. Jag möter ofta öppen kritik mot EU:s positioner när jag medverkar i paneler i USA, men ofta kommer till och med samma kritiker och tackar efteråt för att ”någon gör i alla fall någonting.” Det finns ett stort behov för gemensamma positioner, speciellt gällande moral och etik samt skydd av konsumentens data och integritet. Storföretagen vill vara med och utforma regleringen och lobbar hårt för sina positioner.
Moraliskt ansvar kan inte skyfflas bort. Det är också en fråga om att värderingarna som utformas kommer attpåverka oss i framtiden. Även om teknologin i sig inte har några värderingar, så skapar teknologi frågor som berör framför allt etik, till exempel användning av ansiktsigenkänning och försäljning av personlig data till utomstående. Det moraliska ansvaret för teknologi kan inte bara skyfflas över till en tredje part. Silicon Valley har alltid varit stolt över sin framtidsvision, men det borde inte innebära att man överger sina liberala demokratiska ideal med starka institutioner, rättsstatsprincipen och skyddet av individens rättigheter.
Det som gör internet unikt är dess dna, inklusive förmågan att ge människor, oavsett deras bakgrund eller resurser, ett forum för att uttrycka sig och en universell publik. Detta är också internets transformativa kraft. Vi måste skapa – eller kanske snarare förnya – formerna för multilateralt samarbete som inte bara involverar stater och storföretag utan även övriga intressenter. Teknologisk kreativitet har en enorm kraft, men för att lösa splinternet-problematiken och gå mot en enad väl fungerande internetvärld behöver vi mer kreativitet även inom etik, diplomati, politik och samhälle. Alternativet, det vill säga den kinesiska modellen, torde ge tillräcklig motivation.