Jobbar med att skapa problem

av Lena Barner-Rasmussen Forum 2008-06, sida 36-39, 16.06.2008

Taggar: Personer: Tomas Lindén Teman: hjärngympa

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6 200 37 Z ”Det är lite som trollkonster — ingen vill berätta om sina tricks och man får inte säga något. Det gör att det är svårt att komma in i kretsarna. ska produkter går åt”, säger Pietarinen, som har fyra års erfarenhet av branschen.

I internationell jämförelse sticker finländarna ut med sitt intresse för problemprylar. Redan antalet butiker som specialiserat sig på den här typen av spel visar att finländare är ivriga på dem. Förutom Heurekas två butiker, en i Vanda och en i Kampens köpcentrum i centrala Helsingfors, finns det fem andra butiker. Eni Uleåborg, eni Vasa, eni Östra centrum i Helsingfors, en i Salo och en i Selän > KÄRT BARN HAR MÅNGA (KRÄNGLIGA) NAMN = Ident i mninga jor oc som problemi

Detärnö n älvklart vilke nemanget går under namnet International Puzzle Party.

Det finns också ett motsvarande finländskt evenemang, Finnish Puzzle Party. Till skillnad från International Puzzle Party somär en mycket exklusiv träff är vem som helst välkommen till Finnish Puzzle Party. Årets jippo gick av stapeln i Åbo i början av maj.

Sällskapets okrönte ordförande är Matti Linkola. Då Forum når honom är han i Björneborg för att ställa upp en utställning om

FORUM FÖR EKOMÖMI OCH TEKNIK

NR 6 200 ”För att gilla problemlösningsprylar måste man tycka om att vara för sig själv, och det draget finns hos oss finnar. Också hos japaner, som ju också gilla problempussel och spel.”

NISSNNSV-HANHYE NI 2 & z Zz 3 2 z = z

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6 2008

ANNYHGT

OMM:

OAHZ I SINNYHOT

Tomas Lindén är en av de få somarbetar med problemlösningsprylar på heltid.

problemlösningsspel. Under vintern hölls utställningen i Tekniska museet i Helsingfors, och under sommaren kan man bonga den i Björneborg. Många av utställningsprylarn pää nära Verla. Som jämförelse kan nämnas att det finns en problemlösningsbutik i London, två i Paris och två i Prag.

TOMAS LINDÉN driver butiken i Vasa. Han

Jobbar med att skapa problem

BH Hjärngympa. Vanligtvis vill kunder ha produkter som de förstår sig på. Men pusselmakare gör grejor man helst inte ska förstå i första taget.

LENA BARNER-RASMUSSEN TEXT

X Pisa-undersökningarna visar att finländarna är bra på matematik. Men det är inte bara derivator och integraler som attraherar - finländarna är också tokiga i problemlösningsprylar. Alla minns Rubiks kub frå 1980-talet. Nu är pusselgrejerna igen i ropet.

LIISA PIETARINEN bekräftar att problemlösningsprylar är inne. Hon jobbar med vetenskapscentret HEUREKAS butikskoncept oc enligt henne kan man skönja en boom sedan ett par år tillbaka.

”Jag vet inte vad boomen beror på, men just nu råder det stor efterfrågan på problemlösningspussel. Både inhemska och utländ var den första i Norden som grundade en pusselbutik år 1996. Först var butiken belägen i Helsingfors, men numera finns den av privata skäl i Vasa. Lindén hann härska på marknaden så gott som ensami flera år innan han fick konkurrens av de andra. För FORUMS läsare är han även känd som upphovsmannen till problemlösningsgrejen Vise VD på Nattchefssidan i slutet av tidningen (se s. 50).

Tomas Lindén har hela sitt liv varit intresserad av problemlösning. Men det var genom sitt slöjdintresse som han kom sig för att börja göra problemlösningsspel av trä.

”Det fanns ju inte alls några sådana här grejor av trä, så jag började göra mina egna prylar. Så småningom växte det och jag öppnade min butik i Helsingfors?”

Nästan som trolleri. Vad beror den nuvarande boomen för problemlösningsspel på? Och varför har just vi finländare sådan dille på de här prylarna?

Som fallet ofta är då någon kuriosagrej vinner terräng finns det ett par personer at ndet är ett oft. enomend n har en problemlös rylihanden.

tacka. I det här fallet är den ena MATTI LINKOLA, branschens grand old man i Finland. Den andra är Tomas Lindén, som har fört arvet” vidare.

”Matti har introducerat mig i de internationella inre kretsarna. Det här är ju lite som trollkonster - ingen vill berätta om sina tricks och man får inte säga något. Det gör att det är svårt att komma in i kretsarna”, berättar Lindén.

Enligt honom finns det i världen en inre krets på ett par hundra människor som på allvar sysslar med problemlösningsspel. Den här kretsen träffas en gång i året, och eve är utvecklade av Linkola själv.

Matti Linkola grundade Finnish Puzzle Party för 15 år sedan tillsammans med två andra aktiva pysslare.

”De första tre åren var det bara vi tre”, minns Linkola.

Under åren har sällskapet dock vuxit ochi år var närmare 25 personer närvarande.

”Det är mycket med tanke på att det bara bor fem miljoner människor i Finland. I USA, med en population på 250 miljoner invånare, är antalet medlemmar i International Puzzle Party under hundra”, säger han.

Under pusselträffen lyssnar man till föredrag och diskuterar allmänt om problemlösningspussel. I Finland är man inte orolig för att någon är ute för att stjäla ens idéer.

”Kretsarna är ändå så små, man skulle genast avslöjas. Snarare är det så att man utbyter idéer och sparrar varandra”, säger Linkola.

Vinnargrej. En person vars idéer alltid tas emot med förtjusning och fascination är VESA TIMONEN.

Precis som med de flesta aktiva pusselmänniskor har Timonen varit intresserad av problemlösningsgrejor alltsedan barnsben.

Till varje födelsedag och julafton har jag önskat mig problem”, berättar Timonen.

Sitt första spel utvecklade han år 1993, men märkte sedan till sin bestörtning att det redan fanns en grej med samma idé på butikshyllan. Det lade sordin på ivern för ett par år framåt, men 1996 hittade han på ett spel som Tomas Lindén tog till försäljning i sin butik.

Ett par år senare fick han för sig att själv formge en ring åt sin flickvän (dock inte en förlovningsring). Det projektet tog tre år, men som en biprodukt föddes en idé till ett problemspel. Han förde den till en tillverkare som sedan skickade den till japanska leksaksföretaget HANAYAMA, som också är stort på problemlösningsspel.

Hanayama skickade produkten, som kalllas Cast Loop, till världens största pusseldesigntävling, Nob Yoshigahara Puzzle De > DEN MAGISKA KUBE rkade kuben på lice 300 miljoner kube sign Competition, där den valdes till publikens favorit och blev årets problemlösningsspel2007.

Men trots Timonens framgångar ser han utvecklingen av problemlösningsspel endast som en hobby. Till vardags är han programmerare på TELLABS, ett jobb som i och för sig kräver förmåga att lösa problem. Det utmanande med problemlösningsbranschen är att det är svårt att leva på den. Enligt Timonen ä det inget problem att få människor att intressera sig för spelen, utmaningen ligger snarare iattfå dem att köpa spelen. Orsaken är enkel: vad gör du med prylen då du en gång kommer på hur man löser den? Problemlösningsgrejor är engångsprylar.

”De är förstås bra presenter, och visst kan man utmana sina vänner. Men tillställningar där alla bara pynjar för sig själva blir ju inte särskilt lyckade”, säger Timonen.

Lindén håller med Timonen. Det är svårt att leva endast på de inkomster ens egna spel hämtar in. Lindén tillverkar visserligen några spel, slöjdlärare som han är till utbildningen, men största delen av hans inkomster kommer från butiken, där han säljer både inhemska och utländska spel.

”Också i ett globalt perspektiv är den här branschen en jättesmal nisch. De största företagen i världen inom branschen har inte mer än 30 personer anställda”, säger Lindén.

Den enda prylen som verkligen slagit igenom är Rubiks kub (se faktaruta).

Egen tillverkning, En som tänker försöka leva enbart på ett pussel han utvecklat själv är HANNU HJERPPE. I sin verkstad i FISKARS gamlaknivfabriki-— just det, Fiskars — har han redani ett år tillverkat sin Bolaris-boll. Många av oss kom första gången i kontakt med problemlösningsspel genom det så kallade Femton- spelet, den tvådimensionella skivan bestående av en bild uppskuren i femton kvadrater med den sextonde kvadraten borta. Hjerppe, som också han fattade intresse för problemlösning i knatteåldern, experimenterade med skivan och hur den skulle fungera som en boll. Slutresultatet blev Bolaris, som han tillverkar i tre olika svårighetsgrader. Hjerppe, som är utbildad industriell designer från KONSTINDUSTRIELLA HÖGSKOLAN, har som avsikt att livnära sig på sin Bolaris. Med personliga lån och delfinansiering från FINNVERA har han byggt upp sin verkstad och skapat ett brett distributionsnätverk som bland annat innefattar STOCKMANNS varuhus, olika museibutiker och Heurekas butiker.

Hjerppes arbetsutrymme i den gamla knivfabriken är överbelamrat med plastbitar i alla regnbågens färger. Det gäller att hålla tungan rätt i mun då man monterar bollarna. Men Hjerppe klagar inte.

”Det är ganska roligt, lite som att bygga lego”, säger han.

Hör till folksjälen. Men tillbaka till den ursprungliga frågan. Varför är just finländare så tända på problemlösning? Enligt Lindén, som importerar Hanayamas prylar via en belgisk agent, är det bara i Ryssland det går åt mera av det japanska företagets grejor än i Finland.

”Det är något med den finska mentaliteten. Tänk bara på alla fina grejor som männen gjordei sina korsun under krigen. Alla känner till vanginlukko och pirunnyrkki”

Timonen tror också att problemlösningsivern sitter i ryggmärgen hos finländarna.

”För att gilla problemlösningsprylar måste man tycka om att vara för sig själv, och de draget finns hos oss finnar. Också hos japaner, förresten, som ju också gillar problempussel och spel”

Trots att det finns en liten risk att man blir asocial där man sitter i soffhörnet och koncentrerat fingrar på någon knepig pryl tror pusselmakarna på sin grej.

”Jag är övertygad om att de här grejorna är bra för en. Riktningen går allt mer mot pedagogiska leksaker trots hysterin med spelkonsoler”; tror Lindén.

Också gurun Matti Linkola tror på problemlösningsprylarna. Han själv utvecklar intelängre aktivt prylar, däremot försöker han fåtill exempelmatematiklärare att inse värdet av problemlösningsgrejor i undervisningen.

De lär barn hur man närmar sig matematiska problem och får dem att inse att matematik kan vara något roligt”, säger han.

Matematik som ämne lär inte ha orsakat problem för någon som utvecklar problemlösningsspel. De flesta av dem, åtminstone i Finland, är diplomingenjörer.