Jobbutveckling på kommande också i Norden

av Sigyn Alenius Forum 1976-19, sida 28-29, 01.12.1976

Taggar: Teman: jobbutveckling

28

FORUM 19 - 76

I — AA — AA — — och till och med helt oskolade till byggbranschen, där det fanns efterfrågan på folk och lönerna var stora. När verksamheten sedan tynade av i takt med att investeringsförmågan och -viljan minskade, stod man sedan med ett onormalt stort antal registrerade arbetslösa byggnadsarbetare. Om den här situationen sade Finlands Bank-chefen Mauno Koivisto i oktober i en tv-intervju, att vi har på tok för många människor i byggnadsbranschen därför att vår ekonomi helt enkelt inte bär en sådan byggtakt som vi hade 72—74. Därmed är inte sagt att samma antal människor inte ändå skulle gå arbetslösa just nu, fastän i en annan bransch. Fartygsindustrin har full sysselsättning just nu, men ingången av nya order ger vid handen att arbetslösheten ökar också där, i takt med att de fartyg som man just nu bygger, blir färdiga.

Arbetslösheten i västvärlden 1976—77")

Västtyskland 4.5—5 Yo Frankrike 4.9—5.5 /o England 52—6 fo Italien 4,9—5,5 “/0 Sverige 1.7—1.9 2/0 Holland 5.1—5.7 2/0 Spanien 3.0—3.5 “/o USA 7.5—7.9 Yo Kanada 7.0—7.3 2/0 Finland 3.5—4.0 /0

OECD (medeltal) 5.0—5.5 9/o = 14 milj arbetstagar +) Olika källor anger ollka uppskattningar

Västeuropa har det ännu sämre

Har vi det svårt i Finland med våra upp till 100 000 arbetslösa, har de västliga industriländerna det i allmänhet ännu svårare. Allt som allt finns det 14 miljoner arbetslösa i OECD-länderna — ungefär 14 miljoner, eftersom olika källor kommer med något olika uppgifter.

Det värsta med arbetslösheten i EG, USA och Kanada är att den ser ut att bli mer eller mindre permanent, sk strukturell arbetslöshet. Den tenderar att allt mer drabba unga arbetstagare, som just gått ut sina skolor. Arbetslöshetstiden är i allmänhet mycket lång.

• Man trodde ännu i våras, att arbetslös heten skulle kunna fås ned till tolerabl siffror i och med det ekonomiska uppsvinget som väntades mot slutet av 1976. Uppsvinget är delvis ett faktum, men tycks bli ändå något annorlunda än vad man hade väntat sig. Det har dels skett ett uppsving bara i några EG-länder, och detta har dels inte där heller lett till någon märkbar minskning av arbetslösheten. I våras räknade man med att man skulle uppnå full sysselsättning 1980, men nu räknar inte ens optimisterna med det längre.

Vem gör vad?

Goda råd äro dyra, sade man förr. Men trots det vimlar det av ekonomister som gärna berättar hur man skall få bukt med arbetslösheten. Man har följaktligen försökt på många sätt. Nobelvinnaren, den holländska ekonomiexperten Jan Tinbergen framhöll nyligen: — Tar man hela världen i beaktande, borde i-länderna köpa mera billiga produkter från u-länderna. Trots att detta skulle orsaka arbetslöshet också i i-länderna, skulle man på så vis kunna hålla nere prisnivån också på inhemska produkter. Detta skulle i sin tur lämna mer köpkraft att köpa mera sofistikerade och längre förädlade inhemska produkter, och på så vis även i motsvarande grad minska den inhemska arbetslösheten.

— Sedan får vi nog lov att fortsätta med att minska antalet arbetstimmar, en process som har pågått i västvärlden i över 100 år nu. Man skall även öka antalet arbetstillfällen i serviceyrkena, “menar Tinbergen.

Härtill kan man ju dra sig till minnes, att FB-chefen Mauno Koivisto en gång som statsminister sade, att man inte kan leva på att hugga ved åt varandra!

Mindre arbete

EG-myndigheterna uppmanade redan i somras företagen inom de europeiska gemenskaperna att undvika övertidsarbete och i stället anställa mer folk. Likaså rekommenderade man att pensionera folk i förtid hellre än att hålla dem arbetslösa en längre tid; det här gäller givetvis äldre arbetstagare. " Också regeringarna är synnerligen bekymrade: arbetslösa, i synnerhet ungdomar som blir arbetslösa direkt från skolbänken, hyser sällan förståelse för dem som har makten. Därför har också regeringarna i alla länder som drabbats av arbetslöshet kommit med olika kurer för att råda bot på läget. (Rolf Ekmari)

FORUM 19 : 7 29

Jobbutveckling på kommande också i Norden

Jobbutvecklingen är på väg. Inte ens arbetslösheten med dess tendens att förhärliga alla former för jobbande kan kasta en dimridå över fel som har begåtts i decennier och som nu måste rättas. Det är inte nog med att bara gruppera om folk och rockera på ytan. Produktionsprocesserna sk förnyas från botten.

= Nytänkande vid planläggningen av jobben behövs nu, säger arbetsteoretikern Benny Dylander i Köpenhamn. Han jobbar själv med jobbstudier i Statens teknologiska institut. Han hatar alla löpande band: de förstör möjligheterna att lägga ett innehåll, en mening i jobbet.

Motivation, meningsfyllt arbete, människan i centrum i stället för maskinerrna — man har hört det förr. Men Benny Dylander är mera konkret. Han ställer upp sex punkter för jobbet om det ska vara riktigt 1) Jobbet ska ha ett innehåll 2) Alla som jobbar ska ha en chans att fatta beslut på sin arbetsplat pengar. Det ska också innehålla psykologiska moment av värde, Ge självkänsla och tillfredsställelse.

Reformer kostar alltid pengar. Arbetsgivarsidan har i princip i Danmark ställt sig positiv till jobbutvecklingsidéerna, men drar samtidigt för omkostnaderna. Tiderna är dåliga. Men det gäller att praktiskt arbeta sig fram till konkreta erfarenheter. Benny Dylanders uppfattning är att reformera på lång sikt kommer att tvärtom ge bättre ekonomiska resultat.

— Jobbarutvecklingsforskarna sitter faktiskt i klämman! Arbetsgivarna är rädda för investeringarna och på yttervänsterhåll bland arbetstagarna är man rädd för att detta bara är ett nytt försö 3) Man-ska-kunna—tära sig nånting — från ledningen att pressa fram presta på jobbe 4) Jobbet ska innehålla ett element av anseende, respek 5) Det ska kunna skönjas ett samband mellan jobbet och livet utanfö 6) Jobbet ska leda till nånting. Inte nödvändigtvis till mera pengar och makt, vad som normalt kallas avancemang. Men det ska kännas som om ‘det förde nånstans, innehöll en framtid.

De sex punkterna är ett koncentrat, ett uppkok på arbetsteoretikers forskningsresultat i många länder. I Norden är det mest Sverige och Norge som har forskat och experimenterat.

Jobbutveckling är inte något magiskt ord. Ingen patentmedicin. Intet mystiskt. Det är en uppgift för ingenjörer och planläggare av fabriker och andra arbetsplatser, säger Benny Dylander. Nästan alla jobb kan utformas rent praktiskt på många sätt. Det gäller att välja ett sätt som är bra. Och bra, det betyder inte bara att det ger tempo oc tioner, Bägge måste övertygas, Hur ska det göras. Var ska man börja.

Forum har frågat.

BD: — Det ska börjas från början. Nere på golvet där arbetaren står. Kärnelementen i jobbarutveckling är planeringen och jobbkonstruktionen, dvs utformningen av produktionsprocessen i hela dess längd. Det är en systematisk process. Patentmedicin existerar inte.

Forum: — Vari består den trivsel som skall utgöra grundvalen för jobbandet?

BD: — Grundelementen i trivsel är väl nog ansvar och självtändighet.

Forum: — Finns det en ram, konkreta riktlinjer för reformprocessen?

BD: — Riktlinjer finns. Två arbetsvägar har utkristalliserats: lägg produktionen i händerna på självstyrande arbetsgrupper och gör själva produktkionsfasen någorlunda lång. Sagt på annat sätt: låt en grupp ta hand om en produk UTBLIC tionsfas och själv bestämma arbetstakten, vilopauserna, fördela uppgifterna internt, själv lägga samarbetets linjer. Det är klart att detta betyder vissa löneproblem i förhållande till systemet som det är i dag. Men det är en sak som kan ordnas på organisationsplan.

Det var arbetsgrupperna. Så den andra av huvudriktlinjerna, nämligen arbetsprocessens längd. Produktionsfasen får inte bestå i bara att kort och gott slå i en spik, lägga på ett lock, skruva i en skruv, och göra detta 150 gånger om samma dag. Den skall i stället bestå i att färdiggöra ett element eller en hel produkt.

Forum: — Inga köpande band alltså?

BD: — Just precis. Bort med Taylorismen, Taylor var mannen som för femtio år sen uppfann den teknik som i stor utsträckning dominerar produktionslivet fortfarande, detta med att dela upp produktionen i så korta etapper som möjligt för att därmed lättast klara skolnings- och ansvarsproblemet. Skall en man bara slå ett slag med en hammare så lär han sig det snabbare än om han skall montera en hel bil. Frederick W. Taylor (amerikan) införde ”scientific management” vars grundidé är, att arbetet görs snabbast och mest effektivt om man delar upp det i korta operationer som den anställda lär sig snabbt. Det har med åren kommit att stå alltmera klart, att just precis denna form’ för arbete passar den mänskliga natu-’ ren dåligt. Människan vill frihet, rörelse, självständighet, omväxling, vill vara aktiv på arbetsplatsen och i samhället. Löpandebandtekniken motverkar allt detta. Därför skall vi bort från den. Det gäller själva produktionstekniken liksom det gäller ledningen.

Vändl