Kan miljökatastrofen i öst avhjälpas med pengar? - Svar: Njet!

av Bjarne Nyman Forum 1992-11, sida 12-13, 17.09.1992

Taggar: Teman: miljökatastrof

Under ett halvt sekel av världsfrånvänd förljugenhet har de f d socialistiska länderna i Europa åstadkommit en miljökatastrof av sådana dimensioner att det behövs många sekler för att reparera skadorna — om det över huvud taget ör Penninghjälp (läs: lån) från västländerna har ingen betydelse, eftersom enbart räntorna på redan beviljade ”soft credits” under de närmaste fem åren i praktiken innebär kapitalöverföring västerut, trots allt gratis understöd.

Kan miljökatastrofen i ös avhjälpas med pengar — Svar: Njet!

Text: Bjarne Nyma en ekonomiska situationen i de D:: kommunistländerna är li ka nattsvart som den luft människorna där andas. Speciellt under de senaste åren av ”anti-imperialistiskt” styre blev katastrofen ett faktum. Allting försummades. Ingenting gjordes riktigt.

Föråldrade fabriker spyr nu ut mer gift än acceptabla produkter och de idigare så fertila jordarna är fördärvade av bestialisk gödning och förödande nedfall. Läckande naturgasledningar i Ryssland utgör vid sidan av regnskogsskövlingen på södra halvlotet ett av de största bidragen till drivhuseffekten. Folk mår illa och det blir inte bättre. Medan den prognosticerade livsängden för manliga personer i 30 års ålder stiger i väst, går kurvan nedåt i öst. brant nedåt. På många orter är det omöjligt för kvinnorna att föda riska barn.

Ingen grund för marknadsekonomi

När kommuniststyret för ett par år sedan lämpades överbord blev vanliga människor optimistiska. Nu skulle det bli andra bullar av, med marknadsekonomi och allt.

12

Tyvärr saknades den behövliga grunden, initiativet. Människor som under hela sitt liv lärt sig att lyda order eller att ge dumma order har inte tillräcklig kapacitet för att kunna uppnå den självständighet som är ett måste i en fungerande marknadsekonomi. Det går bara inte att vänta på att nåt skall hända eller att slå sig för bröstet och utfärda tomma proklamationer, när allting, även infrastrukturen, måste byggas upp från grunden. Dessutom är det ju så att marknadsekonomin inte fungerar utan marknad f(sic!).

Vår ”egen” östexpert Tauno Tiusanen, numera professor vid University of Glasgow, förutspådde redan i mitten av 80-talet östländernas totala ekonomiska sönderfall. Naturligtvis blev han avfärdad som obotlig pessimist — en patologisk egenskap hos människor som inte fattade den socialistiska realismen. Han blev också beskylld för att vara agent för CIA.

Nu när Tauno Tiusanens farhågor har besannats är det fritt fram för att komma med goda råd och anvisningar. ”Om vi räddar miljön i de forna kommunistländerna, räddar vi oss själva”, säger dagens politiker i Finland och instämmer därmed i kören från andra västländer.

— Alltför få har insett vilka dimensioner miljöproblemet i östländerna har, säger Tauno Tiusanen. När folk måste ägna sin aktiva tid till att jaga mat — mest förorenad sådan — finns det inte energi för att bygga någonting som kan bli konstruktivt på sikt. Hellre producerar man nickel i miljöförstörande processer för att få valuta än svälta ihjäl. Egna satsningar på att förbättra miljön är inte att vänta.

— Donationer från västländerna för att förbättra miljön tas givetvis emot. På denna punkt är man expert i östekonomierna. Men det satsas absolut inga egna medel på miljöinvesteringar. e — Det går inte att bygga upp en marknadsekonomi genom att byta varor mot varor, säger professor Tauno Tiusanen.

11/19922 FORUN

I och för sig är detta inget nytt. Aven hos oss satsas det på miljövård endast då ekonomin tillåter sådant. Såsom dagens produktions- och konsumtionssamhälle är uppbyggt skall resurserna för miljövården — liksom för annan vård — tas av överflödet. Om del inte blir överskott är det vården som först drabbas av nedskärningarna. Byråkratin går fri, lever och mår bra.

Produktion med ryåldsamma” metoder

Statistiken över öststaternas produktionsinsatser i förhållande till uppnått resultat visar med oförkastlig tydlighet hur dåligt allting har fungerat. Jämfört med västländerna använde man i Sovjetunionen över fyra gånger mera stål för att få till stånd en produkt med någorlunda samma funktion som hos motsvarande = västerländska vara. Inom jordbruket användes nästan fyra gånger så mycket konstgödsel som i väst. Inom textilindustrin var bomullsåtgången fyrfaldig. Till och med på byggnadssidan användes över tre gånger mera cement än nödvändigt för att åstadkomma de bärande konstruktionerna.

Eftersom all produktion förorsakar miljöolägenheter — hur miljören tillverkningen än kan tyckas vara — inser varje människa av detta hur obarmhärtigt omgivningen i öst har blivit behandlad.

— De pengar som behövs för att rädda miljön finns inte och även om väst kunde undvara 10 000 miljoner USD årligen, skulle det ta över fyrahundra (400) år att återställa all den skada som åstadkommits under den ”progressiva” regimen.

— Dessutom skall vi komma ihåg att ingen klok människa satsar på öststaterna i dagens läge. När västerländska företag — även finländska — genomför miljöprojekt eller andra industriella projekt i Östeuropa är det alltid fråga om medel som genom ”agreement” har beviljats av Europeiska Utvecklingsbanken, Världsbanken eller Nordiska Investeringsbanken — Många västerländska företag som på egen hand etablerat sig i hopp om nya marknader håller nu på att dra sig tillbaka, säger dr Tiusanen.

Tröstlöst på alla håll

Det är enligt Tauno Tiusanen inte heller bättre ställt för våra grannar i Baltikum. Det enda området där företagsverksamhet kan tänkas gå att etablera är energibranschen. Finländska och andra företag i de västerländska

FÖRUN, 11/199 ekonomierna kan bygga kraftverk och förbättra gamla. Som betalning kan de få elenergi överförd i ledningar som i dagens läge saknas.

Alternativt kan oljeutvinningen effektiveras med västerländsk teknik och med olja som betalningsmedel.

— När företag, speciellt i de nordiska länderna, skryter med hur de har etablerat sig i de forna satellitstaterna måste vi komma ihåg att det endast är fråga om ”korvkiosker” och ingenting annat. De kan dras in genast när ”marknadsboomen” avslöjas.

— Vintern kommer att bli svår i öst, när det inte finns energi för husuppvärmning, än mindre för industriell produktion, säger Tauno Tiusanen,

Beträffande energin har produktionen kraftigt gått ner både när det gäller olja och kol. Prognoser gjorda av ryssarna visar att en uppgång är på kommande, men är sådana tillförlitliga? Vem som helst kan rita uppåtgående kurvor för framtiden, det brukar ju energiexperter även hos oss syssla med. Ökad produktion eller redan en återgång till tidigare nivåer skulle kräva sådana avsevärda teknikinvesteringar att Ryssland av idag inte klarar av dem utan stöd från väst.

Den ryska statistiken över naturgasproduktion visar på uppåtgående trender. Det verkar bra, men hur ser situationen ut om statistiken uppgörs på basen av siffror i ”andra änden av röret”, hos konsumenten alltså? Svinnet mellan produktion och konsumtion lär vara enormt.

Konvertibel valuta eller massflykt!

Huvudorsaken till att västerländska företag drar sig för att satsa i de forna kommunistländerna är att det inte finns någon stabil och konvertibel valuta. Rubeln är inget betalningsmedel och andra östvalutor är lika dåliga.

— Rubeln måste ges penningstatus, annars är det omöjligt för västföretag att investera i öst. Men som situationen nu är går det inte att åstadkomma en något så när stabil valuta, eftersom den monopolistiska överbyggnaden i Ryssland fortfarande är intakt. Övergången till ”marknadsekonomi” och försöken att stabilisera ekonomin med denna struktur vid makt leder bara till hyperinflation med byteshandel som följd, inte till handel med pengar. Altarnativet är att ”dra åt bältet”, vilket i sin tur leder till recession, där huvudmålsättningen blir att hålla människorna vid liv, konstaterar Tauno Tiusanen.

För den finländska industrin är möjligheterna tunnsådda. Om man bortser från export, som finansieras med ”soft credits” finns det just inga andra

Björk mot högteknologi? Det haltar illa.

möjligheter än att ta emot ersättning i form av varor, t ex energi och virke. De ryska företagen har visserligen en valutareserv på uppskattningsvis 30 mrd USD, som de avsiktligt gömde undan i tiden, men de pengarna är i det närmaste oåtkomliga. De används på sin höjd till sådana inköp, som ej beviljas ”soft credits”, nya finurliga telefonväxlar till exempel.

— Ått byta varor mot varor, i detta fall västerländska långt förädlade produkter mot råvaror, leder dock ingenvart. Det går inte att bygga upp en marknadsekonomi på en sådan grund, vilket vi finländare som nu lider av den ”bilaterala baksmällan” borde ha lätt att förstå, säger Tauno Tiusanen.

Och utan fungerande ekonomi finns det heller inget utrymme för ”överflödsinvesteringar” i miljövård. Situationen är katastrofal och kurvan pekar nedåt. Men den största miljöchocken för västerländernas del kommer när det blir alltför tungt för det förgiftade folket att andas sin förpestade fosterländska luft. Flykt västerut riskerar då bli den enda utvägen för desperata människor som vill ha ett bättre liv.

Vintern blir tuff i öst. Blir flykt västerut enda alternativet 13