Konservatorns varning : GÅ VARSAMT FRAM!
av Christer Ekebom Forum 1987-07, sida 22, 16.04.1987
Konservatorns varning:
GÅ VARSAMT FRAM qvist betonar vikten av systematisk planering vid husrestaureringar. Han har själv kommit in på sin yrkesbana redan i slutet av 20-talet och sitter därför inne med åtskilliga års praktisk erfarenhet, som kombineras med ett brinnande intresse för arkitektur och byggnadshistoria. På hans visitkort kan man läsa att han är målarmästare, konservator och speciallärare. Målarmästarens yrke skaffade han sig via skolbänken. Den kunskapen låg som grund då han så småningom blev intresserad av husrestaurering, med ytbehandling och färgsättning som specialområde. Numera utnyttjas hans yrkeskunskap också av tekniska högskolan, där han är speciallärare och undervisar I dessa ämnen. Han hör till de främsta experterna inom sitt område i vårt land.
Också husen har ett li — Ett hus är en personlighet, framhåller Lindqvist. — Huset har eller har haft ett liv. Livet började då huset byggdes och det fortsätter fram till den dag huset rivs, dvs tas ur bruk. Då ett gammalt hus renoveras, är det viktigt att husets liv studeras mycket noga. Det är långt ifrån alltid ändamålsenligt att återvända ända till den dag då huset först togs ibruk. Går man så långt att man återställer huset i sitt ursprungliga skick, går vanligen största delen av husets aktiva liv förlorat.
Ett hus som använts i hundra, kanske flera hundra år, har bytt skepnad flera gånger under sin livstid. En arkitekturgeneration kan anses omfatta ungefär 30 år. Tiden var längre förr, men ju närmare vår egen tid vi kommer, desto kortare tid är det mellan generationsväxlingarna. Tidigare var man inte heller intresserad av att restaurera gamla hus. Det viktigaste var att huset kunde brukas ändamålsenligt. Därför skedde renoveringarna enligt tidens krav och i enlighet med rådande arkitektoniska mode.
Av denna orsak förlorar ett gammalt hus en stor del av sin livshistoria om det restaureras för hårt.
Inte bara skrap på ytan
Thorvald Lindqvists specialitet är husets synliga ytor. För att kunna restaurera en yt [RE betonar uigen Thorvald Lind 22
Det ör idag populär att bevara och restourera gamla hus. Vi är MÅNA om att bevara den gamla stadsbilden. Renoveringen föregås av ett intensivt undersöknings- och planeringsskede. ngenting görs slumpmässigt. Restaurering kröver yrkeskunskap och erfarenhet.
— en fasad eller en vägg inomhus — måste man först ta reda på hur ytan ursprungligen såg ut. Och också varför den såg ut som den gjorde. — Det är viktigt att konservatorn så ofta han kan, ställer frågan: varför? Då han väl fått svaret på sin fråga, vet han också en hel del mera om sitt arbetsobjekt, säger Lindqvist.
För att få svar på frågorna, måste man noga bekanta sig med den teknik som användes vid en given tidpunkt. Det är viktigt att man känner till färgernas sammansättning, den teknik som brukades för att åstadkomma en viss ytstruktur, samt inte minst, tidens krav och preferenser.
Hur en viss yta har sett ut under olika tidsepoker undersöker man helt enkelt genom att skrapa sig igenom de olika skikten fram till det ursprungliga, första, ytskiktet. Förfaringssättet är detsamma för både stenhus och trähus.
Fukten behandlas olika
Den största skillnaden mellan trä- och stenhus ligger i behandlingen av fuktproblemet. I ett hus uppstår alltid fukt. Det gäller bara att se till att fukten inte förorsakar problem. En trävägg måste alltid vara försedd med en fuktspärr, som förhindrar inomhusfukten att tränga in i väggen. Om inte väggen är försedd med en tät fuktspärr, måste den vara hygroskopisk och fuktledande, så att ingen fukt kan kondensera inne i väggen. Kondenserad fukt i en trävägg leder ofelbart till mögel- och rötskador.
En stenvägg däremot förses inte med en fuktspärr. Fukten ska kunna vandra fritt i väggen. Den fukt som tränger in, måste också kunna ta sig ut. Kondenserad fukt i en stenvägg kan på vintern leca till frostskador.
Trä blev sten
I drygt 30 år svarade Lindqvist för landets värdefulla gamla träbyggnader. Numera är hans arbetsfält främst stenhus. Det blev så, då det plötslikt blev klart att det inte längre fanns någon som behärskade konsten att restaurera stenhus.
— Ett äkta stenhus är alltid byggt i sten. Fasaden byggs upp av olika stenarter, så att den får det eftersträvade utseendet och den tänkta hållfastheten. Men ofta blir en fasad I äkta sten för dyr. Då gör man ett stenhus som imiterar en äkta stenfasad. Imitationen åstadkoms genom murning, rappning oc färgning. Putset (rappningen) är en viktig beståndsdel i dylika fasader. Putset är kalkeller cementbaserat. I undantagsfall också gips. Putset färgas nästan alltid. Idag finns det färdigt pigmenterad puts, men tidigare var det allmänt att den råa putsytan målades med pigmenterad kalkfärg. På senare tid har såväl olje- som latexfärger också kommit till användning.
Målning med kalkpasta förutsätter gedigen yrkeskunskap. Kalkfärgen innehåller mycket små mängder bindemedel och därför kan färgerna inte pigmenteras speciellt kraftigt. Detta i sin tur betyder att väggen måste behandlas flera gånger. Antalet beror på hur kraftig färgnyans man önskar.
Färgval med fallgropar
När man väl kommit underfund med hur restaureringen bör ske, gäller det att planera själva arbetet. Också en konservator har nytta av modern teknik, men det gäller att vara försiktig. En yta ser vanligen ut exakt som man tänkt sig då den är nymålad. Men hur ser den ut i morgom? Eller om ett år? Eller om tio år? Alla färger förändras. Alla ytor åldras. Det gäller att se till att alla färger på en viss yta verkligen åldras på önskat sett. Konservatorns kanske viktigaste tumregel lyder: blanda aldrig två olika slags färger. Oljefärger bleknar under inverkan av solljus och blir mörkare i skuggan. Latexfärger mörknar i solljus, men bibehåller i stort sett sin nyans i skuggan. Kalkfärger tål bra solljus, men kan påverkas av fukt. Känner man inte till detta, kan resultatet bli ödesdigert efter en tid.
Miljöhot Tyvärr är det inte bara solljuset som kan ställa till problem. Lluftföroreningarna är en betydande faktor att räkna med. I stadsmiljöer är damm och sot de främsta förorenarna och resultatet av deras påverkan syns snabbt på de flesta husfasader. Men dagens sura, dvs svavelhaltiga, regn ställer också till problem. Då det svavelhaltiga regnvattnet träffar en putsad fasad, tränger vattnet vanligen in i väggen några millimeter, i vissa fall upp till ett par centimeter. Fukten vandrar så småningom ut tillbaka och förorsakar därmed ingen skada. Men svavlet blir kvar. Tillsammans med kalken i putset bildar det gips, som har en stark benägenhet att binda fukt. När sedan vintern kommer, fryser fukten i gipsen och frostskadan är ett faktum. Ytskiktet sprängs loss. Resultatet av ett slarvigt eller amatörmässigt utfört arbete syns vanligen först efter en viss tid. Vanligtvis först efter garantitiden. Felen måste därefter repareras och det blir både dyrt och besvärligt. Men paradoxalt nog kan amatörmässigt arbete under tidigare tidsepoker göra konservatorns arbete lättare. De olika ytskikten är nämligen lättare att skilja åt!
Inget självändamå — Konservatorns arbete är inget självändamål. Hans uppgift är att bevara gamla hus i sådan form att människorna fortsättningsvis kan bo, arbeta och trivas i dem, säger Thorvald Lindqvist, innan han sätter sin svarta basker på huvudet och beger sig ut på stan för att inspektera nästa restaureringsobjekt. Christer Ekebom 7/1987 FORUN,