Konsult i u-land

av Gunnulf Mårtenson Forum 1979-03, sida 14-15, 21.02.1979

Taggar: Teman: u-länder

wWA” Vem är expert? Den som är långa vägar hemifrån…

Att ta reda på varför västerlänningar tjänstgör i tredje världen skulle kräva en större sociologisk undersökning. Men att döma av egna iakttagelser är följande motiv rätt uttömmande: pengar, flykt från en otrevlig situation hemma, idealism, äventyrslusta, behov av vidgade vyer. Eftersom jag själv föredrar att ha illusionen om att ha rest ut på grund av motiv fyra och fem, känner jag mig naturligtvis överlägsen dem som flytt från en grälsjuk hustru och en opensionerbar chef för att för egen snöd vinnings skull verka som världsförbättrare. Och ställs därmed omedelbart inför kravet att förklara på vilket sätt vyerna vidgats.

Varför u-hjälp?

Varför ger de utvecklade länderna materiellt och personellt bistånd till de mindre utvecklade? Några teser: Ö U-hjälp är en form av neokolo nialism.

Ö I-länderna = vill marknader.

€ I-länderna fruktar uppror, krig eller bojkott från u-ländernas sida.

Ö IHänderna vill döva sitt dåliga samvete.

e U-hjälp ligger i tidsandan som en logisk fortsättning på idén om välfärdssamhället på det internationella planet.

Ingen av dessa teser förefaller mig helt tillfredsställande. En avsevärd del av u-hjälpen kan säkert motiveras enligt de två första teserna. Rädsla och dåligt samvete är alltid dåliga orsaker, men kanske de finns där. Den femte tesen ligger på det filosofiska och humanitära planet. Men eftersom man har orsak att vara kritiskt inställd till ett flertal aspekter av dagens välfärdssamhällen, är inte heller denna tes fullgod.

utveckla sin 14

Konsult i u-land

Att vara konsult i ett u-land kan vara frustrerande, om man som resultatinriktad och otålig västerlänning vill få nånting synligt till stånd. Det kan förefalla ogörligt — men med rätt attityd och en smula vänlig listighet kan det lyckas …

Å andra sidan kan man fråga sig, varför u-länderna vill ha u-hjälp. Om det gäller att tillfredsställa primära behov av mat, husrum och trygghet, är saken rätt självklar. Men sedan? Att vara hjälpmottagare är alltid förödmjukande i längden. Hjälp leder till ett beroendeförhållande.

Rationella värderingar

Vad är då underutvecklingens verkliga orsaker? Klimatförhållanden, överbefolkning, historiska tillfälligheter, erfarenheter som kolonialland är naturligtvis delfaktorer. Den bästa förklaringen till vad som befordrar utveckling har jag funnit i ett av inledningskapitlen till ”Asiatiskt drama”, där Gunnar Myrdal uppräknar vad han benämner ”de rationella värderingarna”. in uppgift som konsult i ett uland skulle då vara att lära ut dessa rationella värderingar. Men i praktiken? Är det min uppgift att se till att telenätet planeras, byggs och drivs effektivt? Eller är det att lära de lokala ingenjörerna att planera, bygga och driva telenätet effektivt? Det senare kommer att ta tio år, kanske flera generationer. Är det då inte mycket enklare och mera tillfredsställande att göra jobbet själv?

Naturligtvis är det så, att konsulten får rycka in och begrunda och lösa dagens problem, också om hans arbetsuppgift nominellt heter tex ”långtidsplanering”. Men att enbart syssla med aktuella frågor löser ulandets kompetensproblem bara för den tid konsultens kontrakt gäller. Om konsulten på egen hand fattar alIa beslut undviker han just det hans uppdrag i grund och botten går ut på — u-landets utveckling.

Konsulten i bakvattnet

Naturligtvis kan man — som en och annan tycks göra — helt resignera inför en omöjlig uppgift, gå til sin tjänsteplats, läsa sin tidning, dricka sitt kaffe och resa hem efter ett år rik på erfarenheter och skattefria pengar. Inte behöver man genera sig för den saken — det är ju ändå något i-lands skattebetalare som betalar.

Problemet är hur man skall komma i gång om man hamnat i dylikt administrativt lävatten. Min egen erfarenhet tyder på att det också i den situationen finns vissa recept, som ger en större möjligheter att få göra något nyttigt.

Ö Acceptera den organisatoriska situationen och maktstrukturen så som den är — också om den i en västerlännings ögon = förefaller originell.

Q Också en åsidosatt expert blir ombedd att göra några små saker. Gör dem verkligt bra! Oberoende om de råkar höra till ens specialgebit eller ej. Huvudsaken är att skapa förtroende för att man är en person som det lönar sig att vända sig till.

€Ö Efter fem, sex sådana oväsentliga småuppdrag är chansen stor att någon tillräckligt högt uppe i hierarkin ryktesvägen får höra om att man finns till, och behöver få ett jobb utfört, som han inte vågar anförtro åt någon lokal förmåga. Ta jobbet! Det ger en konkret möjlighet att vända sig till en massa personer i organisationen, som aldrig skulle behöva bry sig om en om man kom till dem för att fråga om de har några problem eller om de behöver några ”råd”. Se till att kontaktytan blir så bred som möjligt & När man på så sätt blivit ”etablerad” inom organisationen och ”fått ett namn” som kapabel att lösa akuta problem, har man en chans att göra sin röst hörd på ett sätt som möjligen har någon inverkan.

FORUM 3/79

Vänta inte snabba resultat

Men ändå bör man inte vänta sig något snabbt resultat. Det märkliga är, att man träffar många människor, som verkar intelligenta och kunniga inom sitt fack. De ger bra svar på alla frågor. De lägger fram en övertygande analys om var felen finns och av vad som borde göras. Men de konkret påvisbara resultaten är magra — åtminstone i förhållande till de ofta heroiska ansträngningarna.

Svårigheten att nå konkreta resultat beror naturligtvis just på att det är frågan om ett u-land och det finns flaskhalsar överallt. Inte heller de bästa lokala förmågorna får sakerna att rulla. Varför skulle då resurser, som kommer utifrån, vara effektivare? Kräver någon resultat?

I den mån u-hjälpen är neokolonialism eller marknadsföring, är bidragsgivaren givetvis i första han angelägen om sina egna politiska eller kommersiella intressen. Som kanske eller kanske inte sammanfaller med u-landets intressen.

I den mån u-hjälpen beror på rädsla eller dåligt samvete, är det själva givandet som är viktigt, bidragens användningar oväsentlig. Det förklarar hur det är möjligt, att färdigbyggda fabriker aldrig tas i drift, eller att utsända konsulter kan sitta mer eller mindre overksamma hela sin kontraktstid utan att någon reagerar.

Visst sker det en utveckling?

Men visst är resultaten beundransvärda när de ses i ett längre perspektiv. Inte heller västerlandet utvecklades över en natt. Det tog generationer. Men i dag vet man ännu inte tillräckligt om hur utveckling egentligen kommer till stånd, hur resurse skall sättas in och kontrolleras, eller ens om vad som är de fullständiga kriterierna på ett önskat resultat. Vilket kanske inte borde vara förvånande. Egentligen lever ju den västerländska femtedelen av mänskligheten under exceptionella förhållanden — vi är bara så vana vid dem att vi inte märker det.

Men anta, att u-länderna faktiskt skulle börja utvecklas på bred front. Befolkningsökningen skulle avstanna. Jordbruket skulle utvecklas. Textil-, sko-, och hantverksindustrierna skulle producera lågprisvaror. Också byggnads-, maskin- och elektronikindustrierna skulle konkurrera framgångsrikt.

Vad skulle vi då leva av i västerlandet? Vad skulle vi exportera till de få u-länderna? Konsulttjänster? O

U-landsuppdraget

Ny” Dessa synpunkter vill inte ge sig ut för att vara hela sanningen, eller ens en särskilt stor del av sanningen om vad man bör tänka på när man skriver kontrakt för ett u-landsuppdrag. Men de borde ha ett visst intresse. I all synnerhet som de inte står att läsa i någon rekryteringsbroschyr.

Informationen: Den presumtiva ulandskonsulten bör utgå ifrån att uppgifterna om uppdragslandet, om arbetsuppgiften och om avresedatum inte håller streck.

I bästa fall är informationen ofullständig, i sämsta fall totalt missvisande. Situationen i uppdragslandet kan förändras så snabbt, att även hemvändande företrädares berättelser är inaktuella.

Osäkerheten: ‘Tongivande i det dagliga livet är säkerhetsaspekten — åtminstone i vissa städer eller landsdelar. I Skandinavien har vi för århundraden sedan vant oss av vid de instinkter och moralregler som gäller i djungeln, i ghettot eller i Klondyke.

Biltrafiken är farligast.

Man kan vara hundraprocentigt säker på att bli bestulen, rånad elIer lurad.

De vanligaste sjukdomarna i tropikerna är visserligen inte de tropiska sjukdomarna. Men det hindrar inte att man vidtar alla rimliga försiktighetsåtgärder för att hållas frisk. Ta reda på hur den läkarvård man har tillgång till fungerar i prak FORUM 3/7 tiken i en akut situation! Bilresan in från flygplatsen till hotellet när man anländer bör användas till att fråga ut den mötande om vad man bör akta sig för.

Den sociala verkligheten: Med nödvändighet är den krets man rör sig inom den första tiden i ett nytt land mycket begränsad. Väsentligen bestämmande för hur man trivs i landet är den sociala grupp man hamnar in i. Vanligen består den till en början av andra konsulter hos samma uppdragsgivare eller från samma hemland. Att skaffa sig lokalt umgänge tar tid. Eftersom man inte kan välja sina vänner, krävs en större tolerans att umgås med människor än hemma.

Bostaden: De flesta människor tycker inte om att bo på hotell någon längre tid. I så fall bör man i sitt kontrakt ha en klausul, som berättigar en att bryta kontraktet om inte bostad, spis, kylskåp, luftkonditionering och transporten till arbete, butik och skola blivit tillfredsställande ordnade inom — låt oss säga — fyra månader. Familjen bör anlända först när allt är klart.

Formaliteterna: Man bör kräva att få exakta och detaljerade uppgifter på alla formaliteter som man bör förbereda sig för. Hur skall man vid inresan deklarera valuta, vilken är den officiella orsaken till en ankomst, hur skall familjen motivera sin inresa, är man ”resident” eller ”visitor”, hur många dussin extra pass fotografier bör man ha i bakfickan, behövs internationellt körkort, behövs det papper på tullfri införsel av hemutrustning, hur många månader tar det innan man kämpat sig igenom banksekretessen och får sin första lön utbetald etc.

Man bör kräva att få en förteckning på vad man inte kan köpa i uppdragslandet. Det kan vara sådana saker som leksaker, sill, choklad, knäckebröd, vissa husgeråd, Koskenkorva eller preventivmedel. Dylika nödvändighetsvaror bör man ta med sig.

Upplevelserna: När man väl vant sig vid värmen, långsamheten och den något begränsade fysiska och intellektuella rörelsefriheten och rustat upp sitt hem till en dräglig standard, kan man — åtminstone i vissa länder — njuta av ett bekvämt liv med tjänstefolk och uppassning, ha tid för familjen, ägna sig åt engelska sporter, resa, filosofera över livets dårskaper och orättvisor — och till råga på allt ha bra betalt. Om man har god tur eller initiativförmåga kanske man dessutom kan glädja sig åt ett meningsfullt arbete.

Någonting måste man naturligtvis betala för alla de personliga upplevelserna. Ens arbetsgivare i hemlandet räknar sannolikt erfarenheterna från tiden i u-land som — från varo.

Artiklarna har skrivits av Gunnulf Mårtenson, som tjänstgjort inom teleförvaltningarna i Nigeria och Tanzania 15