Korruptionsbaksmällan

Taggar: Teman: korruption

Llacdaren

Korruptionsbaksmällan

TROTS RIKLIGA FÖRHANDSUPPGIFTER om undersökningarna fick avslöjandena om hela omfattningen av metro- och mutmålet de flesta att dra efter andan. I stället för ett mål där ett företag i sin iver att smörja viktiga beslutsfattare hos storkunder gått över gränserna för vad som kan anses rimligt, avslöjades en härva av fullt utvecklad och systematisk korruption.

Mest skakande var uppgifterna orm förekomsten av en speciell svart kassa för mutor hos Siemens, utbetalandet av kontanta mutor i utländsk valuta och kommissioner på ”fixade” affärer och det faktum att flere av de åtalade tjänstemännen inte bara varit bräckliga kärl som fallit för påtrugade frestelser, utan direkt krävt mutor och favörer. Ingenting av detta kan förklaras med någon teori om en ond spiral som småningom och oförmärkt fört parterna från normal affärsuppmärksamhet in på djupa och förbjudna vatten.

Rättvisan kommer att ha sin gång, och de åtalade kan uppenbarligen vänta sig rätt stränga straff. Vilka vidare effekter skandalen och rättegången kommer att ha är däremot mer oklart.

För det första föreligger risken att näringslivet och affärsverksamhet i allmänhet får en stämpel av skumrask och ohederlighet på sig. Detta vore ödesdigert för näringslivets image, som stadigt stigit sedan sjuttiotalsdepressionens bittra lärdomar. Uppfattningen borde absolut motverkas genom bestämda uttalanden från näringslivets ledare, där man klart tar avstånd från den typ av sales promotion som Siemens ägnat sig åt, och där man slår fast att beteende av detta slag är undantag inom näringslivet.

För det andra borde man inom näringslivets krets grundligt diskutera fenomenet korruption, vilka regler och gränser som kan uppställas. Några absoluta koder kan inte författas, en fin middag kan för någon mottagare var mer korruption än en guldklocka för en annan. Gränserna beror på situationen och parterna, och måste dras av envars samvete. Men samvetena behöver råd och diskussion som stöd. Hur vore det att hälla fler konferenser och seminarier kring detta tera i stället för gamla och beprövade som ”Hur trygga vår konkurrenskraft” och ”Uppgångens strategi” mm? En öppning gjordes senaste höst, men fler behövs och för en vidare krets.

Näringslivet bör nämligen inte blott med tanke på sitt anseende i samhället reda ut korruptionsbegreppen för sig själv, utan också för sin egen skull. Man hör alltför ofta kommentaren “månne man ens vågar bjuda en kund och tjänsteman på en kopp kaffe idag” för att den skall kunna avfärdas enbart som galghumor. Näringslivets folk är på allvar villrådigt och oroligt för att normal uppmärksamhet mot kunder och vanlig enkel gästfrihet skall misstolkas.

Om trenden fortsätter kan vi råka in i en situation där det viktigaste är att vara försiktig, undvika risker och skydda sin egen rygg genom att göra så litet som möjligt. Vad detta skulle betyda för den ekonomiska aktiviteten och framförallt för vår export är inte svårt att tänka ut.

Personliga relationer är av avgörande betydelse i all mänsklig aktivitet, så också näringslivet. Siemensaffärens upprullning har gett alla en nyttig lektion.och tankeställare, men slutsatserna och lärdomarna måste ännu dras.

Slappa skriverier

INTRODUKTIONEN av finländska aktier på Stockholmsbörsen har väckt ett betydande intresse i våra bägg sve3 OFÖRU länder. Även om operationen till sin omfattning är relativt blygsam är det fråga om ett betydelsefullt steg framåt i den ekonomiska integrationen i Norden.

Efter de tre lyckade finländska aktieförsäljningarna är det naturligt att spekulationer florerar om vem som står näst i tur. Därom visste vår svenska kollega Veckans Affärer besked: fyra finländska företag, av vilka två tycks vara Rauma-Repola och Ahlström. Uppgiften spriddes som brukligt är som evangeliura i Finland.

Spekulationen var tyvärr löst grundad åtminstone beträffande Ahlström, som också dementerade ryktet. Uppgiften upprepades trots detta också senare.

Ryktet kan knappast ha vållat bolaget någon större skada, men är desto mer pinsam för pressen och journalisterna i Finland. Några enkla kontroller skulle nämligen ha visat att VA:s spekulation var ogrundad och osannolik.

En blick på börslistan skulle nämligen ha visat att Ahlström inte är ett börsbolag i Finland, och ett enkelt resonemang borde snabbt ha gett slutsatsen att det är ytterst osannolikt att företaget skulle inleda sin karriär som börsföretag i Sverige!

En litet grundligare kontroll skulle ha visat att valutastyrelsen vid Sveriges Riksbank som en första utgångspunkt för introduktion uppställt att det bör röra sig om företag som är normalt börsnoterade i sitt hemland, vilket gör spekulationen än mer osannolik.

Dessa enkla kontroller glömdes emellertid bort på många håll i pressen, som glatt anammade VA:s i sig lilla och förståeliga misstag. Slapp journalistik!