Likviditet – på gott och ont
av Henrik Palmén Forum 2009-10, sida 39, 29.10.2009
Taggar: Teman: investeringar
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK
NR 18 2009
Henrik Palmén är lektor i finansiell ekonomi på Hanken i Helsingfors
Likviditet — på gott och ont
Likviditet, i bemärkelsen handelsroma] likviditet, har än en gång visat si mer kritisk än självklar i samband med bankkrisen. Speciellt på finansmarknaden, som vi vant oss att uppfatta som mycket likvid.
Vissa bedömare uppfattar finansmarknaden som alltför likvid, vilket kritikerna anser leda till osund spekulation, som borde stävjas med beskattning av kortfristiga positioner. Detta vore dock oklokt, emedan man svårligen på ett hållbart sätt kan separera den spekulativa handeln från den som strävar efter att skydda sig mot risker. Exempelvis skyddandet av positioner förknippade med ränte-, valutakurs- och råvaruprisfluktuationer står för lejonparten av affärsbankernas massiva kortfristiga handel i finanstillgångar och derivat. Den indirekta kostnaden förknippad med att hämma finanssystemets omfördelning av risker är betydligt större än kostnadstrycket av en handelsskatt.
Det egentliga problemet med handelslikviditet är risken för att likviditeten snabbt försämras eller att marknaden helt förlamas. Sådant uppstår om merparten av handlare hamnar på samma sida antingen på köp- eller säljsidan — och det inte finns tillräckligt många spekulanter som kan ställa sig på andra sidan,
Vi börjar med problemet med för många säljare. Den situationen ställdes vi senast inför sensommaren 2008 då finanshusens resultat rasade till följd av nedvärderingar. För många tvingades samtidigt minska sina riskpositioner. Priset på aktier och framförallt företagsobligationer dök.
Man kunde köpa välrenommerade börsbolags obligationer till 30-50 procent av nominellt värde. I mindre likvida strukturerade produkter
När bubblan spricker blir det panik, tvångs de värdena föranledde större förluster och mera tvångsförsäljningar i en ond spiral.
Situationer med för många på köpsidan är också farliga. För att förstå den versionen är det skäl att börja med likviditetens andra skepnad. Utöver handelslikviditet är även finansieringslikviditet ett viktigt begrepp. Med finansieringslikviditet avses, grovt förenklat för sammanhanget, hur mycket pengar bankerna har att låna ut. Det i sin tur återspeglas i hur mycket och hur billigt företag och placerare kan låna pengar,
Det goda eller dåliga med finansieringslikviditet, beroende på hur man väljer att se på myndigheters förmåga i allmänhet, är att centralbanken kan inverka på den. För mycket likviditet har visat sig leda till överefterfrågan på placeringstillgångar. När tillgångarnas värde ökar kan man få ytterligare lån eftersom tillgångarna står som säkerhet, Och så är ekorrhjulet igång, i synnerhet om placerarna belönas med bonus bundna till kortfristigt resultat. Då är de ju villiga att fortsätta ett spel som de knappast skulle delta i med egna slantar, i hopp om att bubblan spricker först lite senare.
Men när bubblan spricker så blir det panik, tvångsförsäljningar och ett stort svart hålihandelslikviditeten. Detta hål kan myndigheterna tvingas täppa till med massiv ökning av finansieringslikviditeten, som i sin tur kan leda till en inflationsspiral i framtiden.
Lösningen till detta är inte en Tobin-skatt, utan bättre reglering av finanshusens risktagning, Likviditetsriskhanteringen måste bygga på scenarier med kraftigt försämrad likviditet. Bättre genomlysning behövs för att upptäcka positionskoncentrationer. Dessutom borde kapitalkraven för banker och belåningsgraden för institutionella placerare regleras me värre Priserna var knappast försälj ningar och rr akrav och låntagarens säväntevärdesriktiga, utan sna- ett stort svart hål 1 kerhetskrav borde öka då tillgångs rare nedtryckta av de massiva tvångsförsäljningarna. De överdrivet snabbt sjunkan handels likviditeten.
prisen inflateras, men i gengäld minska för att dämpa tvångsförsäljningar då prisen sjunker. a