Liljenet – en mellanrapport om fiberbygget i Liljendal

av Gunnulf Mårtenson Forum 2013-06, sida 10-11, 19.06.2013

EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6 2013

DEBATT

Kommentera debattartikeln genom att skicka epost till adresse feedbackQforum:A

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6 2013

Liljenet — en mellanrapport om fiberbyggeti Liljendal

Xx För snart fyra år sedan skrev jag ett inlägg i Forum för ekonomi och teknik om fiberbyggande i glesbygden (Forum 9/2009). Då hade Liljenet fiberkabelandelslag 144 km kabel i marken, kabelända vid 300 fastigheter och 55 anslutna till internet. Här vill jag presentera en uppdatering och komma med lite framtidsanalys.

Liljenet har fortsatt att bygga ut sitt fibernät i före detta Liljendal och före detta Pernå kommuner och Grevnäs by i Mörskom iden takt som efterfrågan krävt. Totalt har vi byggt cirka 215 km kabel. Nätet når nu cirka 440 fastigheter/lägenheter, med ytterligare cirka 140 fastigheter/lägenheter inom enkelt ”grävavstånd”.

Av fastigheterna är 136 uppkopplade till internet. Den grundläggande affärsidén är oförändrad: Andelslaget tillhandahåller bara infrastrukturen och tillgång till internet och vi befattar oss inte med vilka tjänster medlemmarna använder.

Fiberanslutningen har gett ypperliga möjligheter för traktens invånare att utnyttja alla de nya multimediaapplikationer som finns på internet, till exempel Netflix och Maxivisions HDTV IP-TV tjänster. Fibernätet har också gett utomordentliga verktyg för att kunna jobba på distans.

Alltsedan starten 2007 har vi bibehållit medlemsinsatsen och anslutningsavgiften vid 2 000 euro per abonnemang och månadsavgiften vid cirka 29 euro. Detta har varit möjligt eftersom vi i efterskott har fått understöd av kommunerna och av NTM-centralen, för vilket vi är tacksamma. Vi hävdar att våra tariffer är ett gott erbjudande på bredbandsmarknaden.

Utmaningarna, I min tidigare Forumartikel noterade jag att ett litet fiberkabelandelslag har flera utmaningar. Sedan dess har vi blivit lite klokare:

Gunnulf Mårtenson är telekomingenjör.

”Att öka signalstyrkan är ingen lösning, för då blir det mer störningar hos grannen, som i sin tur ökar signalstyrkan och stör mig!”

Administration och drift: Liljenet har fortfarande ingen anställd utan fortsätter att administrera andelslaget och driva nätet i egen regi, på talko. Grävning, fibersvetsning och bokföring är utlokaliserade. Andelslaget har rekryterat några IT-experter till styrelsen, och har numera inom sig den kompetens som behövs för att konfigurera och övervaka byaväxlarna. Den dag som talkoandan sinar, måste andelslaget naturligtvis anställa någon, men det bär emot att höja månadsavgifterna. Strategin är att sky administrativa uppgifter som pesten.

Felsökning: Nätet är professionellt dokumenterat och gräventreprenörer har via internet tillgång till kabelkartor, så eventuella kabelbrott kan beivras (vi har haft ett). Liljenet visar också på begäran var kablarna går i terrängen med hjälp av kabelsökare. Åskan har slagit ut ungefär två mediakonvertrar (husets modem) per år och det är något vilken nätoperatör som helst måste leva med. Detta kallas ”best effort”, det vill säga vi kaninte garantera någon viss servicekvalitet, endast att vi försöker göra vårt bästa.

Nätpolis: Anslutningsvillkoren förutsätter att användarna beter sig lagligt och inte stör andra användare. Men några gånger har några ”elefanter” tagit åt sig så mycket av kapaciteten gentemot internet, att de blockerat nätet. I ett litet nät är det ändå ganska sällan nätexperterna måste rycka ut.

Sommargäster: Vi har omsider beslut på att sommargäster inte skall behöva betala för oanvända vintermånader, men för - den administrativa åtgärden — att bli inkopplad på nytt på våren debiterar vi en extra månadsavgift. Ännu har vi inte haft någon som velat bli urkopplad på hösten.

Andelslagets gränser: Att byg ga nät är en fri näring och i Finland behöver ett fiberkabelandelslag ingen koncession. Andelslaget har byggt i dalen längs Forsby å och är nu omgivet av skog och åkrar med bara enstaka hus. Vi är villiga att expandera där det finns efterfrågan. Liljenet fortsätter alltså som ett självständigt fiberkabelandelslag utan att ännu ha stött på gränser för verksamhetsområdet.

Begränsningar I tekniken. Finland är ett föregångsland när det gäller trådlöst bredband. Enligt OECD:s webbsida låg vi i juni 2012 på fjärde plats med en penetration på 96 procent. Enligt Cisco har den totala datatrafiken i medeltal fördubblats varje år de senaste åren och prognosen är en fortsatt 100 procentig tillväxt; jag har inte hittat en siffra för Finland, men man kan anta att vi följer trenden.

Detta leder snart till svårigheter eftersom naturlagarna sätter begränsningar för den trådlösa teknikens användbarhet. Den naturlag som bär Claude Shannons namn säger att: ”Den maximala överföringshastighet (C) som kan överföras felfritt är proportionell mot radiospektrets bandbredd (W) och mot 2-logaritmen av signal (S)-brus (N) -förhållandet” eller som formelspråk: C = Wlog2 (1 + S/N)

Att öka signalstyrkan äringenlösning, för då blir det mer störningar hos grannen, som i sin tur ökar signalstyrkan och stör mig! Formeln innebär att man felfritt i praktiken kan överföra något mindre än cirka 2 bit/s per Hz av radiospektret.

I klarspråk betyder detta att en typisk fjärde generationens (4G eller LTE) basstation kan överföra sammanlagt cirka 110 Mbit/s åt alla de användare som råkar befinna sig inom basstationens täckningsområde (detta påstående är en förenkling eftersom nätkapaciteten är ett resultat av många olika faktorer).

Detta ska jämföras med den nominella hastighet av 100 Mbit/s som jag ensam kan förfoga över som abonnent i ett optiskt fibernät. Och med nyare elektronik har fibern praktiskt taget obegränsad kapacitet.

4G är ju inte slutet på utvecklingen och radioingenjörerna har ännu många trick i ärmen, men slutsatsen är ändå: Ifall inte telebolagen bygger ut antalet basstationer ungefär i samma takt som den årliga fördubblingen av trådlös datakommunikation förutsätter, så blir det snart kapacitetsproblem och kvalitetsförsämring Övertron på 4G är illa eftersom bredband är viktigt för företagen, för media, för publika tjänster, hälsovård och utbildning. Radiotekniken måste gå högre och högre upp i frekvens och överbringa allt kortare avstånd. I förlängningen har varje hushåll och varje kontor en egen basstation/radiomodem —- som matas med fiber!

Fiberns kollektiva nytta. Probleme “LiljeNet jatko 1 ”Mänskligheten byggde koppartrådar hela 1900-talet och kommer att bygga fiber de närmaste hundra åren är att det inte är företagsekonomiskt lönsamt för en teleoperatör att bygga fiber i glesbygden; återbetalningstidenär för lång. Däremot är den nytta som tillfaller fiberanvändarna så stor att det utan vidare är samhällsekonomiskt lönsamt för byn eller socknen att kollektivt investera i nätet.

Detta har man insett på många håll i Finland. Paraplyorganisationen Suomen Seutuverkot ry har i dag 18 medlemmar, men därutöver finns åt minstone ett par dussin andra fiberoperatörer, många av dem i Svenskfinland. Min uppskattning är att cirka 5 procent av Finlands befolkning lever på områden där dylika nyuppkomna fiberoperatörer erbjuder anslutningar.

Vissa av dem är kommunala, andra är andelslag eller aktiebolag, och verksamhetsformerna och tjänsteutbudet är synnerligen varierande. Poängen är att näringsfriheten i Finland gör det möjligt att skapa ett utbud av fiberanslutningar och bredbandstjänster även där den rent kommersiella marknaden inte finner lönsamhet.

Internationell jämförelse. Fiberpenetrationeni Finland — räknat i antalet anslutningar per invånare - är nu uppeii cirka 4 procent (om jag tolkar OECD:s och Ficoras statistik rätt). Siffran kan jämföras med världsledande Korea 22 procent och Japan 18 procent. Men inom Liljenets lilla område är siffran nu ungefär 10 procent — och de facto kan vi erbjuda fiber åt 90 procent av fastigheterna!

I Forum nummer 5 år 1974 avslutade jag en artikel med en prognos, som nu visar sig pessimistisk: ”Om fyra miljarder människor samtidigt talade i telefon med varandra, skulle samtliga signaler rymmas iett tjugutal av de nyssnämnda laserkablarna” Dagens rätta svar är ”4 fibrer”.

Mänskligheten byggde koppartrådar hela 1900-talet och kommer att bygga fiber de närmaste hundra åren. Och i ändan på fibrerna kommer det att finnas radiomoduler som kommunicerar med miljarder trådlösa manicker på ett avstånd av vad som helst mellan 20 mm och 20 km. ”Ormboet” under skrivbordet och bakom TV:n blir ett minne blott.