Luftstridskrafternas nya jaktplan

av Ragnhild Artimo Forum 1992-08, sida 08-11, 27.05.1992

Taggar: Personer: Heikki Nikunen&Elisabeth Rehn Teman: jaktplan

svarsministeriet fullmakt att underteckna en avsiktsförklaring med Förenta Staternas regering om anskaffning av McDonnell Douglas F/A-18 jaktplan för Finlands Iuftstridskrafter. Anskaffningen består av 57 jakt ) Son har vid sin föredragning i dag givit för plan och 7 skolplan.

Statsrådet gav försvarsministeriet ytterligare fullmakt att underteckna avtalet om motköp med McDonnell Douglas Corporation. Riksdagen har ställt som villkor kompensationsköp från Finland som till sitt fulla belopp motsvara den utländska andelen.

F/A-18-jaktplanet uppfyller bäst de krav som ställts på det nya jaktplanet med tanke på prestanda och kostnader samt i synnerhet på våra nationella krav.

Med i de närmare tre år långa teknisk-kommersiella utredningarna var följande plantyper: F-16C/D, F/A-18C/D, JAS 39 Gripen, Mirage 2000-S och MiG-29. Lämpligheten av alla dessa plantyper undersöktes och alla de föreslagna planen befanns vara effektiva jaktplan. De huvudsakliga

Intervjuer: Ragnhild Artimo

Luftstridskrafternas nya jaktplan

Efter månader av upptrappade spekulationer och ökade ansträngningar mellan de konkurrerande offererarna tillkännagavs århundradets anskaffningsbeslut 6 maj. Med denna bulletin — nr 43/92 — från försvarsministeriet dokumenterades det för många överraskande valet.

I hur planen lämpar sig för finska förhållanden enligt de krav som luftstridskrafterna ställt samt i säkerheten att genomföra planens utvecklingsprogram och i möjligheten att upprätthålla planets prestanda under dess trettio (30) år långa livslängd. De kostnader som medförs av flygpla nen, första skedets underhållsmaterial och utbildninge samt deltagandet av den egna industrin täcks med den beviljade beställningsfullmakten på 9,5 miljarder mark. På basis av de sist inlämnade offerterna har man också kunnat räkna ut de tilläggskostnader som komplettering av under hålls- och utbildningssystemet samt anskaffning av beväp ningen senare förorsakar. Dessa kommer att uppgå till ungefär 3,5 miljarder mark och kommer att infalla unde åren 1994 —2001. Projektets totalkostnader är således cirk na sker år 2000. skillnaderna uppstod i anskaffnings- och driftkostnaderna ””Vi får bästa planet!”

Luftstridskrafternas kommendör pgeneralmajor Heikki Nikunen är nöjd, mycket nöjd. Flygvapnet får vad flygvapnet vill ha — Vi har bedömt F/A-18 som bästa planet, och vi får det.

Nikunen upprepar vad han sagt i oräkneliga intervjuer efter jaktplansvalets offentliggörande — att utvärderingsformeln förenklad har varit planets prestanda/planets totala livscykelkostnader. I den matematiken, säger kommendören, låg F/A-18 Hornet etta. Vilket var lyckligt, då planet var piloternas favorit — kanske genom att det har mest muskler.

— Planet uppfyllde de krav vi ställde på samtliga sektorer och därför är vi glada att priset och livscykelkostnaderna också visade sig konkurrensdugliga.

Nikunen skyndar att gentlemannamässigt understryka att alla planen som konkurrerade i den finska jaktplansrundan — inklusive MIG-29, säger han, för annars vore han inte kommendör Nikunen — var utmärkta plan som uppfyllde försvarets högt ställda krav. JAS 39 Gripen och Mirage 2000-5, de ”färskaste” i kollektionen, är enligt Nikunen starka på systemteknik, medan F-16 och MIG-29 som beprövade och väl inkörda koncept visat klorna i praktisk användning.

— Allihop var ypperliga typer, säger han och skrattar till över dubbelbemärkelsen.

Om valet av F/A-18 som ryggrad i luftförsvaret säger Nikunen att planet dramatiskt höjer prestationsnivån som redan ett bra tag sackat efter, sett i internationellt perspektiv. Finland ha 13 miljarder mark i 1992 års prisnivå.

Det egentliga anskaffningsavtalet har planerats bli undertecknat före mitten av juni. De första flygplanen levereras under senare hälften av år 1995 och de sista leveranser Heikki Nikune inte råd att ligga kännbart lägre än sin omgivning. Då de nya planen levererats är det finska luftförsvaret till dimensioner, kvalitet och trovärdighet i internationell klass. Det ger potential att hålla nationen utanför kriser och det egna luftrummet fritt från inkräktare. Och det är ju vad hela affären handlar om. L 8/19922 FÖRU ”Objektivt val”

Försvarsminister Elisabeth Rehn är rött, men väl till mods. Trött för att jaktplansvalprocessen har varit en arbetsdiger uppgift speciellt de sista veckorna förrän beslutet presenterades. Och nöjd över beslutet, som till bokstaven och andan fullföljde de inentioner man hade med offerttävlingen: att få fram det bästa planet för det inska luftförsvarets behov.

— Just nu är jag ganska matt, som en katt som manglats många gånger! Inte bara för att konfigurationerna kring beslutsprocessen och presenterandet av valet var en megaeffort i sig — det betydde också att oerhörda mängder annat arbete blev ogjort och samlats på mitt bord. Nu betar jag mig igenom de högarna, mellan tjänsteresor som ska skötas.

Men det går inte att ta miste på den tillfredsställda rösten: jaktplanslösningen har gått precis som den skulle.

Om reaktioner och motreaktioner säger minister Rehn — Om man analyserar exempelvis allt som publicerats 1 dagspressen, blir kontentan av det sagda och skrivna klart positiv: argumenteringen mot valet av plan håller inte för närmare analys. Regeringens trovärdighet stå pall: utgångspunkten för valet var objektiva premisser, planets prestanda/totalkostnader. Att också motköpen, gjorda och kontrakterade, väger tungt för McDonnell Douglas är lyckligt. De facto fick MDC ”flesta rösterna” då kompensationsgruppen. FINDOC och FITEC, utvärderade de konkurrerande företagsgrupperingarna. MDC befanns erbjuda bästa potentialen gällande nya businessmöjligheter och största trovärdigheten med avseende på motköpsförbindelser, och hade då valet föll förverkligad offset för 100 Mmk och avtalade motköpsarrangemang för runt en miljard.

Svenskarna med försvarsministern i spetsen har gett uttryck för stark besvikelse och antytt att valet äventyrar det framtida samarbetet mellan Finland och Sverige. Hur hotat är detta — Det är inte hotat — men det är naturligt att känna besvikelse över att gå miste om en så här stor order. Faktum är att vi på försvarsministernivå redan diskuterat konstruktivt om dessa frågor och strävan är att för den svenska och finska försvarsindustrin hitta synergiområden som kan rädda och stärka dessa industrier i bägge länderna. Jag är också övertygad om

Elisabeth Reh att man på svenskt håll känner förståelse för vårt val. Om Serge Dassaults reaktioner på vårt val och vilja att koppla det till EG-frågan vill jag endast säga att han talar som affärsman och min sits är politikerns. Det är naturligt att han känner besvikelse över att vi inte valde Mirage 2000-5.

Många kommentatorer har sett jaktplansvalet som en politisk kursändring av oerhörd betydelse. och en beroendekoppling till USA — Den enda beroendekopplingen är av teknisk art: genom att Pentagon står som säljare och McDonnell Douglas som leverantör. är vi som ”kund” givetvis tekniskt beroende av dem för att få våra plan. reservdelar. utbildningsstöd etc. Detsamma hade varit fallet visavi Frankrike eller Sverige eller Ryssland om planvalet varit ett annat. LJ

Direktör Dennis J. Järvi som lett Hornet-attacken — från - McDonnell Douglas stridsledningscentral vid Kalevagatan i Helsingfors kan känna sig nöjd: han har rott hem superordern för sitt företag, Det är ingen dålig karriärmilstolpe för konkurrentkvartettens junior.

— Jag är mycket glad över utgången. säger han med klar understatement. (Är detta farfarsarvet från Kuusamo? Vad är den ohöljda stoltheten?) — Det är en mycket viktig order för MDC.

Det är knappast någon överdrift. Och med megaordern blir McDonnell Douglas överlägsen ”finsk” hovleve FORUN, 2/199 ”Ordern viktig för MDC rantör både gällande civilt och militärt flyg.

Den reserverade linjen präglade också bolagets första presskonferens efter statsrådets beslut: Järvi läste upp ett skrivet statement och bollade suveränt journalisternas frågor tillbaka till auditoriet. Informationspolicyn förde snarare tankarna till öst än väst.

Om jaktplansbeslutet konstaterade Dennis J. Järvi i alla fall vid presskonferensen — Min uppfattning är att man ansåg F/A-18 Hornet ha de bästa egenskaperna för finska förhållanden. Planet är tillförlitligt också för kommande decennier. Beslutet är betydelse Dennis J. Järv fullt med tanke på Finlands säkerhet och på landets ekonomi.

Järvi underströk också att bolaget förbundit sig till hundraprocentiga motköp. MDC:s preoffset uppgår till ett värde av 100 Mmk och avtalade offsetaffärer har nan för runt en miljard. Hornet-teamet arbetar på cirka 200 projekt med den finska industrin.

Det är offsetbiten som efter beslutet diskuterats Jivligt i media — om än inte lika intensivt som beslutets eventuella säkerhetspolitiska dimension. Kollegan Teknik & Ekonomi kommenterade beslutet bl.a. med att hänvisa till McDonnell Douglas MD-11 motköp: av 100 miljoner USD, det avtalade motköpspaketet, har hittills förverkligats affärer för endast ca 30 Mmk. Men Jim Moreland, som på MDC i Finland svarar för jaktplansmotköpen, försäkrar att förpliktelserna kommer att uppfyllas.

För Dennis J.Järvi blir det ingen tid att vila på lagrarna. Segern förpliktar. Om arbetstakten varit intensiv under ”loppet”, är det kanske ännu intensivare då man kommit i mål: nu finslipas konfigurationerna kring själva kontraktet, och offsetförhandlingarna kör igång på en mera konkret nivå än förrän man visste utgången. Århundradets affär är århundradets arbetsutmaning. Förväntningarna hos industrin är enorma. LJ

Industrin applåderar

FINDOC gnuggar händerna över beslutet. Bertil Ekenstén-Möller, direktör på Metra och viceordförande i FINDOC, spinner som en katt då han kommenterar jaktplansvalet.

— Det bästa som kunde hända!

Den finska industrin, säger Ekenstén-Möller, finner ett stort verksamhetsfält i Amerika, och genom Amerika i tredje land.

— Vad vi behöver idag är business, och uttryckligen ny business som hämtar in pengar. Likaså hoppas vi på nya fördelaktiga finansieringsmodeller och joint ventures mellan USA och Finland. Och med McDonnell Douglas och den vägen General Electric, Hughes och Northrop, och via Hughes General Motors som kontaktyta. finns det en oerhörd potential att arbeta med framför allt för storindustrin. Personligen känner jag mig mycket komfortabel med just MDC som leverantör.

Bertil Ekenstén-Möller berättar att McDonnell Douglas och FINDOCgruppen — ett par tiotal storföretag plus Finlands Utrikeshandelsförbund — i juni skall uppskissera motköpskonfigurationerna närmare. I september arrangerar McDonnell Douglas och FINDOC tillsammans en resa till USA för finska företag med potentiella offsetintressen. Bas för operationen blir MDC:s högkvarter i St Louis, men möten och seminarier arrangeras runtom i USA hos leverantörens samarbetspartners.

— Vi avser att komma igång med konkreta — offsetdiskussioner — utan dröjsmål, säger Ekenstén-Möller. — Och vi har en stark tilltro till de möjligheter jaktplansvalet erbjuder industrin.

10

Tipparna tog fel

Ett överraskande val!

Det medger pol.mag. Jukka Knuuti, konsultativ tjänsteman vid försvarsministeriet. Men han tillägger — Överraskningsreaktionen berodde på å ena sidan bristande analys av helhetsläget, å andra sidan på de mediagissningar som skapat felaktiga förväntningar gällande valet. Inte bara bland intresserade medborgare utan också bland konkurrenterna själva.

Knuuti medger att vinnartippningen — som i slutskedet ställde General Dynamics plan F-16 i ”första förslagsrummet” — var förståelig — JAS 39 Gripen är inte färdigt, och tillverkaren hade tekniska svårigheter med motorn kort före det finska beslutet. Mirage 2000-5 har inte beställts av någon ännu, och allt tydde på att planet var mycket dyrt. Dyrt ansågs också McDonnell Douglas F/A-18, redan genom tvåmotorigheten och storleken. F-16 uppgavs ha kommit med det lägsta anskaffningspriset, och är ett välinkört plan beställt av många länder. Å andra sidan skyltade svenskarna med ett till synes massivt motköpspaket. Och det franska planet skulle — visade det sig —

Jukka Knuuti, konsultativ tjänsteman vid försvarsministeriet.

ekonomiskt i alla fall ha varit inom räckhåll. Men det ”nästbilligaste” alternativet valdes. Öch det var länge känt att det var planet luftstridskrafterna ville ha.

Knuuti säger om beslutsprocessen, som accelererade på slutrakan så att offentliggörandet kom någon vecka tidigare än väntat — Det var viktigt att köra igenom beslutet utan dröjsmål då utgången i princip blev klar. Det var också en viktig politisk markering. Och dess signalvärde på militärstrategisk nivå kan sägas vara att anskaffningen lyfter Finland från distriktsserien till mästarserien utrustningsmässigt — som jag ser saken har vi nu spelat i mästarserien med utrustningen klart på distriktsserienivå! De nya planen ger den hårdvara som svarar mot de försvarspolitiska intentionerna. L [3

De missade ordern:

Ed Sleeper, General Dynamics — F-16 blev utslaget. slagen.

Matti Lumme, SAAB — JAS-39 Gripen blev ut Bruno Depret, Dassault — Mirage 2000-5 blev utslaget.

FFrustrerande —"

Ed Sleeper, General Dynamics delegat i Helsingfors. hade redan ett par dagar före offentliggörandet av jaktplansvalet 6 maj fått oroande signaler via hemlandet: ordern, som sett ut att vara inom räckhåll, var ur kurs. Så sent som 4 maj lämnade GD in sin sista hårdbantade offert med 67 plan väl inom budgetramen och ett offsetpaket på 125 procent av ordervärdet. I det trygga medvetandet att F-16-offerten var fördelaktigast av alla hoppades

GD i det längsta ro hem ordern.

På eftermiddagen 6 maj fick Sleeper bekräftelse på att så inte skulle ske. Telefonledes från försvarsministeriet.

Det kändes svårt att fatta innebörden. Sleeper och projektets nyckelledare från Fort Worth väntade ut statsrådets föredragning under eftermiddagstimmarna som kändes mycket långa, men visste i princip redan: ”It’s going down”. Då statsrådets möte drog ut på tiden hoppades man att de 8/1992 FORU unde innebära meningsskiljaktigheter som kanske… Men då faxmeddelandet från ministeriet sedan började matas ut visade de första raderna att det dokumenterade katastrofen. Sleeper yttrade: ”Sh-t”.

— Det kändes som en stor klump i magen, säger han. — Två års eskalerande arbete med projektet och så — nederlag. Det är svårt att beskriva änslan av besvikelse.

Efter nödvändiga informationsoperationer var första reaktionerna självförebråelser.

— Vi försökte analysera var vi gjort fel, om vi borde ha opererat annorlunda. Men vi kom till att vi gjort vårt yttersta, presenterat vårt case på bästa möjliga sätt, inte sparat några ansträngningar. Det var tungt att acceptera att piloterna valt Hornet och skulle få Hornet. Vi satt i timmar och gick igenom projektet i efterhand. Sen gick vi ut och åt en bit mat, men jag kunde knappt äta något. Jag körde killarna till hotellet och åkte hem. Jag kunde inte sova, så på morgonnatten tittade jag på en film i TV för att inte tänka hela tiden.

Dagen efter beslutet var värst, säger Ed Sleeper.

— Jag telefonkonfererade med vårt kontor i Bryssel, och vi gjorde upp ett operationsschema och = ”nedtrappningsplan” för kontoret här. Jag drog mig för att läsa tidningsrubrikerna, men rapporteringen måste ju skötas. Det var inte någon högeffektiv dag; chocken var för färsk. Till veckoslutet åkte jag ner till Bryssel och miljöbytet hjälpte mig att skaka det värsta av mig. Veckan därpå började det kännas bättre.

Skulle en annan konkurrent på segrarpallen ha känts bättre — Det är inte säkert. Men om Gripen hade vunnit hade man kunnat rationalisera valet som klart politiskt — och det hade kanske känts lättare att svälja.

General Dynamics stänger sitt kontor i Finland tredje veckan i juni. Sleeper återvänder till Bryssel där han svarar för F-l6-planets MLU- eller mittlivsuppgraderingsprogram. — Det fortsätter han troligen med ett år — sedan kan det hända att han pensioneTar sig.

Han säger att han inte känner bitterhet över att ha förlorat ordern — bara frustration. Bland annat gällande preoffsetfrågan — den skulle. hette det, vara så viktig, men till slut betydde den ingenting.

— Men det har varit fantastiska, givande, hektiska och högintressanta månader, utom dagarna efter beslutet. LJ

FÖRUN, 8/199 ”/BiHter besvikelse!”

Direktör Matti Lumme vid Saab Flygdivisionen AB — med operationsbas vid Scan Automobile — fick se JAS 39 Gripen vingklippt i Finland. Såhär skildrar han intrycken den svarta onsdagen 6 maj — Jag hade mitt på dagen fått höra av en journalistvän att beslutet skulle tas samma dag på eftermiddagen — tidigare än planerat. Så jag väntade på avgörandet i mitt arbetsrum med TV och radio påknäppta. Sveriges ambassads pressråd Orrwar Roberntz var med pressfolket på Smolna och skulle ringa mig därifrån då det blev klart. Så kom faxmeddelandet om beslutet — från försvarsministeriet. Det var en bitter besvikelse. Inte bara för att vi förlorat megaordern — en skräll i sig affärsmässigt — utan också för att beslutet gick stick i stäv med det ursprungliga finska jaktplanskonceptet: man var från början ute efter ett lätt, enmotorigt jaktplan där Gripen precis hade svarat mot kriterierna. Att vi — i Finland — hade: nobbat en nordisk samarbetspartner kändes också ledsamt. Besvikelse kände jag också över att våra massiva offsetansträngningar och vårt preoffsetpaket i praktiken inte hade någon betydelse — ändå hade man låtit förstå att motköpsfrågan kunde vara av central betydelse.

Men översten i Matti Lumme tog snabbt kommando: ”En regel vid försvaret är att då beslutet är fattat kla gar man inte.” Första praktiska åtgärden var att ringa till Stig Holmström i Linköping, Saabs f.d. chefstestpilot och numera marknadsdirektör. Också Holmström höll en strikt militärlinje i reaktionerna. Han sa: — Jaha. Då är saken klar.

Så slogs informationen ut i hela organisationen.

Lumme hade den dagen en ungersk affärsbekant på besök, och denne kunde inte låta bli att uttrycka sin förvåning över att Lumme tog emot bakslaget ”utan att svära”. Men de som känner Lumme är mindre förvånade: självdisciplinen fungerar.

Torsdagen efter beslutet var svårast, säger Matti Lumme, Det gick inte att komma ifrån känslan av förlust och tomhet och det var omöjligt att få något produktivt gjort.

Men man måste ju gå vidare. Och Lumme har en lång rad projekt som blivit litet styvfaderligt behandlade de senaste månaderna men som nu kräver full uppmärksamhet. Det är bra: arbete är en utmärkt medicin mot melankoli.

Och jaktplansrundan har i alla fall varit en unik upplevelse — Det är ett privilegium att ha varit med i detta historiska skede och fått konkurrera om den största finska affären någonsin. Nu får man dra ett streck under projektet och gå vidare. L ””Jag är överraskad!”

Bruno Depret, Dassault Internationals delegat i Helsingfors, fick höra nyheten telefonledes från försvarsministeriet, då beslutet tagits på eftermiddagen 6 maj.

— Min första och dominerande reaktion var oerhörd överraskning. Jag visste — liksom alla andra — att Hornet var piloternas favorit. Men jag, och vi inom Dassault, hade trott att det skulle visa sig klart för dyrt. Och vi hade trott och hoppats att vårt plan skulle vara en attraktiv kompromisslösning. Vi var mycket konfidenta gällande vår ställning också tekniskt — vi hade fått positiv feedback, speciellt efter andra utvärderingsrundan här. Vi hade diskuterat en vettig prisram och fått ihop hyggligt med preoffsetaffärer — vi trodde oss ligga väl till. Vi tillmätte också Finlands EG-ansökan betydelse i valsituationen: kanske vi räknade med att Finland skulle vilja hålla sig under ett europeiskt paraply, inte söka sig under det amerikanska. Det är idag klart att JAS aldrig hade en chans!

Hur kändes det att förlora jätteordern — Det vill jag ogärna svara på. Frågan är alltför…

Depret låter tystnaden tala. Det är hans rätt.

Så fortsätter han, med professionell distans till saken — Man kan uttrycka det såhär: fransk industri har förlorat kontraktet till amerikansk industri — och amerikansk administration. Man kan också göra den observationen att preoffset, motköpsaffärer förrän kontraktet placerats, då det kom till kritan inte betydde något överhuvudtaget, trots att vi som konkurrerade om ordern getts intrycket att just denna fråga kan vara av helt avgörande betydelse vid planvalet. Det går inte att komma ifrån känslan att vi användes som hare i en hundkapplöpning, med föga chans att vinna loppet. Jag skulle också vilja säga om valet, att det i mitt tycke är ett politiskt beslut som på kosmetisk väg fåtts att se ut som ett militärstrategiskt beslut. L 11