Marknaderna tror på EMU
av Emily von Sydow Forum 1996-05, sida 34, 23.05.1996
EUOFOKUS
Marknaderna tror på EMU
Em kommer. Euron kommer att stärkas, även om den kommer att undervärderas för ett tag. Så skriver en av de nordiska affärsbankerna i sitt interna nyhetsbrev, vilket är signifikativt för vad som för närvarande händer på valutaunionens område.
Tack vare att svagheterna i den tyska ekonomin nu erkänns också av marknaderna, har D-marken börjat tappa i värde, samtidigt som andra EU-valutor har stärkts i förhållande till D-marken. Detta skapar en konvergens, det vill säga att valutornas värden närmar sig varandra, vilket naturligtvis underlättar övergången till en gemensam valuta.
N är jag frågar Patrick Child, talesmanne för den ansvarige kommissionären, YvesThibault de Silguy om detta, svarar han med en axelryckning, att det verkar som om marknaderna nu verkligen tror på valutaunionen. Han vill givetvis inte säga art det är den försvagade tyska ekonomien, som börjar ge resultat.
— Marknaderna tror på euron, för att man har fått flera klargöranden, som t.ex. på det informella finansministermötet i Verona den 12-13 april.
Då beslutades att man skulle skapa ett monetärt system, ett EMS 2 för de länder, som inte deltar i första omgången. De s.k. ”wuts” skulle inte tvingas att placera sina valutor i det nya eurosystemet, men de skulle vänligt men bestämt uppmanas att följa euron likafullt. Skräcken är att ”outs” skall utnyttja sitt utanförskap till att devalvera sig till större konkurrensfördelar och därmed skapa svår oro på den inre marknaden, liknande de spänningar, som i dag finns mellan t.ex. Italien å ena sidan och Frankrike respektive Österrike å den andra.
Alla stiliga konvergensprogram till trots förefaller det inte som om dessa kan ge ett lika övertygande resultat som det faktum att marknaderna faktiskt tror att det bliren valutaunion. Det finansiella nyhetsbrevet ger också en bild av vilka valutor man tror inte kommer att platsa i första omgången:
Emily von Sydow
Det är den grekiska drachman, eftersom Greklands enorma underskott i den offentliga sektorn inte ser ut att stramas åt. Det är den italienska liran, som trots färska olivallianser är för instabil. Italiens skuldproblem är för stort att tackla på några års sikt. Det är den spanska pesetan, även om situationen i Spanien förbättras stadigt. Det nya kraftiga sparpaketet med nedskärningar på 1,9 miljarder dollar, som har lanserats av den nya borgerliga spanska regeringen, torde vara ett steg i riktning mot snabbare medlemskap.
Av samma skäl platsar inte heller den portugisiska escudon. Den svenska kronan hör p.g.a. statsskulden inte heller till första gruppen. Danmark och Storbritannien är specialfall, p.g.a. sina speciella nödutgångar. Danmark har ett starkare utanförskap än britterna,eftersom det danska reviderade unionstraktatet uteslöt medlemskap i valutaunionen. Danskarna kommer troligen att få leva med euron som parallellvaluta under flera år, vilket danska industrin för fram som en stor fara och komplicerande säljfaktor.
John Major tog ert djupt andetag, efter att han hade förklarat att man troligen kommer att hålla en folkomröstning om deltagandet i valutaunionen, genom att säga att han inte skulle utesluta att Storbritannien en dag ville delta i samarbetet.
Den dagen kommer kanske förr, snarare än senare, om det brittiska valet går som många väntar, och som de senaste lokalvalen indikerade: nämligen mot en totalförlust för tories, Det i alla fall ytligt sett mer europeiskt sinnade labour skulle föra Storbritannien in i EMU och in i — som Major lovade, när han efterträdde Margaret Thatcher — ”the heart of Europe”.
Kvar blir annars D-marken, franska, belgiska och luxemburgfrancen. holländska floriner, österrikiska schillingar, irländska pund och…finska mark. Euron väntas bl “Det blir en naturlig utveckling att man ser genom fingrarna me (EMU-)kriterierna. en kraftfull valuta. Starkare än dagens ecu, eftersom den inte försvagas av de svagare deltagarna i dagens valutasamarbete, men möjligen något svagare än D-marken, men det är inte längre lika säkert som förr.
Men de enda länder, som på riktigt kvalar in, om man tolkar inträdesreglerna för den gemensamma valutan strikt, de s.k. konvergenskriterierna, är i dag bara Danmark, Luxemburg och Irland. Det är ju bara det är denna lilla skara tappra länder inte är tillräckligt för en valutaunion. Det blir därför en naturlig utveckling att reglerna tolkas generöst, som alltfler börjar ropa högt om. Senast var det representanter för de tyska bankinstitutionerna, som sade att det är lögn och bedrägeri mot medborgarna att säga att man skall behålla de strikta kriterierna, vilket implicit innebär att man måste skjuta på projektet. En senareläggning skulle verkligen orsaka kaos på marknaden. Bättre då att tala sanning och säga att valutaunionen kommer att träda i kraft enligt tidtabellen, d.v.s. 1999, men att man ser mellan fingrarna med kriterierna.
Det räknar redan marknaderna med, Den danska affärsbanken Unibank kalkylerar med en stadig förstärkning av euron fram till 1999. Banken manar sina kunder att köpa. Dagens ecu — det finns ännu ingen euro — är en korgvaluta, som egentligen har sin bas i EU:s jordbrukspolitik. Ecu består av viktade nationella valutor och ecuns värde beror på värdet av dess underliggande valutor.
Det är ecuns teoretiska värde. I den ingår inte svenska kronan och finska marken, eftersom dessa valutor ännu inte deltar i växelkursmekanismen. Vid sidan om det teoretiska värdet finns ett marknadsvärde, som ofta ligger under det teoretiska värdet, men som enligt finansstrategerna kommer att stiga.
Denna utsaga är som manna från himlen
FORUM NR 5/96
FORTS, s. 49