Mediaproffs ny industribas

av Janne Salonen Forum 1992-03, sida 13, 12.03.1992

ker och professor i nationalekonomi från sin period som premiärminister i Valéry Giscard d"Estaings regering på 70-talet. Men Barre har garanterat kontakter till ledande politiska och ekonomiska kretsar i Europas storstäder.

Det andra sättet att bädda för ett gott mottagande för kandidaturen är att grunda pro-Lyon kommittéer i viktiga städer. I Bryssel, London, Barcelona. Rom, Aten, Lissabon och Milano sitter kommittéer och talar sig varma för Lyons kandidatur och utmärkta restauranger. Till kommittéerna har man samlat både fransmän som är inkopplade i områdets näringsliv och därtill lokala påverkare, som kan räknas till Frankrikevänner.

Påfallande är att de tyska städerna lyser med sin frånvaro.

— Tyskland är något blockerat, kunde man väl säga, är direktör Maurys kommentar. Enligt honom är Tyskland så enat bakom Frankfurts kandidatur, att det vore onödigt att göra sig besväret.

Kohandel om Centralbanken

Enligt de uppgifter som nu föreligger skall beslutet om bankens placering fattas år 1993. Redan följande år skall banken starta med en personal på ca 60, men under namnet Europas Monetära Institut. Från år 1997 räknar man med att 250 anställda sitter i Centralbankens huvudkontor. och under nästa årtionde kan antalet öka till 1 000.

— Det blir nog fråga om hygglig gammaldags kohandel, säger Svend Lykke Larsen, dansk handelsattaché i Lyon. Larsen bekräftar att alla EGländer har sina egna ambitioner beträffande EG:s prestigefyllda institutioner — så också Danmark.

— Det viktiga för Danmark är att få stå som värd för EG:s miljöforskningsinstitut, säger attaché Larsen. — Om det sedan gäller för oss att rösta på Lyon i Centralbanksfrågan. kan det väl hända att det sker om det gagnar vår sak.

Något förvånad säger han sig vara över att Lyon så starkt kör sin kandidatur. trots att staden inte har banktraditioner såsom andra storstäder. Men Lyon är nog ännu med i spelet.

— De tunga kandidaterna på slutrakan torde vara Amsterdam. Frankfurt och Lyon. säger han.

I slutet av februari fick Lyon en extra fjäder i sin internationella hatt, då Europas TV-bolag beslöt att Euronews placeras på Saöne-flodens högra strand. Omedelbart tolkade man beslutet som ett gott tecken för värdskap av ännu viktigare institutioner. LJ

FRUN, 3/1992

Mediaproffs ny industribas

Text: Janne Salone et mest intressanta med VVD

Johannes Koromas utnämnin till ny VD för industrins sammanslagna centralorganisation, som fortfarande i skrivande stund saknar namn, är hans bakgrund. Han har nämligen inte en industriell bakgrund, utan är egentligen närmast ett mediaproffs: nyhetschef vid Helsingin Sanomat 1965—73 och chefredaktör för Uusi Suomi 1976—1989.

Att en man med Koromas erfarenhet utnämns till industrins främste representant som VD för det blivande superförbundet är i högsta grad ett tidens tecken, och hade väl tidigare varit en omöjlighet.

Motsvarande bevis på den oerhörda vikt som information och kommunikation har i dagens värld är förre TVredaktören Pertti Salolainens val till ordförande för Samlingspartiet. Det suveräna exemplet på kommunikationens betydelse i dagens värld var givetvis Ronald Reagans val till USA:s president: hans främsta styrka låg i hans skicklighet som kommunikator, och kallades också av medierna ”the Great Communicator”, den store kommunikatorn. På motsvarande sätt kan man se de svårigheter på liknande poster som personer med dåliga kommunikationstalanger har haft.

I dagens värld är kommunikation nyckeln till makt: den som lyckas förmedla sitt budskap till sin målgrupp har makten i samhället.

På sätt och vis är det naturligt att industrins nya superförbund väljer ett mediaproffs till sin första VD: detta förbunds främsta uppgift är att kommunicera: att föra fram industrins synpunkter till politiska beslutsfattare och mera allmänt att förmedla dem till allmänheten.

Denna senare uppgift har blivit allt mera viktig och krävande under de senaste decennierna, allt eftersom en mindre andel av befolkningen fått sitt levebröd direkt från industrin. Detta har lett till att industrins behov, allt från kärnkraft till tunga långtradare på landsvägarna, har mött en allt mindre förståelse bland allmänheten.

I Sverige sågs situationen på arbetsgivarhåll vara så alarmerande, att man började tala om att Sverige höll på att avindustrialiseras. Insikten om att befolkningens ökande oförståelse för nä ringslivets behov höll på att undergräva industrins verksamhetsförutsättningar. gjorde att SAF i Sverige har haft massmediekampanjer där målsättningen har varit att informera allmänheten om industrins och näringslivets grundläggande betydelse för samhället.

Också 1 Finland blev näringslivet oroat av den ökande oförståelsen bland allmänheten och i synnerhet bland ungdomen: numera är satsningen på information till ungdomen om näringslivets villkor och betydelse för landet en permanent operation. Och det måste den vara, eftersom varje generation behöver denna information.

Näringslivet i Finland har inte gått ut med en informationskampanj på bredare front, riktad till allmänheten, på samma sätt som SAF i Sverige, även om bristen på realism var minst lika stor hos oss under boomens år. T ex skogsindustrins existens ifrågasätts ständigt av många, trots att den har en så central betydelse för landet och för allas vår välfärd.

Genom lågkonjunkturen anser industrin dock att nödvändigheten av dess existens mera allmänt har börjat erkännas i lågkonjunkturens spår. Kanske det, men det är en insikt som kan försvinna eller grumlas lika snabbt. I dagens värld måste näringlivet varje dag synligt rättfärdiga sin existens och sina existensvillkor: näringslivet kan inte räkna med att någon automatisk förståelse åter skall göra sig gällande. LJ

Johannes Koroma, VVD för Industrins Centralförbund, blir VD för industrins nya superförbund.