Mellanöstern åter i fokus
av Janne Salonen Forum 2012-02, sida 08, 23.02.2012
Taggar: Orter: Mellanöstern
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 2012
Skicka dina kommentarer till adressen: feedbackÖforum.fi
Mellanöstern åter i fokus
Syriernas uppror mot Assadregimen i Damaskus bekämpas på ett mycket blodigt sätt. Detta håller på att få storpolitiska följder.
JANNE SALONEN TEXT Regimens blodiga repressalier uppskattas re dan ha kostat över 6 000 människor livet, och offrens antal kommer ännu att stiga betydligt, eftersom det inte finns något tecken på att vare sig upproret eller regimens repressaler skulle upphöra.
Arabförbundet har i FN försökt åstadkomma en resolution som skulle tvinga regimen i Damaskus att upphöra med repressalierna, bland annat i form av granateld mot civila. I detta har arabländerna fått stöd av både USA och ledande västeuropeiska länder, i synnerhet Storbritannien och Frankrike.
Menresolutionen stoppades av Rysslands och Kinas veto i FN:s säkerhetsråd.
Det visar åter hur Kina och Ryssland allt oftare börjar finna varandra på samma sida i internationell politik. Vetot mot Syrienresolutionen inlades bland annat för att Kina och Ryssland hade upplevt att Västmakterna ifjolhade gjort bruk av en motsvarande resoIution för Libyens del till att störta diktatorn Gaddafi, som både Ryssland och Kina hade gjort affärer med.
Syrien är bundsförvant i synnerhet med Ryssland alltsedan sovjettiden. Ryssland har en viktig marinbas i Syrien och har sålt vapen till Syrien för miljarder dollar.
Denna gång har Västmakterna inte så stort intresse av att ingripa i Syrien, dels för att det logistiskt är mycket svårare än bombandet av Libyen i fjol, som kunde göras från bland annat italienskt och franskt territorium bara några hundra kilometer bort. Det är också ett faktum att Syrien till skillnad från Libyen inte är någon betydande oljeexportör.
Syrien har emellertid en stor strategisk betydelse. Det är ett nyckelland i hela regionen, och en part i Mellanösternkonflikten. Syrien är Irans viktigaste bundsförvant i arabvärlden, och med hjälp av Iran har Syrien utövat överhöghet i Libanon. Om regimen faller är det ett hårt slag mot såväl Ryssland som Iran.
För Kina kan åter vetot mot Syrienresolutionen komma att kosta mycket i form av förlorade positioner i arabländerna, för vilka västmakterna håller på att bli de viktigaste allierade.
Västmakterna håller på att förlika sig med tanken att islamistiska regeringar som har ett demokratiskt mandat, håller på att ta makten i många arabländer där tidigare diktatorer har störtats.
Den fortsatta konflikten I Syrien kommer förmodligen att leda till att Arabförbundet i FN försöker få till stånd nya resolutioner som stoppar regimens repressalier. Om detta åter misslyckas, växer trycket att skapa någon form av ‘de villigas koalition” so är iberåd att ingripa mot Assadregimen i Syrien. Av allt att döma skulle Turkiet ha en nyckelroll i en sådan koalition. Frågan är om den kan åstadkomma något utan militärt stöd från västmakterna, och tills vidare är det ytterst osäkert vilket slags militärt stöd västmakterna kan tänka sig för en aktion mot Assads regim. Dessa frågor kommer förmodligen att väckas och avhandlas under de kommande månaderna.
För USA:s del är Iran likväl det mycket större problemet i Mellanöstern, och frågan är hur mycket USA låter situationen i Syrien distrahera från Iranproblematiken. Att Syrien är en nyckelallierad till Iran kommer också att spela in.
Konflikten i Syrien är också ett tecken på att motsättningarna i den muslimska världen mellan sunntier, som dominerar i nästan alla arablander, och shiiter, av vilka en alawitisk sekt har makten i den syriska regimen, håller på att skärpas. Som bekant är Syriens viktigaste bundsförvant Iran också ett shiamuslimskt land. a
ISTOCKFOTO