Metallen böjer sig för konjunkturen

Taggar: Teman: metallindustrin

Metallen böjer si för konjunkturen

Först de goda nyheterna: Värdet av metallindustrins export ökar i år med en fjärdedel till ca 19 miljarder mark.

Av det utgör volymtillväxten ungefär 10 procent.

Sedan de dåliga: Hela branschens hjul rullar långsammare, konjunkturbilden har blivit osammanhängande och inom de flesta företag jobbar man med kortvarig orderstock.

Ö Det finns vissa ljuspunkter i framtidsutsikterna för metallindustrin, men helhetsintrycket verkar dystert. Metallen får lov att böja sig för vikande konjunkturer.

Metallindustrins — med undantag av varvens — orderstock är idag 95 procent av det den var i slutet av år 1974. Produktionskapaciteten har dock stigit med nästan 15 procent.

Tack vare lyckade exportaffärer har orderstocken på nästan alla metallens huvudbranscher vuxit under våren. Däremot har de företag som främst är beroende av den inhemska efterfrågan och byggverksamheten tydliga problem.

VD Harri Malmberg vid Metallindustrins Centralförbund är bekymrad — Kapacitetsutnyttjandegraden inom metallindustrin är hög, men inom alla branscher är riktningen nu sjunkande. Skillnaderna mellan olika företag har ökat kännbart och utan kraftåtgärder kommer de att fortsätta öka.

Malmberg kräver främst två slag av kraftåtgärder — för det första måste de inhemska industriinvesteringarna få fart och för det andra penning- och finanspolitiska åtgärder.

Vem kommer att klara sig — Den tunga verkstadsindustrin och den eltekniska industrin, vars produktion till över 50 procent går på export, svarar han.

— De företag inom metallen som i huvudsak är beroende av den inhemska marknaden, kommer att möta växande svårigheter.

Den nuvarande orderstocken sysselsätter metallmanufakturindustrin i genomsnitt för fyra månader, maskinindustrin för 14 månader och den eltekniska industrin för 10 månader.

För varven går det tillfredsställande. Orderstocken överstiger idag 11 miljarder mark och sysselsättningen är tryggad ända till utgången av 1982. Varvsindustrins och den tunga verkstadsindustrins framgångar för också med sig en ökad inhemsk efterfrågan på stålet, men å andra sidan råder en viss osäkerhet i stålindustrin p g a minskande byggnadsverksamhet och svårigheter med exporten.

Industrins investeringar

Harri Malmberg fäster speciell vikt vid den inhemska industrins investeringar som är avgörande också för vår metallindustris efterfrågan. Industriinvesteringarna beräknas nästa år minska med ca 10 procent, ett faktum som omedelbart hämmar efterfrågan på metallindustrins produkter.

— Om wi vill bibehålla vår konkurrenskraft, ta i bruk och utnyttja ny teknologi och öka industrins kapacitet, är investeringsnivån inte tillräcklig, varnar Malmberg.

Och då menar han inte bara sin egen bransch — han talar om hela den finländska industrin som står inför oundvikliga strukturella anpassningar inom den närmaste framtiden.

— Av all investeringsverksamhet borde just en ökning av industrins investeringar bli ett av den ekonomiska politikens mål, anser han.

— Visserligen verkar det som om investeringar 1982 inte minskar lika mycket som några gånger förut, men å andra sidan förblev också investeringsnivån under senaste högkonjunktur låg. Vår nationalekonomis investeringsgrad var t ex i medlet av 70-talet ca 35 procent, då den nu är bara 28 procent.

Metallindustrins egna investeringar torde i år stiga till 3,3 miljarder mark och nästa år till 3,6 miljarder — reellt betyder det att de stannar på samma nivå som i år.

Investeringarnas andel av metallindustrins omsättning är bara lite över 7 procent och om man beaktar att ca & procent används till att förnya maskinparken, blir det fråga om relativt liten kapacitetsökning.

Var skall exporttillväxten tas — I ökande marknadsandelar och nya exportområden, svarar Malmberg. Han räknar med att efterfrågan på våra traditionella västmarknader kommer att stimuleras långsamt då konjunkturerna igen svänger.

— De nya exportområdenas andel växer sakta men säkert och även Sovjetexporten torde kunna ökas, framhåller VD Malmberg.

Han är speciellt nöjd över att allt fler företag börjat delta i Sovjethandeln och över att dess struktur därigenom blivit mångsidigare. Exempel på nya produkter som exporteras i österled är energisparanläggningar, — närtransportutrustning och livsmedelsteknologiska anläggnin -gar.

I OECD-länderna beräknas inte efterfrågan på investeringsvaror öka under det närmaste året. Konkurrenssituationen tillspetsas ytterligare av den överkapacitet som redan en längre tid rått ino mna ÖVRIGA

ANDELAR, 19785 100

SR z 19575 1876-1977: FB. 4979 198 ÖVRIGA

TOTALT

EG - EFTA + N-AMERIKA = 87. 85.9 86.0 78.2 84.8 B2.0 144 14.0 21.7 15.4 18. 100.028 100,0 & 100.086 100.086 1000 $ 1000

Exporten till andra än de traditionella marknaderna EG, EFTA och Nordamerika ökar under 80-talet.

FORUM 11/81

YD Harri Malmber metallindustrins viktigaste branscher.

Just nu är det speciellt krävande att öka exporten, men Malmberg är trots allt optimistisk — Våra priser är än så länge konkurrenskraftiga. Det bådar gott för framtiden, trots vikande efterfrågan, säger han och pekar på det som den vikande inhemska efterfrågan åren 1977—78 förde med sig; företagens kraftansträngningar för exporten. produktutveckling, specialisering samt höjd produktivitet — allt sådant som nu ger resultat.

Vid sidan av konkurrenskraft och hyfsad efterfrågan, är naturligtvis lönsamhet och tillräckliga finansieringsmöjligheter viktiga faktorer som påverkar investeringsnivån.

— Vår metall- och verkstadsindustris driftsbidrag har under de bästa åren vari bara knappt över 10 procent. Lönsamheten borde vara åtminstone 15 procent för att det skulle finnas möjligheter för tillräckliga investeringar, enligt Malmberg.

Metallindustrins höga skuldsättningsgrad begränsar ytterligare investeringsviljan. Också osäkerhet i finansieringen utgör i vissa fall en broms för utvecklingen — i det strama penningläget har det varit omöjligt att undvika svårigheter.

Nu behövs kraftåtgärder!

Metallindustrins tillväxt har snabbt avmattats. Konjunkturbilden har blivit osammanhängande och de flesta företag jobbar med en orderstock som täcker en relativt kort period.

VD Harri Malmberg efterlyser nu ekonomiska och industripolitiska åtgärder.

— Den ekonomiska politiken, liksom även penningpolitiken har skötts till stora delar bra under de senaste åren, erkänner han. — Men med tanke på industrins planeringsbehov skulle det nu vara viktigt att definiera också de långsiktiga målen för finanspolitiken.

En positiv utveckling för metallens del förutsätter enligt Malmberg två slag av ekonomiska och industripolitiska åtgärder.

För det första behövs kraftiga penning- och finanspolitiska åtgärder för att få fart på de inhemska investeringarna.

— Redan nu verkar det uppenbart att vi också denna gång är för sent ute med åtgärder som skall sätta stopp för att investeringarna minskar, säger han. — Eftersom återbetalningen av konjunkturreserveringar och -depositioner enligt

Varven är optimistisk regeringens tidtabell sker först i höst och våren 1982, borde man nu med det snaraste ta till penningpolitiska medel som ju verkar mycket snabbare än de finanspolitiska för att ens bibehålla den nuvarande investeringsnivån.

Malmberg medger att sådana åtgärder redan vidtagits i viss mån, men skyndar sig att tillägga att det inte är nog. Bankernas kassareservdepositioner har visserligen till en viss grad blivit befriade. Detta borde man, enligt honom, fortsätta med.

— ÖOvissheten i frågan om omsättningsskatt på investeringarna gör det också svårt för industrin att planera för framtiden och bromsar samtidigt efterfrågan på metallindustrins produkter.

Malmberg kräver — i tikhet med många andra — ett snabbt beslut i frågan om att befria investeringarna från omsättningsskatt.

Han avslutar med ytterligare en hälsning med tydlig adress till regeringen — I budgeten 1982 måste tillräckliga medel reserveras för att förverkliga teknologikommitténs förslag. Vår industri måste så snabbt som möjligt ta i bruk den nya teknologin för att kunna slå vakt om konkurrenskraften — Genom sina förberedelser för 1982 års budget påverkar regeringen den framtida kostnadsutvecklingen på ett avgörande sätt. I allmänhet brukar man ju åtminstone inte underskrida de i budgeten förutsedda tariff- och prisförhöjningarna. Således är det exempel regeringen föregår med av stor betydelse för utvecklingen i slutet av 1982 och särskilt år 1983, säger Harri Malmberg.

€ Trots fortsatt varvskris ute i världen har det gått bra för varvsnäringen här hemma. Tack vare vår anpassningsförmåga tillhör finländsk varvsindustri de vitalaste idag, betonarFinlands Varvsindustriförening. Men ett problem utgör bristen på kvalificerad arbetskraft, t ex svetsare.

Beräknat enligt s k kompenserade bruttoregisterton låg Finland på tredje plats i Västeuropa fråga om byggt tonnage i fjol. Denna beräkningsgrund beaktar omfattningen av bla den tekniska utrustningen på nybyggena, mao hur komplicerade och arbetsdryga de är att bygga.

De finländska varvens orderstock är också idag den tredje största i Västeuropa. Frankrike och Spanien ligger före oss — mycket tack vare att varvsindustrin i dessa länder har starkt statsstöd.

En stor optimism råder inför åren framöver. Produktionstekniken är konkurrenskraftig, och på många äldre varv har man

FORUM 11/8 påbörjat betydande rationaliseringar och moderniseringar.

Våra varv klarade de svåra åren utan nämnvärda permitteringar eller inskränkningar. De har fått behålia sina experter, medan många utländska varv förlorat anställda som innehaft nyckelpositoner.

Dagens orderstock garanterar kontinuitet. Medges bör dock att det vid en del varv skulle behövas nya order ganska snart för att situationen skall fortsätta lika ljus som hittills.

Drygt hälften av varvsproduktionen har normalt gått till Sovjetunionen, och för närvarande överstiger de sovjetiska beställningarna tom hälften. Andra hälften av vår kapacitet har sålts till hemlandet och västmarknaderna.

På sysselsättningssidan har industrin en del problem. Dels har man svårt att få tillräckligt med utbildad arbetskraft, dels innebär de fullbordade passapgerarfartygsbyggena att behovet av arbetskraft för inredning minskar.

Varvsindustrin sysselsätter för närvarande 18 000 personer, d v s ca 1000 fler än för ett år sedan. Mot bakgrunden av ordersituationen kan antalet sysselsatta ökas ytterligare,

För tillfället verkar intresset att vara lamt för många av skeppsbyggnadsindustrins yrkeskurser. Det råder brist på svetsare och fartygsplåtslagare. Sammanlagt finns det inom ramen för varvens skolningsprogram kapacitet att utbilda 2000 nya yrkesarbetare årligen. Speciellt i Helsingfors råder der brist på elever.

Behovet av arbetskraft inom varvsindustrin gäller yrkeskategorier som också har stor efterfrågan på andra håll. Också utlandet lockar, särskilt Norge den senaste tiden med sin oljeindustri.

Trots att varven utomlands har haft svårigheter — närmast de svenska — har detta inte gett upphov till någon ström av hemvändande finländska yrkesutbildade arbetare. De har fortsättningsvis haft användning för si yrkesskicklighet i Sverige, och mången har sökt sig till Norge.

Det är ofta svårt att få till stånd en jämn belastning på varje yrkesgrupp inom varvsindustrin. Då t ex ett kryssningsfartyg byggs kräver skrovskedet många metallarbetare, men då fartyget blir klart för inredningsskedet börjar metallarbetarna ha sitt uppdrag gjort.

Beroende på orderstockens sammansättning kan det uppstå en situation där det råder brist på vissa yrkesarbetare, medan arbetet för andra yrkeskategorier är slut temporärt.

För att råda bot på detta problem med tillfälliga permitteringsbehov, försöker varven erbjuda vidareutbildning så att en arbetare kan få ett parallellyrke.

Att tex de inredningsarbetare som nu hotas av minskade arbetsmöjligheter skulle kunna rycka in på något annat håll i stället.

HS 13