Mikrokulor med möjlighet
av Marianne Zilliacus Forum 1988-12, sida 18-19, 25.08.1988
Dynabeads i aktion. De magnetiserade partiklarn drar här till si leverceller.
tigenei
Mikrokulor med möjligheter
Lilla norska Dynal håller på och revolutionerar diagnostiska metoder I världen med sina mikroskopiskt små plastkulor. Och det är bara början. Tilämpningsmöjligheterna för den patenterade partikeln begränsas endast av fantasin.
ynals tillkomst är ett mocellexempel D på etablerade industriföretags vilj till. utveckling genom riskvillighet, nyskapande, och synergi — framom revirtänkande.
När Dyno-koncernens ledning i mitten av 80-talet såg över sitt företag, ett av Norges största och äldsta, fick man en endimensionell bild med tre stabila poler. Civila sprängämnen, kemikalier för färg- och trävaruindustrin samt plast till företrädesvis förpacknings- och bilindustrin. Alla tre grupper välfungerande — men baserade på låg teknologi betingande låga priser. Man ville utveckla bilden och ge den fler dimensioner. Strategin blev tudelad. Dels utveckla den existerande verksamheten framförallt genom företagsköp, dels gå in på nya områden med hög tillväxtpotential på lång sikt.
Ett sådant område såg ut att ligga kring tillverkningen och tillämpningen av ”dynosfärerna”: monodispersa polymerpartiklar som uppfunnits och patenterats av John Ugelstad vid SINTEF 1979, och som Dyno 1984 hade försäkrat sig världsomspännan 1 de ensamrätt till för kommersiellt utnyttjande.
Dyno satt alltså på en partikelteknologi som var unik.
I USA hade försöken att framställa partiklarna visserligen lyckats — men bara I rymden. Utnyttjandet av Dyno-partiklarna licenserades först ut till svenska Pharmacia, som lyckades kommersialisera produkten i s k kormatografiska analysprocesser i forskningsskala med gott resultat. När möjligheten att magnetisera partiklarna upptäcktes, såg Dyno snart nya betydande möjligheter — där man kanske kunde finna de högteknologiska verksamhetsområden och den nyutveckling som man som bäst sökte i företaget.
— När man inom Dyno började analysera de magnetiserbara partiklarnas tilllämpningsmöjligheter kom man snabpt till att detta också inkluderade bioteknologi — know how, och detta kan vi inget om. Då kopplades läkemedelsföretaget Apothekernas Laboratorium in. Partikelproducent och potentiell tillämpare startade den gemen i Text: “Mårianne Zilliacus . (Oslo samma projektgruppen DYNAL hösten 1985. I februari 1986 stod samföretaget Dynal operativt färdigt, berättar Carl Christian Gilhuus-Moe, som handplockades till Dynals administrativa direktör från norska läkemedelsjätten Nycomed.
Offentligt stöd
Gilhuus-Moe är oförtäckt nöjd med Dynos och AL:s liksom även norska statens inställning till vad en satsning som Dynal kräver och kan ge.
Dyno (med omsättning på 5 mrd NOK) och AL (oms 2 mrd NOK) har hittills investerat ca 50 miljoner i utvecklandet av denna partikelteknologi.
— Ägandet är uppdelat 50—50, vilket är bra då det borgar för att ingendera ägaren I egenskap av storebror börjar kannibalisera på verksamheten. Det är också meningsfullt i det att vi får full uppmärksamhet från ledningen i bägge företagen på ett väldigt motiverande sätt.
Norska staten kom in vid grundandet genom finansieringsstöd från Norsk Industrifond. Vidare får Dynal direkt forskningsstöd av NTNF, Norges Teknisk Naturvitenskapelige Forskningsråd, och hjälp i marknadsföringsarbetet av Norska Statens exportråd, berömmer Gilhuus-Moe.
Han tror att investeringarna kommer att uppgå till 100—150 miljoner NOK innan verksamheten kommit igång på allvar.
12/1988 FRU — Det är nödvändigt med satsningar av den storleksordningen om man vill bli betraktad som seriös och vill nå positioner på världsmarknaden, fastslår han.
USA-marknaden hägrar
Att man vill bli tagen på allvar återspeglas bl a av att Dyno, som genom Dyno Particels a.s. tillverkar kulorna för Dynal, och AL som förser kulorna med deras speciella egenskaper, byggt upp sina produktionsanläggningar i enlighet med amerikanska hälsovårdsmyndigheternas föreskrifter.
— Över 50 procent av vår marknadspoential tror vi att finns I USA. Vill man ha en omsättningstakt med lite horisont över sig måste man ta hänsyn till de amerikanska äsovårdsmyndigheternas direktiv både då det gäller produktgodkännande och produkionsprocessen. Vilken givetvis höjer de reativa produktionskostnaderna och förorsaar extra svängar — för denna ”good manufacturing practice” är egentligen liktydig med ”gross mountain of paper”, men det lönar sig ändå på sikt.
Revolutionerar liten nisch
I dag koncentrerar Dynal hela sin verksamhet på de magnetiserbara partiklarna, Dynabeads, och deras medicinska användning.
Dynabeads ersätter den traditionella centrifugmetoden med en immunomagnetisk princip för cellisolering. Det största tilllämpningsområdet ligger inom diagnostiken.
Genom att fästa olika antikroppar på partiklarna kan man snabbt och säkert isolera de celler i blodet man är ute efter. Bland annat i den vävnadstypsbestämning (= avancerad analys av de vita blodkropparna) som görs vid transplantationer ger principen ett säkert resultat på en timme. Ett centralt argurment för en analys som med traditionella metoder kräver 6 timmar medan Dynals immunomagnetiska system tar under två timmar i ansprå — Inom vävnadstypsbestämningen har vi Just den situation vi eftersträvar; att kunna revolutionerna en liten nisch över hela världen. Nu vill vi utveckla andra likartade möjligheter för de magnetiserbara partiklarna. Sedan kan vi börja se på kulornas övriga tillämpningsmöjligheter — för det finns det av så långt fantasin räcker, säger Gilhuus-Moe optimistiskt.
Aggressiv internationalisering
Vid immunomagnetisk cellisolering är Dynabeads i använding runt om i världen. Dynal har dotterbolag i USA och England. Inom detta år räknar man med att ha etablerat ett joint venture-bolag i Japan. Vid USAintroduktionen i våras stod laboratorierna i kö till Dynals work-shops. Företaget har också fotfäste i ASEAN-länderna och de första kontakterna har tagits med kinesiska forskare.
FÖRUN, 12/1988
Dynal följer sina ägare i spåren då man ser till synergitänkandet och insikten om vikten av att veta var gränserna för den egna kompetensen går. Den ideala verksamhetsformen ute i världen skulle enligt Gilhuus-Moe vara partnerskap där Dynal står för produktionen av partiklarna, och opplar in antikroppar av egen produktion, medan användarna kan välja de primäranikroppar som ur deras synvinkel är mest relevanta. Dynals mål är inte att bli störst och bäst på allt inom sitt område. Den e&xpertposition företaget har skall utgöra plattormen för samarbete framom konkurrens, säger Gilhuus-Moe.
Nordiskt samarbete?
Han framhåller att Dynal är mycket intresserat av att hitta samarbetspartners framörallt i Skandinavien, men låter förstå att skökandet efter partners inte varit problemritt.
— Dynal förvaltar i dag en av de mest betydande norska bioteknologiska satsningarna där vi har ett produktutvecklingsförsprång på kanske 3—5 år, säger Carl-Christian GilhuusMoe.
— Företag med den kompetens och det intresse som skulle borga för givande samarbete är ofta storföretag med väridsomspännande marknad och ett starkt behov av nya produkter i eget namn. Därför vill de ofta ha allt eller inget — och då drar vi oss nog lite tillbaka.
Gilhuus-Moe vill gärna slå ett slag för det bioteknologiska samarbetet överlag i Norden.
— Bioteknologins utvecklande är oerhört kunskapsintensivt. Till det krävs resurser som nu är spridda över flere företag och länder. Vi skall komma ihåg att hela Norden inte är större än Kalifornien. Vill vi utveckla en högteknologi i vår del av världen, krävs det ett vuxet industritänknade och vilja och förmåga att fördela uppgifter. Den som ser det bioteknologiska området som enbart ett konkurrensfält har nog inte brukat sin fantasi tillräckligt.
Forskningsprojekt
Gilhuus-Moe bedömer att Dynal har ett produktutvecklingsförsprång på 3—5 år internationellt sett. | det konkurrensläget måste man investera I motsvarande grad i forskning och utveckling för att skäkra att man bibehåller detta försprång.
— Vårt mål är kontrollerad tillväxt. Vi sitter och förvaltar en av Norges mest betydande bioteknologiska satsningar. Vi har fördelen att ha ägare som har kapacitet till investeringar av den storleksordning som är nödvändig, men som samtidigt inser att träd inte växer snabbt in i himlen.
Dynals omsättning beräknas i år bli 15 miljoner NOK. Forsknings- och utvecklingsbudgeten går på ca 50 procent av den. Därtill kommer Dynos och AL:s FoU-satsningar på projektet, vilka uppgår till ungefär lika stora summor.
Genom att Dyno och AL svarar för sjäva produktionsprocessen begränsar sig Dynals funktion till marknadsstrategi och administration. Av de åtta Dynal-anställda har fem en naturvetenskaplig bakgrund men ingen är direkt involverad i forksningen. Trettiofem forskare jobbar i stället direkt eller indirekt med Dynals projekt inom norska offentliga inrättningar. Ett flertal kliniska projekt kring olika tillämpningar av Dynabeads är på gång både inom och utanför Norge. Dessutom finns det folk som forskar kring produkten utan Dynals direkta stöd. Där går företaget i stället in med royalty-avtal vid eventuell kommersialisering av resultaten.
Forskningen koncentreras i dag kring Dynals huvudstrategi; att bli ledande inom immunomagnetisk separation av vita blodkroppar. Nischvalet för in på s g s all form av kancerforskning, all forskning relaterad till immunförsvaret och därmed även AIDS forskningen.
Ett onekligen sympatiskt drag hos Dynal i jämförelse med t ex dess amerikanska konkurrenter är att man talar om framstegen i produktutvecklingen med mycket små bokstäver.
Trots att partiklarnas användbarhet vid t ex benmärgsrensning — där de drar till sig kancerangripna celler utan att lämna några tillsatsämnen efter sig — är redan dokumenterad, är Gilhuus-Moe mycket restriktiv då det gäller att tala om en färdig produkt för leukemibehandling.
— Det väcker falska förhoppningar om löften vi inte ännu kan ge, säger han.
Det samma gäller resultaten vid användningen av Dynabeacs för separering av speciella subklasser av vita blodkroppar som är av betydelse i sjukdomsföloppet hos en av HliV-virus angripen patient.
— Det här är något absolut nytt. Men det har inget att göra med möjligheten att utrota eller förebygga sjukdomen. Det är snarast kopplat till uppföljningen av sjukdomsutvecklingen just nu och kan bli något som kunde fördröja eller hindra den hos bäraren av viruset. Men vi befinner oss bara i början, och mycket är ännu osäkert. Vad vi kan säga är att vi har en lovande utveckling på gång. .
19