Miljövården och industrin
av Aarno Kavonius Forum 1975-11, sida 13-14, 18.06.1975
FORUM 11 : 7 13
Miljövå
Sett ur företagens synpunkt kan miljövården uppdelas på fyra delområden: vattenvård, luftvård, — bullerbekämpning och avfallshantering. Så kallade miljögifter, som det ofta talas om nuförtiden, kan hänföras till samtliga delområden utom bullerbekämpningen.
Lagstiftning och även förvaltning i an slutning till vattenvården har reda länge existerat i vårt land. På grun härav är tillståndet i vårt lands vatten drag relativt väl känt, liksom också in dustrins vattenvårdssituation. På vatten skyddsmyndigheternas initiativ och me industrins medverkan håller man på at utarbeta én sk vattenstatistik inom in dustrin. Den kommer att innehålla upp gifter o e industrins vattenanskaffnin e industrins vattenförbruknin e uppkomsten av avfallsvatte + reningsåtgärder och av dem föranledda kostnader.
Vattenstyrelsen har också publicerat ett principprogram för vattenskyddet, vari redovisas för målsättningen för vattenskyddet ända fram till åren 1980 och 1985.
Lagstiftningen om luftvård är ännu under beredning. Lagförslaget torde sändas på remiss ännu denna sommar. Nära samband med själva lagen har också förvaltningen av luftvården och särskilt koncessionsförfarandet. Det är svårt att förutsäga koncessionssystemets och förvaltningens slutliga utformning, liksom även när lagen kan träda i kraft.
Då egentlig luftvårdslagstiftning saknats, är bilden av vårt lands luftvård tämligen diffus. Därför igångsattes hösten 1973 en undersökning för att utreda den nuvarande luftvårdssituationen såväl i teknisk som i ekonomisk mening inom de industribranscher, som representeras av Finlands Industriförbund och Finlands Skoögsindustris Centralförbund. Undersökningen = finansierades av = dessa centralorganisationer, Industriförbundets branschorganisationer samt av Sitra. Vårt land saknar egentlig lagstiftning om bullerbekämpning, även om olika myndigheter enligt särskilda lagar har möj lighet att ingripa mot buller i vissa fall. Lagstiftningen om arbetarskydd kan tilllämpas men endast på det buller som förekommer på arbetsplatser. Avfallsvården är inte heller föremål för egentlig lagstiftning, men en proposition har avlåtits till riksdagen. Nu har myndigheterna ingripit i avfallsvården närmast med stöd av lagen och förordningen om hälsovård samt i vissa fall på grund av vattenlagen och giftlagen. Lagförslaget innehåller ur industrins synpunkt sett några viktiga punkter. Enligt lagförslaget bör avfallsproducenten kunna redogöra för avfallets kvantitet och sammansättning samt för andra ur behandlingssynpunkt betydelsefulla egenskaper. Vidare förpliktigas avfallsproducenten att till myndigheterna göra förslag om avfallsvårdens organisering. Lagförslaget rörande avfallsvård berör likväl inte direkt behandlingen av problemavfall. För detta ändamål tillsattes en kommitté, för cirka ett år sedan som torde få sitt arbete slutfört i sommar.
Om vattenskydd
Industrins vattenförbrukning framgår relativt tydligt av den vattenstatistik beträffande industrin, som vattenstyrelsen utarbetat. Då statistiken nu uppgjorts för första gången, är den ännu behäftad med bristfälligheter, men den allmänna bild, som den ger av situationen, är tillfredsställande. . Hela industrins vattenförbrukning ä den och industri sammanlagt cirka 11 milj. m/dygn, varav något under hälften är kylvatten. Processvattnets andel är något mindre är kylvattnets. Andelen vatten för pannanläggningar, sociala utrymmen samt för andra icke till produktionen hörande ändarmål är cirka 2 9/0 av hela den använda vattenmängden.
Utvecklingen visar att. vattenanvändningen inte ökat i samma proportion som produktionen; vattenförbrukningen per producerad enhet sjunker fortgående. I framtiden torde vattenanvändningen minska ytterligare.
De största svårigheterna vid försöken att minska vattenförbrukningen har livsmedelsindustrin, där mycket stränga kvalitetskrav ställts på bruksvattnet. Lättast torde det oftast vara att sköta om en återanvändning av kylvattnet eller en minskning av dessa kvantitet. Den minskande vattenförbrukningen i industrin påskyndas av det höga energipriset. De industriföretag, som anslutit sig till kommunernas vattenledningseller kloaknät, försöker också knappa in på vattenförbrukningen på grund av stora och ständigt stigande vatten- och avfallsvattenräkningar. Investeringskostnaderna för behandling av industrins avfallsvatten uppgick under åren 1966—70 sammanlagt till cirka 200 milj. mark och under åren 1971 och 1972 till cirka resp. 164 och 121 milj. mark.
Under tidigare år har huvuddelen av investeringarna gått till processtekniska förbättringar, men år 1972 översteg in TABELL 1. Industrins genomsnittliga vattenförbrukning för ollka ändamål per dyg (385 dygn I året) år 1972.
100 m3/dygn
Vatten Vatten för m Kylvatten Prong för pann- = sociala . ed San anläggn. utrymmen Träförädlingsindustrin 890 4840 63 20 52 5865 Den kemiska industrin 1568 63 18 6,5 72 1662 Metallernas grundindustri 89 135 31 53 2,5 10387 Hela industrin sammanlagt 3513 5216 86 34 73 8913
TABELL 2. Investeringskostnader för behandling av Industrins avfallsvatten under åren 1966-—1972 I olika verksamhetspunkter transtormerade till 1972 års prisnivå. Investeringar 1000 mk
Processtekniska åtgärder Reningsanläggningar Avlopp 1966-70 1971 1972 1968-70 1971 1972 1966-70 1971 1972 152 800 130 700 54 900 37 200 28 800 60 200 2300 4400 6 00 14
FORUM 11 : 75
Processförbättringar en viktig väg i miljövårde vesteringar i reningsanläggningar de processtekniska — investeringarna… Det finns tom flera skäl härtill, men den huvudsakliga förklaringen torde vara, att vattenmyndigheternas krav framskridit snabbare än den processtekniska utvecklingen. En följd av detta är, att industrin tvingas att på lång sikt göra onödigt oräntabla investeringar.
I Sverige praktiseras ett intressant finansieringssystem, enligt vilket industrin till 75/94 erhåller direkt understöd av staten för genomförande av en ny, tidigare icke prövad teknologi. Tillämpning av ett motsvarande system hos oss kunde eventuellt såväl främja forskning som påskynda genomförande av en ny processteknik. På detta sätt kunde man bädda för en snabbare förnyelse av produktionsmaskinerier samt eventuellt undvika oräntabla investeringar i reningsanläggningar.
I det principprogram, som vattenstyrelsen publicerat och som sträcker sig fram till år 1985, uppställer myndigheterna mål, som förutsätter en grundlig behandling av industrins avfallsvatten, Belastningen av vattendragen som förorsakas av annan industri än skogsindustrin förutsätts nedgå såväl beträffande BS; som fosfor fram till år 1980 till 20 9/4 och fram till år 1985 till 10 /o av den nuvarande belastningen.
Som mål har man att uppnå ett sådant tillstånd i vattendragen, som förmodas ha existerat hos oss för cirka 100 år sedan. Glädjande nog torde detta eftersträvade föhållande kunna uppnå redan i början av 1980-talet. Enligt vattenstyrelsen har redan nu ökningen av vattendragens nedsmutsning stoppats. Då man beaktar att inverkan av vattenskyddsåtgärderna slutligt kommer att synas först ett par tre år efter det de vidtagits, vore det av intresse om de som gjort upp programmet, hade uppskattat tillståndet i vattendragen också sedan programmet genomförts. Å ändra sidan kan man fråga sig, om inte de uppnådda resultåten gett erfarenheter som i nuvarande ekonomiska läge kunde göra det möjligt att i huvudsak koncentrera sig på förverkligande av processtekniska förbättringar.
Om luftskydd
Industrins luftskyddssituation har nyligen varit föremål för en speciell undersökning. Den visar, att luftskyddsåtgärder allmänt vidtagits inom vår industri, även om luftskyddet ännu är oenhetligt och ofullständigt. De berörda företagens investeringar i luftskydd hittills har uppgått till 229 milj. mark, varav 75 milj. mk för interna åtgärder. Å andra sidan uppgår de för de närmaste åren planerade investeringarna i luftskydd till c. 200 milj. mark.
Enligt utredningen var reningseffekten av genomförda processtekniska förbättringar 72 9/9 och behandlingsanläggningarnas reningseffekt 88 9/0, medan åter för de planerade åtgärdernas vidkommande
TABELL 3. BHK- och fosforbelastningen i bosättningars och Industrins avfallsvatten år 1972 samt belastningsmålsättningar fram till åren 1980 och 1985
Industribransch eller
BS i:ton/dygn
Fosfor P i kg/dyg belastare 1972 1980 1985 1972 1980 1985 Tätbebyggelse ‘) 126 60 2) 45 5700 3000 2 500 Skogsindustri 1300 650 400 2000 2300 1500 Gödningsämnesindustri 1 ) 560 200 100 Explosionsämnesindustri samman- j samman- samman- , sammanlagt lagt lagt lagt Övrig kemiska industri 20 under under 60 under under 10 10 100 Läderindustri 4 15 100 Textilindustri 4 200 Livsmedelsindustri 60 10) 300 100 Sammanlagt 1515 730 455 9435 5 700 420 1 | tätbebyggelsernas belastningsmålsättningar har tagits med också industrins avfallsvatten, som leds i samhällens kloaker. Beträffande respektive industrier har framställts endast belastningen av avfallsvatten som separat leds I vattendrag.
- 60 ton BS7/dygn motsvarar approximativt 20 000 ton BSs/år.
motsvarande siffror är 68 9/9 och 90 9/9. Enligt utredningen utgör industrins sammanlagda svaveldioxidutsläpp knappt 70 ?/0 av hela landets uppskattade svaveldioxidutsläpp.
Dessa siffervärden berättar inte mycket om vårt lands allmänna lufttillstånd, men på basen av andra utredningar vet man likväl, att atmosfärens tillstånd i Finland är tillfredsställande, även om det på några orter förekommer överskridningar av vissa utländska imissionsnormer.
På olika vägar har man försökt uppskatta framtida kostnader för luftskyddet inom industrin. Uppskattningarna varierar för hela industrin mellan 609 och 1000 milj. mark. Man tror sig med dessa pengar kunna uppnå ungefår nivån för allmänt tillämpade utländska immissionsnormer.
Slutledningar
Under det kommande decenniet har industrin att i vattenskydd och luftskydd enligt nuvarande prisnivå investera sammanlagt flera miljarder mark. Såframt man önskar uppnå dessa målsättningar snabbt utan att anpassa programmen efter den processtekniska utvecklingen, blir man nödsakad att bygga en stor mängd olika reningsanläggningar, för att avskilja olika ämnen. Om dessa ämnen inte kan förbrukas och inte heller borttransporteras, uppstår vad man kallar problemavfall. Detta har delvis redan inträffat då åtgärder för vattenskydd vidtagits, Orsakerna till dessa problems uppkömst är mångahanda och sammanhangen komplicerade. Då tom sakkunniga är av olika åsikt i dessa frågor går jag inte närmare in på dem. I sin helhet den mest meningsfulla lösningen av miljöskyddsproblem är att ty sig till processförbättringar, varigenom uppkomsten av avfall kan hindras eller avfallet göras ofarligt. Svårigheten inom industrins miljövård ligger i den tröghet varmed forskningsresultaten når fram till tillämpning i industriell skala; intervallen kan vara t om tiotal år, medan åter förändringen av målsättningarna i samhället för närvarande sker snabbare (Aarno Kavonius) O