Minus
av I. J. Forum 1975-05, sida 07, 19.03.1975
FORUM 5 » 75
Minus
RYNKADE ÖGONBRYN hör till saken när man studerar vår handelsbalans. Underskottet kan vara större eller mindre, Men det finns alltid där.
Februari månads balans publicerades samma dag detta går i tryck (tio dagar innan det läses). Den gav upphov till rentav epidermiska sibelius-rynkor.
Offentliggörandet av det för första gången tiosiffriga månadsunderskottet föregicks av en liten konstpaus. Siffrorna dröjde, förmodligen för att regeringen skulle hinna hämta andan, titta närmare på siffrorna och samla sig inför avgöranden.
Finlands Bank skärpte omedelbart villkoren för affärsbankernas centralbankskredit, något som återverkar på hela kreditmarknaden.
Också andra åtgärder väntas, som: sagt i skrivande stund.
VI IMPORTERADE utomlandsifrån 38 procent mera i januari-februari detta år än under motsvarande månader 1974. Och vi exporterade bara 19 procent mera. Det är bra att komma ihåg att dessa 19 procent dessutom utgår från ett lägre basbelopp — vi har i verkligheten en ännu större dragspelseffekt än vad procentsiffrorna anger.
Tyvärr har vi för februari bara tillgång till klumpsummorna. Endast för januari månad finns granskade och noggrannare sifferuppgifter. Av dem framgår att det är västhandeln som nu är den bekymmersamma. Jublet över det lilla men dock överskottet i vår EG-handel efter det första halvåret 1974 var förhastat. Vårt traditionella underskott till Tyska förbundsrepubliken växte, och utgjorde tillsammans med underskottet gentemot Sverige i januari 435 miljoner mark.
Oljans tunga andel i sovjethandeln ökade den penningmässiga importen därifrån med 15 procent, medan vi de facto importerade mindre kvantiteter olja än i fjol. Exporten till östländerna steg 142 procent, men där har vi ju också haft ett underskott (med undantag av den bilaterala sovjethandeln) som KEVSOS-avtalen kanske nu har rått bot på.
Det är ganska tydligt att förra årets larmrapporter om utländsk depression nu slår oss. Det går bara inte at sälja till förlamade marknader, som dessutom hamstrat på lager då det begav sig.
DET LIGGER NÄRA TILL HANDS att undra varför industrin i detta läge fortsätter att importera investeringsvaror till ett värde (märk dock inflationen) som med 84 procent överstiger senaste års. Varför investera i produktion som inte kan säljas?
Inom regeringen ser man ut att ha den uppfattningen, framför allt kanske bland socialdemokraterna, att företagen pantar på stora pengar för tillfället. Med rätt eller fel är svårt att säga, det är ett alltför generellt förmo dande. Men i vissa branscher ligger man säkert ännu relativt komfortabelt till efter senaste exportrusch.
VORE DET DÅ INTE FIFFIGT att klämma till investe- ringsimporten? Importrestriktioner har ju förekommit tom inom EG:s hank och stör (Italien införde tex tvångsdepositioner på en viss procent av importpriset) och vi har ju bara ett avtal ,.. Tanken på selektiva importrestriktioner har också dykt upp.
Vad är det som händer vareviga gång vi har högkonjunktur? Jo, vi kan inte leverera tillräckligt för att tillgodose efterfrågan, eftersom vi har kapacitetsbrist. Och investeringsplaner hinner man inte med under perioder när det bara gäller att spotta ut varor för brinnkära livet till väntande köpare. Ska vi vara i samma situation nästa gång igen?
VI MISSAR SOM KÄNT ALLTID BUSSEN en aning, vär högkonjunktur blommar som bäst när bistrare vindar redan blåser utomlands, och vi är djupast i gropen när det redan går uppåt för våra köpare.
Tänk om vi denna gång skulle kunna skära av vår vågdal lite tidigare? Och sedan klara toppen bättre?
I vilket fall som helst borde siffrorna för januari-februari analyseras noggrant för att inga förhastade beslut skall göras. Där finns bland annat tungt vägande fartygsleveranser som fick dem att se extra fula ut. Någon Döbeln-medicin som ställer oss idag på våra ben men gör oss sjufallt värre i morgon måste vi no akta oss för. I. J. OO