New York, H:fors, Stockholm, Frankfurt, Paris uppåt: När kulminerar börsboomen?
av Janne Salonen Forum 1997-02, sida 35-36, 27.02.1997
J annejsalone olm, fa a dä AV AO 4
Paris uppål
BEA»
D HQ SBe CH AMEN en 14 februari kiockade an rika amerikanska Dow Jonesindustriaktieindexet momentärt upp över 7 000 punkter. Sedan början av 1996 har indexet stigit med 40 procent. Många har redan länge frågat sig om denna uppgång, som mer eller mindre oavbrutet har pågått sedan 1991, och som är en del i ett längre uppsving som började redan 1982, kommer att ända med en våldsam krasch.
Men inte bara Dow Jones-indexet har stigit: också i Europa ligger många börser på rekordnivåer. Vårt eget HEX har stigit med närmare 80 procent sedan början av 1996, vilket delvis återspeglar den ekonomiska återhämtningen, och Sveriges Affärsvärlden-index har stigit över 40 procent.
Men anmärkningsvärt är att även de kontinentala börserna, Frankfurts DAX och Paris” CAC, har stigit med 30 procent sedan början av 1996, trots att de två tyngsta kontinentala ekonomierna i Övrigt uppvisar en rätt dyster bild - med ett undantag: den starka dollaruppgången under de senaste månaderna har givit deras exportindustrier ett ordentligt lyft, och det är uttryckligen exportindustriaktierna som har stigit kraftigast. Boomen på det västra halvklotet (även de stora latinamerikanska börserna, i Argentina, Brasilien och Mexico. uppvisar stora lyft) och i Europa (inklusive Östeuropa: den starkaste börsuppgången i Europa har faktiskt ägt rum i Ryssland, upp med över 200 procent sedan början av 1996), motvägs av en kräftgång på många ställen i Asien, i synnerhet Japan (där dock de bästa exportföretagen, t.ex. Sony och Toyota, har stigit kraftigt tack vare dollarns uppgång), men även i Korea och i Thailand.
FORUM NR 2/97
DE STORA VÄSTERLÄNDSKA BÖRSERNA HAR STIGIT KONTUNERLIGT UNDER DE SENASTE ÅREN. ÄR EN KRASCH
ATT VÄNTA?
Pensionssparandet driver uppgången
Börsuppgången är således en vidsträckt företeelse runtom i världen, och inte isolerad till Finland. Primus motor för denna har varit den långa haussen på Wall Street. Denna åter har drivits av olika faktorer: en central bakgrundsfaktor är givetvis det långvariga amerikanska ekonomiska uppsvinget som fortfarande, efter över 3 år, inte uppvisar trötthetstecken.
Den amerikanska ekonomin framträder åter som den klart mest dynamiska i världen. Men också andra viktiga faktorer spelar in, i synnerhet aktiefondsparandets popularitet. Fortfarande re gistrerar de amerikanska aktiefonderna kontinuerligt stora inflöden av likviditet, 24 mrd USD enbart i januari. Aktiefondsparandet är nuförtiden en av de populäraste amerikanska sparformerna, eftersom aktiefondernas avkastningar har varit så fantastiska under de senaste åren. Och många medelklassamerikaner upplever starkt ett behov att spara, eftersom det amerikanska lagstadgade pensionssystemet, Social security, beräknas ha tömt sina fonder efter år 2010, då de stora årsklasserna har börjat gå i pension. I alla händelser är denna “pensionsfond” helt imaginär ef: tersom den har gått till att finansiera den federala statens kroniska underskott. Det amerikanska pensionssystemet verkar inte erbjuda mycket trygghet för d , Upp, upp, upp, …
Kursutvecklingen på världsbörserna index 1/96=10 175 150 125 100 GATE 73 oe 7/9 i 3 2/96
Börsernas värden har stigit kraftigt under 1996 i s.g.s. varje land på de västra halvklotet.
blivande pensionärerna, och därför upplever många ett behov att spara i aktiefonder. Ett annat centralt sparmotiv är utbildningen för medelklassbarnen kostnaden för en examen i ett välrankat amerikanskt universitet uppgår till tiotusentals dollar för varje studerande.
Dessa är de viktigaste sparmotiven för medelklassen som nu satsar sina pengar i aktiefonder, imponerad av den goda avkastningen hittills. Denna kan dock delvis visa sig vara en chimär, och många amerikaner kan vara offer för en förmögenhetsillusion: de känner sig idag förmögna tack vare de högt värderade fondandelarna.
Men amerikanska aktier är nu högt värderade efter varje måttstock, och det behövs inte många negativa nyheter för att åstadkomma en kraftig rekyl. Många talar även om risken för en krasch. En minikrasch kan mycket väl komma i något skede, men en större sådan är osannolik på grund av den gynnsamma ekonomiska utvecklingen. Men dollaruppgången kan nu börja ställa till med besvär för amerikanska exportföretag, och några profit warnings från dem räcker för att åstadkomma en kännbar rekyl.
Krascher är ett relativt begrepp. Många talar om 1987 års ‘krasch’, då Wall Street temporärt gjorde en 20-procents dykning, men egentligen var detta bara ett kortvarigt hack i den långa “bull market” som har pågått sedan 1982.
Det är också en tidsfråga innan Alan Greenspans Federal Reserve, den amerikanska centralbanken, börjar kyla ner konjunkturen, inte minst börskonjunkturen. med en gradvis åtstramning av penningpolitiken, om inte rekylen av andra orsaker hinner före. Dollaruppgången tyder på att den amerikanska penningpolitiken egentligen inte är särskilt lös.
Hetta blir kalldusch
En stor allmän global baisse är svår att tänka sig just med tanke på den gyansamma ekonomiska bakgrunden i världsekonomin. Börsbolagen är dock i dag så högt värderade, i synnerhet i USA, att en god vinstutveckling under de närmaste åren redan är diskonterad i kurserna, och därför kan “profit warnings’ slå mycket hårt, som t.ex, Nokia fick uppleva årsskiftet 1995/96, då kursen vid ett tillfälle dök med 30 procent på en dag. Och om den hittillsvarande börsuppgången ytterligare stärks till en överhettning så blir risken akut för att detta ändar med en krasch (definierad som en abrupt korrektion på 20-30 procent).
Rekyler i USA kommer att märkas äve t.ex. i Europa och i Finland, trots att våra börsbolag inte är riktigt lika högt värderade. En stor del av uppgången i Europa kan nämligen förklaras av det amerikanska fondsparandet, av vilket en del har passerat över Atlanten (våra nordiska Nokia och Ericsson år paradexempel på företag som till stor del idag ägs av amerikanska fonder), och en rekyl. som möjligen övergår till en mera kronisk nedgång ifall fondsparandet tappar i popularitet i USA, kommer därmed med säkerhet att märkas i Europa genom att placeringsmedel repatrieras till USA.
En depressionsutlösande djup krasch är dock ytterst osannolik så länge den allmänna globala konjunkturbilden är så ljus som idag, Och om hotet om en sådan uppstår, kan centralbankerna i alla händelser motverka detta genom att lätta på penningpolitiken.
Risken för rekyler, rentav kraftiga sådana, finns klart idag. men skall ej överdramatiseras: trots att världskonjunkturen har gått upp i varv finns det föga tecken på en stärkt inflation, och så länge detta fortsätter finns det föga risk för sådan penningpolitisk åtstramning som skulle åstadkomma mera kroniska nedgångar. Om inflationsbilden fortsättningsvis förblir gynnsam, finns det fundamentalt inget hinder för att det pågående uppsvinget i världsekonomin inte kan bli lika långvarigt som t.ex de som rådde åren 1895-1914 eller 195073 (långa uppsving avbrutna av kortvariga korrektioner). &
Amerikanerna bar börjat penstonsaktiespara genom aktiefonder Det är delvis det som ligger bakom den långa uppgången på Wall Street.
Därutöver har vi de renodlade programvarubolagen. Det är dock svårt att dra en gräns mel Forts. lan dessa och datatjänstbolag ef: FRÅN s. tersom mycket av datatjänst 18 bolagens verksamhet består av programmering.
Den enas nöd är den andras bröd. Datatjänst- och programvarubolagen kommer att ha fullt upp inom de kommande åren då alla datasystem dels skall uppdateras för år 2000 och dels anpassas till euron. Jorma Kielenneva på KT Datacentral Ab säger: ”På nationell nivå är omprogrammeringen av programmeringsfelet med år 2000 fråga om en miljardkostnad. Att programmera om datasystemen så att de kan hantera mark och euro parallellt är åtminstone lika mycket till”. KT-Datacentral och TT Tieto, som är de största datatjänstbolagen i Finland, kan se fram emot en kakbit av dessa kostnader som motsvafar deras sammanlagda marknadsandel, dvs. 30 procent. Kielenneva tycker att finländska företag är nästan ännu sämre förberedda för eurons införande än problemet med år 2000. “Det finns inte ens dataprogram för företag som möjliggör samtidig hantering av mark och euro”.
Pauli Heikkilä på TEKES sammanfattar Liget inom IT i Finland: ”På hårdvarusidan har några framgångsrika företag, t.ex. Nokia eller ICL, som visat att man kan producera hårdvara i ett höglöneland som Finland genom att avsevärt utveckla produktionsteknologin. Bland mjukvaruproducenter har Finland inte lyckats exportera större mängder produkter, men några öppningar finns, t.ex. DataFellows som lyckats exportera sitt dataprogram och även prisbelönats. Datatjänster har varit en inhemsk business där internationalisering sker genom företagsköp. Men vi ser redan nu hur den internationella konkurrensen skärps inom datatjänster”
Finländarna har flest internetkontakter i världen per 1 000 invånare. Under de senaste två åren har antalet internet-användare i Finland vuxit med 100 procent. Johannesdahl på Telecom Finlands tror att samma tillväxttakt kommer att fortsätta under 1997.
”Finland är en av föregångarna i världen inom IT. Men vi har begränsningar vad gäller resurser. Jag upplever att det finns mer idéer och uppgifter än vad vi kan förverkliga, eftersom vi har brist på kunnig arbetskraft inom teletrafik och programmering;”, säger Heikkili på TEKES.
Men han ser ändå positivt på Finland som ITland: ”Tillväxten inom IT är på global nivå så stor att vi i framtiden kan sysselsätta en stor del av finländarna inom denna sektor” €
FORUM NR 2/97