Nobel i ekonomi 1977 Stockholmsskola och välfärdsteori
av Stefan Nylander Forum 1977-17, sida 20-21, 09.11.1977
Taggar: Teman: nobelpriser
Nobel i ekonomi 1977 Stockholmsskola och välfärdsteori
Vid sekelskiftet lade den svenska nationalekonomen Knut Wicksell grunden till en nationalekonomisk skolbildning som under 1920- och 30-talen kom att kallas ”Stockholmsskolan”. Wicksell utvecklade under början av 1900-talet, bla tillsammans med Gustaf Cassel som också han var en prominent nationalekonom, olika teorier kring räntor kapitalflöden och priser.
NW” Bland den generation nationalekonomer som trädde fram på 1920-talet fanns några av Wicksells och Cassels adepter. De främsta av dem var Gunnar Myrdal (f. 1898), Erik Lindahl (1891—1960) och Bertil Ohlin (£. 1899). Stockholmsskolans ställning i den ekonomiska historien har befästs av det faktum att såväl Myrdal som Ohlin har tilldelats Nobelpris i nationalekonomi. År 1974 delade Gunnar Myrdal priset med schweizaren Friedrich von Hayek, år 1977 tillföll priset Bertil Ohlin och engelsmannen James Meade.
Ohlin och Stockholmsskolan
Bertil Ohlin fick sitt internationella genombrott då han i sin bok Interregional and International Trade (1933) rekonstruerade teorin för internationell handel. Ohlin integrerade teorin för handel på hemmamarknaden med teorin för internationell handel. I motsats till tidigare formuleringar beskrev han handeln utgående ur en spatial allokeringsteori, dvs behandlade handeln utgående från de verkliga olikheter som förekommer mellan olika regioner. Där man tidigare hade studerat möjligheterna att handla så vinstgivande som möjligt gav sig Ohlin ut för att utröna orsakerna till att den interregionala och -nationella handeln överhuvudstaget uppstod.
Ohlins arbete stimulerade till vidare studier på området i bl a Tyskland och Förenta Staterna samt utgjorde basen för den interregionala analysmetodik som uppstod på 1940-talet.
Ohlin var en av de första att beakta det faktum att handeln i hög grad vilar på produktionspriserna och på produktionsprisernas utveckling i tiden samt på prisskillnader mellan olika regioner. Dessa olikheter vilar i sin tur på begränsningar i produktionsfaktorernas utbud i olika regioner. Slutligen är dessa pris- och utbudsolikheter avgörande för produktionsanläggningarnas placering och för i vilken riktning handeln börjar löpa. Ohlins analys beskriver m a o produktflödet mellan regioner såsom det ter sig lönsammast jämte dess orsak och verkan. Ohlin lyckades i sina strävanden att ge handeln en realistisk förklaring, e 2 förklaring som inte tog avsteg från det samtida jämviktstänkandet.
I artikeln Some Notes On the Stockholm Theory of Savings And Investment i Economic Journal år 1933 beskrev Ohlin det sekvensanalytiska betraktelsesätt som kännetecknade såväl hans som Myrdals teoriformuleringar och som allmänt kom att förknippas med Stockholmsskolan. Man antog en dynamisk tidsperiod — en sekvens — och analyserade inkomsten och dess utveckling alltfrån planering till förverkligande. Begreppen ex ante (planer) och ex post (deras förverkligande) beskriver nationalinkomstens dynamiska anpassning till en önskad jämviktsnivå. Medan flere framstående samtida nationalekonomer utgick från ett statiskt händelseförlopp med omedelbara anpassningar till jämvikt, visade Ohlins begreppsapparatur sin styrka. Detta gäller inte minst diskussionen med John Maynard Keynes som gick het under senare hälften av 1930talet. Mången ansåg redan då att Ohlin och Myrdal tack vare sin ex ante — ex post förklaring hade en sundare syn på och bättre lyckades förklara orsaker och verkan kring sparande och investeringar än Keynes.
Åren efter första världskriget gick i
Bertil Ohli den ekonomiska återhämtningens tecken. Diskussionen kretsade kring krigsskadestånd, priser och löner samt vissa nationers återbetalningspotential. Keynes hade vissa bestämda åsikter i frågan och skrev år 1929 en artikel i Economic Journal, vilken samma år besvarades av Ohlin!). Åsikterna gick isär och den teoretiskt värdefulla diskussionen väckte världsomspännande intresse. Artiklarna äger relevans än i dag och borde inte förbigås vid studier i internationell handel.
Ohlins kapital- och ränteteoretiska arbeten är samlade i boken Kapitalmarknad och räntepolitik (1941). Boken är en samling skrifter där Ohlin kritiserar och skapar teorier angående bankväsende och penningmarknad. Trots sina intressanta och ibland smått originella synpunkter på området faller Bertil Ohlins största bidrag till nationalekonomin inom ramen för den internationella handeln. Måhända har ingen, såsom Ohlin, fört fram det ömsesidiga beroendet mellan regioner med olika produktionspotential inbegripna i interregional och -nationell handel.
Bertil Ohlins framgångsrikaste period som nationalekonom inföll under 1920och 30-talen, men som fd professor och partiledare deltar han än i dag i den ekonomiska debatten. Hans senaste bok The International Allocation of International Trade utkom år 1977.
James E. Meade en välfärdsteoretiker
James E. Meade (f 1919) skrev sina främsta arbeten under första hälfte av 1950-talet. Under rubriken ”The Theory of International Finance”
James Edward Meade
FORUM 17/7 publicerade han år 1951 boken The Balance of Payments, och år 1955 boken Trade and Welfare. Meades intresse var förkriippat med den internationella aspekten på hur man kunde upprätthålla en sund betalningsbalans, samtidigt med låg arbetslöshet, i varje handelsförande nation.
Meade studerade inte de problem som uppstod i olika betalningsbalanssituationer. Han försökte i stället utröna hur man med hjälp av en internationell handelsteori kunde bidra till att förklara och fatta beslut i frågor rörande betalningsbalansens utveckling. Meades första arbete fäster speciell vikt vid de problem i det internationella penningflödet, vilka härstammar ur multilaterala handelsförbindelser. Hit hör frågor om diskriminering på varumarknaden, olika valutors internationella betydelse (hård eller mjuk valuta?) samt bi- och multilaterala avtal.
En brist hos Meade är hans sätt att beskriva hur betalningsbalansen skiftar från en jämviktssituation till en annan. Till skillnad från Ohlin och Myrdal är Meades analys komparativt statisk, dvs saknar ett dynamiskt ex ante — ex post element. Meade utesluter alltså tiden ur sin analys (det gjorde också Keynes). Han betraktar ett antal nationer i en jämviktssituation, varefter han introducerar tex en statlig åtgärd som gör att jämvikten rubbas. Därefter studerar han den nya temporära jämviktssituation som upp kommer som en följd av den störande åtgärden. Meades analys beskriver m ao enbart olika situationer, utan att förklara på vilket sätt vi kan förflytta oss från en situation till en annan. 1 Trade and Welfare, den senare delen av Meades storverk, antar Meade att man fortgående skall kunna bibehålla samhällsekonomisk balans genom att enbart justera den inhemska prisnivån, utan att ty sig till importbegränsningar eller andra direkta kontrollmetoder. Meades avsikt var här att föra fram den ”nya välfärdsekonomin”, som kännetecknade många efterkrigstida nationalekonomers arbeten. Meade anpassade välfärdstänkandet på internationella ekonomiska problem. Vad välfärdstänkande innebar förklarar Meade på följande sätt ”If one man is starving, but smothered with an excess of warm clothing, while his neighbour is sick from overfeeding but shivering naked in the cold, common sense suggests that an economic policy which enabled them to exchange clothing and food would rena increase welfare. Moreover, if a rich alderman should meet a starving beggar and give him the crust of his dinner roll …… the alderman will feel the loss of the crumbs less than the beggar will feel their gain”.?
Dessa exempel är under rådande förhållanden ingalunda realistiska. Avsikten med Meades teoretiska formule ringar var i grund och botten att vetenskapligt bevisa och dra en logisk slutsats av dylika problem. I vidsträckt bemärkelse är angreppssättet både relevant och realistiskt. Jämför förhållandet mellan rika och fattiga stater i dag! Ligger inte där ett drag av rikeman och fattiglapp? En del av Meades välfärdsteoretiska modeller är så abstrakta och verklighetsfrämmande att de endast kan användas som hjärngymnastik.
I boken A Geometry of International Trade (1952) utvecklade Meade en metod att i pedagogiskt syfte geometriskt beskriva förhållanden inom den internationella handeln och betalningstrafiken. Boken är fortfarande värdefull, ty inte minst studenter har visat en förmåga att bättre förstå samhällsekonomiska skeenden om de illustreras med hjälp av kurvor och diagram, än om de förklaras i en abstrakt matematisk modell.
Liksom för Bertil Ohlin gäller det också för James Meade, att hans framgångsrikaste tid som nationalekonom ligger några årtionden tillbaka i tiden. Både Ohlins och Meades bidrag till den nationalekonomiska teorin är emellertid så betydande att de förtjänar att dela 1977 års nobelpris i nationalekonomi.
Stefan Nylande 1) Artiklarna ingår i H. S. ELLIS, L. A. MELTZLER, utg. Readings in the Theory of Trerpational Trade, Philadelphia 1949, s. 2) MEADE J. E., Trade and Welfare s. vi f.
Ett tips för din sekreterare
Med SAS tidtabel gör din sekreterare dig till en god flygare.
JU | i 1 oc po I Sänd mig SAS tidtabellsbok som täcker hela världe | Namn
I
I Företag
I
I Adres | Posta kupongen under adress SAS, Norra esplanaden 27 C, 00100 Helsingfors 10, | eller meddela din postadress per telefon 90-13 443.
horn RR enn 2 över hela landet.
FORUM 17/7 Även då du flyger längre än till Köpenhamn, flyg med SAS.
SAS säljs av resebyråer
En god flygare innebär inom affärslivet att du flyger till det mest avlägsna resemål, mi bolagsbyten, möjligast bekvämt sparande dyrbar tid och möda.
Det här kan du göra med SAS, som har flere dagliga avgångar från Helsingfors och rutter över hela världen - de är smidiga att använda, ty tidtabellsalternativ finns.
igast direkt utan onödiga flyg SCUNDINAVIAN AIRUNE 21