Norden i Bryssel: Familjefest?
av Emily von Sydow Forum 1995-10, sida 11-12, 24.08.1995
Norden i Bryssel: FAMILJEFEST?
Emily von Sydow
BRYSSEL (Forum) Det har inte varit lätt för de nordiska länderna att dra jämnt, när en majoritet blev medlemmar i EU. Inte undra på att spänningarna blir påtagliga när Norge ståtar med praktfulla ekonomiska siffror, som för att räcka lång näsa åt de nyblivna medlemmarna Finland och inte minst Sverige, vars krona har sjunkit och ränta höjts efter medlemskapet.
n rad dispyter uppstod kring frå gor som fiskeimport, som nu ble tullbelagd för Norge. Sillexportörerna fick uppleva ett 30-procentigt påslag och ett motsvarande minskande intresse från storkonsumenterna, främst färjetrafiken över Östersjön. som slukar sill i tonvis till sina smörgåsbord.
På andra håll får man smaka på den norska tuffheten. Sverige anser sig ha rätt till norska Nordsjöfiskevatten, enligt ett gammalt bilateralt avtal. Dessutom har nu Sverige, genom EU-medlemskapet tillträde till EU:s norska fiskevatten i Nordsjön och därmed borde Sverige låta sig nöja, rapporterade norrmännen, varpå Sverige omedelbart stoppade avtalet om tullkoncessioner. som skulle skrivas under mitt i sommaren.
Fem vänner vid ett middagsbord
Den norska handelsministern, Grete Knutsen, skrädde inte orden om svenskarna när konflikten först blommade upp. Så går det tydligen till mellan brödrafolk, när den ena är inne och den andra lever i högönsklig välmåga utanför.
Forum nr 10/9 smomfskevatten håller den ten levande också afn Hafnfjörd — Jag brukar likna den nordiska gemenskapen i Bryssel vid fem vänner vid ett middagsbord: Tre av dem har sett samma film och diskuterar den. Två har inte sett den och är således utanför, men man sitter fortfarande vid samma bord, säger Hans Jacob Frydenlund, pressansvarig vid norska delegationen i Bryssel,
Detta är måhända en något idyllisk beskrivning. När man talar med Frydenlunds finländska kollega, Reijo Kemppinen, står det klart att de fem vännerna mycket sällan sitter runt samma bord ensamma. Såvitt han vet, finns det inget vare sig formellt eller informellt forum för nordiska kontakter i Bryssel: Inga bastuaftnar, inga regelbundna träffar mellan ambassadörerna.
De två vännerna, som “inte har sett filmen”, har inte heller förenats i sitt utanförskap. Norges och Islands förhållande är som vanligt ansträngt när det gäller fisken, som hela tiden är en grund för dispyt.
Ingen nordisk allians
Och de nordiska medlemsländerna har fullt sjå med att skaffa sig allierade på olika håll — När det gäller 1.ex. öppenhetsfrågan, så talar jag visserligen med mina svenska och danska kontakter. men också med holländarna, säger Kemppinen.
Han kan inte nämna någon fråga, där Finland har slutit en genuint nordisk allians. Ofta nämns miljöfrågorna och sociala frågorna som särskilda nordiska hjärteproblem, men när frågorna diskuteras här i Bryssel, är det oftast på en så detaljerad nivå, där man sällan kan generalisera att det ena förslaget är miljövänligt och det andra inte.
Norge med i Schengenavtalet?
Det har dock inte bara varit illa med den nordiska enigheten. Många befarade att Schengenförhandlingarna om den totala gränslösheten, skulle slå en kiliden nordiska passunionen, själva kronan på verket över det nordiska samarbetet. Schengen tycks dock dra ut på tiden, eftersom de sju EU-länder som deltar ännu inte är mogna att helt släppa kontrollen. Det är framför allt Frankrike som förhalar.
Nu har man emellertid genom enad nordisk front fått relativt goda garantier för att den nordiska passunionen inte behöver hävas, om Danmark, Finland och Sverige blir medlemmar i Schengen, vilket man har uttryckt politisk vilja om att bli, villkorat mot au Norge får eu slags halvstatus.
Ett annat lyckat initiativ har varit de nordiska ländernas gemensamma ansträngningar för att få med de baltiska staterna i samma posilion som de övriga sex Central- och Östeuropeiska länder, som genom sina Europaavtal ligger först i tur för medlemskap. Den 12 juni undertecknade Estland, Lettland och Litauen sina Europaavtal och vid toppmötet i Cannes deltog de som inbjudna gäster, på samma villkor som Polen, Ungern. Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien.
Norge känner framför allt av sill utanförskap i EU:s korridorer. De svenska diplomaterna förvånar sig över att Norge inte ens ringer och kollar läget efter ett viktigt möte i “lilla ministerrådet”. Coreper. “Norrmännen verkar ha gett upp helt”, säger en diplomat.
— Vi tycker oss ha goda kontakter med våra nordiska EU-bröder, säger Frydenlund. men det är klart att praktiska svårigheter ibland hindrar oss från att ta kontakt. Experterna sitter ofta i möten från tio på morgonen till tio på kvällen.
Danskarna glada över sällskap
Men den nordiska familjekänslan svämmar nästan över inom institulionerna. Svenskar och finländare som jobbar i kommissionen, har platt sig åt det välkomnande de har bemötts med av danskarna, som riktigt tycks ha längtat efter att få in fler i maskineriet som följer nord iskt schema, nordisk arbetsetik. Samtidigt förväntas vi ha en nordisk solidaritet. Man har rätt att bli extra besviken. när de nordiska bröderna inte sluter upp bakom en nordisk kandidat. t.ex. vän 1
Norden i Bryssel…
fortsättnin man har t.o.m. rätt att [(ramhäva sin nordiska förträfflighet, jämfört med sydeuropeiska kolleger. Det gäller inte minst i Europaparlamentet: När de nordiska medlemmarna i den konservativa EPPgruppen röstade för sin kandidat och inte stödde den finländske socialistkandidaten. Jacob Söderman, uppfattades det närmast som landsförräderi.
— Jag vill gärna säga au det var roligt att det var en finländare som vann. även om jag stödde vår grupps kandidat, sade Margaretha af Ugglas. tidigare svensk utrikesminister.
Hon “ursäktade” sig med att Europaparlamentet trots allt är det mest partipolitiska av EU:s institutioner. Där skall partipolitiken föras fram och där förväntas man följa sin politiska grupplojalitet, inte sin geografiska.
Olika taktik för Sverige och Finland
Som nya medlemsländer har Sverige och Finland uppfattats helt olika. Finland har haft ett väloljat system, som t.ex. har sett till att få in sina dugligaste krafter på institutionerna i ett tidigt skede. Finland verkar i det tysta och agerar mindre på den poliliska arenan. Finland håller mycket låg profil och aktar sig för politiska uttalanden och följer därmed sin tradition av politisk pragmatism.
— Vi kommer inte att koncentrera oss på de frågor som är viktiga för oss, sade stalssekreterare Veli Sundbäck vid årsskiftet, när medlemskapet var ett faktum.
Sverige har anammat en annan politik, som rimmar väl med den utrikespolitiska profilen i Sverige i övrigt. Alla frågor har Sverige en synpunkt på. Möjligen finns det en risk med att sprida sig tunt över frågorna. Möjligen ödslar Sverige krut i onödan. istället för att spara sig till när det verkligen gäller.
Det är signifikativt att Finland var det första nya medlemslandet som hade sina ansökningar till strukturfondsmedlen klara — Snygga, prydliga kompetenta ansökningar. berömde Monika Wulf-Mathies. kommissionären med ansvar för de feta fonderna. innan hon företog en resa till Finland.
Den svenske kommissionären i Efta Surveillance Authority. Nic Grönvall, försökte placera sitt folk i EU-kommissionen, när Sveriges. Finlands och Österrikes deltagande i ESA skulle avvecklas, genom medlemskapet. Han fick därmed en god insyn i hur de finländska tjänstemännen på kort tid hade glidit in i systemet.
— Överallt man kom såg man finländare, som var väl integrerade. Svenskarna fanns ingenstans, suckade Grönvall. som menar att svenska regeringen har haft en mycket politiserad inställning till hur placeringarna skall gå till. 12
Skogsindustri
Janne Salonen
Den mest intressanta informationen från listan över Europas största skogskoncerner, är Finlands och Sveriges dominerande position. Det är företag från dessa två nya medlemsländer som otvivelaktigt för taktpinnen inom Europas skogsindustrier.
e stora nordiska skogskon cernerna har uppnålt sin led ande position efter en lång process med fusioner och storinvesteringar, varvid de stora svenska koncernerna kanske har varit steget före de finländska kollegerna, i synnerhet beträffande företagsförvärv. Det kan sägas all de två ledande svenska koncernerna, vilka samtidigt är de två klart största europeiska skogskoncernerna, SCA och Stora. är ungefär dubbelt större jämfört med de ledande finländska koncernerna (United Paper Mills, blivande Enso-Veitsiluoto och Kymmene).
Nationella strategier
Ett intressant faktum är nämligen att de svenska och finländska koncernerna har följt något olika strategier. Mycke grovt förenklat kan man säga att svenskarna har gått in för att köpa marknadsandelar på kontinenten genom förvärv av ledande kontinentala skogskoncerner, medan tyngdpunkten för finländarnas del har varit kapacitetshöjande nyinvesteringar i hemlandet.
Detta är givetvis en grov förenkling, eftersom även de svenska koncernerna har investerat i Sverige, och även finländarna har i någon utsträckning sysslat med företagsförvärv på kontinenten.
Marknadskanaler
För SCA:s och Storas del har tyngdpunkten dock klart legal vid förvärven av de ledande tyska skogskoncernerna PWA respektive Feldmuhle, investeringar på flera miljarder kronor var Forum nar 10/95