Norden och näringspolitiken
av Mats Kockberg Forum 1979-05, sida 07, 21.03.1979
Taggar: Teman: näringspolitik
ledaren
Norden och näringspolitiken
DET NORDISKA SAMARBETET hör till vårvinterns ordinära samtalsämnen. Nordiska Rådets årliga session i februari inspirerar debattörerna till att utbyta åsikter om nordismens framtid och nya utmaningar för sammanhållningen.
Under de senaste åren har de ekonomiska frågorna allt mera präglat det nordiska umgänget. Den hårdnande internationella konkurrensen har drabbat alla nordiska länder och medfört att strukturfrågornas och industripolitikens betydelse ökat. Det skeppsbrott som samearbetsplanerna mellan Volvo och Norge led för någon månad sedan har dessutom bidragit till att intresset för ekonomisk politik i Norden stigit. Man bör ge den svenska oppositionsledaren Olof Palme rätt i hans konstaterande, att ett offensivt nordiskt samarbete på näringspolitikens område under de närmaste åren kommer att höra till de verkliga ödesfrågorna.
INLEDANDET AV EFTA-SAMARBETET för ca 20 år sedan innebar ett veritabelt uppsving för den nordiska samhandeln, som under 1970-talet omfattat ca 26 procent av de nordiska ländernas samlade export. Företags- och produktionssamarbetet är omfattande, och flera industrier betraktar hela regionen som hemmamarknad, Den bredare basen har för de samnordiska företagen inneburit en rad stordriftsfördelar, och därigenom förbättrat konkurrenskraften på den internationella marknaden.
Den omfattande samhandeln har vidare medfört att den ekonomiska politiken i ett nordiskt land också påverkar de övriga ländernas ekonomier. En expansiv politik i något av länderna bidrar därigenom till att förbättra läget i hela Norden, Satsningen på nordisk samhandel får emellertid inte ske på bekostnad av verksamheten utåt. Det är där de stora marknaderna ligger. För att de nordiska länderna skall klara sig krävs därför ytterligare samverkan då det gäller export till länder utanför Norden. Tex beträffande hemelektronikbranschen borde kriserna i Norge och
Sverige mana till ökat samarbete inom komponenttillverkningen. Finland och Danmark har hittills klarat sig helskinnande i konkurrensen — men hur länge? Stora möjligheter till ökad samverkan finns också inom andra sektorer. I de socialistiska staterna och u-länderna blir det allt vanligare med beställning av leveranser av kompletta anläggningar inom bäde industri- och byggsektorerna. De nordiska ländernas kunnande och kapacitet irnebär sammanslagna en avsevärd slagkraft. Också finansiellt har Norden som block större resurser att tävla med konkurrenter i andra länder. Nordiska Investeringsbanken har också stora möjligheter att bidra med finansiering — någonting man inte ännu till fullo kunnat utnyttja för projektexporten.
DET EKONOMISKA UPPSVING vi för tillfället kan notera får inte leda till att samarbetssträvandena tonas ned. Svårigheterna för de nordiska länderna att hävda sig kommer i framtiden inte att minska. Tvärtom leder den omdebatterade nya ekonomiska världsordningen till smärtsamma omställningar i näringsstrukturen, vartill de stigande energiprisernas inflationsbefrämjande effekt kan påverka tillväxttakten hos oss i negativ riktning. Den allt viktigare valutapolitikens följdverkningar är dessutom ett oskrivet kapitel.
KONKURRENSEN mellan de nordiska länderna på den internationella marknaden är knivskarp och däri ligger i och för sig ingenting ont. Tvärtom sanerar de marknadsekonorniska krafterna ofta ut osunda fenomen. Men då det gäller utformningen av morgondagens industripolitik i Norden är lösenordet inom många branscher samarbete. En samordning av de nordiska ländernas selektiva åtgärder inom industripolitiken gynnar alla parter. Då det gäller att koordinera ansträngningarna för att möta 1980-talets utmaning med en offensiv politik har vi rätt att kräva målinriktade åtgärder av såväl näringslivet som de nordiska samarbetsorganen. ME
FORUM 5/79