Nordens katastrofala finanser: Dåliga affärer blir dåliga årsresultat
av Janne Salonen Forum 1992-04, sida 06-07, 26.03.1992
Nordens katastrofala finanser:
DÅLIGA AFFÄRER BLIR DÅLIGA ÅRSRESULTAT
Text: Janne Salonen
Bankväsendets svårigheter gör näringslivet sårbarare utåt. Det gäller för hela Norden. Men bara i Finland är näringslivet som helhet moget att gå under klubban till utlandet.
tt köpa billigt och sälja dyrt är A:: mest elementära lärdome inom affärslivet. Den som klarar av detta behärskar det viktigaste i affärslivet, men den som inte gör det har inget i affärslivet att göra, oberoende av akademisk lärograd eller annat.
Det ironiska är att den nordiska finansvärldens topp, där — om någonstans — den ekonomiska sakkunskapen borde vara samlad, inte har klarat av uppgiften.
Till en del beror det givetvis på den djupa recessionen, för Finlands del rentav depressionen, att bankernas resultat har försämrats: recessionen har dock blivit djupare genom den överbelåning som bankerna själva
Finlands Bank har bundit miljarder i SCAB. Var fokuseras nästa räddningsaktion gjorde sig skyldiga till. Bankerna har i stor utsträckning bidragit till den recession vars följder de själva nu lider av.
Var blev vinsten?
Till minst lika stor del beror bankernas dåliga resultat emellertid på bankernas egna usla affärer. Detta illustreras tydligast av att den bank som minst har gjort sig skyldig till dem, Svenska Handelsbanken, för 1991 uppvisar en vinst på närmare 3 miljarder SEK trots kraftigt ökade kreditförluster. Ingen annan nordisk bank — förutom de statliga centralbankerna — kommer ens i närheten: det vanliga är att bankerna för 1991 har uppvisat förluster i miljardklassen. Bankirerna kan delvis försvara sig med att uppfattningarna om vad som är bra affärer har ändrat radikalt jämfört med 1980-talets guldålder. Då uppfattades riskfyllda corners och lik nande som vågade men goda affärer: nu är det tvärtom. Detta är emellertid en dålig ursäkt, eftersom en definition av en god affär är väldigt enkel: den ger en vinst. Ifall den inte gör det så uppfattningar: det har helt enkelt varit fråga om dåliga affärer, punkt och slut. Att uppfattningarna om hur goda affärer görs har förändrats betyder bara att bankmännen hade en felaktig uppfattning då misstagen gjordes.
Staten ”räddar” — hur länge?
Gemensamt för de flesta nordiska länder är att statsmakten har tvingats pumpa in miljardbelopp i bankväsendet för att rädda det finansiella systemet. I Norge, där bankkrisen hittills varit värst, har statsmakten bundit över 10 miljarder NOK i bankväsendet, och i Sverige har statsmakten pumpat in 5 miljarder SEK i krisdrab bade Nordbanken, I Finland har Finlands Bank bundit miljardbelopp i SCAB-koncernen. Därmed blir det inte slut med de statliga satsningarna, vare sig för Finlands eller Norges del.
Problemet för Finlands del är att norska staten är rik på oljemiljarder, och därför bereder det inga fiskala problem att pumpa pengar in i bankväsendet, medan finska staten däremot är utfattig: statens stora lånebehov under de närmaste åren håller redan på att urholka Finlands kreditvärdighet, och i nuvarande läge är det omöjligt för affärsbankerna själva att låna upp stora belopp utomlands eftersom deras egen kreditvärdighet då löper risken att nedklassas ytterligare, och riskerar få stämpeln ”spekulativa investeringar”.
Vad händer då ifall ytterligare någon stor affärsbank i Finland kommer på obestånd, och kräver kapitaltillskott i miljardbelopp för att överleva? I värsta fall kan detta inträffa om skogskonjunkturerna ytterligare försämras och någon stor skogskoncern börjar vackla på allvar. Affärsbankerna har ju kolossala belopp fast i dem, rentav mera än vad SCAB hade bundit upp i Tampella.
Faktum är att Finlands kreditvärdighets tolerans för ytterligare katastrofer är dålig, till skillnad från Norges. I värsta fall kan Finland med hatten i hand tvingas gå till Internationella Valutafonden för att få ordning på sina affärer. Och kanske Finland redan borde ha begärt Valutafondens hjälp med att reda upp finanserna; då vore det åtminstone lättare för regeringen att politiskt få igenom de nödvändiga standardförsämringarna och besparingarna i statsbudgeten.
Vem vill köpa Finland?
Bankernas ursvaga ställning i Finland är ett stort problem på grund av affärsbankernas nyckelroll i näringslivet. Den som kontrollerar bankerna kontrollerar också näringslivet. Det alarmerande är att bankernas position är som svagast just då bankerna och vårt näringsliv även annars håller på att bli sårbarare för utländska uppköpare. Karrikerat kan man säga att den som i dag har någon miljard på fickan kan köpa sig kontrollen över hela landet, genom att köpa kontrollen över de ledande affärsbankerna.
Vårt näringsliv är emellertid så djupt skuldsatt att redan denna skuldsättning har en avskräckande verkan på utländska investerare, som gott kan tänka sig mindre portföljinvesteringar i Finlands näringsliv. Men utländska banker och företag har nog ringa intresse av att köpa våra affärsbanker och ledande industriföretag
FÖRUN, 4/199 och överta deras kolossala skuldbörda.
Det är ett gemensamt nordiskt problem att bankväsendets svårigheter gör näringslivet sårbarare utåt. Vare sig i Norge eller Sverige är industrins skuldsättning dock lika hög som i Finland. Även om utländska investerare nu har en köpchans i både Sverige och Norge, så gäller det endast för Finland att så gott som hela näringslivet börjar vara moget att gå under klubban till utlandet.
Omgrupperingar?
Våra bankers svårigheter har också kringskurit deras handlingsfrihet när det gäller att hitta nationella lösningar för att säkra att den ekonomiska makten förblir i finländska händer. SCAB är nu till salu, sanerad av Finlands Bank, men vilken finländsk affärsbank har råd att köpa den? Ifal ata - åa rs SCAB — vem vågar och vill köpa katastrofbanken? ÅSE
SCAB skall stanna i finländsk ägo fordras det att banken säljs till ett ”vänskapspris” åt någon annan finländsk affärsbank. Postbanken är en stark möjlighet, eftersom banken är statsägd och statsmakten kan förväntas hosta upp tilläggskapital så att SCAB skall kunna förbli i finländsk ägo.
Biläggandet av antagonismen mellan de två ledande affärsbankslägren KOP-sfären och FBF-sfären i och med KOP-chefen Lassilas avgång gör det nu möjligt att på allvar fundera på en fusion mellan Finlands två ledande privatägda bankkoncerner — förutsatt att deras egna problem inte gör detta omöjligt.
En annan möjlighet vore skapandet av nordiska banker av SAS-typ: problemet för Finlands del är bara det att våra affärsbanker endast kan värderas till en spottstyver jämfört med de svenska och danska kollegerna: i så dana fusioner vore det finländska inflytandet ytterst begränsat.
Dyrt försäkringsspel
Inom försäkringssfären prövas nu på allvar möjligheten att skapa en nordisk försäkringsjätte. Detta förorsakades av norska försäkringsbolaget UNI Storebrands storstilade uppköp av svenska kollegan Skandias aktier. Detta höll emellertid på att bli ett kolossalt fiasko för norrmännen, på grund av Skandias röstregler som starkt begränsar stora aktieägares inflytande. Skandia under dess chef Björn Wolrath var inte intresserat av att medverka i en nordisk lösning under norrmännens ledning, eftersom UNI Storebrands främsta avsikt ansågs vara, att eliminera den viktigaste konkurrenten på den norska marknaden — som är ett bolag ägt av Skandia.
Wolrath, Skandia, sa ”nej” till norrmännen.
Det handlar om nordisk armbrytning mellan Norge och Sverige, där Finland är inblandat genom att Pohjola med något över 10 procent hör till Skandias ledande aktieägare. Danska bolag återfinns i båda lägren, genom att försäkringsbolaget Hafnia lierat sig med UNI Storebrand. medan konkurrenten Baltica har gjort gemensam sak med Skandia.
Till saken hör att Baltica även har varit föremål för fientligt intresse från Hafnias sida. Hela spektaklet har varit ett spel där olika aktörer har bränt iväg miljardbelopp utan att detta egentligen har gett något utbyte åt någon. Såtillvida är väl affären UNI Storebrand/Skandia (med flera inblandade) ett typiskt exempel på nordiska finansmäns yrkeskompetens. Kanske det inte är så konstigt att Nordens finansvärld är ordentligt nere i träsket när allt kommer omkring, då man ser affärer av denna typ. LJ