Nordsat - en mardröm eller ett kulturframsteg?

av Rolf Ekman Forum 1977-12, sida 31-32, 31.08.1977

Taggar: Teman: tv-satelit

Nordsat —- en mardröm eller ett kulturframsteg?

Diskussionen om en nordisk tv-satellit med vidhängande ”gemensamma” sändningar blir en av de stora frågorn i höst och vinter.

Industrin vill vara med. Man räknar med att komma över en miljardmarknad genom att sälja den utrustning som vanliga tv-mottagare behöver för att kunna se satellitsändningarna. Motståndarna hävdar att ett fritt tv-programflöde ka utgöra en utrikespolitisk och kulturpolitisk riskfaktor. Optimisterna säger att man stärker den nordiska samhörigheten. Pessimisterna tror att det kommer att leda till att vi i stället för nordiska språk kommer att få höra engelska på 11 kanaler. Och att utbudet på 11 kanaler leder till att folk bara ser på underhållningsprogram och billig utländska seriefilmer.

=» Vid en konferens 1956 var ett stort antal experter eniga om att det inte fanns någon anledning att resonera om planering för satellitsändningar. Ett år senare sköt ryssarna upp sin Sputnik,

Sex år senare sändes den första tvbilden över Atlanten. År 1963 hade man en konferens, där man fördelade frekvenserna mellan länderna, och då tyckte man att man hade tillfredsställt behovet för 15 år framåt. År 1971 omvärderade man hela planen. Den 13 februari i år var man tvungen att göra en ny revidering: — frekvenserna fördelades på nytt. Den senaste planen gäller radio- och tv-kanaler för direktsändande satelliter.

Vid konferensen i Généve godkände man de nordiska ländernas önskan att sammanslå sina kanaler till en sk stråle med 11 tv-kanaler och ett 20-tal radiokanaler som täcker Finland, Sverige, Norge, Danmark, Färöarna, Island och södra Grönland.

Därmed var de tekniska hindren avlägsnade för en samnordisk tvsatellit — nu återstår bara de programpolitiska och allmänpolitiska frågorna.

Frågan om Nordsat behandlades vid Nordiska rådets möte i Helsingfors vid månadsskiftet mars-april. Då kunde man redan skönja en viss meningsbrytning: det är inte nog

FORUM 12/7 med att man har de tekniska förutsättningarna och pengarna, det behövs också politisk vilja att gå in för en nordisk tv-satellit. Frågan är, om viljan finns i Finland. Yleisradio har hittills ställt sig rätt negativ i diskussionen: officiellt har man inte ännu tagit ståndpunkt.

Men naturligtvis är det regeringarna som har att ta ställning till satellitplanerna, inte de nationella radiobolagen.

Diskussionen för och emot har redan börjat: i höst är det meningen att Nordiska ministerrådet skall ta ställning. Sedan går saken vidare till regeringarna och riksdagarna i de fem nordiska länderna.

Tidtabellen

Enligt den lägesrapport som Nordiska rådets Helsingforsmöte fick i våras, kunde tidtabellen vara följande:

Inom tre år efter inlämnad beställning har man tillgång till nödvändig teknisk utrustning, dvs två satelliter och en reservsatellit (i bana) samt bärraketer osv. Ytterligare ett år behövs för organisatoriska och operativa förberedelser vid televerk och radiobolag. Verksamheten skulle kunna starta i början av 1980-talet. Kostnad? Enligt <lägesrapporten skulle satelliterna och raketerna kosta 558 miljoner svenska krono räknat efter 1977 års priser. Då skulle satelliterna fungera i sju år, sedan måste man sända upp en ny såts.

Därtill kommer markkostnader, som inte har räknats ut. Vad man däremot har räknat ut är att varje tvmottagare som ska kunna ta in satellitprogram, behöver en tilläggsutrustning som går på 1250 kronor, fortfarande enligt 1977 års prisnivå,

Det tekniska försprånget

De tekniska detaljerna och priset har räknats ut av Svenska Rymdaktiebolaget, som till hälften ägs av svenska staten och till andra hälften av industrin. Man har tänkt sig saken så, att systemet i sin helhet skulle byggas av ett nordiskt industrikonsortium, där de olika ländernas industrier skulle medverka. Ett snabbt beslut skulle ge industrikonsortiet ett tekniskt försprång, som skulle ge god avkastning på de europeiska och amerikanska marknaderna när satellitsändningar och markutrustning blir aktuella där. När det här sker, vet man ännu inte, men starka krafter arbetar för satellitsändningar litet varstans. Den som först kommer ut på marknaden med den tilläggsapparatur som behövs för mottagarna i hemmen kan räkna med miljardintäkter.

Målsättningen

Nordiska ministerrådets utredning, som ännu arbetar på sin slutrapport med sikte på publicering i höst, torde ha ställt upp tre målsättningar för Nordsat-planen: att stärka den nordiska kulturgemenskapen, att ge de nordiska invandrarna en möjlighet att se hemlandsprogrammen samt att öka individens valfrihet bland radio- och tv-utbudet.

Man studerar tre alternativ 1) att samtliga program (för närvarande har vi sju tv- och elva radioprogram i de nordiska länderna) sprids till hela Norde 2) att man redigerar ett samnordiskt program på basen av tidigare nationella utsändningar Vänd 3 3) att man redigerar ett särskilt nor diskt tv-program och sänder samtliga radioprogram via satelliten.

Man har kommit rätt så långt med utvecklingen av en särskild texttv, som möjliggör samtidig sändning av textningen på olika språk (ett system som för övrigt speciell . gynnar Finland).

Rättsliga frågor

Lagstiftningen om radio och tv är i alla nordiska länder endast anpassad för nationella behov. Därför krävs en helt ny lagstiftning, som skulle gälla internordiska sändningar.

De frågor som måste ses över är: radiolagstiftningen, som hos oss reglerar tex förvaltningsrådets och programrådens verksamhet, samt därtill Reklam-tv:s roll i det nordiska sammanhanget. För närvarande är tv-reklam tillåten endast i Finland och Island, men det torde vara tekniskt möjligt att avlägsna reklaminslagen ur de eventuella nordiska satellitsändningarna. En helt annan fråga är sedan hur Reklam-tv:s programinslag ska prissättas: de övriga nordiska länderna är knappast intresserade att betala för program som är budgeterade enligt finländska reklaminkomster. Vidare måste man på nytt utreda vad samnordiska sändningar skulle medföra i fråga om upphovsrätt. Det är knappast troligt att de nuvarande nationella ersättningarna för sändning (royalties) tillfredsställer programmedverkare, skribenter och musikerna.

Åsikter om Nordsat

Nordiska ministerrådet har samlat en hel del åsikter både för och emot en samnordisk radio/tv-satellit. Vi börjar med åsikterna för den — I tio år har Nordiska rådet dryftat ett brett utbyte av tv-program. Nu, när vi äntligen tycks ha en möjlighet därtill ser jag många bekymrade an . sikten. Det är klart att Nordsa medför problem, säger Guttorm Hansen, president i norska Stortinget.

— Men, frågar han, har vi något val? Självfallet kan vi välja att inte sända upp en satellit. Men andra gör det ändå, och sänder program till Norden. Vill vi det? Det gör vi knappast, svarar han på sin egen fråga.

— Utan att vara patetisk kan sägas att överenskommelsen i Généve med dess möjligheter till nordiska satellitsändningar är en utmaning av de 3 politiska viljan, säger redaktör Ingrid Segerstedt Wiberg från Göteborg. Skall Nordens politiker, och då i främsta rummet Nordiska rådets medlemmar anta utmaningen?

Nils-Börje Stormbom påpekar att det hela rör sig om tvsamarbete, eftersom var och en redan nu kan ta in vilket radioprogram som helst på sin apparat.

— Men, säger han vidare, vi skal inte blunda för det faktum att Norge och Danmark är medlemmar i NATO, medan Finland med sin principiellt neutrala utrikespolitik har sina speciella förpliktelser i form av vänskaps- och biståndspakten med Sovjet… Att ett satellitdistribuerat totalt och fullständigt ”fritt” tv-programflöde från hela Norden över hela Norden under vissa omständigheter kan tänkas leda till åtminstone en gnutta politiskt huvudbry… Vi skall öppet och grundligt ventilera det här innan vi kör igång…

Rektorn för Journalisthögskolan i Stockholm Lars Furuhoff säger att satellitsändningarna kan bli ett hot mot nordisk kultur och värdegemenskap genom att det blir ekonomiskt mest lönsamt att importera utländska program, I samma stund som satelliten har slagit igenom har också den anglosachsiska kulturen slagit igenom så definitivt att vi kan skrinlägga alla planer på att via tv värna om en nordisk kulturtradition och värdegemenskap.

— Det är naturligt — och ingalunda ovanligt — att en ny teknik stimulerar idéflödet kring vad den nya tekniken kan användas till, säger Harry Schein direktör för Svenska filminstitutet i Stockholm. Det naturliga och vanliga är dock inte alltid det mest ändamålsenliga, fortsätter han. Det vore kanske mera rationellt att utgå ifrån vissa behov och därefter undersöka möjligheterna att tillfredsställa dem.

— Om denna undersökning kan anses ge tillräckligt underlag för beslut, kan man endast konstatera att världen har fått ett skolexempel på hur teknologin går före de sociala aspekterna och hur man smusslar med vittomfattande principer i nationella och internationella beslutsprocesser, säger professor Kaarle Nordenstreng från Tammerfors Universitet.

En annan tammerforsprofessor, chefredaktör Raino Vehmas från Aamulehti kallar Nordsat för en ”informationens ljusa stjärna”. För det första innebär ett förverkligande av

Nordsat att vi hamnar på den nivå i utvecklingens frontlinje som ännu i dag är ett tecken på progressivitet, men som ganska snart är vardagsvara. För det andra bryter Nordsat, sett från Finlands synpunkt ner den skiljemur som i väster och sydväst utgörs av havet och i öster och söder av de hinder som byråkratins papperskrig reser vid de besvärliga gränserna.

.” «ox

Nordsat-planen behandlades av vederbörande ministrar från de nordiska länderna vid ett möte i Husavik i Island i juni. Ministrarna beslöt sända det färdiga betänkandet för remissbehandling till alla berörda parter. De uttalade också ett önskemål om att man skulle föra en bred och livlig diskussion om saken.

wnR

Lars Bruun, som är Nordiska Journalistförbundets jurist, har i Suomen Kuvalehti framfört sin syn på saken. I korthet går den ut på följande — Bruun är övertygad om att Nordsat blir av. Avgörande blir, hur satellitsändningarna påverkar de nationella sändningarna. Enligt Bruun finns det två alternativ 1. Varje land väljer ut de program man vill sända över satelliten. Troligen blir det en reprissändning, då kan satellittiden utnyttjas effektivare och man kan också bättre utannonsera programmet i de övriga nordiska ländernas tidningar.

2. Det andra alternativet är, att varje land satellitsänder bara sådant program som har producerats i respektive land. Inklusive nyheter och aktualitetsprogram. Under den tid man själv sänder utländska program, stänger man alltså helt sonika av satellitsändaren.

Om en personlig mening tillåts i samband med en sådan här presentation, blir det inte svårt för undertecknad att ansluta sig till det senare alternativet Lars Bruun har framfört. Det må sen tilläggas, att just det alternativet borde gynna Finland på två sätt: dels ger den sverigefinlän ”darna en möjlighet att följa me händelserna i hemlandet, och dels kommer tex finlandssvenskarna att ha tillgång till program på det egna språket alla kvällar, och kvällarna igenom. Blir Nordsat av, borde ett av resultaten rimligtvis bli en förbättring av kvaliteten hos tv-nyheterna. Man får ju konkurrens på lika villkor. Rolf Ekman OO

FORUM 12/77