Om datorerna klappar ihop...
av Rolf Ekman Forum 1979-08, sida 08-09, 09.05.1979
Om datorerna klappar ihop…
Det behövs bara en ordentlig boom för att kris skall uppstå inom datorvärlden. Reservdelsförsörjningen klappar ihop, och våra datamaskiner blinkar bara rött.
Dagens samhälle är så pass intrasslat i datamaskinernas nät, att det inte fungerar, om inte datamaskinerna fungerar. Till och med de små mikroprocessorerna går i strejk om de inte får rätta halvledarkomponenter när de gamla går sönder. Det lönar sig att tillverka komponenter bara i USA och Japan. Det finns en viss produktion också i Europa, men för oss är den av ringa värde om det uppstår en verkli brist på komponenter.
NÖ” I takt med den växande datormarknaden i Finland ökar oron hos beslutsfattarna inom området: vad händer den dagen då datamaskinerna börjar klappa ihop och reservdelsförsörjningen inte fungerar? Det här gäller för övrigt inte bara Finland — hela Norden svettas inför samma mardröm.
Frågan är som en het potatis, alla som är med i leken tycks bolla över problemet till varandra, för att till slut komma på den strålande tanken: det måste vara statens skyldighet att rätta till det här.
— Ja visst, säger industrirådet Pekka Malinen, chef för handelsoch industriministeriets industriavdelning. — Det blir nog staten som i sista hand får lov att försöka reda upp situationen. Vi har en rad rekommendationer som vi har presenterat för tillverkare och importörerna om att de skall ha ett lager som under tex tre månader täcker landets behov av de vanligaste komponenterna.
— Men, säger tekn dr Malinen, vi vet att rekommendationer inte är samma sak som ett reservdelslager. Det finns helt säkert en del viktiga komponenter, i synnerhet halvledare och integrerade komponenter, som det inte finns ett enda exemplar på lager i vårt land. De beställs från utlandet när ett fel uppstår.
— Vår säkerhetsreserv består i praktiken av de existerande datamaskinerna. Hamnar vi i en så svår kris, att vi inte får reservdelar eller viktiga komponenter, får vi helt enkelt lov att plocka sönder en eller flera datorer för att användas som reservdelar, säger Pekka Malinen.
Kris, inte kri — Det behöver inte ens vara någon speciellt allvarlig kris för att skapa oreda bland våra datorer, säger direktör Pauli Immonen vid Nokia Elektronik. — Det räcker med en datorboom — en sådan kan man för övrigt redan skönja vid horisonten. D ökar efterfrågan på komponenter i snabb takt, och tillverkningen svarar inte längre mot efterfrågan.
Dr Malinen vid handeis- och industriministeriet tippar att leveranserna i en dylik situation kan försenas med upp till åtta månader. Delvis beror det här på att en del uppköpare placerar trefaldiga order på olika håll, för att vara säkra på att få åtminstone en reservdel, och på så vis ökar efterfrågan ytterligare.
Direktör Immonen vid Nokia berättar, att man upplevde en liknande situation år 1974, Den gången satsade komponenttillverkarna på utvidgningar av produktionen, men se FORUM 8/7 dan kom oljekrisen, och hela boomen torkade in, och utvidgningarna betalade sig inte. Därför är det inte alls sagt att komponenttillverkarna den här gången är så pigga på att utvidga.
— En liknande kris skulle den här gången få mycket allvarliga konsekvenser, därför att vi har så mycket mera datorer och i synnerhet mikroprocessorer än vi hade 1974 säger Pauli Immonen. — Mikroprocessorerna bygger i mycket hög grad på halvledarteknik.
Pekka Malinen påpekar vidare, att Finland är ett synnerligen marginellt marknadsområde för de stora komponenttillverkarna. Därför är det knappast troligt att dessa i ett krisläge i första hand tänker på lilla Finland och våra trasiga datorer.
— Vårt samhälle är redan i så pass hög grad beroende av datorsystemen, att vi helt enkelt inte längre är i stånd att manuellt utföra alla de uppgifter som sköts med hjälp av datorteknik i dag.
— Dessutom skulle det vara ett missbruk av högt skolad arbetskraft att mänskor idag skulle utföra rutinräkneuppgifter, tillägger dr Malinen.
Egen tillverkning osannolik
DI Jussi Rouhemaa vid Valmets instrumentfabrik i Tammerfors tro inte att Valmet skulle gå in för komponenttillverkning. Det skulle för övrigt vara svårt redan på grund av råvarubrist.
Man har ibland diskuterat saken hos Valmet, men marknaden är på tok för liten för att en lönande tillverkning skulle komma ifråga. Man borde ha minst hela Norden som marknad, och det skulle vara knapert ändå.
Dr Pekka Malinen säger å sin sida, att våra experter vid Statens tekniska forskningscentral och i våra tekniska högskolor nog har sysslat med halvledarteknik, men det skulle ta minst ett år innan vår know-how kunde överföras på produktion.
Frågan har dryftats för några år sedan, bl a inom det ekonomiska försvarsrådet. Då har man tänkt på att upprätta sk krislager. Är 1972 beräknade man att ett krislager skulle kosta ca 5 miljoner mark. Ingen jättesumma precis, men det stora kruxet var att komponenter ”åldras” snabbt. Det gick inte att skapa en naturlig lagergång, så att man kontinuerligt skulle kunna förnya lagret.
En sk teknologikommitté inledde sitt arbete samma dag denna intervju gjordes, men dr Malinen kunde inte säga, om kommittén skulle t den här frågan med i sitt arbetsprogram. Den kunde snarare bli ett fall för ADB-rådet, ansåg han.
IBM tror på sitt system
Något mindre pessimist än sina kolleger är DI Mauri Rantala, direktör för serviceroteln på IBM.
— Vårt företag är uppbyggt så, att vi har programmerat vårt tänkbara reservdelsbehov. Vi har i varje land ett visst lager, men jag medger, att bolaget också har reservdelskomponenter som inte finns på lager i varje land. Vårt Europa-lager ligger inom den tullfria zonen vid flygfältet Orly utanför Paris, och där har man synnerligen stor beredskap. Skulle det ändå uppstå brist på någon livsviktig komponent, har vi vår egen tillverkning i bla USA att falla tillbaka på.
— I stort sett är jag nog tillfredsställd med vår reservdelsberedskap, säger DI Rantala. — Vi har ju ett utmärkt samarbete med våra systerbolag i hela världen, kanske främst i det här avseendet inom de nordiska länderna. — Jag tror att vi klarar oss även i det fall att marknaderna skulle överhettas. Vi är ett tillräckligt stort företag.
Rolf Ekman
Ny typ av display-komponent
Vad stort sker, sker tyst. Oy Lohja Ab har inte fört mycket väsen om en display-komponent av ny typ som bolaget skall introducera på marknaden nästa år.
Det är fråga om en typisk exportprodukt — den anspråkslösa inhemska efterfrågan berättigar inte en sådan know-how satsning.
wyÖ” Lohjas nya produkt baserar sig på halvledarteknik. Displaykomponenter (på finska lukemanäyttökomponentti) av on-off-typ — — knäpp-på-knäpp-av — används i armbandsur, räknedosor, tidtabellsterminaler på exempelvis flygstationer, kassaterminaler osv.
— Varje siffra eller bokstav kräver en egen komponent, berättar direktör Matti Kaitera på Lohja, elektronikindustrin. — De komponenter som nu finns på marknaden fungerar med flytande kristaller och reflekterar ljus, medan den teknik vi utvecklat baserar sig på
FORUM 8/7 elektroluminiscens. Vi har utvecklat en zinksulfidfilm, och våra displaykomponenter kommer till sina tekniska egenskaper att avvika från de komponenter som hittills funnits att tillgå. Det är med denna teknologiska trumf vi hoppas kunna tackla världsmarknaden.
Innovation kostar
Kostnaderna för detta projekt har uppgått till flera miljoner mark per år.
— Vi hoppas ha ”fått igen” pengarna någongång 1983, säger direktör Kaitera. — Vi har inte inlett mark nadsföringen i egentlig mening ännu, men några inhemska företag som använder detta slag av komponenter har visat intresse. För närvarande importeras alla display-komponenter. I höst får vi klar en säljmodell, och kan köra igång marknadsföringen.
Allt är väl förspänt därvidlag: Lohja kommer med teknologi som veterligen inte kan erbjudas av konkurrenterna. Man konkurrerar alltså med högteknologi, inte med låga priser.
— Det betyder naturligtvis inte att prisfaktorn är en bisak. Mot bakgrunden av vår utvecklingsbudget och med tanke på att vi kommer att konkurrera med etablerade jättar i komponentbranschen som =:Texas Instruments och Sharp är det av vita betydelse att vi får fotfäste på den internationella marknaden. Det betyder långa serier, lägre priser, bättre lönsamhet och resurser som medger fortsatt satsning på know-how.