Om teknologi och teknokrati

av Kai Finell Forum 1971-13, sida 09-11, 08.09.1971

Taggar: Teman: teknologi

Tekniken håller på att bli samhällsförbättrarnas strykpojke.

Rädslan för att välståndssamhällenas tekniska dominans och teknologins hisnande framtidsperspektiv skall leda till teknokrati är påfallande.

Huruvida farhågorna är berättigade, eller om det lurar värre vådor på annat håll, må vara osagt.

Robotmässigt teknikervälde ger i ingen händelse någon lösning på mänsklighetens seriösa problemkomplex just nu.

Om med teknokrati däremot avses ett samhällsskick där en, på bred front, ökad och tillämpad kunskap i teknologins vinningar, metoder och logik ersätter det nu målmedvetet uppdrivna massintresset för ren ideologikultur — då är måhända en naturvetenskaplig betonad teknologisk livsinriktning att föredra.

Om teknologi

Av dipLing. Kai Fine

Människan hyser en instinktiv fruktan för allt hon inte fattar. Dagens överflöd av svårbegripliga teknologiska rön och företeelser känns därför ibland skrämmande. En malande oro för att mista kontrollen över tillvarons, under årtusenden, småningom utstakade ideella riktlinjer. Om dagens etiska normer och åsikter faktiskt i allo är de mest ändamålsenliga för människans framtid kan vi dessvärre ännu inte bedöma. Om tio år eller så kan måhända välprogrammerade dator ge oss användbara besked på den punkten.

Sant är i alla fall att vår tids avancerade teknologis skarpa hjä’ nor har fört civilisationen framåt i så accelererat tempo att, särskilt den naturvetenskapliga allmänbildningen allvarligt har sackat efter. Att det febrila sökandet efter lösningarna på naturens många gåtor frikostigt har spillt ifrån sig mer och mer välståndshöjande praktiska tillämpningar, gör ingalunda bedömningen av världssituationen lättare. Civilisations- eller kulturnivån, hur man nu vill kalla den, höjer sig allt högre över de hejdlöst växande människoskarornas fattningsförmåga.

Därför är det främst bristen på brett upplagd, men gedigen, populärformation om naturföreteelserna och funktionsprinciperna för deras tekniska tillämpningar som har skapat denna förnuftshämmande respekt för något man, a priori, inbillar sig är hopplöst obegripligt, för alla andra är rena fackmän.

Hos somliga tar sig denna ängslan, troligen dem själva ovetande, formen av ett maniskt behov att stoltsera med sin teknologiska bortkommenhet.

Teknologi och teknik

Valet av termen teknologisk, och inte teknisk, information är avsiktligt. Teknologin bör nämligen ses som en högskoledisciplin som hjälper oss avt förstå hur vi bäst kan utnyttja våra naturvetenskapliga kunskaper och öka dem. Teknik är däremot praktiskt tillämpad teknologi och kan lämpligen — av dem som är intresserade eller annars berörda av saken —

Forum 13/7 och teknokrat studeras i praktiken, facklitteratur, handböcker och tekniska broschyrer.

Att förstå varför en brasa tar sig om man blåser på den, men slocknar om man kastar en filt eller vatten över den, är teknoogi i sin enklaste — men ingalunda minst fängslande eller tankestimulerande form. Att generellt kunna förstå varför ett lygplan hålls i luften eller hur man kan få färgade bilder i en TV-ruta hör också till dagens teknologiska allmänbildning. Men den som anser att vilken som helst ingenjör också måste unna flyga planet, eller reparera en krånglande fätg-TV, bör minnas att ytterst få konstruktörer av koboltkanoner, elektroniska dator, hjärtpacemakers eller navigationsinstrument också an effektivt utnyttja dem i praktiken eller korrigera deras defekter. Sådant är teknik. Även om det långt ifrån alltid är teknisk teknik.

Oroväckande är att den teknologiska handledningen och inormationen på allmänbildningsplanet inte på länge — och för övrigt kanske aldrig — har mäktat hålla jämna steg med civilisationens utveckling och mänsklighetens ökade vetande. Detta gäller visserligen också övriga naturvetenskapliga grenar, men de påtagliga följderna är, på grund av de många massproducerade praktiska tillämpningarna för allmänt bruk, mest märkbara inom teknologin.

Ökande okunnighet

Det värsta är, att ju mer den teknologiska allmänbildningen sackar efter desto flera människor frestas inrangera sig i kategorin ingenjörsvetenskapliga analfabeter och i stället ge sitt intresse för mänsklighetens väl och ve en mera känslomässig, än på naturkunskap baserad, inriktning.

Paradoxalt nog växer vår procentuella okunnighet — inte bara den teknologiska — trots att vårt samlade vetande hela tiden snabbt ökar. Den otillräckliga informationen gör att allt me kunskap hamnar utom räckhåll för oss. Felet är emellertid inte Vänd den stora allmänhetens. Här, liksom överallt, gäller den generella regeln: ”Okunnighet är ett bevis på bristfällig undervisning.”

Eftersom vi i dag — liksom under mänsklighetens tidigare existens — ständigt behöver mer och mer kunskap för att komma tillrätta och känna oss hemma i en alltmer problemfylld värld, där kunskaperna inte växer i takt med kraven på kunnandet, måste helhetsbilden bli en växande okunnighet. Med ökad oro och svårighet att finna trygghet och trivsel i tillvaron kastar man sig kritiklöst in i olika slags generationsegoistiska massrörelser av föga verkan på lång sikt. Vart desperat, skrämseldikterad, men väldirigerad, masspsykos kan leda, behöver knappast erinras om.

Nobelpristagaren Hannes Alfvén, jämte maka socionom Kerstin Alfvén, presterade senaste år en beundransvärt saklig och mångsidigt faktabaserad analys av mänsklighetens många problemställningar, kallad kort och gott — M 70. En bok som faktiskt borde läsas av alla som överhuvudtaget kan läsa. Författarna framhåller bland annat det obestridliga faktum att all den myckna kunskap människan har samlat under årtusenden finns magasinerad och också tillgänglig för vem som helst. Till och med en mycket stor del av den sovjetryska. Tyvärr är denna kunskap oftast bevarad åt eftervärlden på ett sätt som sällan lockar andra än fackmän till studium.

Den fatala bristen på lättfattlig, men vetenskapligt någorlunda oantastlig, upplysning i billig bokform, radio, TV och dagspress är en av huvudsakerna till att folkokunnigheten bara växer. Samtidigt som mänsklighetens samlade vetande ökar. Så länge den överväldigande lejonparten av all massmediainformation rör sig om olika versioner av den politiska maktkampens kamouflerade yttringar, i stället för mestadels entydiga naturvetenskapliga rön och fakta, är människan med accelererad fart på väg mot sin undergång.

Demokrati en utopi

Tyvärr finns knappast något hopp om att någonsin mera kunna höja medelbildningsnivån tillräckligt mycket för att svara mot de krav civilisationen, nu och i framtiden, ställer på människorna. Demokrati är därför troligen ett utopiskt begrepp. Utan tillräckliga kunskaper borde ingen tillåtas ta del i fattandet av beslut som påverkar mänsklighetens existens oc 10

Järnet har spelat en dominerande roll i vår kulturella utveckling. Tyvärr ett teknologiskt bidrag på både gott och ont. Måtte denna tankfulla representant för generationen i världsväldets väntrum ha ett intellekt lika skarpt som det nyttiga men livsfarliga don han värderande prövar.

framtidsutsikter. Principen är allmängiltig och kan tillämpas också på de minsta samhällsmaskinerna. Den i sig fascinerande rättvisa tanken ”en man en röst” leder i alla heterogena individgrupper till missnöje, splittring och ofta kaos och katastrof. Visst är fria diskussioner och debatter till nytta— men endast om deltagarna är obundna av grupphänsyn och också har tillräcklig insyn i den speciella sakkunskap varje debattör representerar. Med andra ord fordras en allmänbildning av sådant omfång som ytterst få — i våra dagars informationsläge — mäktar med på egen hand.

Sett i ett vidare perspektiv är det skäl att erinra om att största delen av jordens snart 4 miljarder människor inte alls hör hemma i dagens civilisation. Naturligtvis är det behjärtansvärt att med alla tillbudsstående medel — inte minst de teknologiska — försöka höja dessa skarors bildningsnivå innan deras samhällen moderniseras, industrialiseras och rationaliseras. Att U-nationerna skulle kunna göra det själva, utan hjälp av längre komna folk, är en etisk bedårande, men omdömeslöst naiv önsketanke.

Dystert

Dessvärre verkar perspektiven deprimerande tröstlösa. För det första är en stor del av oss ännu analfabeter. Hur många vet väl egentligen ingen. Men det man vet — sifferuppgifterna ur M 70 — är att antalet analfabeter från år 1961 till 1966, ingalunda minskade, utan tvärtom ökade med ett par hundra miljoner. Troligen ökas antalet icke läskunniga vuxna i detta nu med 30—50 miljoner per år.

Visserligen växer den procentuella läskunnigheten i de flesta länder, men befolkningsökningen går vida snabbare. I uländerna alstrar föräldrarna fortfarande barn enligt den i tiden nog så acceptabla tanken att bli försörjda på gamla dar. Lika gammaldags är emellertid också den katolska påvens bannlysning av artificiell barnbegränsning som synd. Men också i moderna välståndssamhällen, där man har rätt att vänta sig krass logik av folket, tillåts maktlystna politiska partier fiska röster med barnbidrag som agn. I stället för skatt på barn så snart de levande barnens antal överstiger två. Den som eventuellt orkar läsa denna artikel till slut må besinna att jordklotet under läsningen berikas med ytterligare flera hundra nya vuxna analfabeter.

Forum 13/71

Lär känna naturen

Någon lösning på existensproblemet nummer ett, överbefolkning och analfabetism, kan tydligen inte skönjas utan en radikal nedskärning av jordens befolkning. Vi kan inte höja ens de nulevande miljardernas levnadsstandard till välståndsländernas nivå, utan art irreparabelt skada den växtlighet och det vatten som indirekt ger oss inte bara a 11 vår näring utan också allt andningssyre på hela jorden.

Befolkningsreduceringen är således ett ofrånkomligt måste, som tyvärr inte ser ut att kunna förverkligas på frivillig väg inom överskådlig framtid. I väntan på moder naturs oundvikliga ingripande gör vi därför bäst i att forcera den naturvetenskapliga forskningen — inklusive teknologin — samt effektivt sprida kunskap om forskningsresultaten.

Ju mer vi vet och ju flera som får del av de ökade kunskaperna om vår miljös egenskaper och funktionssätt och de lagar som styr hela universum, desto större utsikter har vi att mildra det kommande ragnaröks verkningar — åtminstone så mycket att några anpassningsvitala exemplar kan föra människosläktet vidare.

Varför då sabla ner och rädas för teknologin? Den är ju redan i sig naturvetenskap och dessutom, i det nuvarande kritiska läget, helt enkelt vår bärigaste räddningsplanka i den förintelsevåg som tornar upp sig vid jordelivets horisont.

SR

I 50000 år har människan varit konstnär. Måhända kräver vår avancerade tankeapparat konst i en eller annan form för att hållas alert. Men inte ens konsten — kanske med undantag av pantomimen — klarar sig utan teknologi. Bilden visar inte någon märklig tekniskt-vetenskaplig konstruktion utan tillblivelsen av ett utpräglat abstrakt konstverk. Modelien till den färdiga skapelsen, ”Genom ljudvallen”, ses som vinjett i början av artikeln. Upphovsman Åsmundur Sveinsson, 78 år.

Forum 13/71

Miljöspalten

Veckans miljöproblem:

Näckrosdammen

Det var en gång…

..en mycket vacker liten damm som var favorittillhållet för allehanda ankor, pelikaner, storkar och bisamråttor. Där växte sjögräs och säv och sällsynta ranunklar, men den här dammens alldeles speciella specialitet var en rar näckros, som hade den egenheten att där det en dag hade funnits ett näckrosblad, växte det följande morgon alltid två.

En sommar råkade det sig att det första näckrosbladet dök upp precis den första juni. Och eftersom sommaren var sällsynt vacker, var dammens yta helt täckt av blad den sista augusti.

Och nu är problemfrågan: Vilket datum var dammen täckt precis till hälften (Fundera först, rätt svar nedan)

Olja åt våra barnbarn?

Jordklotets förråd av fossila bränslen är stora, men ändliga. Koltillgångarna beräknas räcka i tusentals år. Beträffande olja och naturgas uppskattar några mer eller mindre auktorativa källor reserverna til e olja 70—80 år (King Hubbert, U.S. Geological Survey enligt Scientific American 9/1970 e olja och gas ca 50 år (Göran Persson i »Luftföroreningar och luftvård», Bonniers 1969 e olja och naturgas sannolikt före år 2000 (Jan Rydberg i » Människans villkor», W & W, 1967 e det är sannolikt att oljan tar slut före år 2 000 (Sveriges vattenskyddsbyrå »Framtidsmiljö», 1969 o oljereserverna är konsumerade inom 100 år (Paul Ehrlich augusti 1970 e enligt nuvarande årsförbrukning är de kända reserverna av naturgas 38 år och av olja 29 år (enligt »official sourees», U.S. News & World Report 12. 10. 70).

Den korrekta tolkningen av ovanstående och av andra ungefär lika onoggranna uppskattningar, är troligen inte att några av denna tidnings läsare kommer att se den sista oljekällan sina under sin livstid, utan att priset på olja uppenbarligen drastiskt kommer att stiga under de närmaste decennierna. GM

Näckrosdammen: “uaWEePp I BUIOS -OPPpeu mWosY AYjPnusvodxa taxes wWajqurdofnu suaprof “J3puewWwIS paw ans 1ap IeA Nsnåne [E vad og Bis exOS apellog EUIPURAUI -umuaep y2o Per uvuurep PAjey IEA Nsnäne QE a “se RU Bs apeoso usw “uepug EIIOU I 1adXÅLu EA rs In arg apegq uaperqsonpeu Ne “eysZ ap apelroq nsnåne sz Wap Iejadun “nsn8ne Ae uajap eIsI02s 20 Inf fun! ejpy uawuepsornpgu I [IN eUIOJBIWPSIQ YsO PUIEYIOIS Seusouexyrjad “eusoxque [JOY wap sexugsg nys IIeus 1333y8r(ou -ysejd y20 -wns serap ue mo 13U8ruunYo [e102 I SpUueAEA ”n