Panelen: 100 av Helsingfors 1000 industrier har flyttat ut

Taggar: Teman: ekonomi

100 av Helsingfor 100 industrie har flyttat ut

Helsingfors har inte rum för storindustri. I stället bör staden försöka locka mindre utrymmeskrävande industri. Industrivänligheten står inte så högt i kurs i Helsingfors, som i många mindre städer, därför att löntagarna här står för bortåt 80 procent av skatteinkomsterna. Men industriutflyttningen hotar att göra stadens näringsliv ensidigt, samtidigt som skatteökningen stagnerar. Byggnadsskyldigheten är en »piske på ryggen» för industrin i Helsingtors. En lösning på problemet vore kommunsammanslagningen, men vi tycks inte vara mogna för det. Då har Helsingfors valt att i stället tränga ihop sig, dra till sig mera skattebetalare, industri-, affärs- och serviceföretag genom att bygga mera koncentrerat, högre hus, tätare näringsliv offra jordbruks- och skogsområden för bostäder och näringsliv.

Den hårdnande internationella konkurrensen kräver speciellt av Helsingfors ett gynnande av de inhemska storföretagen i affärs- och servicebranschen. De kan bli konkurrenskraftiga endast på en så stor marknad, som Helsingforsnejden utgör. ,

I veckans panel satt överborgmästare Teuvo Aura, bergsrådet Gunnar Hernberg, Finska Socker Ab och AGA-chefen dipling. Henrik Lavonius. Ovan några av panelens synpunkter på temat »Industriutflyttningen» från Helsingfors. På följande sida dis- kussionen i sammandrag.

Forum 4/69 5

Panelen

Helsingfors går in för selektiv industripolitik

AURA: — Man får en klar bild av industriutvecklingen i Helsingfors under de senaste åren, om man granskar siffrorna för de industrianställda och utvecklingen av produktionens bruttovärde. Från år 1960 till 1966 förblev antalet industrianställda oförändrat, medan produktionens bruttovärde ökade med c. 44 procent. Under samma tid ökade antalet industrianställda i den övriga delen av Helsingforsnejden med c. 30 och bruttovärdet med c. 200 procent.

Efter kriget har över 100 av stadens c. 1000 industriföretag fyyttat bort, de flesta av dem till olika kommuner i Helsingforstrakten. I ett betänkande över utvecklingen av näringslivet i Helsinge räknar man med att detta antal ska stiga till 200 fram till 1980 och till 300—400 när vi är framme vid år 2000.

Denna utveckling är till en del förståelig, men också beklaglig. Vi har både i Helsingfors och Helsinge undersökt orsakerna och kommit till att utflyttningen sammanhänger med tomt-, byggnads- och delvis också trafiksvårigheter inne i stan. Helsingfors kan inte erbjuda så stora områden, som moderna storindustrier behöver. Däremot har det i våra undersökningar inte kommit fram någonting, som skulle visa, att sånt som beskattning, kommunaltekniska brister eller brist på arbetskraft skulle ha haft någon andel i industriutflyttningen.

Utrymmesbrist avgörande

HERNBERG: — Industriutflyttningen kommer att fortgå av flere orsaker. En mycket vägande orsak är, att man inom industrin strävar till allt större enheter, och då blir det genast utrymmessvårigheter, om man befinner sig i en stad. Det finns även industrier, som när de nått en viss storlek måste ligga så nära en hamn som möjligt, eller ha en egen hamn, och då blir en utflyttning lätt aktuell. Men också tillgången på arbetskraft kommer in i bilden. Ju mer trafiksvårigheterna ökar, ju högre hyresnivån stiger, ju svårare det blir att komma över en bostad, desto besvärligare blir det att få arbetskraft i en stad. Det blev ett stort problem bl.a. för Finska Socker. Under efterkrigsåren kunde t.ex. omsättningen bland den arbetskraft, som inte bodde i av företaget ägda hus uppgå till hela 600 procent.

Arbetskraftsproblemet är lättare löst utanför stan. Man kan bygga egnahemssamhällen i närheten av arbetsplatsen, vilket har sin stora betydelse även från social synpunkt.

I en stad är trafiksynpunkterna närmast varutransporterna starkt i bilden. En viktig fråga är hur väl fjärrtrafiken strålar in och ut. Vår utfiyttning till Porkala innebar — till mångas överraskning — snabbare fjärrförbindelser än vi hade i Helsingfors. Detta tack vare ringvägen.

Vattnet spelar också en betydande roll för flere industrier. Jag vill inte säga, att vattenpriset är överdrivet högt i Helsingfors, men för industrier med stort vattenbehov blir vattnet en betydande kostnadsfaktor. Därtill är Helsingfors vatten, av särskilda orsaker, starkt klorerat, och det passar inte alla industrier.

Byggnadsskyldighet »piske på ryggen»

LAVONIUS: — Eftersom mitt företag är mindre än Finska Socker och vi inte har flyttat längre bort än till Kilo, så har jag delvis andra synpunkter och erfarenheter än bergsrådet Hernberg. Vi tyckte t.ex., att de kommunaltekniska lösningarna i Helsingfors var bättre än på den nya platsen, likaså till 6 Forum 4/6 gången på arbetskraft. Där vi nu arbetar finns inte samma utbud som i Helsingfors, men å andra sidan, så har vi inte fiyttat mera än 15 kilometer från stadens centrum, så det erbjuder inga större problem för arbetskraften att söka sig hit. Fördelen med utflyttningen är att man i regel kan ta till tomten tillräckligt stor för framtida utvidgningar, och så tyngs man framförallt inte av någon byggnadsskyldighet så som i Helsingfors, där skyldigheten att inom en viss tid bygga så och så många kubikmeter är som en piske på ryggen. Byggnadsskyldigheten kan ibland vara större än vad man egentligen skulle behöva, och man blir tvungen att bygga ut mera än vad situationen egentligen skulle förutsätta.

Om man t.ex, har en fabrik, som av olika skäl måste byggas ut i bara en våning, så är det ekonomiskt oförsvarligt att ligga kvar på en tomt med sju våningars byggnadsrätt.

AURA: — Vi har för liten tomtreserv, många står i kö, och därför vill man säkra att tomten verkligen byggs ut så snabbt som möjligt.

LAVONIUS: — Sen blir ju folk alltmer bilburna, och det betyder, att man måste ordna parkeringsplatser, inte bara för de anställda, utan också för kunderna. Och det går bättre utanför stan, där man har större utrymme.

Löntagarna betalar 80 proc. av skatterna

AURA: — Som jag nyss sade, så tycker vi, att det är beklagligt — även om vi kan förstå att det finns skäl för mången storindustri att flytta bort — att utflyttningen är så omfattande som den är, även i fråga om mindre industrier. Det gör stadens näringsliv mera ensidigt och försvårar strävandena att leda utvecklingen mot de mål, som stadens ledning har ställt upp, bland annat just när det gäller industrialiseringen. Situationen är en annan i Helsingfors än i mindre städer, som t.ex. Brahestad eller Nådendal, vilka direkt vill locka industri till sig. I Helsingfors står företagsvärlden för inte mer än en fjärdedel av stadens skatteinkomster och industrin för bara 3—4 procent. Bortåt 80 procent av skattörena kommer från de personliga inkomsterna. Detta är en av orsakerna till att stadsfullmäktige i Helsingfors kanske mera ser till invånarnas/löntagarnas intressen än industrins. Man har svårt att förstå den industrivänliga aspekt, som stadens ledning nog har lärt sig att anlägga.

Ingen storindustri kan mera etablera sig i en stad

HERNBERG: — Låt mig ännu dröja vid en annan aspekt av industriutflyttningen: hur villig är nyindustri att etablera sig i Helsingfors och i städer överhuvudtaget. En stor del av nyindustrin måste se sin framtid i vida perspektiv och framför allt trygga tillräckliga områdesreserveringar. Knappast någon stad kan stå till tjänst med eller är villig att avstå så stora områden, i all synnerhet som tidtabellen för deras bebyggande sällan på förhand kan anges. Förresten kan man undra, om det är nödvändigt eller ens önskvärt, att en stad håller storindustri inom sin hank och stör. En alltför livlig industriell verksamhet i en stad för med sig en mängd problem och kräver en mängd investeringar. Man får väl närmast anse det som en sund utveckling, att åtminstone den större industrin flyttar ut, och jag tror inte att detta kommer att få några katastrofala följder för t.ex. Helsingfors, som vi ju nu talar om. Tvärtom tror jag, att den ökade industrialiseringen utanför staden kommer att reflektera tillbaka, m.a.o. förutsätter en växelverkan med staden som er bjuder nya inkomstkällor. Staden blir sålunda säkert inte lottlös, för att industrin flyttar bort.

Och om stan tycker, att den kommer att stå för långt utanför industriernas verkningskrets, så är bästa motgiftet att införliva större och större områden och på det sättet följa efter industrin. Det är bara naturligt, att städerna, som är både livskraftiga och har en större kapacitet ska få mera att säga till om i grannkommunerna, bland annat just på den grund, att mångt och mycket som sker i dessa, återverkar både på stadens utveckling och ekonomi.

Selektiv industripolitik

AURA: — Detta är en fullkomligt riktig tanke, men vi tycks inte vara mogna ännu att acceptera faktum, att det har uppstått en metropol i Helsingforstrakten, som kräver specialbehandling. Jag är alltjämt av den meningen, att Helsingforsnejdens problem bäst löses så som man hittills har löst motsvarande problem när det gällt andra städer: genom att slå samman kommuner eller ‘större områden, för att skapa en tillräckligt stor operationsbas.

Men vi är som sagt inte mogna för detta ännu. Hurudan industripolitik skall Helsingfors då bedriva? Vi måste först och främst konstatera, att det inte finns plats för industri som kräver stora utrymmen. Men vi får inte sträcka händerna i vädret och ge upp. Vi får inte nöja oss med att det inte går att få in mera folk eller mera industri än vad vi nu i stort sett har. Vi måste finna rum för mera människor, mera industri och serviceföretag, m.a.o. vi måste bygga detta Helsingfors metropolitan areas centrum, dess hjärta, mera kompakt än vad arkitekterna ursprungligen hade tänkt sig. Ett sådant koncentrationsprogram utarbetas som bäst, med siktet inställt på minst 600 000 invånare och mera arbetsplatser. Detta betyder, att vi får lov att ta jordbruks- och skogsområden i bruk för industri-, service- och bostadsändamål och utgå ifrån att de egentliga frilufts- och grönområdena kan ligga längre bort från stan. När det gäller industrin får vi lov att tänka på ett slags selektiv industripolitik, dvs. favorisera industri, som representerar en hög förädlingsgrad och kräver så lite utrymme som möjligt.

Vi måste alltså få mindre utrymmeskrävande industri, i stället för den som flyttar bort. Hittills har utvecklingen varit negativ. Helsingfors näringsliv håller på att bli alltmer ensidigt serviceinriktat. Det är en utveckling som vi måste bekämpa. Men vi måste också tänka på servicenäringarna och affärsföretagen från den synpunkten, att våra egna företag ska kunna konkurrera med motsvarande utländska storföretag, som är intresserade av vår marknad. Ett produktions- eller affärsföretag, som verkar i ett centrum av Helsingforsnejdens storlek (700 000 personer redan nu, 1 miljon invånare inom synhåll) kan konkurrera med ett storföretag i låt säga Stockholm, emedan det har en så stor marknad, att det kan dimensioneras så att det kan stå sig i konkurrensen med t.ex. EPA, eller något liknande storföretag, som möjligen skulle kunna ge sig in på vår marknad. Den internationella konkurrensen skärper (Efta, Nordek), och vårt enda försvar. är att gynna våra egna storföretag. Vi har inte tidigare begripit detta i Helsingfors, men vi börjar småningom göra det.

Tänka längre än näsan är lån -HERNBERG: — Det var glädjande att höra detta. Om de är något vi saknar här i landet, så är det, ja vi ska inte ens tala om förmåga till globalt tänkande men att se problemen riktiga och tillräckligt vida perspektiv. Vi ser ofta just inte längre än näsan är lång. Vi löser problemen gärna från fall till fall ofta med tanke på momentana fördelar och glömmer bort målsättningen på lång sikt. Här har ju regionalplaneringen en oerhört viktig och stor mission att fylla. Men för att återgå till industriutflyttningen, så är det sannolikt fullkomligt riktigt, att det inte går att hålla kvar storindustri och att staden får lov att koncentrera sig på mindre utrymmeskrävande industri, som kan t.ex, verka i vertikalplanet.

Men är det nu sist och slutligen så farligt, att industrier flyttar ut något tiotal kilometer. Stan kommer småningom efter, ska vi säga om 30—50 år. När Tölö sockerbruk 1823 flyttade ut till Tölö tull, så hette det att bruket nu en gång för alla skulle flyttas utanför stan. Jag vågar en prognos, att om femtio år eller något mera man kanske undrar om ej Tölö Sockerbruk borde ha flyttats ännu längre bort!

AURA: — Måhända, men situationen är nu den, att det håller på att uppstå ett så egendomligt läge i Helsingfors närregion, att dess centrum blir alltmer arbetsplatsdominerat. En hel del folk arbetar i Helsingfors, men bor i grannkommunerna och betalar skatt till dem, industrin flyttar bort. Redan nu visar statistiken, att skattebetalarnas andel av befolkningen kontinuerligt minskar jämfört med i grannkommunerna. Samtidigt ökar antalet personer — främst åldringar — som måste försörjas. Härigenom hotar bördan bli oskäligt tung för dem som råkar bo i Helsingfors.

Eftersom vi inte får utvecklas och utvidgas på normalt sätt, så har vi därför valt att göra en mera kompakt stad, bygga mera bostäder, högre hus, koncentrera näringslivet.

Sluta improvisera

HERNBERG: — Jag skulle inte vara så pessimistisk som överborgmästare Aura ändå. Inte tror jag att Helsingfors blir ett »de gamlas hem». Gamlingarna dör ju bort och i stället kommer nytt folk. Det är väl främst ungt folk som flyttar ut. Den erfarenheten har vi åtminstone. De gamla stannar kvar. Åldringarna utanför staden flyttar nog ej in. Det blir för dyrt för dem. Balansen mellan unga och gamla innevånare i staden kommer säkert snart att återställas. Den våldsamma aktivitet, som nu råder inom Helsingfors intressesfär, låt oss säga inom 50 km radie kommer säkert att återverka på stan, under förutsättning att Helsingfors kan lösa sina trafikproblem. Stadsbesöken bör underlättas, man måste kunna komma snabbt och bekvämt ut och in i staden. Något måste absolut göras åt trafiken, flaskhalsarna måste bort. Det är en förutsättning för att Helsingfors ska kunna suga upp allt det, som omgivningen kan ge stan.

AURA: — Det är en svårighet här, och det är att Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, som ju har sista ordet, ännu inte har tagit ställning till infartslederna till Helsingfors. Stadsfullmäktige har inte heller tagit ställning till kollektivtrafikkommissionens förslag om metron. Inte heller har SJ behandlat spårtrafikförbindelsernas andel i regionens kollektivtrafik. Det betyder i sin tur stor osäkerhet om var bosättning och industri kan placeras. Vi måste med det ‘snaraste nå fram till ett principbeslut, i år eller senast inom nästa år, eljes kan katastrofala felinvesteringar ske både i Helsingfors och grannkommunerna;

Vi finländare är lite dåliga planerare och beslutare, vi nöjer oss gärna med improvisationer. Det är på tiden att ändra stil. :

Forum 4/69 7