Parismötet avgjorde vårt ”Antarktismedlemskap”
av Ragnhild Artimo Forum 1989-15, sida 39-41, 12.10.1989
Paris-mötet avgjorde Finlands status i Antarktisfördraget
Text: Ragnhild Artimo
Senaste måndag har Antarktisfördragets konsultativa möte i Paris fattat beslut om Finlands godkännande som konsultativ medlem i fördraget. Om utslaget som man väntat varit positivt, innebär det ytterligare en viktig internationell profilering och imagebyggsten i samma kategori som Europarådsmedlemskapet - och de positiva principbesluten gällande CERN och ESA.
tion gällande konsultativt medlem skap i Antarktisfördraget i ett måhända ojärnnt sällskap: de övriga aspiranterna var Holland, Sydkorea. Peru och Ecuador. av vilka de två förstnämnda enligt sakkunniga bättre än de två sistnämnda ansågs uppfylla de forskningskvalifikationer ”upptagandet” i Antarktis-familjen förutsätter.
— Finland bör med den för ett år sedan etablerade forskningsstationen ABOA och den förestående expeditionen med dess många forskningsprojekt väl uppfylla kvalifikationerna på seriösa antarktiska forskningssatsningar. konstaterade utrikesrådet Esko Rajakoski inför avfärden till Parismötet. Rajakoski leder den finska delegationen vid mötet och har fört Finlands talan vid de förberedande förhandlingarna, senast i maj i Paris.
Fö befann sig med sin notifika Vad kostar medlemskapet? Vad ger det?
Finlands konsultativa medlemskap i Antarktisfördraget ”kostar” som sådant ingenting, i motsats till de fullvärdiga medlemskapen i Europeiska rymdorganisationen ESA (138 Mmk från år 1995) och Europeiska kärnforskningsorganisationen CERN (55 Mmk från år 1995). Antarktismed|emskapet har dock pådragit Finland kost nader utan vilka inträde inte hade varit möjligt. Bo Göran Eriksson, konsultativ tjänsteman vid handels- och industriministeriet och ordförande för PolarkommissioAen, konstaterar att ”inträdesbiljetten” till det för Finland både utrikespolitiskt och miljöpolitiskt attraktiva konsultativa medlemskapet i Antarktisfördraget är lika med summan av hittillsvarande och förestående antarktiska satsningar. Nämligen: det nya Wärtsilä-byggda havsforskningsfartyget ARANDA, 80 Mmk. av vilka 6 Mmk är sk antarktiska speciallösningar: forskningsstationen ABOA 5 Mmk. inklusive expeditionen 1988-89. och expeditionen 1989-90 9,3 Mmk.
Vad har Finland att vinna på konsultativt medlemskap i Antarktisfördraget? Samma imagefördelar som med det färska Europarådsmedlemskapet och de ännu färskare positiva principbesluten att satsa på fullt engagemang i ESA och CERN. Och mer explicit en konkret möjlighet att påverka Antarktis öde de kommande årtiondena. Att bidra till att kontinenten även framdeles förblir demilitariserad och kärnfri. Att territoriella anspråk på kontinenten även efter 1991 definitivt avvisas (se ”anspråkskarta” i Forum nr 1/88). Att Antarktis fortsättningsvis står öppet för fri forskning, och att forskningsansträngningarna koordineras internationellt och att ett effektivt och öppet utbyte av forsknings Den sovjetiska forskningsstationen Mirnyj på Antarktis. —
FORUN, 15/198 resultaten garanteras. Med slutmålet att all aktivitet på kontinenten tar sikte på att den sårbara antarktiska miljön, floran och faunan bibehålls möjligast intakt.
Inget revideringstryck
Ambassadör Rajakoski understryker att det faktum att det ikraftvarande Antarktistraktatet principiellt kan revideras 1991 inte får tolkas så att traktatet ”går ut” och en helt ny situation är för handen - Under de arbetsmöten som de fördragsslutande länderna regelbundet samats till har klart framgått att det absolu fortsättning på sid 41
Fördraget ä Antarktis li fö rs .” | LU ntarktisfördraget, det internaÅ oneta avtalet om forskning och utnyttjandet av naturresurserna på Antarktis, trädde i kraft 1961. undertecknat av Argentina, Australien. Belgien, Chile, Frankrike, Japan, Nya Zeeland, Norge, Sovjetunionen, Storbritannien, Syd-Afrika och USA. Under årens Jopp har de konsultativa (”fullvärdiga”) medlemsstaterna utökats med Brasilien, DDR, Förbundsrepubliken Tyskland, Indien, Italien, Kina, Polen, Spanien, Uruguay och senast Sverige 1988 — på basen av kriterier nästan identiska med dem Finland nu anfört som grund för konsultativt medlemskap.
Finland anslöt sig till fördraget 1984 som icke-konsultativ medlem och har nu genom antarktiska satsningar — etablerandet av en egen forskningsstation, ABOA 1988-89, och utrustandet av ett specialforskningsfartyg, ARANDA, och utsändandet av en expedition med ett tiotal marin- och landbaserade forskningsprojekt på programmet 1989-90 — kvalificerat sig för det antarktiska ”House of Lords”, konsultativt medlemskap i fördraget.
Av Antarktisfördragets fjorton artiklar är de mest konkreta ”skyddande” artiklarna artikel I, II, III och V, som deklarerar att Antarktis skall utnyttjas endast för fredliga ändamål, fastslår frihet att utöva forskningsverksamhet i området, definierar ramarna för internationellt forskningssamarbete och informationsutbyte, och deklarerar Antarktis som en kärnvapen- och kärnexperimentfri kontinent. Originalfördraget på engelska, franska, ryska och spanska har varit deponerat i USA:s regeringsarkiv.
I fördragets XII artikel konstateras att fördragets innehåll kan revideras då det varit i kraft i trettio år, om majoriteten av de konsultativa medlemsstaterna efter en utvärdering finner dett påkallat. Antarktisfördraget har varit i kraft trettio år 1991. RA 39
LYSSNA TILL DEN
GRANENS SUSNING
Industriförsäkring, som grundades och ägs av det finländska näringslivet, har under hela sin hundraåriga historia varit inriktat på att befrämja kundernas-ägarnas intressen.
Det är Industriförsäkrings uppgift att säkra verksamhet och konkurrenskraft för stora och medelstora företag. Detta har inneburit en strävan att förutse utvecklingen inom näringslivet så, att aktuella Risk Management-lösningar har stått till förfogande när de behövts.
en allt mer integrerad värld står även Industriförsäkring fullt berett, när finländska företag tar sin plats inom den internationella arbetsfördelningen. Våra kunder kan nu utomlands få lika kompetent Risk Management-service som i hemlandet. ndustriförsäkring sköter Risk Management för kundernas utlands verksamhet antingen i sin helhet eller i samråd med utländska försäkringsbolag. Vidare stöder vi företagens egen captive-verksamhet. Tack vare sin även internationellt erkända expertis har Industriförsäkring kunnat etablera samarbete med de bästa möjliga utländska försäkringsbolag. Samarbetet har redan resulterat i att det första Stop Loss-avtalet utomlands har trätt I kraft.
Industriförsäkrings kundföretag kan välja vilken som helst av dessa internationella verksamhetsmodeller vid tilämpandet av moderbolagets strateg! inom utlandsverksamheten även beträffande Risk Management.
Tillsammans med sina kunder lever Industriförsäkring i ett nytt, dynamiskt tidevarv. Detta återspeglas också I vårt nya firmamärke, som togs i bruk 1.9.1989.
(ZY INDUSTRIFÖRSAKRING
Antarktis…
inte föreligger något tryck på att revidera det nuvarande traktatinnehållet på några vitala punkter, säger han. — Tvärtom har en absolut majoritet företrätt den synen att de nuvarande principerna väl motsvarar behovet då det gäller att skydda kontinenten som en gemensam tillgång, och med gemensamt ansvar. Vi har goda grunder att anta att fördraget även efter 1991 kommer att bestå i någorlunda oförändrat skick, då det inte finns konkreta behov att göra ändringar,
Rajakoski konstaterar att ett visst tryck däremot föreligger gällande precisering av förvaltningsproceduren och effektivering av den gemensamma administrationen.
— Under Antarktisfördragets hela historia har samarbetet mellan fördragsstaterna skett med en mycket lätt organisation och ett minimum administrationshårdvara. Antarktis har de facto aldrig haft vare sig en parlamentsbyggnad eller ens en brevlåda för kontinentens ärenden: det enda forum där de antarktiska frågorna behandlats har varit vid de konsultativa mötena vartannat år — senast i Rio de Janeiro. denna gång alltså i Paris. Genom det intensifierade intresset för kontinenten i kombination med de alltmer pressande miljöproblemen blir det aktuellt att måhända skapa en effektivare förvaltningsapparat. möjligen ett sekretariat till att börja med. Självfallet har såväl Argentina som Chile kommunicerat sitt intresse att bli värdland för detta säte — och framför allt har Australien proklamerat att Hobart vore en mycket naturlig antarktisk ”huvudstad”. Parismötet kommer att behandla dessa praktiska frågor, men det är inte säkert att beslut fattas ännu vid detta plenum.
Medlemsförfarandet
Finlands strävan att uppnå konsultativt medlemskap i Antarktisfördraget har materialiserats i följande procedur: den finska notifikationen plus tre bilagor (om de finska polarforskningsaktiviteterna. om de finska antarktiska aktiviteterna senaste vinter. och om det finska antarktiska forskningsprogrammet för inkommande vinter) tillställdes USA i juni — USA som förvaltare av originalfördraget distribuerade sedan notifikationen till de andra konsultativa medlemsländerna. Före det konsultativa mötet i Paris har sedan informela kontakter förekommit mellan de konsultativa medlemsländerna. 9 oktober, Örsta mötesdagen, har ett råd sammansatt av representanter för de konsultativa medemsländerna fattat beslut om Finlands och de fyra andra aspiranternas godkännande som nya konsultativa medlemmar i Öördraget.
På basen av de finska forskningsansträngningarna, gjorda och förestående bör utslaget enligt Rajakoski rimligtvis ha varit positivt. Enda teoretiska frågetecknet kan ha varit om de latinska länderna trots Perus och Ecuadors klart mindre vägande antarktiska meriter krävt en paketlösning och ett alla-eller-ingen-ställningstagande. Åtminstone USA har klart drivit en policy där man inte velat sänka ribban ör de seriösa vetenskapliga meriterna och intentionerna. LJ
FÖRUN, 15/1989
Kunskapsbro över Atlanten: FIN—-US-konferens kring vetenskap och teknologi
Text: Ragnhild Artimo
David och Goliat eller Max och Moritz? Kunskapssamarbete mellan Finland och USA behöver inte vara något kaliberproblem: hjärnor väger lika mycket i små nationer som i stora. Om någon vecka samlas ett urval prominenta hjärnor från USA och Finland till en vetenskaps- och teknologikonferens som tar sikte på konkreta resultat och ömsesidig nytta.
onferensen i Finlandiahuset 24 okK tober är ett led i det vetenskaplig och teknologisamarbete om vilket Finland och USA slöt ett bilateralt avtal 985 — utöver USA har Finland motsvarande avtal endast med Sovjetunionen och Kina. Konferensen Science and Technology, som Öppnas av minister Hlkka Suominen, inriktas på att ge visioner om vilka businessmöjligheter internationellt vetenskapigt och teknologisamarbete kan erbjuda. Fyra specialsessioner ägnas teknologisamarbetet mellan företag och högskolor, produktionsteknologiska frågor. ny energiteknologi och den nyaste bioteknikutveckingen. Ordförande för de olika delprogrammen år Bo Göran Eriksson, konsultativ tjänsteman vid HIM, generaldirektör Juhani Kuusi, TEKES, professor Hans Andersin, Tekniska högskolan, dr Pekka Silvennoinen, VTT, och professor Helge Gyllenberg, Helsingfors universitet. Direktör Matti Otala, Nokia, föreläser om industrisamarbete inom vetenskap och teknologi. Bland de gästtalande celebriteterna kan nämnas William C Norris, grundare av Conirol Data, professor Ramchandran Jaikumar, Harvard Business School, och professor James M Utterbach, MIT. Utöver föreläsarna deltar ett femtiotal amerikanska forskare, förvaltningstjänstemän och företagsledare.
Bakom konferensen står bl a handelsoch industriministeriet, TEKES, Tekniska högskolan. Helsingfors universitet och miljöministeriet.
Företags-matchmaking
Konferensen i Finlandiahuset utgör den synligaste delen av den finsk-amerikanska kunskapsträffen, men inte den enda dimensionen, berättar avdelningschef Pertti Valtonen, HIM - Den amerikanska delegationens fyra dagar långa besök inkluderar förhandlingar på tjänstemannanivå och mellan forskare och företagare samt talrika företagsbesök. Målet är att ta de första stegen mot direkt samarbete på företagsnivå länderna emellan. På forskar- och högskolenivå har kanalerna mellan Finland och USA länge varit både intensiva och fruktbara. Nu är det meningen att bredda verksamheten till businessnivån.
Valtonen berättar att man redan berett jordmånen för ”match making” mellan finska och amerikanska företag: startsta ten är Colorado, senare kommer också Arizona och Minnesota in i bilden. Handels- och industriministeriets representant, ingenjör Jussi Mononen, har kartlagt intresset för sådant samarbete i delstaten Colorado och byggt upp ett ”kartotek” Över ett trettiotal företags samarbetsönskemål och -möjligheter. På basen av dessa data skall man nu arbeta vidare steg för steg och arrangera delegationsbesök i bägge riktningarna med målinriktade förhandlingar om samarbete — joint ventures, produktionssamarbete, marknadsföringssamarbete. FoU-samarbete, licensförsäljning och andra samarbetspaket — på programmet. Detta strategic alliance-program blir en av huvudsatsningarna i det teknologiska samarbetet mellan Finland och USA.
— Att man valt Colorado sammanhänger med att denna delstat liksom Arizona och Minnesota inte är så självklara och därmed sönderkonkurrerade marknader som öst- eller västkusten. Det handlar alltså om att medvetet göra vägen lättare att gå för de finska företagen. HIM har också utarbetat ett internationaliseringsprogram för tillämpning på såväl USA som andra samarbetsländer: Partnerlink, som 1990-1993 skall utgöra ett verktyg för ett effektivare utnyttjande av teknologin i det internationella företagssamarbetet. Intresserade företag kan även ansöka om finansiellt stöd från ministeriet för Partnerlinkprojekt.
Fokus på miljö, arktiska frågor
Det nuvarande teknologisamarbetsavtalet med USA löper ut 1991. Ett av målen för konferensen och förhandlingarna är därför att utkristallisera innehållet i ett fortsatt samarbetsavtal mellan länderna, och i det sammanhanget också ge avtalet ett konkretare och mera målinriktat innehåll. Avdelningschef Valtonen konstaterar, att det vetenskapliga och teknologiska samarbetet mellan USA och Finland framdeles klart kommer att fokuseras kring framför allt miljöteknologi och de arktiska frågorna, som USA just nu satsar massivt på. Intresse för och kunnande på dessa sektorer finns också i påfallande grad i Finland. Det centrala är nu att från ”strävanden” nå ner till en handfast nivå av konkret samarbete och fruktbart förenande av kunskap från bägge länderna.
41