Rovaniemiandan bär arbetet vidare
av Ragnhild Artimo Forum 1989-15, sida 38, 12.10.1989
Foto: Mutti Koivist blem på Ko veronikel i MontsegBorsk.
Arktiska miljökonferensen: ROVANIEMIANDAN BAR ARBETET VIDARE
Text: Ragnhild Artimo
Konkreta slutmål. Konkreta delmål, En definitiv tidtabell att arbeta efter. Och deltagarländernas klart deklarerade commitment till det finska initiativet, multilateralt arktiskt miljösamarbete. Den arktiska miljökonferensen i Rovaniemi gav utdelning långt över de mest optimistiska förväntningarna.
an spinner som en katt. Han ler Hz: ut i naglarna. Han har precis återkommit från den förberedande arktiska miljökonferensen i Rovaniemi, som bokstavligt talat startade från scratch och avslutades i klar triumf: med förbehållslöst engagemang och konkreta samarbetsförbindelser från alla deltagarländer. och i en stämning som den sovjetiska chefsdelegaten med en parafras på ESSKHelsingforsandan kallade ”Rovaniemiandan”. Ambassadör Esko Rajakoski är trött men nöjd. Det är en massa arbete i internationellt samarbete. Grundarbetet har utförts huvudsakligen med utrikesministerie- och miljöministeriekrafter. Utrikesrådet Rajakoski har lett de preliminära bilaterala förhandlingarna, både före och efter presenterandet av det finska miljösamarbetsinitiativet i januari. Han ha 3 också haft ordförandeansvar för den en vecka långa konferensen som avslutades 26 september. Nu lämnar han koordinatoransvaret för det arktiska samarbetet åt sin efterträdare, icke utan saknad: Den uppgift man satsar hela sin person på blir personlig egendom. Men för Finlands färska ambassadör till Venezuela är det ganska lång väg från Caracas till polcirkeln.
Bokslut
Rovaniemimötets bokslut var klart positivt. Centrala moment är en av minister Kaj Bärlund vid mötets öppnande aviserad miljöteknisk handräckning åt Sovjetunionen, definition av bakgrunden till och målsättningarna för det startade samarbetet. definition av den arktiska miljöproblematikens nyckelområden och uppdelningen av dessa som ”faddersektorer” för deltagarländerna, samt uppgörandet av en bakre tidsgräns för följande arbetsmöte och en ungefärlig tidtabell för den föreslagna ministerkonferensen som vann fullt understöd.
Värdlandet angav tonläget för Rovaniemimötet genom att avisera finansiering av en reningsanläggning till nickelfabriken i Petsanganikel på Kolahalvön. Anläggningen skall minska svavelutsläppen från fabriken med 90 procent. Projektet behandlas i november i Helsingfors med utgångspunkten att finsk teknologi kommer till användning.
Rovaniemimötets över femtio deltagare från de åtta arktiska länderna uttryckte sin oro över den arktiska miljösituationen och nedsmutsningens effekt på ekosystemet. och var eniga om att dessa förändringar
Utsläppspro lahalvön: Se kräver snabba och drastiska åtgärder. Ett problem utgör jurisdiktionen: trots ett femtiotal internationella, multi- eller bilaterala miljöfördrag och konventioner finns det inga som tillkommit med den arktiska problematiken som utgångspunkt. Behovet av normer och bestämmelser för denna speciella miljö är brådskande, men förutsätter först systematisk monitoring av förändringstakten och -graden.
Problempaket, verktyg
De centrala ”bekymmersfrågorna” (issues of concern) som de arktiska ländernas nationella arbetsgrupper nu skall jobba vidare med är försurning (Finland), tungmetaller (Sovjetunionen), buller (Danmark), olja (Norge), organiska föroreningar (Kanada), och radioaktiv strålning (Finland). Vidare skall samarbetsmodeller för monitoring utarbetas (Sovjet och Norge). likaså ett alarm- och aktionssystem för katastrofer (Sverige) och ett gemensamt arktiskt miljöstrategiprogram. Arbetslistan för de kommande månaderna inkluderar också effektiverandet av miljödatautbyte länderna emellan och detaljanalys av de konventioner och fördrag som tangerar den arktiska miljön.
—- Arbetet på denna gräsrotsnivå fortsätter inom de tillsatta arbetsgrupperna, säger Esko Rajakoski. — Följande gemensamma möte mellan de olika ländernas experter skall arrangeras i Kanada före mitten av april 1990 — det blir det andra förberedande mötet före den faktiska milJöministerkonferensen. Vilken enligt Rovaniemimötet borde fås till stånd hösten 1990 — som vi hoppas i Rovaniemi!
Vid Rovaniemimötet betonades vikten av att även den ursprungliga befolkningen inom de arktiska områdena engageras i det multilaterala miljösamarbetet, men någon ”övernationell” modell för detta uppskisserades inte. I det fortsatta arktiska miljösamarbetet är det möjligt att basen breddas: bl a USA har framhållit det motiverade i att länder som satsar massivt på arktisk forskning, såsom Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Frankrike, skall ges tillfälle att engagera sig i miljösatsningarna inom Arcticum. L — Rovaniemimötet får ses som upptakten till fortsatt arbete, säger ambassadör Esko Rajakoski.
rr