Plåtko blev mjölkko
av Matts Kockberg Forum 1979-01, sida 07, 24.01.1979
ledaren
Plåtko blev
INSTÄLLNINGEN TILL BILEN är ett av de mest påtagliga exemplen på den samhälleliga klimatförändring som ägt rum i vårt land under de senaste tio åren, Frågan om privatbilismens berättigande ligger inte längre i förgrunden. Idag diskuterar man istället hela bilbranschens situation efter tre svaga år och möjligheterna att skattemässigt skapa förutsättningar för ett nytt uppsving.
Under senare hälften av 1960-talet och ännu i början av detta årtionde utmålades bilen på sina håll som roten till allt ont. ”Plåtkons” inverkan på miljön var i vidaste bemärkelse ödesdiger. Bilen förstörde dessutom familjelivet och medförde andlig förslappning.
Fientligheten tog sig uttryck i krav på totalförbud av personbilstrafik i innerstadsområden och på en samhällspolitik som på sikt skulle avskaffa den privatägda bilen som fortskaffningsmedel. Kraven åskådliggjordes bla genom trafikpolitiska demonstrationer under vilka gamla bilvrak slogs sönder, Den radikala vågen ebbade emellertid ut. Under 1970-talet har bilen allt mera accepterats som ett nyttigt fordon. I vårt glest bebyggda land är bile för många dessutom en nödvändighet. Antalet personbilar ökade följaktligen under tioårsperioden 1969—79 från 640 000 till över 1100 000. Över 63 procent av samtliga hushåll hade år 1977 bil.
Från och med år 1976 har bilhandelin emellertid kontinuerligt gått ned. Ifjol kunde man bokföra endast 80 000 nyregistreringar medan man tex under toppåret 1973 sålde inemot 119 000 personvagnar. Det är alltså uppenbart att branschen råkat i en kris. Orsaken till de vikande försäljningsiffrorna ligger naturligtvis i den kraftiga förhöjningen av bilpriserna, som i Finland traditionellt legat på en ytterst hög nivä. Prisstegringarna beror i sin tur delvis på devalveringsbesluten under ären 1977 och 1978 samt på den kraftiga stegringen av vissa växelkurser. Det största problemet är emellertid förknippat med de mjölkk progressivt verkande bilskattens prishöjande effekt. Köp av en ny bil är för allt flera idag helt enkelt en utopi.
DEN HÖGA BILSKATTEN motiveras oftast med att den tillför den nästan kroniskt tomma statskassan medel. Följaktligen har man t ex i statsförslaget för innevarande år räknat med en skatteintäkt på 1,15 miljarder mark för detta moment. Ibland pästås också att bilskatten har en avgörande betydelse för handelsbalansen. Värdet av personbilsimporten har emellertid under de senaste åren varit drygt 700 miljoner mark, dvs 2,5 procent av hela importen. Bilskatten kan således i detta avseende sägas spela en marginell roll. Det står helt klart att bilbranschen inte kommer att klara ett fjärde dåligt år. Frågan är om inte såväl bilimportörerna som återförsäljarnätet står inför omställningar också ifall är 1979 blir skapligt. Också reparationsverkstäderna, som sysselsätter inemot en tredjedel av de ca 50 000 anställda inom bilindustri -handel och -service, har svårigheter.
BLICKARNA RIKTAS NU MOT STATSMAKTEN. De lättnader i avbetalningsvillkoren som trädde i kraft vid årsskiftet måste hälsas med tillfredsställelse. De är emellertid inte tillräckliga för att blåsa liv i bilhandeln. Nyckeln ligger i en omvärdering av bilskattepolitiken. Branschen kan inte längre behandlas som en ”mjölkko”.
Skatten på bilar måste sänkas för att motorfordonsparken skall kunna förnyas i behövlig utsträckning och så att bilen skall bli ett realistiskt köpobjekt också för vanliga människor. Frågan är om inte en ökande bilhandel skulle kompensera det direkta inkomstbortfallet som en skattesänkning medför. I värsta fall bör också möjligheterna att förskjuta en del av skatteuppbörden från inköpsögonblicket till det senare bruket av bilen undersökas. Starka skäl talar under alla omständigheter för att den omvärdering av bilens roll som skett hos den allmänna opinionen nu måste vinna gehör också hos beslutsfattarna. MK
FORUM 1/79