Premiär för placeringsfonder?
av Peter Nordling Forum 1987-01, sida 23, 22.01.1987
Premiär för placeringsfonder?
I ör blir det toligen premiär för placeringsfondema — förutsatt att den sittande riksdagen hinner anta den lag som gör det möjligt.
I börskretsar räknar man med att fonderna blir en ny motor på Helsingfors Fonabörs.
avlät till riksdagen i slutet av senast år blir det möjligt att grunda placeringsfonder också i Finland. Sådana har redan länge verkat i USA och i hela Västeuropa.
En placeringsfond består huvudsakligen av aktier och andra värdepapper. Dessa ägs av dem som placerat medel i den, dv s fondandelsägarna. Administrationen och förvaltningen av en fond sköts av ett speciellt fondbolag, som enligt lagförslaget måste vara ett aktiebolag. Fondbolaget handhar också det praktiska arbetet kring fonden. Det betyder att den anskaffar medel från allmänheten till fonden genom att sälja andelar i den, och placerar medien i värdepapper.
Lagen kräver också att fonden har en speciell förvaringsbank där tondens tillgångar förvaras.
Fondandelarna fungerar i princip som aktier och ger ägaren samma rättigheter.
För att få bedriva fondverksamhet måste fondbolaget erhålla koncession av finansministeriet. Som övervakande myndighet fungerar Bankinspektionen.
Fx det lagförslag, som regeringen
Kan bli enorma
Den väsentliga skillnaden mellan aktier och andelar i de fonder man nu planerar är att fondbolaget kan ge ut hur många andelar som helst, helt beroende på efterfrågan.
Det är alltså frågan om s k open end funds som i princip kan växa sig hur stora som helst. De enda tak som kommer emot är gränserna för hur stor del av fondens medel som får vara placerade i också börsnoterade papper, utländska aktier o s v.
Hur stora som helst lär fonderna ändå inte bil. Äldre regeringssekreterare Olli Paaja som är den drivande kraften bakom lagförslaget vid finansministeriet, berättar att fondbolagen utomlands byggt upp system med olika fonder i stället för att låta en växa i det oändliga.
Lagen begränsar också I viss mån fondernas tillväxttakt.
Högst hälften av fondens nettovinst kan nämligen återplaceras eftersom minst hälf FÖRUN 1/198 ten av den måste delas ut som ett slags dividendå åt fondandelsägarna. Bakom detta stadgande finns skattepolitiska orsaker. Finansministeriet kan dock bevilja undantagstillstånd från regeln.
— På andra håll i världen blir tillväxtfonderna, där placerarna får sin avkastning i form av ökat andelsvärde, allt vanligare. Och värdestegringen är många gånger betydligt större.
— Personligen anser jag att vi borde följa det internationell systemet och tillåta tillväxtfonder. Annars är vi 10 år efter utvecklingen i det övriga Västeuropa, säger Paaja.
Han berättar att man i Sverige favoriserat fondsparandet genom skattepolitiska åtgärder. Exempelvis är placeringar i allemansfonderna befriade från både inkomstoch förmögenhetsskatt.
Främjar aktiemarknaden
Den bärande idén bakom lagförslaget är att öka aktiviteterna på aktiemarknaden. Framför allt vill regeringen öka både utbudet av och efterfrågan på riskkapital.
Då lagen träder i kraft och fonderna inleder sin verksamhet blir värdepapperssparandet attraktivt också för dem som kan göra endast små kapitalinsatser och för dem som inte har tillräcklig kännedom om placeringsobjekten. Det enda placerarna behöver göra är att köpa en andel i en fond för exempelvis 100 eller 500 mark. För resten svarar fondbolaget som dessutom kan sprida risken på flera papper.
Allt eftersom placeringsfonderna växer och blir flera blir en officiell notering allt mer begärlig för företag. Samtidigt skapas möjligheter för allt fler nyemissioner bland de redan noterade företagen.
Det här betyder att placeringsfonderna kan bli en verklig motor på Helsingfors Fondbörs. Och OTC-marknaden, som håller på att karpa upp sig, får också den draghjälp den fortfarande behöver.
— Erfarenheter från de ailra flesta länder som har placeringsfonder visar att deras effekter varit synnerligen positiva. I en del länder, t ex i Sverige, har de lett till börsboomar, konstaterar Paaja.
Finns politisk vilja?
Om, och i såfall när, placeringsfonderna blir verklighet är inte ännu klart. Den springande punkten är om den sittande riksdagen hinner slutbehandla ärendet före den 13 februari. Lyckas detta är förutsättningarna för att riksdagen antar lagen rätt goda, eftersom propositionen ingår i ett principbeslut som statsrådet fattade i höstas. Om tiden inte hinner till blir nästa regering tvungen att avlåta en ny proposition till nästa riksdag. Och då blir väntan lång. Av allt att döma hänger det på den politiska viljan.
Om riksdagen biir klar i tid räknar Paaja med att lagen kan träda i kraft i höst eller senast kring nästa årsskifte. Fördröjningen beror på att fondlagstiftningen kräver vissa ändringar i skattelagstiftningen och de här propositionerna har riksdagen inte ännu fått.
I riksdagen har bankutskottet, som behandlar fondpropositionen hört ett antal sakkunniga i frågan. Bland dessa finns representanter för Helsingfors Fondbörs, Bankinspektionen, Patent och registerstyrelsen, ACA, Bankföreningen i Finland, Sparbanksförbundet i Finland och Työväen taloudellinen tutkimuslaitos.
Vad Forum erfar förhåller sig så gott som samtliga parter positivt till lagförslaget. Ändringsförslagen är närmast detaljjusteringar av praktisk natur. Av ideologiska orsaker har TTT haft den svalaste inställningen till lagförstaget.
Stort intresse
Trots frågetecknen tycks intresset för att grunda fonder vara stort. KOP och Pohjola meddelade om planer på en gemensam fond genast då lagförslaget gått till riksdagen. Senare har det framkommit att samtiiga affärsbanker är intresserade av egna foncer.
En snabbkontroll bland nägra fondkommissionärer gav basked om att det också bland dem finns synnerligen långtgångna planer på egna placeringsfonder.
— Det är definitivt intressant för en bankirfirma att ha en egen fond. Det finns pengar att hämta på transaktionskostnader och kourtage då fondandelar köps och säljs och då fonden gör sina placeringar, säger en bankir som vill vara anonym.
På finansministeriet hoppas Olli Paaja att också andra företag grundar placeringsfonder så att det blir en ordentlig konkurrens.
Peter Nordling Äldre regeringssekreterare Oi i Paaja talar för att | tillväxtfonder skall tillåtas. — Annars är vi igen 10 år efter det övriga Västeuropa, säger han.