Presidentspelet och ekonomin

av HN Forum 1981-18, sida 07, 18.11.1981

Taggar: Teman: presidentval

ledaren

Presidentspelet oc ekonomin

DEN SAMHÄLLELIGA debatten domineras idag totalt av spelet kring och förberedelserna för presidentvalet i januari. Medborgarorganisationerna, partierna, statsorganen och massmedia har alla mobiliserats för kampen.

Organisationer, som tidigare fåtfängt försökt vidtala ens en vanlig riksdagsman som talare för ett möte, finner nu att talare på högsta nivå står i kö. Massmedia rapporterar svängningarna i spelet med en nit som tidigare varit reserverad för turerna i den inkomstpolitiska förhandlingscirkusen.

Rykten och spekulationer florerar. Den politiska retoriken kan snart jämföras med debatten om skamgreppen under tidigare, politiskt mer färgstarka decennier. Det enda tema som förmår konkurrera med presidentspelet är fredsarbetet.

I sig är mycket av den energi som nu ådagalägges förståelig och motiverad. Presidentens ställning i vårt politiska system är stark och ingen kan vara likgiltig för vem som innehar ämbétet. Debatten präglas också av en stark känsla för att landet står inför en ny era. Vår ganska instängda och unkna politiska festsal får en välförtjänt och efterlängtad vädring.

Överhettningen i debatten och slag under bältet är fenomen som det varnats för tillräckligt — bl a av dem som själva gör sig skyldiga till dem — för att vi här skall behöva stämma in i dem. I stället är det skäl att fästa uppmärksamhet vid ett annat av presidentspelets följdfenomen.

FORUM 18/81

Det är den handlingsförlamning och det politiska navelskåderi som presidentvalet fört med sig.

Samtidigt som presidentvalkampanjens vågor går höga försämras vårt ekonomiska läge stadigt. Flere av våra nyckelbranscher, främst bland den mekaniska träförädlingsindustrin, har redan gått in i en klar lågkonjunktur. Antalet arbetstagare, som drabbas av permitteringar eller förkortade arbetsveckor ökar kontinuerligt liksom den direkta arbetslösheten.

Konjunkturläget i Västeuropa fortsätter att vara svagt, samtidigt som den väntade draghjälpen från USA måste markeras med ett allt större frågetecken. Utrymmet inom östhandeln ökar inte på grund av den annars välkomna stabiliseringen i oljepriserna. Minskningarna kommer utan tvekan att drabba den arbetskraftintensiva — konsumtionsvaruindustrin.

De ekonomiska prognoserna och konjunkturöversikterna talar ett tydligt språk och varnande röster har höjts. Dystra fakta och varningar förefaller dock att klinga för döva öron. Kanalerna överbelastas av presidentvalsdiskussionen.

Det finns dock ingen anledning att måla upp en alltför dyster ekonomisk bild och underblåsa någon depressionspsykos av det slag som spred sig under den långa sjuttiotalsdepressionen. Företagen står visserligen finansiellt sämre rustade än senast att ta emot en recession. Inga tecken tyder emellertid på att vi skulle stå inför en så djupgående kris som senast. Företagen är också psykologiskt bättr skickade att möta en nedgång. Onödigt ”lösfläsk” I organisationen har trimmats bort. Man tror inte längre på den ständiga tillväxtens guldålder utan är beredd att möta de utmaningar ett snabbt växlande världsläge för med sig. Knappast något företag lär väl inleda inbesparingarna med att skära ned marknadsföringsbudgeten.

Trots detta är det uppenbart att det igen kommer att krävas stimulansåtgärder för att konjunkturnedgången skall kunna överbryggas med rimliga offer, framför allt i form av det mänskliga lidande som arbetslösheten medför. Vissa ekonomiskpolitiska beslut i rätt riktning har redan fattats, bla frigörandet av konjunktur- och investeringsreserveringarna. Flere åtgärder kommer emellertid att krävas, inte minst på skattesidan.

Då det statsfinansiella svängrummet nu är sällsynt litet börjar det vara hög tid att bygga upp en politisk handlingsberedskap för stimulansåtgärder. Utrymmet kan inte skapas i en handvändning, därom vittnar svårigheterna vid budgetberedningen.

Därför är det ytterst farligt, att presidentvalet fört med sig en total dövhet och handlingsförlamning när det gäller alla andra frågor. Valmets olyckliga läge är ett föga uppbyggligt exempel på den handlingsförlamning som spritt sig bland beslutsfattarna.

En uppryckning krävs för att den nyvalda presidentens första uppgifter inte skall bli att rädda ekonomin ur ett nödläge.

HN