Produktivitet: att göra mera med mindre

av Peter Rehnström Forum 1994-01, sida 14-15, 27.01.1994

Taggar: Teman: produktivitet

Produktivitet: att göra

MERA MED MINDR roduktivitet är inte allting men i det långa loppet är de nästan allting av betydelse. S inledde professor Richard K Lester från MIT sitt anförande vid den internationella — produktivitetskonferensen IPS (International Producitivity Symposium) i Kyoto 1990, gällande MIT:s projektrapport om bilindustrins globala produktivitetsjämförelse. Rapporten publicerades senare i form av The Machine That Changed The World. en bok som företagsledare världen över har nött från pärm till pärm, för att få ut allt av detta mycket givande forskningsprojekt (på svenska har Jan Helling skrivit motsvarande bok med titeln Världsmästarna). Lean Production kallade forskarna det fenomen man fann i Japan och även i japanska bilfabriker i USA och Europa.

Sedan dess har vi fått många goda orsaker att se närmare på vad begreppet produktivitet innehåller. Då efterfrågan på marknaden avtar, räcker det inte mera att bara konkurrera med kvalitet, nu gäller det även att åstadkomma kvalitet till ett rimligt pris. Detta lyfter fram behovet av produktivitetsförbättringar.

På den offentliga sektorn har inkomsterna, dvs skatteintäkterna sjunkit. Samtidigt sitter man med en serviceorganisation som är dimensionerad för ett stort urval av önskade tjänster. Hur skall man nu klara av att sköta dessa tjänster med en sviktande offentlig ekonomi? Ett svar på detta är förstås produktivitet, konsten att utnyttja begränsade resurser, för en optimal tjänste- och varuproduktion.

Smith, Taylor, Ford…

År det här nu något nytt? Nej, börjande från Adam Smith och fortsättande med Fredrick Taylor, Henry Ford, Kiichiro Toyoda (grundaren av Toyota Motor Company) och Percy Barnevik, har det alltid funnits människor som har förstått nödvändigheten att utnyttja alla tillgängliga produktionsresurser på ett ändamålsenligt sätt. Förvånande är att dessa inte tycks ha fått fram budskapet till alla företagsledare.

Innehållet i begreppet produktivitet är givetvis hela tiden enligt sin definition det samma: produktivitet är förhållande mellan produktionsresultat (output) on resursinsats (input). Hur vi beter oss fö i4

Peter Rehnströ att uppnå en god produktivitet, och hur vi utnyttjar frukterna av en produktivitetsökning är däremot något som varierar mycket i enlighet med det samhälle och den tidsålder vi lever i.

Ta som exempel Japan Productivity Centers definition på produktivitet i vilken framhålles att produktivitet i grund och botten är en fråga om en positiv attityd till utveckling och förändring. Japanerna betonar även vikten av att rättvist fördela frukterna av produktivitetsarbetet så att det kommer såväl företaget, personalen som konsumenten till godo.

För ett bättre liv

Måste vi då alltid söka de stora sanningarna i fjärran östern? Nåja, en liten titt på historen visar att JPC:s produktivitetsdefinition är hemma från en europeisk produktivitetskonferens 1958 i Rom. Då hade man i Europa arbetat med att bygga upp samhället och ekonomin efter världskriget, och då tycks produktiviteten ha varit starkt framme.

Sen har man mer eller mindre lämnat den åt sidan. Den ekonomiska tillväxten, teknologins — framsteg och andra makroekonomiska faktorer har länge räckt till för att trygga en rimlig produktivitetstillväxt, som har möjliggjort en ökning av levnadsstandarden. Nu när den igen är hotad, får vi fråga oss vad produktivitetskonceptet kan ge oss.

Upprustning

Mot denna bakgrund startade det ekonomiska rådet under statsminister Esko Ahos ledning i februari 1993 ett nationellt produktivitetsprogram under rubriken Tuottavuudella tulevaisuuteen, Produktivitet för framtiden. Ansvaret för programmets genomförande gavs åt en ledningsgrupp under kanslichef Pertti Sorsas ledning. I ledningsgruppen är programmets bakgrundsorganisationer representerade — arbetsmarknadsorganisationerna, statsförvaltningen, kommunförbundet och företagarförbundet SYKL.

Programmet skall genomföras inom nio olika ämnesområden varierande från produktivitetsstatistik och -mätning till kvalitetssystem, samarbetsformer, produktionsmodeller, kontorsarbete och offentlig förvaltning.

Programmet har nu nått det stadium då de olika projekten är bemannade oc verksamhetsplaner och budgeter finslipas. Själva arbete skall utföras 19941995 och olika aktiviteter kommer att synas i media och i företagen. Stor vikt läggs vid att de olika projekten skall producera resultat som är lätta att tillämpa på arbetsplatserna. En annan grundläggande princip är att produktivitetsarbetet skall ske i samarbete mellan företagsledningen och personalen.

Tony Hubert från EANPC

Produktivitetsprogrammets — ledningsgrupp inkallade i början av november generalsekreterare Tony Hubert från EANPC i Bryssel till ett arbetsseminarium. EANPC står för European Association for National Productivity Centers, de nationella produktivitetscentrens förbund i Europa. Förbundet har 16 medlemmar. Finland är från början av år 1994 representerat i förbundet.

Tony Hubert redogjorde på ett levande sätt för de olika program och åtgärder som vidtas i olika länder i Europa, men även i USA, Kanada och fjärran östern. Självklart är att produktivitetsutvecklingen till sist och slut beror på de åtgärder som vidtas i företag och andra organisationer, men även allmänna åtgärder kan på ett avgörande sätt stöda denna utveckling.

. Mätare är en viktig förutsättning

Som en provkarta på olika aktuella frågeställningar och aktiviteter som stöd för produktivitetsutveckling, nämnde Tony Hubert följande tema.

En förutsättning för att man skall kunna förbättra produktiviteten är att man kan mäta fenomenet för att få återrapportering av hur olika åtgärder har påverkat produktiviteten. Trots att definitionen av produktivitet är entydig stöter man i praktiken på många svårlösliga problem vid produktivitetsmätning. Därför pågår kontinuerligt utvecklingsarbete och erfarenhetsutbyte på detta område. För Finlands del kan vi konstatera alt tex skogsindustrin har ett väletablerat mätsystem för produktivitet, som står sig väl i en internationell jämförelse. Åven inom andra produktivitetsmätningsprojekt finns mycket långt utvecklade metoder att tillgå. Det största problemet vid spridande av dessa modeller tycks vara att få företagsledningen at intressera sig för produktivitetsmätning, som en central del av ledningsfunktionen.

Personalens roll

Employee Involvement, personalens engagerande i produktivitetsarbetet är ett ständigt återkommande tema på konferenser och i olika diskussioner. Hur skall vi leda våra företag så att hela personalen kan och vill ge hela sitt stöd åt utvecklingsarbetet? En framgångsrik modell är den japanska, där man genom en kombination av många faktorer i företaget åstadkommer en kontinuerlig och intensiv förbättringsaktivitet bland hela personalen, ett fenomen som ibland benämns med det japanska ordet Kaizen.

Den skandinaviska modellen som formellt grundar sig på lagar och avtal är även ofta föremål för diskussion. Klart är att enbart med normstyrning når vi inte målet. Det behövs ett fördomsfritt och enträget arbete inom företagen för att få igång dessa processer.

Resultatbaserad lönesättning är även ett aktuellt tema som med jämna mellanrum tas upp till diskussion. Man har inte heller funnit den perfekta lösningen på hur lönen skall bindas till organisationens resultat för att på bästa möjliga sätt motivera personalen. Den lösningen kommer vi nog också att få vänta på, men i många fall har man i företagen lyckats rätt bra på detta område.

TOM — ett redskap

Kvalitetsledning, Total Quality Management, har haft stark frammarsch bland ledningsmetoderna. Hur går det här ihop med produktivitetstänkandet? Trots att man traditionellt har utgått från olika funktioner i företaget - produktiviteten har sin grund i arbetsstudiefunktio nen och kvaliteten i kvalitetskontroll har de båda inriktningarna idag närmat sig varandra så att man kan säga att de är som krona och klava, två sidor av samma slant. Oberoende av vilkendera inriktningen man vill följa, kommer man i praktiken ofta till gemensamma lösningar,

Produktivitet och arbetarskydd är ett område som facket av naturliga skäl ofta lyfter fram. Men det gäller inte enbart att förebygga direkta olycksfall och yrkessjukdomar, utan det gäller även att skapa en trivsam och trygg arbetsplats. Detta skall kunna åstadkommas samtidigt som produktivitetsförbättringar sker. Eftersom produktiviteten strävar till att möjliggöra ett högre välstånd i samhället är det klart att detta inte skall ske på bekostnad av arbetsmiljö, ej heller på bekostnad av den externa miljön. På arbetsmiljöområdet finns följaktligen ett mycket stort utbud på forskningsresultat. Aven här tycks det främsta problemet vara art få teorin omsatt i praktiken så att företagsledare har lätt att tillämpa dem, samt att även ekonomiskt motivera förbättringar på detta område.

Sysselsättning

Till slut är det skäl att beröra en frågeställning som för många kan synas kontroversiell. Hur påverkar produktiviteten sysselsättningen? Det triviala svaret är att produktivitet är orsaken till arbetslösheten. Då utgår man ifrån att det finns en bestämd produktionsvolym att producera. Med en låg produktivitet behövs flera arbetstimmar än med en högre produktivitet, vilket skulle bevisas.

Då frånser man förstås de dynamiska effekterna av produktivitetsarbetet. Man kan ju till exempel tänka sig att den finska tillverkningen av mobiltelefone skulle hålla sig på samma produktivitetsnivå som för fem år sedan. Skulle vi då lyckas med att exportera mobiltelefoner t.ex. till Japan ? Hur många arbetstillfällen skulle den industrin erbjuda i Finland? Det samma gäller t.ex. ICL:s framgångsrika PC-tillverkningsenhet i Kilo. Utan en god produktivitetsutveckling skulle den produktionen helt säkert vara utlokaliserad till något annat land. Vi kan alltså inte isolera oss. Att låta bli att utveckla produktiviteten innebär ett ekonomiskt självmord. Produktivitetsutvecklingen gäller dessutom idag inte enbart arbetsproduktiviteten utan lika väl kapitalproduktivitet, energiproduktivitet och materialproduktivitet. Detta har idag även facket i Finland förståelse för, vilket är en positiv sak. Produktivitetsutveckling betyder inte att vi utför samma arbete som förut, men med en högre hastighet. Det gäller istället att använda vår hjärna för att åstadkomma = bättre lösningar i såväl produktions- som serviceprocesser. Då slipper vi ta ut produktivitetsökningen i enlighet med den finska jargongen ”työntekijän selkänahasta” (på svenska närmast ”med blod, svett och tårar”).€