Prognoser, scenarios - god grund för energidebatten

av Göran Hultin Forum 1980-19-20, sida 14-15, 17.12.1980

Taggar: Teman: energidebatt

Prognoser, scenarios — god grund för energidebatten

Under de senaste åren har ett antal energiprognoser för både konsumtion och tillgångar publicerats. De resultat de gett har säkerlige i hög grad inverkat på vår inställning till energiproblemen och även ökat vår energimedvetenhet. Dagens livliga debatt om energiproblemen hänvisar ofta till trender som ges av energiprognoserna.

En bättre kännedom om metodiken bakom prognoserna och de antaganden de bygger på kunde ge energidebatten nya dimensioner och en gemensam utgångspunkt.

e I! det följande beskrivs en metodik som tillämpas av bla WEC (1), World Energy Conference, och WAES (2), Workshop on Alternative Energy Strategies, den sk scenariometodiken. Den illustreras med ett alternativt scenarioexempel som föreslås av F Kommonen vid EKONO Oy som aktivt deltagit i WEC:s arbete (3).

BNP/capita, å 14

Scenariometodiken

Syftet med en energiprognos är inte att sia framtiden; det är omöjligt. Man vill heller inte självsvådligt fastställa en önskad framtid till vilken man med alla kända medel skall sträva.

Vid energiprognostik enligt scenariometodiken vill man visualisera ett urval framtidsenergisituationer genom att undersöka hur antagna ekonomiska utvecklingar kan tänkas inverka på energibeteendet. Ifall man i en erhållen framtidssituation, ett scenario, upptäcker en uppenbar orimlighet, tex en för snabbt växande energikonsumtion är den antagna ekonomiska utvecklingen omöjlig eller felaktig, och bör korrigeras.

Om någon resulterande omständighet i ett stort antal scenarios förblir oförändrad är trovärdigheten för denna ”gemensamma nämnare” stor.

En scenarioprognos ger oss alltså en uppfattning om vilka energisituationer vi i framtiden kan råka ut för under givna antagande om den ekonomiska utvecklingen.

Energitillgångarna

Då energiförbrukningen är bunden till den tillgängliga energin, blir första uppgiften vid uppläggandet av en energiprognos att uppskatta energiresurserna, eller snarare energitillgångarna, so utgörs av den del av energiresurserna som kan utvinnas.

Hur skall man uppskatta tillgångarna? Hur skall man veta hur de tekniska och ekonomiska utvecklingarna samt de politiska och legislativa påtryckningarna kan inverka? Problemet försvåras ytterligare, då krav som uppehållandet av en ekonomisk balans även bör beaktas.

WEC har bedrivit en dylik verksamhet sedan 1924, och torde förfoga över den bästa statistiken och erfarenheten på området.

De kända energiresurserna är praktiskt taget obegränsade. Teknologin att utvinna resurserna är idag vår begränsning. Mindre än 10 procent av de kända oljeresurserna kan med nuvarande metoder utvinnas. Utvinningsteknologin går hela tiden framåt, men drastiska förändringar i utvinningen är inte att vänta. Okonventionella energiformer såsom sol-, vind- och vågenergi blir allt viktigare, men väntas spela en i global skala betydande roll först efter år 2000.

Då oljeproduktionen väntas kulminera före år 2000, måste den bortfallande oljan ersättas med någon redan tillgänglig energiform, eftersom energiförbrukningen ej kan väntas opåtvunget minska.

Aktiv forskning och utveckling av alla energiresurser bör bedrivas. Både WEC och WAES gör sina uppskattningar för framtida resurser under bl a ovanstående förutsättningar. Enligt WEC ökar tillgångarna från år 1972 till 2000 med ca 260 procent, och till 2020 med ca 370 procent, för att då nå upp till ca 1 000 EJ (exajoule; exa = 108 = 10 000 000 000 000 000 000). Tillgångarna år 2020 uppskattas bestå av kol 26 procent, olja 11 procent, gas 12 procent, kärnkraft 31 procent, vattenkraft 6 procent, okonventionell olja och gas 4 procent samt sol, geo, vind och dylikt 10 procent.

WAES:s motsvarande ökning till år 2000 är ca 200—250 procent. I WAES:s studie lämnas bla Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina utanför, men ökningsprocenterna visar att uppskattningarna rör sig i samma storleksklass.

Energiförbrukningen

Då energitillgångarna är uppskattade, söks de omständigheter som kan leda till en motsvarande energiförbrukning. Ett av de svåra problemen i energiprognos FÖRUM 19-— 20/8 tiken är att utveckla en modell som med möjligast få variabler — men med tillräcklig noggrannhet — beskriver energiförbrukningen. För att fastställa den globala förbrukningen har WEC valt att använda sig av ekonomiska modeller som ger förbrukningens beroende av BNP energipriset samt pris- och inkomstelasticiteter.

Världen indelas i tre regioner: OECD, länder med centralt styrd ekonomi, och utvecklingsländerna. En ekonomisk utveckling definieras genom att ge vissa utgångsvärden för de beroende variablerna i modellen, och energiförbrukningen kan beräknas.

I rapporten beräknas också ett alternativt scenario där man antar att den årliga BNP-ökningen skall avta. Dvs att man låter den årliga BNP-ökningen successivt avta från 4,2 procent/år under 1970-talet till 2,1 procent/år under 2010-talet för OECD länderna. Motsva rande antagande för utvecklingsländerna är 5,7 procent/år respektive 3,9 procent/år.

WAES har valt ett liknande förfarande. Grundantaganden för den ekonomiska tillväxten samt energipriserna görs. Den ekonomiska tillväxten antas vara antingen hög eller låg, 3,5 procent/år respektive 6 procent/år till 1985, och 3 procent/år respektive 5 procent/år mellan 1985 och 2000. Energipriserna antas vara sjunkande, konstanta eller stigande till 1985. och mellan 1985 till 2000 enbart konstanta eller stigande. Dessutom antas nationella energipolitiken vara antingen aktiv eller passiv till år 1985, därefter antas att alla länders energipolitik är aktiv. Under dessa antaganden utarbetade 13 länders arbetsgrupper energiprognoser för sina respektive länder. Resultaten sammanställdes därefter för att ge en global prognos.

Ett alternativt scenario

Ett alternativ till de ekonometriska modellerna föreslås av F Kommonen. Den föreslagna modellen antar att BNP per capita följer förloppet för exponentiell tillväxt i en begränsad omgivning. D vs att den årliga ökningen i BNP per capita i början ökar, men att ökningen vid en viss tidpunkt börjar avta, för att söka sig mot ett mättningsvärde. Då inflektionspunkten för BNP-utvecklingen kan uppskattas, d v s den tidpunkt då BNP per capita-ökningen börjar avta, kan även mättningsgraden uppskattas.

Enligt statistiska uppgifter som finns till förfogande kan en minskning i ökningen redan förnimmas för de mest industrialiserade länderna. Mättningsvärdet uppskattas härav till 15 000 USD (1972) eller ca 3 gånger BNP per capita i Nordamerika år 1978. Alla länder bereds möjlighet att i framtiden nå samma BNP per capita genom att följa samma utvecklingskurva för BNP (fig 1).

(Foris. på sid 17)

FORUM 19— 20/80

Energi/capita, år

U-länderna Kina

Japan. Australlen Nya Zeeland Sovjet Nordamerika Västeuropa

Energi förbrukning 15

BNP/capita, år basår 197 1000 USN