Räcker fusionslagstiftningen till vid spekulativa företagskap?

av Ralf Östermark Forum 2010-01, sida 14-15, 28.01.2010

Taggar: Teman: företagsköp

EN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 1 2018

DEBATT

Kommentera debattartikeln genom att skicka mejl till adressen feedbackQforum.f.

Räcker fusionslagstiftningen tillvid spekulativa företagskap?

X Händelserna kring bolaget Paroc har med fog väckt mycket uppmärksamhet. Bolaget står på en grund som ursprungligen skapades av Pargas Kalk, med en central roll inom både företagsvärlden och den omgivande lokala miljön, speciellt i Pargas (Pargas Kungörelser 31.12). De stora penningbelopp och den stora mängd arbetsplatser som fallet berör, ger en direkt anledning att begrunda frågan även med tanke på dels olika intressegrupper med koppling till företagsverksamhet, dels regleringen av företagsarrangemangi framtiden.

Skrivelsen i Talouselämä (www. talouselama.fi/uutiset/artic1e356551.ece) pekar på en del av orsakssambanden bakom företagets ekonomiska svårigheter. Mera precist fokuserar skrivelsen på processens slutända, den del där företagskap och spekulationen med Parocs aktier fick sin början genom en gradvis upplösning av Partekkoncernen,

En artikel i Åbo Underrättelser (19.12.2009) ger anledning att klarlägga gränsdragningen mellan ekonomisk spekulation och verksamhet som bottnar i kritiskt företagsekonomiskt tänkande.

Ett ökande antal samhällsvetare har på senare år hävdat att en hög grad av produktivt entreprenör Ralf Östermark ä professor iredovisning och optimeringssystem på Handelshögskolan vid Åbo Akademi.

Malin Brännback är professor iinternationell företagsverksamhet på Handelshögskolan vid Åbo Akademi.

”Det är ödets ironi att en riktad emission till staten i och för konsolidering av koncernens soliditet utgjorde dråpslaget för koncernen skap har avgörande betydelse för ett lands välståndsutveckling. Riskkapitalister är tillsammans med så kallade industrialister det kompetensblock (Eliasson & Eliasson [1996], Audretsch [2003]) som kan möjliggöra detta entreprenörskap i ett modernt samhälle.

Finansiering, produktionsteknologi, ekonomistyrning och marknadsföring är nyckelorden i en framgångsrik kommersialisering av innovativa idéer.

Riskkapitalister ska och bör därför inte jämställas med spekulanter som med hjälp av luckor i lagstiftningen syftar på vinnande av otillbörliga fördelar. Lika litet är den begreppsapparat som utvecklats inom de företagsekonomiska disciplinerna avsedd för otillbörlig spekulation.

Avgörande splittring, Partek splittrades genom försäljning av koncernens vitala delar i synnerhet som en del av Kone Abp efter att staten sålt sin position i koncernen. Kone Abp köpte Partek år 2001. Kone splittrade koncernen och sålde produktionen av skogsmaskiner till japanska Komatsu Forest Ab år 2003 och traktorfabriken Valtra år 2004 till AGCO. Kone grundade Cargotec Abp år 2005 för att ansvara för Parteks last- och bulkhanteringsverksamhet. Parteks kalkstensindustri (Partek Nordkalk) sålde Kone till NK-Holding Abp, som senare ombildades till Nordkalk Abp (http:// fi.wikipedia.org/wiki/Partek).

Det är ödets ironi att en riktad emission till staten för en konsolidering av koncernens soliditet ut gjorde dråpslaget för koncernen.

Försäljningen av Partek var ett avgörande vägskäl som även fastslog Parocs öde. Det trygghetsmoment som kan erhållas genom horisontal eller vertikal integration fanns nu inte längre. Paroc, som tidigare varit en del av koncernen Partek kunde genom splittringen utsättas för försäljning som spekulationsobjekt. Det är skäl att minnas att Partek som koncern hade klarat sig genom ekonomiska svårigheter tidigare. Som exempel kan nämnas oljekrisen 1974-75, bankkrisen 1990-91 och recessionen i början av 2000-talet.

När spekulativa transaktioner med Parocs aktier möjliggjordes, råkade bolaget i en kedja av spekulation som kallas leveraged buyout.

Den juridiska regleringen av företagsarrangemang syftar på att så långt som möjligt trygga olika intressenters - såsom anställdas, aktieägares, kreditgivares och allmänhetens — ekonomiska ställning.

Tleveraged buyout kan denna reglering dock inte åberopas. Objektet, det vill säga dotterföretaget, äri sig kraftlöst inför en allt växande skuldbörda. Förenklat kan situationen beskrivas på följande sätt: A:s ägare upptar lån i A:s namn för att med en relativt sett mycket liten andel eget kapital köpa aktierna i B. De enskilda bolagen sammanslås eller fusioneras till A+B oberoende av B:s samtycke, och den nya enheten - som i sammanslagningen antagit B:s affärsnamn -— säljs därefter till tredje part: det är inte förbjudet att bilda ett holdingbolag som med en stor skuldbörda blir ägare till ett

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNI dotterbolag. Då dotterbolaget B fusioneras med moderbolaget A, vars enda eller huvudsakliga egendom är aktieinnehavet i B, kommer den nya enheten A+B att ansvara för allt främmande kapital. Eftersom ma i allmänhet vill behålla dotterbolagets affärsnamn, kommer A+B att få detta namn då fusionen införs i handelsregistret.

I buyout situationer finns knappast någon utomstående minoritet i B, varvid dotterbolagsfusionen —- ett specialfall av absorptionsfusion — kan verkställas genom förenklat förfarande. Enligt den nya aktiebolagslagen (21.7.2006/624) har dotterbolagsfusioner underlättats så att de i praktiken kan verkställas ungefär inom tre månader.

Konkursfärdigt företag. Varje gång en leveraged buyout verkställs växer enhetens - i själva verket det ursprungliga företagets B - skulder utan någon direkt koppling till dess egna investeringsbehov. I leveraged buyout-kedjan övergår företaget till en ny ägare som tar på sig en allt större risk i förhållande till den tidigare ägaren samtidigt som ägoförhållandet förändras alltmer till en rent spekulativ position utan reell koppling till ägarens (holdingbolagets) eventuella övriga företagsverksamhet.

När en leveraged buyout upprepas, kommer företagets skuldbörda att rätt snabbt närma sig eller överstiga dess toleransgräns och därigenom göra företaget konkursfärdigt. Alla ägare i leveraged buyout-kedjan förväntar sig en skälig avkastning på sin placering genom företagets framtida verksamhet, utom möjligtvis de spekulanter som i slutändan av leveraged buyout-kedjan förstår att sprida det nya holdingbolagets lån på tillräckligt många banker. Då finansiärerna är tillräckligt många, med en inte alltför stor finansieringsandel för en

NR 1 201 “Varför ska man tillåta en fusion där moderbolaget är högt skuldsatt och den huvudsakliga egendomen är aktieinnehavet i det lönsamma dotterbolaget och där moderbolaget har ägt dotterbolaget endast under en kort tid?”

Skicka din debattartikel till adressen feedbackQforum.fi. Vi publicerar äve kortare texter.

var, växer bankkonsortiets tröskel för konkurskrav jämfört med en finansiering där endast ett fåtal banker är inblandade.

Bankkonsortiets finansieringsberedskap har sannolikt höjts av EU:s nya, hårda krav på byggnaders energiprestanda enligt vilka alla nyproducerade hus ska konsumera ”nästan noll” år 2020 när det gäller energi. Paroc, en av Europas ledande producenter av byggisolering och huvudsponsor för Passivhus Granbäck, visar att det är fullt möjligt redan i dag (Paroc pressmeddelande 3.12.2009).

Hur slagkraftigt Paroc de facto är under ägarskap av ett konsortium med tiotals inblandade banker som majoritetsägare med närmare 90 procent av aktiestocken får framtiden utvisa. Även om en stor del av leveraged buyout-lån definierats som kapitallån med lägre prioritet i fall av bolagets likvidation eller konkurs (Aktiebolagslagen (21.7.2006/624) 12 kap 1$), är kapitalstrukturen för företaget långt ifrån det den varit inom ramen för Partek som koncern.

Luckor i lagstiftningen. En leveraged buyout spekulant i kedjans slutända förväntar sig betydande dividender från det uppköpta företagets lönsamma verksamhet och därutöver en någorlunda hyfsad ersättning av bankkonsortiet i hän delse av att lånebördan blir alltför betungande — emellanåt kan också statsmakten tillskjuta medel för att rädda de hotade arbetsplatserna. Leveraged buyout är speciellt riskfylld i tider av ekonomisk recession för det i princip oskyldiga företag som blivit föremål för kap.

Mot denna bakgrund uppstår frågan om inte lagstiftningen om företagsarrangemang i allmänhet och företagsfusioner i synnerhet är i behov av justering. Varför ska man tillåta en fusion där moderbolage är högt skuldsatt och den huvud sakliga egendomen är aktieinnehavet i det lönsamma dotterbolaget och där moderbolaget har ägt dotterbolaget endast under en kort tid?

Gällande lagstiftning har luckor som möjliggör otillbörliga fördelar till enskild part samtidigt som den finska industrin är i svårigheter på grund av den ekonomiska recessionen. Finlands koncernlagstiftning förhindrar i princip moderbolaget att försätta sina dotterbolag i ekonomiskt trångmål genom koncerninterna transaktioner. Konkurslagstiftningen (Konkurslagen (20.2.2004/120)) har strikta återvinningsregler för att förhindra egendomsförskingring. Reglerna om återvinning (Lag om återvinning till konkursbo 26.4.1991/758) torde jämte förmånsrättsreglerna anses vara de viktigaste reglerna inom konkursrätten hos oss liksomi Sverige. Skattelagstiftningen är känslig i fall av förtäckt dividend (Lag om beskattningsförfarande (1558/1995) 29$) och kringgående av beskattning.

Likväl är spekulativa transaktioner — som åsamkar samhället förluster i klassen av hundratals miljoner euro, hotar tusentals arbetsplatser både direkt och indirekt samt ifrågasätter det finska arbetets internationella rykte — lagliga. Spekulation genom kringgående av gällande lag och lagens anda för ekonomisk vinning åt ett fåtal intressenter på bekostnad av en stor människoskara kan varken representera företagsekonomi eller sådan venture capitalverksamhet som den finska staten och dess medborgare avsett understöda. m

Audretsch, D B (2002), “The Dynamic Role of Small Firms: Evidence from the US”, Small Business Economics, vol 18, s13-40.

Eliasson, G och Eliasson Å (1996), “The Biotechnical Competence Block” Revue d’ Economie Industrielle, vol 78, 57-26.