Raska på Nordsat, vi blir efter!

av Henrik Sonck Forum 1981-09, sida 12-13, 20.05.1981

Taggar: Teman: TV-sateliter

blir efter!

TV-satelliterna kommer. Med Nordsat må det sedan gå hur som heist, men snart står också vi i Norden inför det faktum att utländska TV-program kan tas emot i vanliga hushåll med hjälp av lite extra utrustning. Redan om ca fyra år väntas mellaneuropeiska program bli synliga, och vid det laget har också finländska företag finslipat den apparatur som behövs för att ta emot sändningarna.

« Handels- och industriministeriet var i ett tidigt skede av Nordsatdebatten framme med finansiell hjälp till finländsk industri som ville vara med. Visserligen ger den europeiska TVmarknaden exportmöjligheter, men industriföretagen i Finland och övriga Norden kan inte annat än beklaga att man hamnat på efterkälken i fråga om en egen satellit.

Frankrike och Västtyskland har redan fattat beslut om att skicka upp var sin satellit — benämnda TDF-1 och TYVY-SAT. Det rör sig om ett samarbetsprojekt som undertecknades för ett drygt år sedan År 1984 är det meningen att de två satelliterna skall skickas upp med en Ariane-bärraket. Efter ett par års inkörning väntas de vara i fullskalig användning.

Inom den europeiska rymdorganisa 1 tionen ESA diskuteras också satellitsändningar. Frankrike och Yästtyskland var ursprungligen med om planerna, men sedan dessa två hade gått sin egen väg blev det sju länder kvar kring projektet, nämligen Belgien, Danmark, Holland, Italien, Storbritanninen, Spanien och Schweiz.

Inget beslut föreligger ännu om en ESA-satellit, och ett avgörande kan komma tidigast i höst. Men blir det klarsignal skjuts den troligen upp 1984.

Kring 1984 väntas ytterligare ett par europeiska satelliter kunna gå upp, nämligen Luxemburgs LUX-TV och ett brittiskt-schweiziskt privalprojekt, TEL-SAT.

I Sovjetunionen har TV-sändningar förmedlats via Ekran-satellitsystemet i flera år redan. Det behöver inte dröja länge förrän vi kan se sovjetisk satellit TV också hos oss i Finland och i övriga Norden.

Sverige förbereder egen satellit

I Sverige har man — i indignation över Nordsat-dödläget? — satt igång ett eget projekt, Tele-X. Det är en satellit som i huvudsak är tänkt för annan kommunikation, men som skulle kunna anpassas också till TVsändning. Definitivt beslut fattas nästa år och satelliten kan vara uppe i sin bana 1986.

Svenskarna har varit i kontakt med både Finland och Norge om eventuell medverkan. Intresset är givetvis stort på industrihåll här, men än så länge har kontakterna bara hållits på nivå av post- och telegrafstyrelsen och Statens tekniska forskningsanstalt VTT. I juni är det meningen att meddelande skall ges om deltagande.

FORUM 9/81

En annan intressant sak med Tele-X är att här kunde ges möjlighet till en kustkanal för de finlandssvenska områdena.

Nordsats öde avgörs vid Nordiska rådets session i Helsingfors nästa vinter. Efter åtskilligt hopande och roen » de i en oändlig massa instanser kund man vid senaste rådssession i Köpenhamn konstatera att en viss optimism igen finns. Men förverkligas Nordsat kan satelliten ändå inte skjutas upp förrän mot slutet av 80-talet, kanske 1987.

Alla dessa europeiska TV-satelliter kommer att ligga som på ett band över Atlanten på ca 36 000 kilometers höjd, parallellt med ekvatorn. Från de olika ländernas markstationer sänds program till satelliterna, varifrån de riktas tillbaka till sina respektive täckningsområden på jordytan.

Satelliternas utplacering är noga bestämd genom ett avtal från 1977 inom International Telecommunication Union, Vid detta ITU-möte reserverades plats för länderna gruppvis med 6? mellan grupperna. Nordsats position skulle vara ett stycke västerut från den afrikanska kusten.

De kommer att ligga i en s k geostationär bana, d v s deras omloppstid är 24 timmar och deras förhållande till jorden är alltså hela tiden fixerat.

På samma ITU-möte delades också frekvensområdet mellan 11700 och 12500 MHz upp på 40 kanaler, Varje europeiskt land fick disponera fem kanaler, men de nordiska länderna tilläts med tanke på Nordsatprojektet utnyttja sammanlagt åtta kanaler.

Rymdskytteln ger nya möjligheter

Tanken har varit att skjuta upp de europeiska satelliterna med Ariane, Den amerikanska rymdskytteln ger dock nya valmöjligheter — samtidigt som den inför ett konkurrensmoment.

En uppskjutning av Ariane, som kan ta två satelliter med sig på en gång, kostar ca 150 Mmk. Amerikanerna säger att uppskjutningen av en satellit med rymdskytteln kommer att bli bara hälften av kostnaden för en vanlig bärraketstransport.

Det har betydelse inte minst för en framtida nordisk TV-satellit. Nordsat — om projektet förverkligas — är inte bara en satellit utan tre. Två av dem förmedlar program aktivt och den tredje är en reservsatellit som kan träda i funktion med ca tio minuters varsel. En sådan satellit väger drygt 2000 kg vid uppskjutningen.

Vad skulle Nordsat kosta? Olika beräkningsförsök har gjorts där man slagit ut kostnaderna för etablering och

FORUM 9/8 drift över en tidsperiod, i många av fallen räknad fram till år 2000.

Resultaten har pekat på en årskostnad för Finland mellan 20 och 28 Mmk/år. Då har man bl a förutsatt att Finlands andel av totalsumman är 20 procent, att satelliterna byggs av europeisk och nordisk industri, att satelliterna måste ersättas med jämna mellanrum (deras livslängd är beräknad till 7 år) och att de skjuts upp med Ariane,

Mottagning

Till en satellit av Nordsat-typ krävs en skålforming, s k paraboloid mottagarantenn, Den skall ha en diameter på 0,7 - 1,0 m om det rör sig om individuella mottagare, d v s i praktiken egnahemshus. Signalen från satelliten är så svag att det behövs ett mikrovågshuvud i takantennen som ändrar frekvensen. I anslutning till TV:n finns så en s k inomhusenhet som anpassar signalen för apparaten och samtidigt fungerar som kanalväljare.

Det är troligt att inomhusenheten i framtiden byggs in i TV-apparaten, men det fordrar i så fall en omdesign av apparaten.

Då mottgningen sker via centralantenn måste parabolantennen ha en diameter på ca 1,8 m. Här är både mikrovågshuvud och inomhusenhet anpassade så att de klarar av alla de TV-apparaler som är anslutna tll centralantennens kabelnät.

Satellitsändningarna är särskilt väl lämpade för mottagning via centralantenn och kabelnät. I Finland är omkring 70 procent av TV-hushållen anslutna till sådana system.

Installationen av antennerna kräver stor precision, Det måste vara fritt

För at la emol satellitsändningarna behövs det en parabolantenn med tillhörande mikrovågshuvud. och dessutom en särskild inomhusenhet i anslutning till TV:n.

Sådan antenner kommer egnahemshusen att ha på sina tak. I hus med centralantenn behövs inte separata inomhusenheter för varje TY.

mellan satellit och antenn, om mottagaren är skymd måste återutsändning ordnas. För individuella mottagarantenner krävs en noggrannhet på under 1”, och för centralantenner under 0,52.

Satelliten ligger på en höjd som från Finland sett håller sig mellan 10? och 202.

För konsumenten skulle den nya mottagarutrustningen kosta mellan 1500 och 2250 mk, och installationsarbetet variera mellan 200 och 1500 mk, om det gällde egnahemshus. Med centralentenn skulle kostnaden bli mellan ca 500 och 800 mk per anslutning.

Finland långt kommet

I Finland har vi en hög beredskap när det gäller att ta emot satellitsändningar, säger DI Veli Santomaa som leder radiosektionen vid VTT:s laboratorium för teleteknik. Han har varit med om att styra VTF:s produktutveckling på mottagarområdet sedan starten 1978. I vintras hade VTT:s arbete fört så långt att man i laboratoriet I Otnäs kunde motta franska sändningar via testsatelliten OTS (Orbital Testing Satellite).

Målet för arbetet”har varit att få fram prototyper och öppna möjligheter för industriell! tillverkning av just dessa parabolantenner, mikrovågsdelar och inomhusenheter, påpekar Santomaa.

Det har rört sig om ett samprojekt där andra medfinansiärer varit ASARadio Oy, ASPO Oy, Oy Lohja Ab, Oy Nokia Ab, Salora Oy och Teleste Oy samt handels-och industriministeriet. Hela projektet har kostat 1,7 Mmk, varav staten stått för 60 procent. (Forsätter på sid 24 13