Regeringar faller på lantbruket - vad får det kosta?

Taggar: Teman: lantbruk

FORUM 16 » 76

Regeringar faller på lantbruket Vad får det kosta?

Stridens vågor svallar höga kring det ena lantbrukspaketet efter det andra. Skatte betalarna säger att nu har jordbrukarna fått e jätteskörd i vete och potatis, nu vill de ha lika mycket till av våra skattepengar.

Jordbrukarna säger att de står helt utan pengar, när ingen finansierar spannmålshandeln och betalar skillnaden mellan producentpriset och väldsmarknadspriset.

I fjol kostade lantbruket skattebetalarna i form av lantbruksstöd 2 825 000 000 mark. Ingen vet ännu vad summan blir i år, än mindr hur mycket nästa år.

Undra på att regeringarna gungar och stupa på jordbruksfrågor.

ye” Vår senaste majoritetsregering Miettunen I föll troligen inte enbart på lantbruksfrågan, men den var nog ett av de mera svårlösta problemen, och ledde till att regeringen blev oförmögen att avge ett enhälligt budgetförslag till riksdagen.

Den formella orsaken till att man inte kunde enas om budgeten för lantbrukets del var som bekant spannmålsexporten. Vi har haft två relativt goda skördeår efter varandra, vilke innebär att en stor del av skörden måste exporteras. Problemet ligger däri, att världsmarknadspriset ligger under vårt producentpris, som i sin tur är ett överenskommet pris som producenterna skall få för att kunna hänga med i den löner-priserkarusell som kallas inflation, Eftersom inkomstavtalet är sammanknippat med lantbruksinkomsten skall alltså de övriga avtalsparterna se till att producenterna får skillnaden mella de överenskomna producentpriserna och världsmarknadspriserna. Principerna är helt klara. Det som inte är klart, är hur stor skörden skall vara, Socialdemokraterna säger att Jlantbruksavtalet inte är någon automat som ger producenterna rätt att producera hur mycket som helst på skattebetalarnas bekostnad, Det blir i praktiken nämligen skattebetalarna som får stå för skillnaden mellan producentpriset och världsmarknadspriset, Centerpartiet, som i regeringen för producenternas talan, är i princip överens om det här.

I praktiken finns ingen överenskommelse om hur mycket skattebetalarna skall satsa för att finansiera exporten av spannmålsöverskottet.

Ett bra sätt att mäta det hä 3 är självförsörjningsgraden, Teoretiskt sett skulle det vara idealiskt om våra producenter varje år skulle producera exakt lika mycket som vi behöver. Det är inte möjligt, dels därför att skörden varje år blir olika, och dels därför att också mängden av vad vi konsumerar är ganska olika från ett år till ett annat. För att en någorlunda säker självförsörjning skall kunna garanteras, krävs en självförsörjningsgrad på mellan 110 och 125 0.

Stora pengar

Det är inga småsummor det är frågan om. Det direkta exportstödet har stigit stegvis. År 1967

Vänd skörden med ca 4.6 “/o.

Lantbruksproducenternas världsmarknadspriser beror på att lantbruket får direkt eller indirekt stöd i de flesta industriländerna.

Likaså stöder man lantbruket för att det inte skall producera.

I Finland tog man i bruk det sk åkerpaketeringssystemet efter amerikanskt och kanadensiskt mönster 1969. I år har vi 170 000 hektar åkrar i paket, vilket beräknas minska

Odlingsarealen borde ytterligare minskas med ca 600 000 hektar, för att en godtagbar självförsörjningsgrad skulle upnås, hävdar socialdemakraterna. Vad utöver detta går, får lantbruket själv stå för säger de. Producenterna säger &å sin sida, visst visst, men låt oss undersöka saken i lugn och ro. Motsvarande sak undersöktes i Sverige i fem års tid.

36

FORUM 16 - 76

FORUM 16 » 7 — — AA AA Är 37

Bäddat för konflikt när jordbrukarna samtidigt är löntagar var det 191 miljoner mark, 1970 hade det stigit till 440 miljoner mark, 1974 till 531 miljoner mark, i fjol till 449 miljoner mark och i år — om man räknar med samtliga tilläggsbudgeter till cirka 600 miljoner mark. Det verkliga hoppet är att vänta nästa år, då behovet beroende på beräkningsgrunden ligger någonstans mellan 1200 och 1800 miljoner mark. Exportsubsidierna är dessvärre inte de enda utgifter som skattevägen finansieras för lantbrukarna. Ser man på lantbruksstödet som helhet (vari exportstödet ingår) ser serien ut så här 1967 755 mmk 1968 803 1969 965 1970 1179 1971 1144 ,, 1972 1313 ,, 1973 1314 ,, 1974 2139 1975 2825

Källa: Pekka Parmanne, Työväen Taloudellinen tutkimuslaitos, Katsaus 3/1976.

Det här stödet innehåller bla arealtillägg, subventioner av konsumtionspriser och övriga stöd, t ex för skörkeskador. När man granskar de här siffrorna är att märka, att den inom lantbruket arbetande befolkningen kraftigt har minskat sedan år 1967, medan stödet å sin sida har ökat mycket kraftigare än inflationen skulle förutsätta.

Lantbruksbefolkningen

Man brukar säga att stöd av skattemedel till lantbruket är nödvändigt för att garantera producenterna en skälig inkomst. I annat fall, hävdar man går samma pengar åt till arbetslöshetsstöd för en del av lantbruksbefolkningen. Som en ren kuriositet kan nämnas, att lantbruksbefolkningen faktiskt har ökat i år jämfört med fjolåret. Ökningen på cirka 25 000 personer torde åtminstone till en del bero på att arbetslösheten inom andra yrken har ökat, med följden att en del lantbrukarsöner och -döttrar återvänt till fädernegården när de har blivit arbetslösa på annat håll. Sammanlagt torde lantbruksbefolkningen uppgå till cirka 320 000 personer i detta nu.

Ett problem som gör beräkningen något osäker, är de många deltidsjordbrukarna. När jordbruket inte längre — tack vare mekanisering o specialisering samt övergivande av kreaturproduktion kan sägas kräva helårsengagemang, har många lantbrukare sökt sig till andra yrken, och sköter jordbruket på ledig tid och under semestern. Nationalekonomiskt är det här naturligtvis en briljant lösning, men producentorganisationerna ser med oblida ögon på den här utvecklingen. Dels drar den bort mattan under fötterna för organisationernas beräkningar av jordbrukarnas arbetsinsats, dels kommer lantbruksproducenterna med i fackföreningsrörelsen i sina nya yrken.

Skatter

Frågan om lantbrukets skatter hör till de mest omdebatterade. De finns folk som hävdar att jordbruket knappast = betalar skatt alls, medan lantbrukarna naturligtvis är av annan mening. I synnerhet nu, när den extra egendomsskatten drabbar speciellt större jordbrukslägenheter, Enligt skattestyrelsens beräk ningar för år 1974 betalade löntagarna i skatt till staten 5 056 miljoner mark och lantbrukarna 133 miljoner mark. Till kommunerna betalade löntagarna 5 363 miljoner mark, lantbrukarna 225 miljoner mark. Skillnaden är onekligen stor. Värre blir den kanske. Enligt generaldirektören för skattestyrelsen Mikko Laaksonen innebär övergången till särbeskattning att lantbrukets relativa del av hela skattebördan minskar med cirka hälften.

Årets skörd

Just nu kämpar lantbruket med ett säreget problem. Man har för mycket spannmål. Vi har haft två relativt goda skördar i rad, även om årets skörd ännu i somras verkade bli betydligt bättre än vad den sedan blev. Statens spannmålslager har sina silon fyllda, likaså centralaffärerna, som i normala fall sköter uppköpen, Det här beror på att regeringen inte kom sig för att ge tillstånd för export i tid — vi hade regeringskris just under den aktuella tidpunkten både i fjol och i år. Därav följde trängsel i lårarna, och det har lett till att många, kanske de flesta jordbrukare måste lagra sitt spannmål i tillfälliga utrymmen på gårdarna. Det finns folk som hävdar, att en del av situationen beror på att centralaffärerna inte har varit alltför villiga att köpa spannmål i år i väntan på bättre finansieringsvillkor. En sak är säker, och det är att lantbrukarna värst drabbats av situationen: det finns inte pengar för dem och det blir svårt att såsom tidigare handla mot nästa års skörd. Lantbrukarna brukar ”få sin likvid” på hösten när skörden säljs: nu har spannmålshandeln stått stilla hela hösten.

Hela skörden torde bli 800 miljoner kg. Därav är brödföda 680 miljoner kg, och fodersäd 120 miljoner kg. Detta gäller alltså vete och råg.

Hela skörden av fodersäd, havre, korn och blandsäd, beräknas bli 2977 miljoner kg, vartill kommer ovannämnda brödsäd av sämre kvalitet, 120 miljoner kg, alltså sammanlagt 3 100 miljoner kg.

Överskottet av spannmål torde bli rätt så stort, i synnerhet anses korn överskottet bli besvärligt. Efterfrågan på i synnerhet fodersäd torde vara stor utomlands, i synnerhet i det av sommartorkan drabbade Mellan-Europa. Men såväl USA som Sovjet rapporterar rekordskördar i år, så prisläget blir knappast så bra som många har väntat.

Potatis och grönsaker

Potatisskörden blev fin och stor, och här torde exporten redan ha kommit igång efter det regeringen befriade såväl potatisen som höet från licenstvång, Efterfrågan finns — frågan är bara om efterfrågan gäller just de sorter som vi har exportbehov av. EG-området behöver praktiskt taget hur mycket potatis som helst, och ifrågavarande export kan enligt expertisen bara komma från Grekland, Sverige och Finland. Samma efterfrågan torde komma att gälla sättpotatis i vår.

Potatisexportbehovet har i år fört fram en fråga som inte har varit aktuell tidigare. Ytterst få producenter vet i detalj vad de sår och vad de skördar. Våra statistiska uppgifter gäller bara mängder, inte sorter, Det verkar efterblivet i dagens värld, och hämmar sig säkert i form av utebliven export. Senast nä det gäller sättpotatis. Producenterna utomlands är tydligen mer sortmedvetna än hos oss.

Några exempel

För att klargöra hur prissubventionerna för lantbrukets del fungerar kan man som ett exempel ta smöret, varav vi i år torde ha en överproduktion på 25 miljoner kg. Att producera ett kg smör kostar i dagens läge cirka 30 mark, Konsumenterna betalar 17 mk per kg, och världsmarknadspriserna ligger omkring 4 mk per kg. Osten, som vi har ett överskottlager av på omkring 1 miljon kg, subventioneras med 7:50 mk per kg. Det torde kosta cirka 1 mk per kg att producera vete, världsmarknadspriset ligger på omkring 5S0—60 penni/kg.

Potatisen betalar sig själv just nu på världsmarknaden, likaså övriga rotfrukter och grönsaker. Men man bör komma ihåg, att det i år råder ett exceptionellt läge. Utan sommarens torka, skulle hela Mellan- och VästEuropa ha ett lika stort överskott på alla lantbruksprodukter som under normala år.

Kött finns just nu rikligt på marknaden — man har slaktat mycket utomlands just på grund av torkan. Något större exportbehov av kött torde inte finnas, möjligen av svinkött. Enligt beräkningar av såväl skattestyrelsen och lantbruksstyrelsen betalar vi i medeltal 3 000 mark i skatt per år (när skattesumman slås ut på alla medborgare). Därav går mellan 1300 och 1500 mark till lantbruksstödet, beroende på vem det är som räknar.

Undra på att regeringarna gungar och stupar på lantbruksfrågan