Reglera med måtta
av Carl Haglund Forum 2011-01, sida 11, 27.01.2011
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 1 201 era Matt [Te
CARL HAGLUND Hl BRYSSEL
Största delen av Europa ören | seglar på en trevlig tillväxtvåg. Himlen är dock inte helt molnfri i och med att problemen med den gemensamma valutan är allt annat än bortblåsta. Den största utmaningen är att en stor del av euroländerna är gravt skuldsatta. Orsakerna till skuldsättningen går långt tillbaka men finanskrisen, som lamslog världsekonomin år 2008, kom att bli fatal för en del euroländer. Den samlade politiska bedömningen är att vi inte har råd med flera lågkonjunkturer som orsakas av finansmarknadens tillkortakommanden och därmed har en regleringsboom utan like gått fram över finanssektorn. En boom som trots många resultat inte har nått sitt slut. År 2011 lär bli ett nytt rekordår inom europeisk finansreglering.
Då jag sommaren 2009 tog plats i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor insåg jag inte riktigt omfattningen av regleringsarbetet som vi hade framför oss. Ett och ett halvt år har gått och i bagaget har vi bland annat nya regler för kapitalkrav och insättningsgarantier, ett direktiv om förvaltningen av alternativa investeringsfonder och nya krav för kredit värderingsinstituten. Och framför allt har EU från och med i år gemensamma finans övervakningsmyndigheter som kompletteras av ett systemriskråd vars uppgift är att kontinuerligt analysera finansmarknaden med ambitionen att identifiera risker och problem i tid. De flesta är överens om att den nya europeiska finansövervakningen behövs. Men samtidigt bör de nya myndigheterna nog ge prov på sitt mervärde och visa att de inte utgör ett extra lager av byråkrati.
Personligen har jag varit oroad över mängden reglering och den strama tidtabell som man jobbat med. Kan kvaliteten i lagstiftningsarbetet garanteras? Debatten kring en del av de färska direktiven ger vid handen att vissa problem har förekommit. Som ett exempel kan nämnas direktivet om förvaltningen av alternativa investerings Skribenten Carl Haglund är europaparlamentarike och ekonomie magister från Hanken.
fonder. Det ursprungliga lagförslaget var ett hastverk där man buntat ihop hedgeoch private equityfonder med fastighetsoch råvarufonder till en enda salig blandning. Ett gediget politiskt arbete resulterade i ett direktiv som är betydligt bätt re än EU-kommissionens ursprungsförslag. Också andra utmaningar har kunnat skönjas. Banksektorn har vid ett flertal tillfällen påpekat att de nya regelverken inte beaktar mångfalden inom den europeiska banksektorn medan bland annat kommunerna nyligen insett att nya regler för kapitalkrav kan orsaka dem kostnader för hundratals miljoner euro per år. För egen del har jag försökt följa en ledstjärna där kvalitet i regleringen ska gå framom kvantitet. Kvantiteten ser dock inte ut att ta slut. EU-kommissionär Michel Barnier, som ansvarar för regleringen av finansmarknaden, har presenterat en imponerande lista över reglering som vi ska jobba med under 2011. Här kan nämnas reglering av derivatmarknaden, blankning, kreditswappar och investeringsgarantier samt en revidering av direktivet om marknadsmissbruk och direktivet om marknader i finansiella instrument.
Konsekvenserna av allt lagstiftningsarbete bör analyseras noggrant. Mera reglering får inte bli ett självändamål. Enligt mig behöver vi lagstiftning för finansmarknaden som leder till sunt risktagande och där regleringsgraden står i proportion till riskerna. Politiskt har den pågående regleringsboomen delvis drivits av dem som vill komma åt välförtjänande aktörer på finansmarknaden. Som motpol har vi finanslobbyn som ofta gjort gällande att ny reglering inte behövs eller att den blir för dyr att implementera, I denna dragkamp gäller det att hålla huvudet kallt. Det är bra att minnas vad syftet med regleringen ska vara. I min värld handlar det om att förbättra funktionen och stabiliteten av marknaden, Det här borde ligga i allas intresse också om det har ett pris. Ett pris som jag gärna betalar både som konsument och lagstiftare så länge som det är skäligt. “Vibehöver lagstiftning för finansmarknaden som leder till sunt risktagande och där regleringsgraden står i proportion till riskerna”
