Regleringen efter finanskrisen
av Eva Liljeblom Forum 2009-12, sida 19, 21.12.2009
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 12 2089
Eva Liljeblom är professor i finansiell ekonomi på Hanken i Helsingfors.
Det finns inga enkla eller perfekta lösningar för hur ett finanssystem ska byggas upp för att förhindra kriser av den typ som världsekonomin gått igenom under det senaste året.
Regleringen efter finanskrisen
Inom EU, såsom mången annorrosen städes, håller man nu på med at insätta olika kontrollmekanismer för att förhindra framtida finanskriser. Räcker dessa mekanismer - ja, är det överhuvudtaget möjligt att åtgärda källorna till dylika finanskriser?
Frågan kan inte diskuteras utan att ha en bild av de främsta orsakerna till den senaste finanskrisen, Jag brukar se på den som två delar, bägge härstammande från slutet av den skuldfinansierade konsumtionen,
Den omedelbara effekten var en bank- och finansieringsmarknadskris, när värdepapperspriserna följde efter fallet i bostadspriserna i USA, banker föll, och lånemarknaden torkade ut. Den långsammare effekten var nedgången i konsumtionen (när den ej mera kunde skuldfinansieras), och konsekvenserna därav för företagens omsättning, resultat och för konkurs- och arbetslöshetssiffrorna,
Den reglering som verkställs riktar sig mot många av de påtalade fenomenen som finanskrisen lyfte fram, Hit hör de höga prestationsbaserade lönerna i bankerna (som sagts uppmuntra till överstor risktagning), den bristande regle ringen av investeringsbankerna ”Det har även agits at (som är få nu efter kollapserna och fusionerna med vanliga banker), och behovet av större koordinering mellan de nationella övervakande myndigheterna,
Planerna omfattar även åtgärder för att se över kapitalkraven och bokföringsreglerna (för att göra dem mindre medcykliska), regleringen av hedge-fonder och kreditvärde föres bankerna borde organiseras som holdingbolag, så att enskilda delar av dem kunde falla utan att dra de övriga med sig. ringsinstitut, och inrättandet av en enhet som följer med systemrisken på finansmarknaderna.
De åtgärder som EU är på väg att verkställa försöker bita av den värsta udden av många av problemen. Åtgärdspaketet är dock rätt så brokigt, och en del av de ”missförhållanden” man går åt är trots allt småsaker i förhållande till krisens bakomliggande orsaker. Två problem som man svårligen kommer åt är uppkomsten av systemrisk via centralbankspolitiken och att finansmarknadsoperatörer kan bli för stora (“too-big-to-fail”).
Många forskare betraktar den amerikanska lågräntepolitiken som en av orsakerna till den överstora likviditeten på marknaden, en bubbla som förr eller senare skulle spricka, Men hur förhindra att något sådant inte uppkommer på nytt? Centralbankspolitiken hör ju till nationers eller ekonomiska regioners självbestämmanderätt.
Konsekvenserna av att bubblan sprack förvärrades av att ofantligt stora banker, som globalt var interrelaterade med mer eller mindre alla parter på finansmarknaderna, föll.
Systemrisken i framtiden kan knappast enbart hindras av en övervakande myndighet som följer med läget. Lösningar som föreslagits omfattar en fondering av medel för att i framtiden kunna användas i kriser. Det har även föreslagits att bankerna borde organiseras som holdingbolag, så att enskilda delar av dem kunde falla utan att dra de övriga med sig.
Dessa lösningar skulle dock med föra extra kapitalkrav, med en sänkning av lånevolymerna och en långsammare ekonomisk tillväxt som följd. Det blir intressant att se det slutliga regleringsverket - klart är dock att det inte finns enkla, perfektalösningar. m