Samarbetet förpliktar
av Mats Kockberg Forum 1979-09, sida 07, 23.05.1979
ledaren
Samarbetet förpliktar
OM DRYGT EN MÅNAD träder den nya lagen om samarbete inom företagen i kraft. Därigenom har ett viktigt steg tagits då det gäller reformeringen av arbetslivet i vårt land. En företagsdemokratimodell av finländsk tappning får nu visa vad den duger till. Samarbetssträvandena har varit i medvind i den samhällspolitiska debatten. Alla parter inom näringslivet gagnas av att informationen ökas och att frågor av gemensamt intresse dryftas av såväl arbetstagare som arbetsgivare. Om lagen leder till att ansvarsmedvetandet inom företagen ökar samtidigt som motivationen stiger genom att information och därmed ansvar sprids, kan företagsdemokratin sägas ha nått sitt mål: bättre arbetsmiljö i ordets vidaste bemärkelse.
Själva lagtexten är rätt allmänt formulerad speciellt vad tillämpningsbestämmelserna gäller. De vaga formuleringarna bör ses mot bakgrunden av att samarbetsidén inte är betjänt av doktrinära attityder — det går inte att stöpa hela det mångfasetterade näringslivet i en företagsdemokratisk form. Samarbetet kommer att ta sig olika uttryck på de olika arbetsplatserna. Huvudvikten läggs dock redan enligt lagtexten på att förbättra samarbetet inom ramen för den normala linjeorganisationen. Denna generella syn är både realistisk och resurssparande, eftersom den inte förutsätter grundandet av separata kollektiva organ för handhavandet av de i lagen omnämnda samarbetsfrågorna.
Det är dock fullt möjligt att utse en samarbetsdelegation bestående av representanter för arbetsgivare och arbetstagare och på många håll är det motiverat att på detta sätt institutionalisera företagsdemokratin. Men på det hela taget får man inte glömma, att för att själva idén om ökat samarbete på arbetsplatserna skall slå igenom, krävs framförallt positiva attityder både bland ledning och anställda. Då det gäller den praktiska tillämpningen av den nya lagen sätts därför de centrala arbetsmarknadsorganisationernas utbildningsverksamhet på prov — skolning till samarbete är både krävande och förpliktande.
FORUM 9/79
MOT BAKGRUNDEN AV de förväntningar som uppställts för den nya lagen är det beklagligt att arbetsmarknadsparterna inte lyckats komma överens om gemensamma tolkningsdirektiv, Praktiska svårigheter har redan uppstått inom företagen då det gäller att skapa ramar för samarbetet. Centralstyrning har visserligen föga gemensamt med företagsdemokrati, men man frågar sig i alla fall om det inte hade varit möjligt att åstadkomma ett gemensamt dokument att användas på arbetsplatserna — speciellt inom mindre och medelstora företag är det ibland svårt att uppbåda tillräcklig sakkunskap och erfarenhet då det gäller att skapa en modell för hur lagens anda och bokstav skall följas. Dessa arbetsmiljöer skulle vara betjänta av en handledning med alternativa lösningar för samarbetsproblemen. De centrala arbetsmarknadsorganisationernas oförmåga att i denna fråga enas ställer ökade krav på såväl företagsledning som fackliga representanter på fältet. De negativa konsekvenserna av felaktiga beslut är betydande — bötesstraff för underlåtenhet att följa den nya lagens bestämmelser kan visserligen sonas med reda pengar, men de samhälleliga följderna av tabbar och onödiga konflikter är svårare att bemästra.
Samarbetslagen ställer stora krav på alla parter involverade i arbetslivet. Av arbetstagarsidan fordras aktivitet och intresse för det egna företagets angelägenheter. Företagsledningens uppgift är att se till att lagen efterföljs och övervaka att informationen om de egna angelägenheterna sprids genom organisationen också till den lägsta nivån.
Ett fungerande samarbete vinner alla parter på.
För de anställda innebär det bättre motivation och berättigar till krav på tilläggsreformer inom arbetslivet. För ledningen innebär en rätt tillämpning av lagen att den realpolitiska syn på företagsamhet och dess betingelser som under de senaste åren i glädjande utsträckning brett ut sig i vårt land får ökad bärvidd. ME