Se upp med bostadskrediterna!

av Mats Kockberg Forum 1979-05, sida 10, 21.03.1979

Taggar: Personer: Lauri Reunala Teman: bostäder

Se upp med bostadskrediterna!

De ökade lånen till bostadsbyggandet oroar byggnadsentreprenörerna eftersom krediteringen sker på bekostnad av produktiva investeringar. Byggnadsentreprenörförbundets VD Lauri Reunala skräder inte heller med orden då det gäller att peka ut var svårigheterna beträffande byggnads verksamheten ligger.

yÖ»” — Bankerna borde nu skrida till åtgärder, för att kreditgivningen inom byggnadssektorn i högre grad än för närvarande skall styras till produktiva investeringar, istället för att som nu är fallet ensidigt tillfalla bostadsbyggandet, kräver VD Lauri Reunala på Finlands Byggnadsentreprenörförbund. Bankerna konkurrerar sinsemellan om att få bevilja bostadslån och erbjuder deponenterna oerhört förmånliga villkor. Denna verksamhet borde istället ta sikte på att öka investeringarna inom produktionen — Då man nu är rädd för stegrad inflation på grund av bla de högre energikostnader som aviserats, och kraftigt satsar på bostadsproduktion, är det risk att hela branschen överhettas på samma sätt som under åren 1973—74. Kreditinrättningarna tycks för tillfället ha gott om pengar och man pumpar formligen ut pengar till bostadsbyggandet. Vidare bör det understrykas att bostadsproduktionen inte skapar permanenta arbetsplatser, vilket däremot de produktiva bygginvesteringarna gör.

På entreprenörshåll räknar man i och för sig inte med att byggnadsverksamheten volymmässigt i år och under år 1980 skall öka med mera än ca 2 procent, d vs ungefär i samma takt som BNP. Det skulle innebära att årsvolymen inom branschen skulle vara 40—42 miljoner m?, Men man är rädd för att bankernas goda resultat och ökade konkurrens om deponenter skall leda till att byggbranschens struktur snedvrids till förmån för bostadsbyggandet. En ökad kreditgivning till produktionen skulle nationalekonomiskt vara mera motiverad, Bostädernas genomsnittsstorlek steg under åren 1974 till 1978 från 69,5 m? till 79 m?, och därigenom har bostädernas andel av den totala byggverksamheten volymmässigt varit konstant, även om antalet färdigställda bostäder minskat något.

— I det avseendet tror jag att kulminationspunkten nu ligger nära. Eftersom byggnads- och underhålls 1 kostnaderna på grund av det stränga klimatet är såpass stora finns det knappast förutsättningar att ytterligare höja genomsnittsarealen.

Byråkratin försvårar och försenar

Lauri Reunala är känd som en person med bestämda åsikter. Han sticker inte under stolen med vilka problemen är då det gäller byggbranschen i Finland — Byråkratin och bostadsstyrelsen. Där finns den främsta roten till allt ont i bostadsbyggandet. Bostadsstyrelsen har tagit sig uppgifter som egentligen inte alls hör till den. Den rigorösa kontrollen och det utsvällda papperskriget har lett till att det tar oskäligt lång tid att behandla ärendena. De komplicerade och ofta personliga bestämmelserna gör dessutom att företagen belastas och tvingas anställa folk enbart för att följa med tex lagstiftningen inom branschen — Bostadsstyrelsen har också blivit föremål för ett omfattande politiskt maktspel. Jag anser det vara speciellt beklagligt att alla ledande poster inom bostadssektorn är besatta med vänsterpolitiker: Bostadsrådets ordförande och bostadsstyrelsens generaldirektör och finansieringsdirektör är alla vänsterpolitiker. De borgerliga regeringspartierna har som ett resultat av politisk kohandel överlåtit hela bostadsadministrationen till vänstern.

VD Lauri Reunala.

Lauri Reunala efterlyser en ny kreditgivningspolitik från bostadsstyrelsens sida. Han vill sänka de aravabelånade bostädernas totalantal, och istället använda inbesparingen till att höja de enskilda lånens summor och samtidigt förbättra kvaliteten och speciellt boendemiljön.

— På det här sättet skulle man kunna sänka <boendekostnaderna. Den nuvarande politiken leder till att kvaliteten på bostäder sjunker, och ett enformigt höghusbyggande gynnas. Myndigheterna är inte beredda att höja kvaliteten genom att öka beloppen. Följderna är samhällsekonomiskt synnerligen negativa.

Kommunalt byggande är dyr — Kommunerna borde helt avstå från att själva bedriva byggverksamhet. Det har gång på gång bevisats att de privata entreprenörerna bygger billigare. Byggnadsverksamheten bör ta sikte på att på ett ekonomiskt sätt förverkliga de uppställda målen, och inte att som ett självändamål sysselsätta kommunala tjänstemän.

— Jag vill i det här sammanhanget också påtala det paradoxala i att vi samtidigt som landet upplever en svår arbetslöshet temporärt inom byggbranschen upplever brist på arbetskraft. De arbetslösa har gjorts till en egen yrkeskår, som inte behöver utföra ett arbete som inte exakt hänförs till det egna yrket. En traktorförare kör t ex inte en truck. Denna tolkning är tyvärr mycket utbredd och är ägnad att bibehålla de konstant höga arbetslöshetssiffrorna i vårt land.

Reunala kräver vidare att såväl vattenstyrelsen som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sina arbeten skulle övergå till att anlita privata entreprenörer.

— Ur exportens synvinkel är det i dagens läge en stor brist att vi inte har tillräckligt med referenser på detta område. Vi ligger ohjälpligen efter våra konkurrentländer då det gäller väg- och vattenbyggnadssektorn. De statliga verkens egna verksamhet för inte den tekniska utvecklingen framåt. Man borde därför tänka om och lägga beställningarna hos privata företag. Det är billigare, och framförallt nationalekonomiskt mera lönsamt. OD

FORUM 5/79