Ska danskarna få bukt med arbetslöshet, bytesminus?
av Sigyn Alenius Forum 1979-03, sida 20-21, 21.02.1979
Taggar: Teman: arbetslöshet
Ska danskarna få bukt med arbetslöshet, bytesminus?
Danmark har Nordens största arbetslöshet, nästa 9 procent, och 45 miljarder mark i valutaskuld till utlandet, uppsamlad under 16 år. Så länge är det sen landet sist hade utrikeshandeln i balans. Just nu filar man till löneavtal för hela LO — gällande 1 miljon arbetstagare. Avtalen sk i kraft denna månad. Lönerna har särskilt stor betydelse i ett land som varken har energi eller råvara, utan lever av att förädla. Regeringen har anmodat om åstramning — förra året steg lönerna 9 procent och det var för mycket. Men LO gillar inte inkomstpolitik och återhållsamhet, och talar tvärtom brett om kompensation för allt som blir dyrare.
I regeringen sitter borgerliga och socialdemokrater. De förra kör benhårt på den strama linjen. Socialdemokraterna har svårigheter med LO, där deras egna väljare finns.
y— ” Varför kan inte danskarna — som norrmännen — få LO med sig i ett hårt inkomstpolitiskt program för att bli av med exportproblemet? Varför lagerproducerar inte danskarna — som Sverige har gjort — eller använder någon annan form för statssubsidiering för att slippa avskeda? 15 procent av industrins anställda har fått gå. Arbetslösheten har i mera än ett år legat omkring 200 000.
Varför tar inte danskarna ett krafttag och gör sig av med bytesunderskottet? Kunde Finland så borde väl också Danmark kunna?
Forum har ställt frågor till det danska industriförbundet. saknar man i Danmark planerna på sikt med konkret innehåll? Sitter danskarna, som många tror, lugnt med cigarr i munnen tills luntan bränner — och hoppar sen i sista stund upp och improviserar — En viss sanning ligger det väl nog i detta, säger underdirektören i det danska Industrirådet, Jörgen
Hansen. — Vi har vår grundfilosofi: går det, så går det. Hittills har det ju gått!
Inte för att den danska industrin i särskilt hög grad gillar eller ens accepterar den filosofin: På industrihåll skulle man långt hellre se en genomarbetad långtidsplanering med system och siffror som skulle göra det möjligt för det enskilda företaget att uppgöra ett program för produktionen fram i tiden.
— Men näringslivet kan inte gör 20
Varfö upp planer när inte myndigheterna gör det, förklarar direktör Jörgen Hansen. — Regeringen, politikerna har ansvaret för ekonomin och finanserna. Näringslivet får arbeta på de villkor som erbjuds. Regeringen gjorde ett ärligt försök, och lät för några år sen utarbeta hela två långtidsprogram, det ena för den offentliga sektorn, det andra för det privata näringslivet. Olyckan ville att de blev färdiga precis när oljekrisen kom och kullkastade alla beräkning — Danskarna har sin grundfilosofi: går det så går det, säger Jörgen Hansen, underdirektör i danska industrirådet, till Forum.
ar. Sen dess har ingen haft mod att göra om försöket.
Bristen på siffror, osäkerheten när det gäller priser på energi och råvaror är så mycket mera allvarlig i ett land som Danmark, som är så starkt beroende av import av bägge. Vad landet självt har av bränsle — oljan i Nordsjön — täcker knappa 4 procent av behovet i dag. Och behovet är enormt — industrialiseringen är hög, klimatet är kallt. Industrin svarar för lejonparten av valutainkomsterna, men också för lejonparten av utgifterna. Att Storabältsbroprojektet med sin potential av sysselsättning föll är tex en direkt följd av att landet inte har råd med den valutautpumpning som importen av allt erforderligt stål skulle ha medfört.
En annan sak som försvårar en over-all planläggning är industrins struktur: ytterligt få företag ligger i den klass man i Finland kallar stora. Genomsnittsindustrin i Danmark sysselsätter 30—40 man. Inget företag med statsinblandning finns. Det danska industrin är privatägd.
— Omöjligt, kommenterar direktör Hansen, för en regering eller en statsminister, hur starka de än var, att komma med försök att styra så många danskar som alla har sin egen vilja! Staten kan få en del att säga till om i ett land som Finland, där staten äger en del av industrin, Staten kan blanda sig i löneavtalen för att pressa igenom en åstramning ifall staten är beredd att komma till hjälp när ett företag får problem. Det är danska staten inte.
Danmarks näringsliv är utan tvivel Nordens mest liberala. Industrin arbetar på rent marknadsekonomiska villkor. Det påverkar givetvis allt vad statsinblandning — på gott eller ont — heter. Nog ser danska staten ekonomin i landet som sitt ansvar. Men komma med ett färdigsytt löneavtalsförslag till arbetsmarknadsparterna har staten varken lust eller möjlighet till. Förlikningsmannens kompromisser har ofta upphöjts till lag av det danska folketinget när enighet mellan parterna inte har kunnat nås. Men förslaget som sådant har alltid uppstått som resultat
FORUM 3/7 av förhandlingarna, inte som ett dekret uppifrån. Det systemet har man hittills benhårt hållit fast vid — och hoppas kunna klara också denhär gången.
— Det ålägger både LO och industrin ansvar, säger Jörgen Hansen.
Utländska ekonomer har sagt, att danska LO i dagens svåra läge inte har visat ansvar nog. Och att den danska arbetsgivarsidan under de goda åren på 60-talet handskades väl lättsinnigt med löneglidningsmekanismen bara för att säkra sig arbetskraft. Det vill Jörgen Hansen inte kommentera: — Det har ju hittills gått.
Går det helt på tok för en företagare så har han inte i Danmark — som tex i Sverige — möjligheten att klaga för industriministern och be om ingripande. Danska staten har varken kassa för eller lust till sådant.
— Följden av krisen har därför också varit en benhård rationalisering. 15 procent av de sysselsatta har avskedats. I andra nordiska länder skulle ganska säkert en betydande del av dessa 15 procent definieras som anställda. De kan vara under efterutbildning med statsstöd, de kan ha hållits kvar på arbetsmässi smalkost med statsstöd. I Danmark har de fått gå. En produktion som inte visat sig lönande, har obönhörligen slaktats.
— Summan är, säger Jörgen Hansen, att den industri som har överlevt är kärnsund. Och medan de andra nordiska ländernas produktivitetskurvor har sackat efter som följd av den ballast som de ickenödvändiga, men av planeringsmyndigheterna kvarhållna arbetarna utgör, ligger den danska produktiviteten i topp. När det lättar en dag så har vi chansen: det är den internationella konjunkturförbättringen som Danmark väntar på. Då är industrins apparat i ordning och smord,
Den planering som den danska industrin kontinuerligt sysslar med gäller produkter. Mycket få företag har gått under som följd av krisen. Men stora varugrupper har gallrats ut. Järn- och metallindustrin har just nu utarbetat ett framtidsproduktionsprogram. 30 procent av varusortimentet ska ge plats för nya produkter. Det motsvarar ganska exakt svenska Industriverkets nyutkomna långtidsprogram för exportvarorna: 33 procent ut till förmån för nya.
Danmarks chans är att satsa på högteknologi. Konkurrera med NIC NME
Eko staterna, de ”Newly Industrialized Countries”, i Asien och Syd-Amerika med priserna på konsumtionsvaror kan varken den danska eller de andra nordiska ländernas lönenivå klara. Men högteknologiska produkter och marknadsnischer, dvs särskilda områden med ett begränsat behov av en speciell vara — det är framtiden. Danmark har redan en hel del sådana varor: fabriken Disas gjulformsmaskiner tex, en högteknologisk produkt som danskarna tillverkar för hela Europa. Nya högteknologiska varor kräver stora investeringar, och kapital är dyrt i Danmark, långfristiga räntesatsen ligger i dag på 16—17 procent, kortfristiga på 13—14 procent.
— Men det får vi leva med, säger Jörgen Hansen, Vi kan fortfarande låna upp vad vi behöver — och bara vi håller räkning på, hur långt västtyskarnas Bundesbank är beredd att gå för att bistå kronan när vi hamnar i akut knipa, så går det.
— Varför vi inte tar ett krafttag med bytesminus som Finland har gjort? För att ingen har kraft att ta taget. Det skulle bla innebära den hårda inkomstpolitik som just nu är problemet.
Sigyn Alenius O omi och skatter
FORUM 3/7 är tunga frågor i riksdagens arbete. Vicehäradshövding
C G Aminoff (Helsingfors valkrets, nr 97) och professor
C G AMINOFF
Helsingfors
Edward Andersson (Nyland nr 74) representerar i årets riksdagsval ekonomisk och skattepolitisk sakkunskap. De kandiderar för Svenska folkpartiet.
EDWARD ANDERSSON
Nylan 21