Skatteskalan regleras av statens penningbehov

Taggar: Teman: skatteintäkter

9 Sambeskattningen är ytterst impopulär, och den omregleras ju i det förslag till nytt system för familjebeskattningen, som Ikkala-kommittén nyss lade fram, Men sambeskattningen har inte varit orättvis mot de äkta makarna. Att dessa så ofta får en extra skatteräkning före jul beror på att vardera maken har betalat mindre förskottsskatt än en ensamstående skattebetala re. Den sambeskattade har lurat sig själv, eller blivit lurad a skattetabellerna.

0 Från skattebetalarens synpunkt är skatteskalan det väsentliga, och den sammanhänger med statens behov av pengar.

0 Ikkala-kommittén har inte haft några möjligheter att ta ställning till skatteskruven, dess förslag betyder närmast en förenkling av systemet på avdragssidan och genom att en skatteklass plockas bort.

Skatteskalan regleras av statens penningbeho gram JÄLDeRA Dom: IAVDR

FINANSMINIS

Men eljes finns det mycket ännu som kunde förenklas. Skattemyndigheterna är onödigt petiga med småinkomster och lappar hit och lappar dit, ansåg veckans panel, som bestod av professor Antti Suviranta, viceordförande i Ikkala-kommittén, pol. mag. Antero Perälälnen, folkpensionsanstalten och filmag. Matti Kaleva, bas för Skattebetalarnas centralförbund.

PERÄLÄINEN: — Om vi först skulle ge kommittén lite beröm. En fördel med det nya systemet är att skatteklasserna minskas från tre till två utan väsentliga ändringar av skatteskalan. De stora gruppernas skattebörda har blivit oförändrad, vissa marginalgrupper har fått vidkännas mindre ändringar. Utjämningsförfarandet är avsett att vara ett rättvisare system för äkta makar. Men jag har aldrig kunnat förstå vilka missförhållandena med sambeskattningen har varit. Jag har förstått det så att det enda felet med sambeskattningen har varit att förskottsinnehållningen varit för liten. Men det är ett missförhållande endast för den, som inte har möjlighet att deponera sina pengar på bank.

Forum 17/70

SUVIRANTA: — I stort sett förhåller det sig så, men visst har det funnits en viss »äktenskapsskatt» på det sättet att om båda makarna har haft åtminstone medelstora inkomster, så har de kommit att betala mera skatt tillsammans än om de inte hade varit gifta. Gränsen ligger ungefär vid 1000 marks månadslön för den make vars lön är mindre. Vårt sambeskattningssystem skiljer sig dock från många andra länders genom att det avdragsvägen garanterar vardera maken ett skattefritt existensmaximum. KALEVA: — Det föreslagna nya systemet är bra från den synpunkten att det slopar de nuvarande tre skatteklasserna. Det innehåller även i övrigt endel uppenbara förbättringar. Utjämningsförfarandet kombineras med grundavdraget på statsbeskattningen. Familjebeskattningen är dock så komplicerad, att ett hundraprocentigt tillfredsställande system nog inte kan nås. — Den krtik som riktats mot förslaget beror till stor del på att alla väntar sig att just deras skattebörda ska minska. Man anser att man överhuvudtaget betalar för mycket skatt. Men skatteskalan bibehåller i stort sett skattebördan vid det gamla. Vänd 7

Matti Kaleva 9 Skatteförenklingen går alltför långsamt

Antero Peräläinen 9 Lek i två sandlådor: Skattejurister och socialmyndigheter

Antti Suviranta 9 Progressiv kommunalskatt helt onödig

Men det beror inte på skattesystemet, utan på statens behov av pengar. Man borde dock kunna kräva, att skalan i det nya systemet blir sådan, att ingen behöver betala mera skatt än förut. Mellanskillnaden får staten då lov att ta in på annat sätt, exempelvis genom indirekta skatter.

— Inkomstskattebördan har enligt vissa uträkningar stigit 40—60 procent i de flesta inkomstklasserna sen 1963. Därför vore det nu tid att sänka skatteskalorna då man förnyar skattesystemet.

FORUM: — Skatteskalan är alltså betydligt viktigare från skattebetalarens synpunkt än själva systemet?

SUVIRANTA: — Det är riktigt. Men det har inte hört till kommitténs uppgifter att justera skattebördan eller de inbördes relationerna mellan olika inkomstgrupper. Men vår skatteskala går ändå lättare att justera än den nuvarande. PERÄLÄINEN: — Är det något annat fel på utjämningsförfarandet än att det i viss mån favoriserar storinkomsttagarna? SUVIRANTA: — Inte kan man säga att utjämningsförfarandet skulle favorisera storinkomsttagarna, Då man utgått ifrån, att ingen ska behöva betala mera skatt för att han gifter sig, och att inga inkomstgrupper och särskilt inte de höga inkomstgrupperna ska ha några förmåner på andra gruppers bekostnad, så har man omfördelat skattebördan i de högre inkomstgrupperna så att ensamstående kommer där att betala något mera och de gifta något mindre skatt i jämförelse med det nuvarande systemet.

PERÄLÄINEN:— Vad tror ni att sambeskattningens impopularitet beror på? Av kvinnoorganisationernas agerande kan man få det intrycket, att kvinnorna är beredda att betala tillochmed mera skatt för att slippa den »förödmjukande» sambeskattningen.

KALEVA: — Nog ska idealiteten vara ganska stark, om man är villig att ta en skattehöjning bara för nöjet av att beskattas skilt. Jag tror man får skriva kvinnornas agerande på den bristande kunskapens konto.

SUVIRANTA: — Man kan också komma ihåg att sambeskattningen i Finland är lagd på en något annan bog än i många andra länder. Förutom att vardera maken garanteras ett skattefritt existensminimum, så har de inte gemensamt ansvar för skattebetalningen så som har förekommit i andra länder, där den ena makens obetalda skatt har kunnat utkrävas av den andra.

PERÄLÄINEN: — Man kan säga, att det är bra att det inte finns valmöjlighet mellan sambeskattning och särbeskattning. Det är klart att ingen är så dum att han väljer ett sämre system än det bästa som staten bjuder. Men när skatteuträkningen är så komplicerad, att det krävs en jurist för att reda ut vilketdera alternativet som är förmånligare, så är jag övertygad om att de allra flesta — om det nu skulle vara möjligt att välja — skulle välja särbeskattningen bara för att sambeskattningen är så impopulär. Och alla skulle vara förfärligt nöjda. SUVIRANTA: — Åtminstone tills de upptäckt sitt misstag. PERÄLÄINEN: — Är det meningen att förskottsinnehållningen ska bli densamma för makar som för ensamstående, eller kan man få fram någon skillnad i skatteskalorna? SUVIRANTA: — Det går nog. Om båda förtjänar ungefär lika mycket, så tas skatten från båda ut enligt tabellen för ensamstående, men om de förtjänar olika mycket, så enligt två skilda tabeller. Det behövs alltså tre tabeller: en för den mera förtjänande, en för den mindre förtjänande och en för den ensamstående.

KALEVA: — Jag kritiserar själva skatteskalan, som jag anser vara för hög. Men utjämningsförfarandet jämte grundavdraget är förslag i rätt riktning. De borde så snabbt som möjligt genomföras, Vårt nuvarande skatteklassystem är från 1943 och gjordes efter tyskt mönster. I Tyskland upphävdes det av kontrollkommissionen 1946, hos oss hänger det alltjämt kvar.

FORUM: — Vi fick inget egentligt svar på vad missnöjet med sambeskattningen beror på.

KALEVA: — Det beror på att man i allmänhet innehåller för litet förskottsskatt.

FORUM: — Betyder det, att de sambeskattade måste betala mera än om de särbeskattades?

SUVIRANTA: — Nej. Enligt det nuvarande systemet innehålls skatt av vardera parten som om han/hon vore familjens huvudförsörjare. Det betyder, att förskottsinnehållet blir mindre än för ensamstående. Därav följer att äkta makar — eller den ena av dem — ofta råkar ut för efterbeskattning.

Forum 17/70

KALEVA: — Dethär är någonting som mången inte förstår. Det hände en gång att vår byrå blev uppringd av en dam, som undrade varför hon, som var sen verklig fröken» fick mindre nettolön i hand än en gift kvinna med barn och en ogift kvinna med barn på samma jobb och med samma lön. I det skedet var det hon som var missnöjd, men när efterbeskattningen kom var det kanske den gifta kvinnans tur att vara missnöjd.

PERÄLÄINEN: — Det bästa systemet vore väl — om ett litet skämt tillåtes — att alltid bära upp lite mera i förskott, så att alla finge återbäring strax före jul. Då skulle det råda allmän belåtenhet.

KALEVA: — Men om man nu kan ge denna kommitté beröm på vissa punkter, så måste man kritisera den långsamhet med vilken förenklingen av skattesystemet fortskrider. Ikkalakommitténs förslag betyder ju en viss förenkling av avdragssidan, men deklarationsblanketterna innehåller mer än tre sidor till, där mycket kunde förenklas. Nu är man tvungen att deklarera varenda mark, även om man inte skulle ha mer än 10 mark i inkomst. I Sverige och Norge tex finns det en gräns, under vilken man inte behöver deklarera. Och den noggrannhet med vilken varje tia och varje kvitto grävs fram av löntagaren/skattebetalaren motsvaras säkert inte av skatteutbytet. Här finns mycket att göra.

SUVIRANTA: — Denna anmärkning har mycket fog för sig. Mean har också tänkt sig att följande förenklingsskede ska bestå av en minimigräns under vilken man inte behöver deklarera. Men vi kan också konstatera, att t ex folkpensioner och barnbidrag redan bortförenklats i beskattningen och alltså inte behöver deklareras. Det har ju varit fråga om att barnbidrag skulle beskattas, men jag tror att det är en bättre väg att minska barnavdragen efterhand som barnbidragen stiger. — Sen har ju också beskattningen av lotteri- och tipsvinster förenklats så, att arrangören betalar skatten och vinsten inte behöver deklareras.

PERÄLÄINEN: — Apropå barnbidragen, så har det bla utomlands diskuterats, om inte allmänna sociala förmåner borde skattläggas i den mån de höjs över ett »grundbidrag>. Det skulle betyda, att storinkomsttagarna i praktiken får nöja sig med grundbidraget, medan småinkomsttagarna får en reell höjning. Nu utgår man ifrån att den som har stora inkomster inte bör få något bidrag, och så ställer man upp en gräns.

Forum 17/7 i ER

Men vad är det för rättvisa i ett system, där den som ligger strax ovanför gränsen inte får, medan den som ligger strax under får. Denna märkliga inställning har framförallt socialmyndigheterna, men det är inget förnuft i den. SUVIRANTA: — Det är riktigt, att detta har haft många underliga konsekvenser.

PERÄLÄINEN: — Vi har i detta nu sex olika inkomstgränssystem, alla fastställda av statsrådet. Det är som om man hade två sandlådor. I den ena leker skattejuristerna, i den andra socialmyndigheterna, och aldrig möts de två.

SUVIRANTA: — Det behövs förvisso en bättre koordination.

FORUM: — Borde man inte komma till ett så enkelt system, att skatteboken i princip skulle räcka till?

SUVIRANTA: — Det vore förstås en god lösning. Men vårt kommunalskattesystem försvårar en sådan lösning, och dessutom börjar vi ju i allt större utsträckning ha bil, bostadsaktielägenhet eller sommarstuga. KALEVA: — Men förmögenhetsskatten inbringar proportionellt litet i förhållande till allt det besvär den vållar både skattebetalare och skattemyndigheter. SUVIRANTA: — Ikkala-kömmittén har också förklarat, att det finns mycket annat, som inverkar mera på skattebetalningsförmågan än många av de avdrag, som nu beaktas. KALEVA: — Man kan säga, att så länge som sjukdomskostnader och kostnader för inkomstens förvärvande tex resekostnader etc hålls inom normala gränser, så bör de inte berättiga till avdrag, Men om de blir onormalt höga, så bör de beaktas. Kommittén har tex satt gränsen för resekostnaderna vid 900 mark, och det tycker jag att är alldeles för högt. 300 mark skulle räcka till. SUVIRANTA: — 300 mark är för lågt. Då skulle så många skattebetalare ligga inom avdragsgränsen, att skattemyndigheterna skulle få nästan mera arbete, än om alla resekostnader finge avdras. KALEVA: — Är gränsen kanske satt så högt, att ingen kommer över den? SUVIRANTA: — Nej, men kommittén utgick ungefär ifrån, att den som bor i Grankulla och arbetar i Helsingfors inte ska komma över den.

Forts, på sid. 37